utvidgar jag ju nu tillsammans med barn och barnbarn
min kulturkompetens
avseende även Stockholm
Vi startade med en bättre lunch på Ulla Winbladh
utvidgar jag ju nu tillsammans med barn och barnbarn
min kulturkompetens
avseende även Stockholm
Vi startade med en bättre lunch på Ulla Winbladh
Jag har, ända sedan utställningen öppnade 4/7 önskat besöka
Louisianas utställning av Emil Noldes konst
Först igår blev det dags!
Så här i sista minuten (den stänger 19/9) fick jag sällskap
Vi startade, om än inte i gryningen,
så i god tid för att vara framme när de öppnar, kl 11.00
”The same procedure…”
dvs den traditionelle entrébilden!
Vi skyndade oss att bekanta oss med Noldes fantastiska målningar
(lika hänförande som JK:s sång!)
…och då har jag inte visat någon tavla med hans favorit färg
RÖTT
SEDAN
åt vi en rejäl lunch
följt av en promenad i parken
i det fantastiska septembervädret
För en gångs skull blev även jag fotograferad!
Som medlem hade jag fått mig tillsänd katalogen for den nyöppnade utställningen
Redan på färjan visade jag min medföljare albumet
MEN hon blev inte särskilt intresserad
FÖRRÄN
Vi pliktskyldigast klev in i den!
En fantastisk upplevelse
SÅ
Jag började läsa i den drygt 90-sidiga broschyren:
INDGANG
Det siges, att det var på en gåtur, grundlæggeren Knud W. Jensen første gang opdagede det særlige sted som senere skulle blive Louisiana. En efterårsdag i 1954 stødte han nærmest tilfældigt på en overbegroet have, der gemte sig bag en 100 år gammel forfalden herskabsvilla på en skrånende grund direkt ned mot Øresund. På den anden side av hegnet kunde han gå på opdagelse i ett sandt vildnis med bakker och slugter, bregnegrav, århundredgamle træer, skovse og strand, frugthave og fasaneri. Et komplet landskab foldede sig gradvist ud for hans fødder og er idag i sine grundtræk bevaret som landskabshaven rundt om Louisiana. Fortællingen rummer komponenterne til en god oprindelsemyte: den ensomme vandrer, en avgørende dag, det utrolige tilfælde, et glemt paradis. Men ud over den gode historie peger fortllingen også på et særligt træk ved museet:
Det startade med en gåtur
Så var det dags för höstens första utställning på Höganäs museum.
Änkegrannen och jag infann oss tidigt.
Vi återsåg glatt personalen, noterade särskilt den nya skylten
att man kunde förse sig med kaffe och bulle för 20:-
Det visade sig att det tydligen funnits denna möjlighet…
MEN
SKYLTEN ÄR NY!
Av de tre utställarna
fr.v.Elisabeth Moritz, Agneta Hemert och Örjan Wikström
gillade jag Örjan Wikström bäst
Han inspireras av andra konstnärer,
här Wilhelm Hammershöj
När jag idag tittar in på Höganäs museums hemsida, se länk ovan
visar det sig att det finns åtskilliga bilder från vernissagen, och på en är jag med:
Jag är damen i den blå scarfen som träffade en kollega till Per.
Vi hade inte setts på minst 20 år!
Ett av mina favoritmuseer har sedan minst 50 år varit
National Portrait Gallery i London.
SEDAN
har den gamle och jag ju hittat den danska motsvarigheten
För några år sedan började jag finna det vara en brist
att jag inte besökt den Sveriges historiska porträttsamling på
GRIPSHOLMS SLOTT
MEN
Det visade sig vara lättare sagt än gjort!
DOCK
har den bristen nu avhjälpts
Det var mycket roande!
T.ex
Vi gratulerar GUSTAV på namnsdagen!
Ur Wikipeda:
”Efter avslutad utbildning var Selma Lagerlöf lärare på Elementarskolan för flickor i Landskrona 1885–95. ”
Hon trivdes som lärarinna men hade ju redan som mycket ung börjat drömma om att bli författare.
Hon gjorde realitet av sin dröm genom att skriva Gösta Berlings saga som utgavs 1891. Försäljningssuccén gjorde att hon redan 1895 kunde sluta som lärarinna och därefter försörja sig på sitt författarskap.
Här klättrar vi upp för de gamla trapporna till utställningen
Kära Selma!
Selma Lagerlöfs brevväxling med väninnorna i Landskrona.
Selma Lagerlöf var lärarinna vid Flickskolan i Landskrona 1885-1895. Hennes väninnorna blev Anna Oom, också lärarinna vid Flickskolan och Elise Malmros, kamrer vid Rönnebergs Sparbank i Landskrona. Selma flyttar från Landskrona 1897 men vänskapen består och de skriver många brev till varandra. Selma och Elise fortsätter sina diskussioner hur man kan motverka fattigdom och misär. Elise och Anna engagerar sig i Selmas strävan att bli författare. Men de ger också sin mycket personliga skildring av Landskrona – kvinnornas strävan att få rösträtt, arbetarnas kamp för ett rättvisare samhälle, första världskriget, moderniteter som radio och telefon, skvaller mm.
Mest spännande tyckte jag det var att ta del av
Ovan ett av hans flygplan
Näver, say Näver
och
Non Violence med anledning av Carl Fredrik Reuterswärds 80-årsdag
(som det råkade vara just på dagen för vårt besök!)
var andra sevärda tillfälliga visningar.
Efter lunchpicnic…
… lustvandrade vi i ett gammalt koloniområde
för att slutligen närma oss utflyktens andra stora sevärdhet
CITADELLET
Följ den spännande fortsättningen!
Hela förmiddagen ägnades åt upprustning inne och ute
Kl 15.00 blev jag över en kopp kaffe med hembakat, insatt i skötsel av änkegrannens fastighet under de tio dagar hon är bortrest till Dalarna och Jämtland.
MEN
Sedan cyklade jag ner till Hamnen
Vi ägnade oss inte bara åt NATUR utan det blev
också litet KULTUR:
Det var vernissage på Höganäs museum
med fotograf Nygårds Karin Bengtsson
och
Arne Persson, måleri
Störst behållning tyckte vi båda att vi hade av Arne Perssons tavlor.
Ida höll på blått, jag gillade den, som jag tyckte Klimt-inspirerade,
gul-röd-orangea bäst (se ovan )
Alla höststormar till trots
lyckades vi smita inom på Louisiana innan
Arktis upphörde.
Det var en fantastisk och spännande utställning.
Som medlem får jag ju utställningskatalogerna.
Rapport följer när jag tagit mig igenom den om ARKTIS!
Det var rejäl vinterkyla även på våra breddgrader…
Farmor insisterade på utomhuspromenad till lunchborde;
det var i kallaste laget.
Sedan fick vi ju inte glömma en bild i soffan!
Vi hann även med att kolla Jorn och Pollock.
Även om man menade att ingen var bättre än den andre föredrog jag Pollock
Jag hann fotografera detta verk av Pollock innan jag blev tillsagd av vakten att det inte var tillåtet…
Loouisiana har ju åtskilliga verk av Asger Jorn –
– de flesta uppskattar jag inte men till exempel den här tycker jag han lyckats med.
Sedan åkte flickorna till Köbenhavn och konsert
Rapport följer