Så var det dags för käre kusinens vernissage i Båstad
Här poserar hustru Gunnel framför den äldsta tavlan (70-tal)
Ronnebyborna saknades på grund av snöhinder
MEN
annars var släkten väl representerad
liksom även gamla kollegor,
Jag konstaterade att färgskalan har blivit ljusare med åren…
OCH
Redan första dagen hade flera verk sålts!
Således en lyckad öppningsdag
Skynda fynda före den 3 mars!
Det kom en inbjudan…
…till vernissage
I BÅSTAD
De delar av släkten som befinner sig i södra Sverige kommer att strömma till!
Rapport följer
Igår öppnade Höganäs museum för säsongen med vernissage för
Mats Lydén
Lars Arvidsson och
Kristina Eriksson
Här hälsas de välkomna.
Utöver de annonserade konstnärerna ställde även Jacob Pedersen ut
Av de övriga gillade jag Lars Arvidsson bäst
(Fotona ger alls inte rättvisa åt tavlornas fina kolorit)
Jag stod och väntade…
MEN INTE
Hon tyckte nog det blåste för mycket…
Weekenden ägnades åt kulturen.
1. Årets museum blev Fotografiska.
Först lunch
Både den och utsikten från matsalen var njutbara.
Däremot blev jag inte särskilt förtjust i den uppskrivna nyöppnade utställningen:
” LaChapelles gränsöverskridande estetik blandar konventioner från kommersiellt och konstnärligt fotografi och innefattar både den klassiska konstens ideal och ett alternativt utpräglat samtida perspektiv med rötter i populärkultur och subkultur.Burning Beauty är hans största utställning någonsin och sträcker sig över Fotografiskas alla våningar.”
Burning Beauty är ett citat från Michelangelo:
”— If I was made for art, from childhood given
A prey for burning beauty to devour,
I blame the mistress I was born to serve. ”
David LaChapelles har en bit kvar i jämförelse…
Det är mysigt att mingla med Vikenborna på Galleri Hamnen.
Ljugarebänken framför Sjöfartsmuseet är som vanligt också befolkad…
Inne i värmen blir man bjuden på glögg.
Det blev affär i år också
VAD?
Det avslöjas först på julafton!
Vi har ju decimerats en del sedan 2010…
MEN
Värdinneskapet är lika överdådigt som alltid!
Det är en njutning att få vistas i detta vackra kultiverade hem –
Varje gång upptäcker man nya spännande ting.
Denna gång denna tavla som tydligen är utförd av Hundertwasser, hemförd från Wien.
I början av 1922 fick Howard Carter således besked att hans utgrävningar bara skulle finansieras ytterligare en säsong. Han hade indelat området i Konungarnas dal i kvadrater och slutligen avverkat alla utom en utan resultat. Den som återstod var egentligen vägen som gick igenom området.
OCH
plötsligt den 4 November…
efter att ha grävt resultatlöst i 6 år!
stötte man på en stentrappa som ledde ner i underjorden…
Han förseglade ingången, telegraferade Lord Carnavon
som i sällskap med sin dotter var på plats den 26 Nov.
Tillsammans lät de borra ett hål i stenplattan som spärrade ingången,
kikade in med ett stearinljus som ljuskälla.
When Carnarvon asked ”can you see anything?”,
Carter replied with the famous words: ”Yes, wonderful things.”
Fram hit hade vi förts från den ena dokumentära tablån till den andra.
Ovanstående bild är den första av rekonstruktionerna i naturlig storlek av vad man fann.
Det var trångt så vagnar och utrustningar av alla de slag låg isärtagna staplade på varandra. Man hade stora svårigheter att få ut alla grejorna, 3000 år gamla, utan att de förstördes.
Mumien låg inuti inte mindre än fyra gyllene fodral
I audiofonen kunde man lyssna på noggranna beskrivningar av 20 olika föremål.
I denna mindre kista befann sig Tutankhamuns balsamerade hjärta och övriga inälvor
vaktade av Anubis
Ja, efter några timmar blir man ju överstimulerad
SÅ
Vi lyckades slita oss från guldprakten och gick över till nästa punkt på programmet!
Följ den spännande fortsättningen!
Mitt förhållande till Tutankhamun förlorar sig i historiens dunkel:
1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi,
skriven av Ann Terry White
”Visar hur arkeologin kan kasta ljus över svunna kulturer;
här om Grekland, Egypten, Babylonien-Assyrien och Maya-folket.”
Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.
Det var för mig fascinerande läsning.
Första kapitlet handlade just om upptäckten av Tutankhamuns orörda grav i Konungarnas dal 1922.
1986 var jag och den gamle i Kairo
Vi besökte Giza
OCH
Där fanns ju alla de många föremål som Howard Carter, finansierad av lord Carnavon grävde fram.
MEN
inte särskilt pedagogiskt presenterat.
(hade jag inte läst Ann Terry Whites bok hade jag inte fått något större utbyte mer än
fascination inför den glittrande tronen och mumiemasken )
MEN nu:
Följ den spännande fortsättningen!
Höganäs museum har ju regelbundna konstutställningar.
Nu när trädgårdsarbetet i princip är avklarat inför vintern skyndade jag dit.
Höstutställningen omfattade en skulptör,
OCH
en målare
Peter Linde gör stora skulpturer i brons.
Den senaste är av Ingemar Johansson utanför Nya Ullevi.
På utställningen fanns denna detalj.
Håkan Håkanssons måleri var ögonfägnande,
Titel: 3 apelsiner
Passande för vardagsrummet (?)