Thielska galleriet:2

Eugène Jansson-utställningen omfattade fyra rum i fil längs framsidan. Sedan kunde man slinka in i en korridor och vidare in i ett litet rum några trappsteg ner

Där var ett porträtt av Hjalmar Söderberg

PÅ motsatta sidan hängde

ett kartotek.

Jag började bläddra

OCH

En fascinerande samling brev från alla tidens kulturpersonligheter i Skandinavien

Edvard Munck

Verner von Heidenstam

Gustaf Fjæstad

Också en konstnär min pappa intresserade sig för – mycket för hans idrottsprestationer!

Ivar Arosenius

En av mina käraste”bilderböcker” under barndomen var Karl Asplunds biografi över Ivar Arosenius i serien Sveriges Allmänna konstförenings publikation XXXVII utg 1928!

Hugo Alfvén

och många många fler….

Jag tillbringade åtskillig tid i det här rummet innan jag kunde slita mig loss och gå vidare…

 Läs den spännande fortsättningen!

 PS När jag slår på Google på Hjalmar Söderberg får jag upp den här ”gamla” bloggkommentaren av min bloggpal MINERVA!

Thielska galleriet:1

 Besöksbroschyren

 Jag utlovade en närmare redogörelse för mitt besök på Thielska galleriet 6/6!

Inledningsvis upplevde jag besöket som ett i leden att bekanta mig med Stockholms 1900-talskultur.

Jfr besöket på Valdemarsudde 2011

Årets särutställning gällde Eugène Jansson

En titt ut på väg in bland EJ:S ”blåa” tavlor.

Både den här

och den här har jag,

i reproduktion, som ung flicka på 40-talet stiftat bekantskap med via min far som ofta talade om ”blåmålaren”.

MEN

även mindre blå tavlor, ja alla de utställda var

förtjusande!

Han var en Stockholmsmålare av rang!

(De modernt populära homoerotiska tavlorna utställdes tydligen huvudsakligen på Valdemarsudde…)

Födelsedagsbarn 11

När jag härförleden reste upp till Stockholm för att övervara Idas student passade jag också på att fira Nationaldagen tillsammans med  äldste sonen och hans hustru, kära svärdotter INGRID, dagens födelsedagsbarn. Vi hade till skillnad från nu i midsommartid ett bendårande väder.

”Dagens museum” blev Thielska galleriet

 – som blev en stor upplevelse –

och därför  kommer att skildras i flera följande bloggar!

Födelsedagsbarnet kommer att vederbörligen harangeras, tillsammans med de  nyförlovade och övriga ”sommarbarn” vid den stundande sommarfesten!

Fransk språkövning

De senaste två veckorna har varit hektiska:

Inte bara NATUREN har spelat upp sitt DRAMA= Mellan hägg och syren;
almanackan har varit fylld med resor och evenemang.

 Nu, begåvat med förtjusande väder, inträffar en rofylld paus.

Dags för litet begrundan!

Det är många upplevelser som inte fått plats på bloggen. Som t.ex den här tavlan på utställningen Hammershöj och Europa  
Dorozka noca (Fiacre la nuit).* se nedan 

Utställningen var i två delar:

Del 1 visade uteslutande verk av Hammershöj, åskådliggörande hans utveckling.

Del 2, som ju gett namn åt presentationen, visade hur han påverkades av  och påverkade andra  samtida  europeiska konstnärer.

”Udstillingen ”Hammershøi og Europa” bryder med denne tradition og rykker kunstneren nye steder hen ved at sætte hans værker sammen med samtidige kunstnere som for eksempel Whistler, Carriére, Fantin-Latour, Gauguin og Khnopff.”
MEN
Det var tavlan ovan
målad av
Józef Pankiewicz 1866-1940
som gjorde störst intryck på mig. 
Det är väldigt litet att finna på Google om denne man
MEN
Om man kan läsa franska:
”En 1890 Pankiewicz présente son œuvre au salon Krywulta et, comme son ami Podkowinski**, devient une victime des attaques des critiques et du public. Cette expérience douloureuse marque un tournant dans sa création. L’artiste s’éloigne de l’impressionnisme claire à la lumière tamisée et réduit sa palette de couleurs. Il s’oriente vers le monochrome et les ombres. Dans les années 1892-1897 il peint une série de nocturnes : « Rynek Starego Miasta w Warszawie noca » (Vieille ville de Varsovie la nuit), « Labedzie w ogrodzie Saskim » (Cygnes dans le jardin Saski), « Dorozka noca » (Fiacre la nuit).* Ce sont des compositions encore impressionnistes, mais exprimées à travers une palette de couleurs gris, noir et de temps en temps illuminées des effets jaunes et blancs. De ses nocturnes résulte le désir de découvrir le secret de la nuit parce que c’est elle qui sépare l’homme du monde.”
Även Podkowinsky hade en tavla på utställningen – även den noterade jag särskilt!
HEJA POLEN!

Äntligen

Äntligen har jag läst ut Ilja Repin

Egentligen är det en väldigt lättlast bok. Tito Colliander har med utgångspunkt i Ilja Repis kvarlämnade sjölvbiografiska anteckningar skrivit en spännande roman om hans långa liv:
Ur Wikipeda:
”Ilja Jefimovitj Repin, född 5 augusti (enligt julianska kalendern 24 juli) 1844 i Tjugujev i närheten av Charkov i Ukraina, död 29 september 1930 i Kuokkala (Terijoki), Finland, var en rysk konstnär.”
Han föddes in i en kosacksläkt. Hans far var hästhandlare. Hans teckningstalang var medfödd – via ikonmålerie lyckades han ta sig till St Petersburg och komma in vid konstakademin. Han fick stipendium och kunde ta sig ut i Europa. Hans genombrott kom med

Pråmdragarna på Volga.

Han befinner sig i centrum av det ryska kulturlivet, är god vän med och porträttör  av Tolstoj, Gogol, Liszt, Rubinstein och Mussorskij m. fl.
På 1890 tar man även i Ryssland intryck av den franska impressionismen och Repin blir ”omodern”. Som många andra petersburgsbor skaffar han sig ett sommarhus i Kuokkola där han efter 1900 bosätter sig på åretruntbasis. Han fortsätter att vistas där även när första världskriget bryter ut, tsarriket faller och Kuokkola blir finskt – vilket det är när han dör 1924.
”Då Finland blev självständigt efter ryska revolutionen valde Repin att stanna kvar i Kuokkala som då tillföll Finland och han avböjde flera erbjudanden att återvända till Ryssland med hänvisning till sin höga ålder. Efter sin död fick Repin kultstatus i Sovjetunionen och betraktades som en föregångare till den officiellt påbjudna socialistiska realismen.
Efter vinterkriget och fortsättningskriget tillföll Kuokkala Sovjetunionen och 1948 fick staden namnet Repino till minne av Repin.”

Påsksalong

Galleri Hamnen kallade till Vårsalong med start för oss medlemmar kl 11.00 på Långfredagen:
”Som vanligt har vi laddat upp med
ett antal intressanta och spännande konstnärer.
Vad sägs om att vi får möjligheten att visa och träffa Europas
just nu mest kände, nu levande konstnär  CLEMENS BRIELS  boende i Holland. 
Eget museum i Heusden i Holland har Clemens också.
I vårt galleri visar han såväl sina tavlor som sina skulpturer.”
 Vädret hade ju tuffat till sig: Snålblåst, duggregn och +2°; det var skönt att ha ett mål för dagens promenad!
Åke Larsson förser de besökande med verksförteckning
Som utlovat var konstnären själv på plats.
Jag är ju egentligen inte så blyg:
Jag travade fram och försökte reda ut (tavlorna betingade priser mellan 75- och 100 000) 
varför en så pass berömd och välsäljande  konstnär gästade lilla Viken.
Vi samtalade på engelska som inte var hans bästa gren
MEN
Det är tydligen så att medutställande Arne Andersson och dennes son har ett konstgalleri i Norrköping och Linköping och utställer och säljer där tavlor av Briels. Nu passar de alla tre på att visa upp sig i samband med Skånes konstrundor – Briels skulle på Påskafton till Tomelilla. Han visade mig via en iPad sin herrgård i Bretagne…

Femtioårsfirande:2

 Redan i entrén mötte vi en Krøyertavla,  ett porträtt av cigarrhandlare Hirschsprung himself!

Målet för vår vandring var Hirschsprungs samling om vilket museum ju både pappa Calle och Jolo talat sig varma. När jag nu efter sextio år äntligen kom hit hade jag turen att få bevista den stora Krøyerutställningen med anledning av museets 100-årsjubileum

Den kända tavlan Hip, hip. hurra! är även till vardags hemmahörande här!
Från guldförlovningsfirandet 18/6 -05
Vi tog ju det säkraf ör det osäkra och firade vår förlovning efter 50-år
osäkra som vi var om båda uppnådde guldbröllopet!
Vi har ju vår egen Hip hip hurra!-bild!
Bilderna från Skagen, som var många, bekräftar mina aningar:
Min strand är minst lika spännande….

Aug 2005

Eftervård

Vecka 9 har inneburit ”Stilla dagar i Viken” efter uppståndelsen under lovet.
 Främst har det blivit trädgårdsskötsel och TV-Bio:

1. Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet som jag måste ha sett sent 50-tal i Lund. Filmen gavs på tidig eftermiddagen dagen efter Oscarsgalan – troligen insatt för att hedra Max från Sydow om han lyckades få sin Oscar.(vilket han ju INTE fick)

Det är ju en strategi som både tidningarna och TV har, att ligga i startgroparna, som nu när Erland Josefsson gått bort….

Det är ju först nu vid 76 års ålder, änka  och påläst både när det gäller korståg och Digerdöd, som jag förstår uppskatta detta dystra ämne!

Bengt Ekerot var ju den store Dramatenskådespelaren under vår Lundatid. En av mina största teaterupplevelser var en Studentafton som bestod av en föreställning av John Osborne´s ”Se dig om i vrede” med just Bengt Ekerot och Anita Björk i rollerna!

2. Två dagar senare passade jag på att för femte eller sjätte gången se om en Favorit:
Blåsningen (orig. ”The Sting”)

Bara musiken….
(Scott Joplin)