Kategoriarkiv: Jonas Kaufmann

Fördjupning

Publicerat av
Svara

Man har inte roligare än man gör sig… 

Sedan knappt ett halvår har jag ju blivit en innerlig Kaufmann-fan

Det räcker inte längre med att läsa på de olika hemsidorna och lyssna på Youtube

NU

har jag inte bara köpt  ”Wagner” för vilken han av ECHO utnämnts till Sänger des Jahres

På  Jonas Kaufmann – Unofficial Web Site finns 80 olika recensioner på ett flertal språk som alla höjer den till skyarna:

Ex Merkur: Wer singt besser ”Wagner”?

Der Opernfreund: Schöner geht’s nicht!

Associated Press: Just about anything the German tenor Jonas Kaufmann does these days is special, and he sounds in particularly fresh voice as he ventures into some new and some familiar territory on this album of excerpts from Richard Wagner’s operas.

Sunday Times: Although he sang Walther von Stolzing in Die Meistersinger von Nürnberg at Brian McMaster’s last Edinburgh Festival concert in 2006, Jonas Kaufmann is not known as a Wagnerian. Of the scenes he sings here, only two, Siegmund in Die Walküre (the ”Sword” monologue) and Lohengrin, are currently part of his active repertoire. With the wonderful Deutsche Oper orchestra and its British music director, Donald Runnicles, he sings here an original two-verse version of Lohengrin’s In fernem Land (In a distant land), which probably hasn’t been heard on disc since the 1930s. The opening is sung with a rapt, almost trance-like intensity, rising to thrilling climaxes. As Siegmund, his dark, baritonal timbre comes into its own. In Rienzi’s Prayer and Tannhäuser’s Roman narration, his Italianate timbre — surely what Wagner wanted — easily negotiates the bel canto turns and grace notes overlooked by burlier singers. His Siegfried in the forest sounds youthful, poetic and witty. Controversially, he sings the Wesendonck song cycle, designated ”for a woman’s voice”, though the texts are gender-unspecific. No Wagner tenor sings Lieder with such musicianship, colour and sensitivity. With this glorious disc, Kaufmann sets a standard for our time.

UTAN

beställt

som är till försäljning från igår

OCH

Mer om dessa när de nått Kalvlyckevägen!

MEN

Här ett smakprov från den senare

INGEMISCO

Moby Dick:3 Kapitlen 33-35 ss 149 – 163

Publicerat av
Svara

Efter det långa kapitlet om Cetology, återtar Melville berättelsen om  hur valfångst går till.

Kapitel 33 handlar om The Specksynder . Vi får reda på att detta är ett namn som härstammar från holländskan, ett namn som betyder ”Fatcutter”. På valfångare bryts den stränga marina hierarkin genom att det finns en grupp MELLAN befäl och manskap, nämligen harpunerarna, vars yrkesskicklighet är helt avgörande för det ekonomiska utfallet av resan!”

”In those days, the captains authority was restricted to navigation and general management of the vessel:while over the whale-hunting department and all its concerns the Specksynder or Chief Harpooneer reigned supreme.”

Så läser vi några sidor om hur detta fungerar på the Pequod, men plötsligt:

Such large virtues lurks in these small things when extreme political superstitions invest in them, that in some royal instances even to idiot imbecility they have imparted potency. But when, as in the case of Nicolas the Czar, the ringed crown of geografical empire encircles an imperial brain; then the plebeijan herds crouch abased before the tremendous centralization. ”

Kapitel 34  The Cabin-Table utreder hur harpunerarnas mellanställning hanteras i det vardagliga livet, t.ex inkvartering och måltider!

Så bläddrar jag lugnt vidare till kapitel 35 The Mast–Head *(masttopp, märstopp) .

*Vid det här laget har jag insett att jag måste slå i lexikon för att kunna förstå de invecklade och märkliga resonemangen så jag kommer hädanefter inom parentes ange resultatet för de ord det gäller.

Här följer en sex sidor lång information om den ständiga utkik i tvåtimmarspass som ingår i besättningens uppgifter, och hur olika individer  upplever ensamheten däruppe och framför allt: lyckas att sikta och varna för valförekomst!

SÅ

mot slutet av kapitlet kommer följande reflexion:

And let me in this place movingly admonish (förmana)  you, ye shipowners of Nantucket!  Beware of enlisting in your vigilant fisheries any lad with lean brow and hollow eye; given to unseasonable meditativeness; and who offers to ship with the Phaedon** instead of Bowditch in his head. beware of such an one, I say: your whales must be seen before they can be killed; and this sunken–eyed young Platonist will tow you ten wakes round the world, and never make you one pint of sperm the richer. Nor are these monitions (varning, förebud) at all unneeded. For nowadays, the whale-fishing furnishes an asylum for many romantic , melancholy, and absentminded young men, disgusted with the carking (tyngande) cares of earth, and seeking sentiment in tar and blubber (tran, valspäck).  Child Harold not unfrequently perches himself upon the mast-head of some luckless disappointed whaleship, and in moody phrase ejaculates:–

 ”Roll on thou deep and dark blue ocean, roll!  Ten thousand blubberhunters sweep over thee in vain.”

vilket visar sig vara Stanza 179 ur Canto IV i Byrons epos Childe Harold´s Pilgrimage…

** Phaedon (German: Phädon oder über die Unsterblichkeit der Seele), published in 1767, is one of the most famous books by the Jewish Enlightenment philosopher Moses Mendelssohn. A defense of immortality, it won him fame. Mendelssohn argued that the soul must be indestructible because it is a simple substance. Immanuel Kant criticized Mendelssohn’s argument in the Critique of Pure Reason

Jag  har nu insett, inte bara att jag måste sakta ner läshastigheten,

UTAN

för att verkligen tillgodogöra mig  detta mästerverk till fullo,

det får bli ett troligen årslångt projekt..

MEN

Det är lika njutbart som att lyssna på Kaufmann!

Das Sommerlesen

Publicerat av
2

Nu har alla ”måsten” för sommaren 2013 avverkats.

SÅ

Nu hoppas jag verkligen att jag kommer att kunna genomföra mitt läsprojekt.

Jag har nu nosat på både det ena och det andra…

Inräknat sommarföljetongen är jag i färd med att parallellt läsa 8 olika böcker….

Sedan har jag föresatt mig att före augusti månads utgång ha läst:

 Den bok jag senast införskaffade,  Jonas Kaufmann ”Meinen die wirklich mich”,  min första bok på tyska,  läste jag ut SWISCH! Musikjournalisten Thomas Voigt har verkligen lyckats, på 166 sidor med rikligt med bilder, sammanfatta JK:s karriär och Wunderbarkeit.

Han har gjort intervjuer med åtskilliga i branschen, som återges, som t.ex. med Placido Domingo som inleder boken.

Sedan kommer en skildring av Jonas´debut och dundersuccé som Alfredo Germont i La Traviata  på Metropolitan den 4 februari 2006.

I kapitlet ”Eine ganz normale Kindheit”, skildras hans väg till och utbildning vid Hochschule für Musik und Theater München.

Han var  tydligen en riktig spelevink i skolan i 15-16 årsåldern, blev relegerad  och kuggad för bristande allvar med studierna i klassisk grekiska…

Även sedan han börjat sina studier på Musikhögskolan gjorde han inget ambitiöst intryck. Helmut Deutsch, hans nuvarande hyllade  ackompanjör vid  Liederaftnar, ” beschreibt ihn als ”lässigen Luftikus”, als einen leichtlebigen Typen, der sich keine unnötigen Mühen auflädt und das Leben zu genießen weiss.

Alla de av mig kända stegen i hans utveckling till dagens mest firade tenor i alla fack,  hans seriösa strävan att nå fulländning,  berättas ingående med talrika intervjuer med fackfolk och kollegor om hur det gått till.

Det är tack vare att boken varit så fängslande som jag läst den så fort! Dessutom har mitt tyska ordförråd väsentligen utvidgats och moderniserats ex:

auf Anhieb = med ens

büffeln = plugga

Fröliche  Frechdachs  = ung lässigen Luftikus…. 

Gassenhauern = slagdänga 

heikel = känslig, ömtålig

Kandare = Stångbetsel ( man skulle JK kandaren…)

knifflig = knepig

Kumpel = kompis

muckmäuschenstill = står inte i lexikon, ung moltyst(?)

Neues Talent!

Publicerat av
2

Jag har ju klagat över att lyssnandet på Jonas Kaufmann hindrar mitt läsande…

NU

har jag dessutom köpt en bok om honom

PÅ TYSKA:

Det ständiga sökandet på nätet efter nyheter om JK har inneburit att min tyska förkovrats väsentligt!

Jag har alls inga svårigheter att snabbt läsa denna bok som inleds av Placido Domingo!

Följ den spännande fortsättningen!

Glad upptäckt!

Publicerat av
2

Som framgått av flera blogginlägg har ju mitt läsande blivit åsidosatt av

mitt maniska lyssnande på Jonas Kaufmann!

MEN

När jag igår tog del av SvD:s understreckare:

 upptäcker jag hur mycket mer insiktsfull jag blivit

när det gäller klassisk -, framför allt opera-musik!

Sista meningen:

” Kanske kan han en gång få sammanstråla med Jonas Kaufmann ch Nina Stemme. 

Tid har han på sig, killen är bara 54.”

Låt mig berätta mera

Publicerat av
Svara

Den där Jonas Kaufmann* har ju ställt till det för mitt läsprojekt!

MEN

En och annan bok blir dock läst.

SOM

uppföljningen av Sven Stolpes

Låt mig berätta

Han inleder med korta anekdotiska minnen om

Författarvänner

Evert Taube

Vilhelm Moberg

Olof Molander

Frans G. Bengtsson

Bertil Malmberg

Roger Martin du Gard

Bokförläggare 

Johan Hansson

Folke Lars Hökerberg

Sven Thulin

för att, som i den tidigare delen, avsluta med litet allvarligare, men ändå ironiska funderingar kring lifvet som uppstått  i samband med umgänge med bl.a.  Gösta Ekman, Egil Skallagrimsson, Samuel Becket och  Stig Ahlgren.

*

Alltsedan 24 mars har jag fascinerad och förtjust

följt Jonas Kaufmanns musicerande på nätet.

Som t.ex.

Ombra di nube

Coupe Melba

Publicerat av
1

När jag häromveckan hade middagsbjudning blev jag inspirerad att servera Coupe Melba.

Peach Melba är en klassisk dessert, skapad 1892 eller 1893 av den franske kocken Auguste Escoffier på Savoy Hotel i London, till den australiensiska sopranen Nellie Melbas ära. Den består av persika och hallonsås på vaniljglass.

 Om man utgår från konserverade  persikor är den ju relativt enkel. Den serverades ofta som festdessert i mitt föräldrahem – min fader berättade då varje gång om varför den heter Melba:

1892 deltog Nellie Melba i en uppsättning av Wagners opera Lohengrin vid Covent Garden. Duke of Orléans gav en middagsbjudning för att fira hennes triumf. Escoffier skapade en ny dessert för detta tillfälle och för att visa den använde han en isskulptur av en svan som förekommer i operan. Svanen bar persikor vilande på en bädd av vaniljglass, toppade med spunnet socker. 1900 skapade Escoffier en ny variant av efterrätten. För att fira öppnandet av Carlton Hotel i London där han var chefskock, uteslöt han issvanen och toppade persikorna med hallonmos. 

  Att jag plötsligt, efter 60 år, påminner mig denna rätt beror sannolikt på min fascination för  Jonas Kaufmann som drabbade mig efter programmet på SVT2.

Jag har sedan dess dagligen njutit av allt det material som finns på You Tube och som man kan få hänvisning till via hans hemsida. 

På YouTube finns bl.a. en drygt 40 minuter lång intervju apropos hans framträdande i Lohengrin 

Aktuellt är hans framträdande under Wagneråret som Parsifal på the Met.

Omedelbart efter premiären blev han intervjuad av Placido Domingo. 

Han är helt ”hög” efter föreställningen, påminner om Vasaloppsåkarna när de blir intervjuade i  i Evertsberg