den gamle tog de första trevande tagen med stavar.
När nu svåger Göran och jag vid mitt återbesök i Brunnsparken passerar Trollsjön är skaran av motionärer halverad….
Naturens skönhet skänker dock kraft och lisa!
1/2-31/8 1962 bodde vi i Jönköping.
den gamle och jag hade i december 1961 klarat av den sista tentan i medicine licenciat examen och tilldelades i januari av Kungliga medicinalstyrelsen våra legitimationer att utöva läkekonsten.
den gamle hade skyndat sig att skaffa arbete, vilket blev just på öronkliniken i Jönköping. Väl där skaffade han även lägenhet och den 1 februari kom resten av familjen, dvs jag och då endalammet Karl 19 månader via sovvagntransport (!) till Vätternmetropolen.
Son nummer två såg dagens ljus 7/3.
den gamle arbetade dygnet runt så vi fick roa oss på egen hand. Det goda med att de endast var tre läkare som dygnet runt skulle sköta otorhinopharyngologin i hela Jönköpings län var, att han tjänade gott om pengar = vi hade råd med att anställa en utexaminerad barnsköterska som husmors assistent.
Jag bestämde , i den professionella paus som uppstod, och efter att på bokrea införskaffat ovanstående bok, att vi skulle börja spela golf.
Trogen min vana startade jag på Kapitel 1:
What can your best golf be? av Tommy Armour.
Han hävdar där att ”the mental approach” är väl så viktig som den rent fysiska kompetensen.
”It is not solely the capacity to make great shots that makes champions, but the essential quality of making very few bad shots”
Huvudreglerna är två:
1. Play the shot you´ve got the greatest chance of playing well.
2. Play the shot that makes the next shot easy.
När jag, 3 månader efter införskaffandet av denna bok, tog min första golflektion och sedermera avancerade ut på banan, (fick handicap innan årets slut), hade jag stor glädje av dessa regler.
MEN:
Innan ishavsvindarna svepte ner över oss gjorde vi svamputflykt. Det var något för sent – det fanns många Karl Johan men de flesta var maskätna.
Vi hittade litet brunsopp, några sillkremlor och ETT kantarellställe, amt sotbrun vaxskivling – så det blev till en svampstuvning i alla fall.
Sedan passade vi på med litet bergsbestigning, medan vi väntade på Pappa Olle som löptränade.
Så var det weekend och åter ett kärt besök. Ja, jobbet var ju inte färdigt – det var att ta ännu en seans framför datorn innan det var drinktajm och dags för supé. Vår Herre begåvade oss med ett gudomligt väder – vi kunde sitta ute och njuta av septemberskymningen.
nästa morgon log han (Vår Herre, alltså) mot oss och möjliggjorde en morgonjogg på Svedberga kulle.
Rustad till tänderna i ny dress och superduperur med GPS och pulsometer etc
I lördags gästades jag av yngste sonen. Trots vädret ville han bevista orienteringstävlingen i Vargadalen.
Fast inte kunde jag mäta mig med honom i proffsighet.
Det tilltagande regnandet tillsammans med blåst i den kuperade, steniga terrängen gjorde uppgiften till en riktig utmaning.
När jag efter att de sista begravningsgästerna åkt hem häromveckan, sorterade min post upptäckte jag att vi som medlemmar i Höganäs museum var inbjudna till
Vernissage kl 13.00 lördagen den 8 augusti
för en utställning av skulptören mm Timo Solin.
den gamle var inte särskilt road av den sortens begivenheter – men eftersom man lockade med introduktion både av Peder Lamm och Åsa Moberg tänkte jag: Okey då.
Jag infann mig en kvart efter ett. Det var ännu inte så många besökare. Det var mycket varmt varför jag sökte mig ut på gården, till Åke Holm.
Jag försökte få en bild där jag fick med både honom och någon av Timo Solins statyer – men det var svårt.
Jag slog mig istället ned bredvid denne man *-28. Det visade sig att han var potatisodlare i Plöninge sedan flera generationer . Han visste berätta att Åke Holms familj var mycket musikalisk och drev tidigt 1900-tal ett tivoli i Tjörröd. Han berättade också mycket livfullt hur han och skolkamraterna själva anlagt en fotbollsplan i Väsby.Läs mera om utställningen i nästa avsnitt…
Igår skulle egentligen den gamle och jag ha arrangerat veteranorientering i Lerbergsskogen. Martin Frohm hade i all hast ordnat med en i gamla kära Pålsjö skog. Jag sprang dagen till ära långa banan.
Det var skönt att låta fartvinden smeka min kind… (Hm)
Här möter jag tre (trallande?) jäntor
Egentligen gillar jag inte att titta på tennis – det är FÖÖR spännande. Nu tänkte jag att det inte skulle vara så gastkramande – hur det än gick så skulle ju en svensk vinna. Ställningen ovan var ju lovande – jag höll ju trots allt på Robin Söderling…
MEN
Plötsligt står det 5-5 i tiebreak i andra set.
Jag får en flash back från 1974:
Samtidigt som min mor ligger för döden på sjukhuset spelar Björn Borg semifinal i Franska öppna mästerskapen (som han två dagar senare vann).
Björn Borgs matcher var ju alltid oliiidligt spännande. På den tiden spelade man bäst av fem set och Björn brukade förlora de två första….
Ex:
Borgs mest heroiska insats i Wimbledon blev 1980 års final mot den nye amerikanske storspelaren och rivalen om ”tennistronen”, John McEnroe. Baslinjespelaren Borg försökte inledningsvis spela attackspel framme vid nät. Han förlorade dock det första setet snabbt med 1-6. Långsamt men metodiskt ”segade” sig Borg in i matchen, allteftersom han successivt återgick till för honom typiskt baslinjespel och lyckades mycket knappt ta det andra setet (7-5). Borg tog sedan också det tredje setet (6-3). I det fjärde setet hade Borg två matchbollar vid ställningen 5-4, men McEnroe lyckades med briljanta passeringar utjämna. De två spelarna följdes sedan åt till 6-6 i setet, varefter tiebreak spelades. I detta långa, gastkramande game hade Borg ytterligare fem matchbollar som han inte lyckades förvalta. Till slut lyckades McEnroe vinna gamet med 18-16, och därmed utjämna till 2-2 i set. I den nu uppkomna situationen uppvisade Borg prov på sin mentala styrka, genom att i det jämna femte setet utmanövrera McEnroe och slutligen vinna med 8-6. Under hela det sista setet förlorade Borg bara sammanlagt tre bollar i sina egna servegame. Genom segern blev Borg den förste manlige spelaren som sedan 1922, då systemet med Challenge Round avskaffades, lyckats vinna Wimbledontiteln fem år i följd. Matchen har av kommentatorer betecknats som en av Wimbledonhistoriens absolut främsta.
Hur det gick i Båstad?
Se
Jag har de senaste 4-5 åren haft en förhoppning att den gamle skulle bli färdig att berätta om sina öden och äventyr som idrottsman. Det blev bara femtio inlägg, som t.ex.
Nu, när det är aktuellt att i runor skildra hans framfart i bassängerna, har jag börjat rota i efterlämningarna och bl.a. hittat det här programmet från
Militära VM i simning i Monaco 3-8 september 1952.
Vi träffades ju inte förrän 1954, men han berättade ofta livfullt om sina upplevelser från denna resa. Nu när det är vardagsmat med resor till Thailand och Acapulco – you name it – är det nog svårt för yngre generationer att föreställa sig vilken värld som öppnade sig blott 7 år efter andra världskrigets slut.
Här är bilder ur fotoalbumet:
Senare i livet fick han andra fick han andra nöjenNär jag berättade om mina första stapplande steg som orienterare utlovade jag en
spännande fortsättning
Ja, för oss har det ju varit en ständigt spännande fortsättning nu mest med veteranerna.
Sid 1 presenterades 24/7 -08
Orientering är självvald väg i okänd mark,
Orientering bjuder dådfylld kamp mot goda kamrater,
ensam strid mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan.
Orientering skapar ett gladlynt och frimodigt släkte,
en härdad stam med längtan till äventyr och dust,
kärlek till naturen – källan för livslust och levnadskraft.
Själv har jag alltid varit betydligt bättre på tankens skärpa än den kroppsliga mödan – trots all träning är framfarten åter alltmer stapplande –
Men vad gör väl det!
När man får utlopp för sin kärlek till naturen – källan för livslust och levnadskraft.
Ernst Killander (1882-1958 tog) initiativet till införandet av orientering som civil idrott. 1919 arrangerade han inom Stockholms idrottsförbund en orienteringstävling i Nacka över 12 kilometer med 220 deltagare. 1927 var han med och grundade Skogskarlarnas klubb, en ordensliknande stödförening för orienteringssporten. Från starten 1938 var han ständig styrelseledamot i Svenska Orienteringsförbundet.
