Kategoriarkiv: konst
Delphi
Jag ska få besök vecka 8. De två yngsta barnbarnen med vidhängande fader. Yngsten Sigge, är ju en brinnande antikälskare och -expert.När jag nu börjar förbereda besöket hittar jag ovanstående katalog som köptes i samband med vårt besök i Delfi 1981, tidigare framlagd för att överräckas som present.
Liksom på bilder från våra resor på 60-talet till Barcelona, Paris, Rom, Neapel och Florens är det påfallande hur litet andra besökare det fanns…
Peredvizjniki
Repins Pråmdragare skall jag berätta mer om i samband med recensionen av Tito Collianders biografi.
Urklipp från bloggen Kulturdelen:
se länken under Läs mera nederst
”Trånga stugor och barn i slitna kläder, fattigbönder tvångsrekryterade till tunga arbeten, hjärtslitande avsked när soldater skall ut i farliga krig och trötta, hungriga människor var vad Peredvizjniki målade av. Ingenting är förskönat, om än en del motiv är komprimerade och komponerade för att förklara delar i ett händelseförlopp. Respekten för de svaga som avbildas syns i omsorgen om detaljerna. Framför allt visade målningarna ofta på orättvisor: berusade präster som göder sig av sin fattiga församling, rika slynglar som låter en utblottad handlare dansa för några slantar. ”
Det fanns bland all socialrealism också naturromantiska motiv
MEN
BÄST var förstås Ilja…
Ilja Repin Den oväntade återkomsten
Läs mera
Ilja Repin
Jag har berättat om min fars stora konstintresse. Vi hade ju inte råd att resa till Mallorca eller ens Stockholm – vi åkte till Köpenhamn och gick på Statens Museum for Kunst, åt smörrebröd och avslutade på Tivoli innan vi tog tåget hem igen.
Detta sätt att umgås har ju, nu när jag har merparten av barnbarnen i Mälardalen och den yngste är 9 år, blivit en modell för mina Stockholmsbesök
När jag tidigt i höstas började planera årets julvistelse blev jag hänryckt när jag upptäckte att Nationalmuseums vinterutställning innebar att jag för första gången i livet hade chansen att se tavlor av Ilja Repin.
Plötsligt hör jag i andanom min far entusiastiskt beskriva sin beundran för denne konstnär – det är 40-tal, jag är 12-13 år.
Det är ju efterkrigstid och Stalin är i färd med att bemäktiga sig Öst-Europa så att komma till St Petersburg Leningrad är ju otänkbart!
PS: Gott NYTT ÅR! den blyga
Adventslunch 2
(äntligen blir det plats att rapportera fortsättningen på släktmötet 18/12 )
Jan Vermeer
Jag håller på att leta fram julklappar. Enligt min HIP-princip letar jag bland ärvda skatter. Ovanstående lilla häfte fanns i morbror Rulles kvarlåtenskap. Han var mycket konstintresserad och målade själv tavlor, företrädesvis kopior av gamla mästerverk.
Häftet är tryckt i Holland 1949. Det innehåller bilder, företrädesvis i svartvitt, av alla de 36 målningar som man med säkerhet vet att de är målade av Vermeer. Texten (24 sidor) till monografin är skriven av Frithjof van Thienen, professor i konsthistoria vid konstakademin i Amsterdam.
Jag råkar veta att tillsammans med vännerna Lilly och Konrad Brunkwall, som hade bil! (en raritet 1949) gjorde moster Elsa och morbror Rulle sin första utrikesresan efter WW2 just till Holland och jag är övertygad att häftet införskaffades i samband härmed.
Beundran för Vermeer överfördes till mig och jag har alltid passat på att vid museibesök se till att betrakta de Vermeertavlor jag fått chansen att se.
Av de 35 i boken där museet finns angivet finns 8 i Holland och 11 i USA.
Född: 1632
Födelseplats: Delft, Holland
Födelsenamn: Johannes van der Meer
Död: 1675 i Delft
Jan Vermeer är numera ansedd som en av de största holländska målarna, men så var det inte i hans livstid. Han hade svårt att försörja sig, och var förbisedd i 200 år.
Föga är känt om hans liv mer än att han dog fattig och ung, efterlämnande hustru och 11 barn.
Vermeer beundras för sin realistiska stil, sin sensibla behandling av färgen och sin originella penselteknik.
Adventsmingel
Storm och fastighetsskötsel har inverkat menligt på bloggrapporteringen. Men här gäller det att ta nya tag: Bilden ovan är från adventslunchen, som avslutades med ett besök på Galleri Hamnen. Där föll en tavla Lundagänget i smaken, varför den inköptes. På grund av att utställningen varade till den 4 december kunde den inte avhämtas förrän detta datum.
Bokbörsen!
Novemberlov forts
Passion
Jag har en ambivalent inställning till denna institution. Jag minns ju min barndoms besök på Helsingborgs museum och Vikingsbergs konstmuseum i pappa Calles sällskap och har varje gång jag besökt Dunkerska, som ju skall föreställa vara en ersättning för alla de tidigare inrättningarna i staden, och fått överta de gamla samlingarna, blivit GRYMT besviken!
Jag hade ett ärende till staden och tänkte jag skulle kombinera det med att göra ännu ett försök;
Jag kollade på hemsidan :
De deltagande konstnärerna är Kenneth Armitage, Arnold Böcklin, Barbro Bäckström, David Edström, Claes Eklundh, Carl Eldh, Frans Floris, Carl Fredrik Hill, Dorothy Iannone, Graciela Iturbide, Johan Johansson, Carl Larsson, Evert Lundquist och Anne-Marie Nordin.
Det verkade ju lovande – särskilt utlovandet av verk av Carl Fredrik Hill!
Jag har det senaste halvåret apropos stött på honom flera gånger:
– Det berättas om den unge Hill som sommargäst i Mölle 1873 i boken Det vackra huset i Möllebacken
– I juli hittade jag boken ovan, utgiven 1943, i min faders efterlämnade bibliotek
Han talade ofta om Hill just på 40-talet – troligen inspirerad av denna biografi. Sedan har jag någon gång på 70-talet varit på Malmö museum och minns hur fascinerande det var att se Hills tavlor i verkligheten– det finns en magisk mystik i hans landskap som ingen reproduktion kan återge, som griper tag…