Så följ med mig till Köpenhamn….

ELLER
Vår saga:4
Föregående avsnitt avslutades med:
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
och en reflexion:
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?

 Ja, det har under 56 år, eller snarare de 54 år som Per och jag haft det som en gemensam erinran, varit ett glatt minne, som vi ackompanjerat med sjungandet av spexkupletten Auroras förförelsearia från Karl den XII:

Nu när statens affärer florera,
bör du även dig själv rekreera.
Stoppa därför ett par tusen nödlock
uti bakfickan på din tragödrock!
Och följ med mig till Köpenhamn på ett par tre dagar,
i den stan finns det ganska mycket som mej behagar.
Man sig känner så glad och fri
och kan ha litet raljeri.
Ingen lägger sin näsa däri. Trillerilleri!


Alla sorger, bekymmer och tvivel
skingras lätt vid en frukost på Wivel,
och sen blott vi hos Nimb fått dinera, 
är det barnlek att världen regera
Och så finns det så många trevliga små lokaler,
där en kung kan fördriva natten med bacchanaler.
Vi på Kisten ska hålla stim,
och så gå vi väl till Maxim
Där finns många små bra kerubim Keru-kerubim.


När vi sen komma hem till hotellet,
skall du rent av få drunkna i sällhet.
Och fast danskorna nog kan va svåra,
gå de likväl ej upp mot Aurora.
Jag är högbarmad, smärt och gullhårig, ljuv och rödmynt,
och jag älskar dig fast i pungen du blott har nödmynt.
Kalle lill, om du bara vill,
ska vi slå mången kärleksdrill.
Jag vet nog hur sånt där ska gå tilll- Killekillekill.

MEN
fullt så dramatiskt var det nu inte:
Jag accepterade dock utmaningen, troligen en kombination av min vinnarskalle och min elevs  attraktiva charm…= kvinnotycke.
 Samtalet tilldrog sig i slutet av oktober, tävlingen  skulle ske i början på december.
Jag hade ju inte tävlingssummit på 6 år, långt mindre NÅNSIN summit sträckan 100 m frisim.
Det blev att börja träna! Per organiserade ett ”träningsläger” för mig – jag fick flera gånger i veckan gå till simhallen och simma, simma, simma under personligt överinseende av Lugis tränare Erik Malander.
OCH

Visst gav det resultat – jag minns särskilt en eftermiddag då jag kom in i andra andningen – kände att det bar – sam längd efter längd utan att bli trött.

MEN
särskilt fort gick det ju inte. Jag minns att under loppet i Köpenhamn, då jag försökte ta i,  jag var nära att sjunka på sista längden

 Jag brukar skryta med att jag kom TREA i Akademiska mästerskapen – men jag kom också SIST – tog mig knappt i mål långt efter de övriga två deltagarna!

DOCK
så här i efterhand kan vi konstatera 
ATT
Min satsning belönades med 55 år av LYCKA!
Följ den spännande fortsättningen!

Slutkört

Jag har ju börjat nedräkningen….Sakta, men dock!, går jag igenom det ena skåpet efter det andra och rensar ut våra liv. Som jag ju oupphörligen påpekar är ju vi trettiotalister starkt präglade av vår krigs-och krisuppväxt så att vi har varit väldigt försiktiga med att kasta ”saker som är bra att ha”.

MEN
NU har jag fattat ett heroiskt beslut : ALLA skridskorna har åkt på tippen!
Nuförtiden har vi emellertid  den förmånen att gamla grejor kan dokumenteras…
Det här är den gamles bandyrör. Han spelade mycket bandy i sin ungdom, på Möckelns is.

 Det här är mina. De bör vara ”inköpta” 1947 eller 1948 i Huldts sportaffär. Dessförinnan fanns det ju inte läder eller stålvaror av någon kvalitet – det tog lång tid innan man kunde räkna med ”förkrigskvalitet” Som jag berättat åkte vi mycket skridskor på Krematoriedammen och enstaka år frös Öresund så att man kunde åka skridskor i stället för att promenera längs stranden. Jag minns särskilt ett vårvinterlov då vi läroverksungdomar i gnistrande solsken åkte medvind Helsingborg – Viken, sedan gick på the-dansant på Vikens Gästgivaregård för att slutligen ta bussen hem…
NÄR
så barnen infann sig blev det ju åka av igen!
SISTA GÅNGEN:

de kom till användning var 1996. Det har ju sedan mitten av -80-talet varit ont om snö i södra Sverige – men vi passade på att vid besök på torpet utnyttja glansisen på Hänjasjön!
Vi hade åkt spark ner ( den som min mormor använde på vintrarna när hon åkte ner till landsvägen och hämtade mjölken).Den röda termoskannan var ett modernt underverk när den inköptes 1979 och tjänstgör ju fortfarande när det är veteranorientering, liksom min mössa – den har faster Karin stickat till Karl 1974 – numera använder jag den vintertid också vid trädgårdsarbete.
De pälsfordrade mockastövlarna är ett arv från moster Ebba.
MEN
Den bruna bagen hade den gamle sin packning i när han åkte på simmarturné.
Det blir en särskild blogg om den….

Vår saga:3

Nu äntligen, när det värsta trädgårdsarbetet för året är avklarat, liksom Istanbulresan, blir det tid att fortsätta berättelsen om hur de tu blevo ett. Bilden ovan är från Dessau 1954, vilket står att läsa i ett av de 48 blogginlägg som den gamle hann producera…

UPPDATERING 
Simmaren Per får  ny amanuens september 1954. Det är en kvinna. Han bjuder upp henne på Hälsningsgillet 4 oktober.

 Duggandet skedde var och varannan vecka under hela terminen.
MEN
När det var dags att redovisa sinnesorganens anatomi (=ögon och öron) kunde han fögahan hade inte läst på, – han hade varit i Östtyskland och summit!
Den stränga amanuensen underkände honom: Det blir till att dugga om!
Efter någon vecka var det då dags för denna enskilda övning: Det gick ju mycket bättre.

 (Intensivstudierna kanske bidrog till att han blev ÖRON-läkare?)
När vi sedan skulle hem visade det sig att vi skulle samma väg 
(En sanning med modifikation dock, men det var vad den gamle påstod…)  
Han hade cyklat till Asis, gick och ledde sin cykel och berättade om sitt simmarliv.
informerade jag skrytsamt om att jag minsann var distriktsmästare i frisim 25 m Flickor 12! (=12 år)
Jag slutade träna simning  som fjortis, var för fåfäng för att alltid gå med blött hår…
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?
Läs den spännande fotsättningen….

Paraboliskt skifte

2010-0826 kl 09.57

den gamle hade ju insupit ett glödande fotbollsintresse med modersmjölken. Därför var det självklart för oss att kosta på parabol och Canaldigitalkontrakt när Premier League – matcherna flyttade över dit från TV4 1997!

MEN
Tempora mutantur …
Så sent som den 18 juni hade jag ingen AAAning om att till hösten är det inte de som har rättigheterna!
Jag missade höstpremiären
MEN

IDAG blir det Man.United – West Ham kl 18.25
OCH
I morgon Liverpool – West Bromwich kl 15.55

Slottsweekend:2 Mingeleftermiddag

Det är mycket med logistiken….

13-16 var det meningen, jag citerar inbjudan, att vi skulle syssla med
”glada lekar och dopp i Mälaren vid tjänlig väderlek”.
Och det var det ju dvs ”tjänlig väderlek”!
För somliga var det första slottsbesöket någonsin…
Trevligt att återse gamla bekanta
MEN
Matchen Argentina – Tyskland som slutade 4-0 till Tyskland ingick också i underhållningen

Fotboll

Mitt i allt rapporterande från FotbollsVM kom en nyhet som skulle glatt den gamle:

Topplaget Degerfors tog poäng för tredje matchen i rad då de vann borta mot Jönköping, 2-1. Mycket tack vare Johan Bertilsson. Mittfältaren agerade framspelare både till Cristophe Lallet och Peter Samuelssons mål.

Detta innebär att hans kära Degerfors nu ligger i topp tillsammans med Norrköping!

Ifjor var det eländes elände ända fram till den 26/6. Då inträffade:

– Vädret var strålande

– Han kunde efter starroperationen läsa tidningen utan glasögon

– och där stod att läsa att DIF ÄNTLIGEN vunnit en match.

Hans brinnande fotbollsintresse grundlades med modersmjölken. Jag gläder mig nu åt att jag hakade på, och är efter 13 vintrar med Premier League kompetent nog att i fulla drag njuta av fotbollsfesten från SydAFRIKA. (Fast jag retar mig på det här otyget som heter vuvuzela)
Hittills har jag haft störst utbyte av Tysklands målfyrverkeri och Schweiz´överraskningsseger mot Spanien.

Min bästa valborgsmässoafton

Collage i fotoalbumet
Igår morse när jag vaknade och insåg det var valborgsmässoafton dök
minnet av densamma 1955 upp:

Jag hade börjat studera i Lund hösten 1953. Våren 1955 flyttade jag in i ett rum på Studentskegården. På den tiden var det ju inte aktuellt med fria lördagar, så jag hade föreläsningar i patologi kl 8-11 fm.
Det hade varit en sällsynt kall vinter och även på morgonen den 30 april, då jag begav mig till Patologen i närheten av Universitetsplatsen , var det naturligt att skruda sig i både kappa och kofta:

Lyckligtvis är skruden förevigad – jag hade på den tiden bara EN kappa!
MEN

När jag kom ut från föreläsningen – jäktad eftersom det gällde att först åka hem och rigga om, sedan bege sig till idrottsplatsen, där de sedvanliga studentikosa idrottstävlingarna skulle gå av stapeln med start kl 12.00 – så hade vädret slagit om!

En mild/varm sunnan hade glidit in från kontinenten och det blev omedelbart behov av att strippa. Jag tog av mig kappa, och sedan även kofta. Med klädbyltet under ena armen och kurslitteraturen under den andra skyndade jag Bredgatan fram. När jag så plötsligt såg mig ikring, minns jag hur skrattretande det var att se myllret av ungdomar som på samma sätt släpade på avtagna klädesplagg!

Jag lyckades nog hitta en mera sommaraktig utstyrsel innan jag cyklande infann mig på idrottsplatsen. Jag var anmäld i säckloppsstafetten för damer, där Helsingkrona nation hade anmält ett 3-”manna”-lag.

VI vann!

OCH

Så delades Skandinaviska bankens vandringspris ut till kårens under föregående år bäste idrottsman ut
OCH
Det var den gamle!

Själva vandringspriset var en nästan en meter hög pokal av Wiwen Nilsson med Skandinaviska bankens emblem i guld i relief.
Eftersom första maj var en helgdag, fick vi behålla pjäsen ett dygn, men sedan lämna in den i tryggt förvar på banken.

MEN

Man fick personligen en mindre kopia i silver

Ja, de´e´våren!

Vi startade i gryningen

Vi var bjudna till paret Olofsson och Hjärnarp redan den 10 mars – men på grund av snödjupet blev det inställt. Men i dag (läs igår) skulle det ske!
Meteorologerna hade lovat upp mot 15° och en hoppfull funktionär preparerade fotbollsplanen.

Laddade Elgebrandtar på väg!
Jag sprang långa banan!
Fåglarna sjöng
Allt som allt en härlig dag i skogen!
Stenen platsar bland april månads aspiranter.

Födelsedagsbarn 6

Här ser vi dagens födelsedagsbarn, kringsvärmad av beundrande vuxna sin första sommar. Så småningom har han själv fått axla den beskyddande rollen som storebror och äldre manlig kusin:
Idag är ingen vilken födelsedag som helst utan även hans MYNDIGHETsdag! Han är en allsidigt begåvad gosse med en stor repertoar: pluggar allt från latin och italienska till fysik och kemi!

Det skall bli spännande att följa hans livsval framöver!