Julblomning

De senaste åren har ju decembermörkret lysts upp av Amaryllis.
MEN i år
skulle jag ju vara bortrest i perioder, så jag valde att avstå från inköp.Min novemberkaktus strejkade för första gången på tjugo år – det såg dyster ut.
fick jag adventsbesök av våra grannar:
De medbringade en vit azalea som varit till stor glädje, särskilt vid den sedvanliga avätningen av annandagskalkonen.
Sibirienvintern har medfört att jag inställt min resa i österled för att fira nyår.
Som tröst har jag inte bara köpt mig EN utan
TIO tulpaner
Nu sitter jag här och om eftermiddagarna* och njuter av alla våra  LP från anno dazumal, medan jag lägger om gamla pussel. Här ett som jag köpte på National Gallery sist jag var där år 2004.

* Det gäller att passa på medan det är dagsljus! Solen går nu ned 15.40 – vi har fått 4 minuter sedan vintersolståndet…

Gott Nytt År
eller
 som vi säger i Skåne:
GOTT SLUT! 

Slutkört

Jag har ju börjat nedräkningen….Sakta, men dock!, går jag igenom det ena skåpet efter det andra och rensar ut våra liv. Som jag ju oupphörligen påpekar är ju vi trettiotalister starkt präglade av vår krigs-och krisuppväxt så att vi har varit väldigt försiktiga med att kasta ”saker som är bra att ha”.

MEN
NU har jag fattat ett heroiskt beslut : ALLA skridskorna har åkt på tippen!
Nuförtiden har vi emellertid  den förmånen att gamla grejor kan dokumenteras…
Det här är den gamles bandyrör. Han spelade mycket bandy i sin ungdom, på Möckelns is.

 Det här är mina. De bör vara ”inköpta” 1947 eller 1948 i Huldts sportaffär. Dessförinnan fanns det ju inte läder eller stålvaror av någon kvalitet – det tog lång tid innan man kunde räkna med ”förkrigskvalitet” Som jag berättat åkte vi mycket skridskor på Krematoriedammen och enstaka år frös Öresund så att man kunde åka skridskor i stället för att promenera längs stranden. Jag minns särskilt ett vårvinterlov då vi läroverksungdomar i gnistrande solsken åkte medvind Helsingborg – Viken, sedan gick på the-dansant på Vikens Gästgivaregård för att slutligen ta bussen hem…
NÄR
så barnen infann sig blev det ju åka av igen!
SISTA GÅNGEN:

de kom till användning var 1996. Det har ju sedan mitten av -80-talet varit ont om snö i södra Sverige – men vi passade på att vid besök på torpet utnyttja glansisen på Hänjasjön!
Vi hade åkt spark ner ( den som min mormor använde på vintrarna när hon åkte ner till landsvägen och hämtade mjölken).Den röda termoskannan var ett modernt underverk när den inköptes 1979 och tjänstgör ju fortfarande när det är veteranorientering, liksom min mössa – den har faster Karin stickat till Karl 1974 – numera använder jag den vintertid också vid trädgårdsarbete.
De pälsfordrade mockastövlarna är ett arv från moster Ebba.
MEN
Den bruna bagen hade den gamle sin packning i när han åkte på simmarturné.
Det blir en särskild blogg om den….

Brylcreem

Här får intet förfaras!
När moster Ebba gick bort 1993 och jag tog hand om sterbhuset fanns bland annat denna tub med Brylkräm. Jag förstod den sista tiden att Ebba använde den för att inte hennes åldrande, permanentade hår skulle bli alltför torrt, sprött och småkrusigt. 

Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….

MEN
Anledningen att jag så ömt har tagit vara på den är huvudsakligen denna:
1945 var begynnelsen på en ny era i stort (=WW2 slut) och i smått = Det civila konsumtionssamhället kunde ta fart igen. Bland annat kunde man/vi fullt ut njuta av att gå på bio. Före TV etc var det ju det stora folknöjet och tillsammans dansbanan den stora datingarenan. Filmförevisningarna följde en noggrann uppgjord ritual:
1. Ringde och bokade biljett
2. Infann sig för att köpa ut, de numrerade, biljetterna. (Om man inte kom fram till luckan 15 min före föreställningen såldes de förbeställda biljetterna. Populära filmer var ofta fullbokade, och köerna till kassan lång)
3. Uppsökte våra platser. Då rullade REKLAMEN. Det var ett fåtal  välkända

 –  MMM Marabou mjölkchoklad, 
 – Hälsan för halsen Bronzol

OCH
BRYLCREME!
4. Förspel  som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz

5. Sedan ÄNTLIGEN den riktiga filmen, som ofta bara var 90 minuter lång.

Höstpyssel

Nu är det dags att lägga undan tropikmunderingen!
I fjor sommar när jag plockade bort sommargarderoben, minns jag att jag att jag tänkte på att jag inte använt mina shorts en enda gång! I år har jag i tre månader inte haft annat på mig, jeans skulle ha varit för varmt…
Dessutom har det ju många dagar varit så gassigt att alla gamla ärvda solhattar kommit till användning!
Parallellt med garderobsstöket har jag ju fortsatt mitt Sisyfosarbete att sortera gamla foton.

OCH
Vad hittar jag väl där?

om inte en bild från Akropolis oktober 1966. Det är moster Ebba i solhatten ifråga och mormor Anna (*1886) på sin efterlängtade första flygresa, elegant, med som jag vill minnas en av moster Elsas hattar!

Ebbas klänning har jag kvar skärpet av – en Horrockses fashion.

När jag nu studerar fotot frapperas jag av att Ebba tydligen klättrat upp iförd trätofflor

Ja di skånskorna.
Här är en bild på mamma Eva vid samma tillfälle!

Tennisspelarna

I´ve done it again!

Dvs, efter att metodiskt ha planerat den tidiga höstens läsande, har jag någon dag efteråt läst något helt annat!
Det började med den här recensionen i SvD den 25 augusti av Lars Gustafssons nya diktsamling :”Om begagnandet av elden”.
Alltsedan jag läste pentalogin Sprickorna i muren på 70-talet har jag ju varit en stor Gustafssonfan.
Detta har medfört att jag köpt på mig en hel del böcker, som ju sedan aldrig blivit lästa. Så även nu: Istället för att köpa denna nya diktsamling letar jag fram
som utkom tidigt 80-tal, och som samlat damm i hyllan sedan dess…Recensenten Tommy Olofsson skriver ju i slutet av sin recension:

Ändå påminner hela denna diktsamling allra mest om en mycket tidig Lars Gustafsson, nämligen diktsamlingen ”En förmiddag i Sverige”, som publicerades för snart 50 år sedan.”.

Och mycket riktigt, den finns med i samlade dikter
OCH

Inte bara den utan den inleds med en ”essä” av Gustafsson själv Retropektiv utställning där han med upp till trettio års perspektiv värderar sin produktions kvalitet och förmåga att motstå tidens tand.

inträffar en sinkadus:

På kvällen den 28 augusti när jag går och sätter en bok på sin plats upptäcker jag att där står Tennisspelarna. Det är en bok som jag faktiskt köpte, läste och NJÖT av när den kom ut 1977. Jag trodde jag hade lånat ut den….
Med darrande händer bläddrar jag fram och läser de 125 sidorna i ett huj.
Jag mindes boken som sällsam, intressant och roande, mycket därför den innehåller, då ju helt nytt, en ingrediens med utnyttjande av datorbearbetning av fakta.
Ja, jag har satt upp den på listan på de 100 största läsupplevelserna som jag arbetar med…

MEN

Nu, sedan världen, inklusive jag själv, blivit drygt 30 år äldre, är jag ”stunned”.

Om en ung människa på 2050-talet skall läsa en bok för att sätta sig in i västerländsk kultur och kanon under andra hälften av 1900-talet behöver de bara läsa dessa 125 sidor –

och det är vansinnigt ROLIGT!

Så nu kommer boken att placeras bland de 10 största läsupplevelserna.

Bröllopspresent 2:3

Vid mitt inlämningsbesök försökte jag försiktigt förhöra mig om mattans kvalitet utan att få något säkert svar.
Efter hemkomsten gjorde jag därför litet research på webben:
Om man bara söker efter Bochara-matta får man många träffar ex Afgansk, pakistansk, kinesisk;

Jag har kommit fram till att Bochara numera betecknar ett MÖNSTER och kan appliceras på mattor framställda på vitt skilda platser och inte bara handknutna. Prisbilden är därför högst varierande.

MEN

Det som vi kallade Bochara matta – och matthandlaren ”rysk” Bochara heter nu Tekke rug efter folkslaget som väver dem, som ju de senaste 100 åren bytt nationalitet flera ggr om, just nu bor de i Uzbekistan…

As a group we now call them Turkmen Rugs. The old name in common usage was Turkoman Rugs but the trend today is to drop Turkoman rugs in favor of Turkmen rugs because Turkmen is the accepted English translation of the name of the people and their language. Earlier the rugs were called Bukhara or Afghan rugs.

When we wish to identify ethnicity political or geographic names are so fleeting as to be meaningless. Recently one national appraisal exam listed the correct answer for all Turkmen rugs as Russian. Obvious this is so meaningless as to be ludicrous. A number of years ago Dr. Jon Thompson was highly influential in the move to language names. It gives us a meaningful framework in which to understand the rugs so following Thompson I use the language names for the rugs.

Therefore Turkmen rug because the weavers are Turkmen who speak one of the dialects of the Turkmen language. When in doubt we can categorize people by their ”milk” language. If a woman’s primary language is the Teke/Tekke dialect of Turkmen then we call her a Teke/Tekke Turkmen and if she weaves a rug then it is a Tekke Turkmen Rug. It would be more correct to say Teke Rugs but Tekke rugs is accepted in the rug dealer/collector community. Interestingly the rugs generally fall into groups that correspond to language. This has caused me to come to the conclusion that weaving is an unspoken language.
När jag så den 25 maj kom för att avhämta den lagade och tvättade mattan, och såg den i sin nya silvriga vithet, slog det mig att den här och var skimrade litet grönt….

Men visst är den tjusig!

Jag bad om ett äkthetsintyg. Det hade till följd att ”the boss” måste tillkallas. Han studerade och fotograferade och mätte, vilket två veckor senare resulterade i att jag fick nedanstående certifikat på posten!


Bra jobbat, eller hur?

Bröllopspresent 2:2

Jag föddes 1935 och det första man fick lära sig när man börjat gå var att vara rädd om Bocharamattan…

Desto större blev katastrofen när – en kväll då jag hade en skolkamrat på besök – vi skulle passa min lillasyster när föräldrarna var bortbjudna – det bar sig inte bättre än att vi lyckades SPILLA UT ETT BLÄCKHORN MED GRÖNT BLÄCK på mattan!

Vi ringde i panik till skolkamratens mamma som gav rådet att suga upp bläcket med fransbröd – allt fransbröd som fanns tillgängligt 3-våningshyreshuset gick åt!

Vi gnodde med såplösning, så framåt sena kvällen var den någorlunda ogrön.
När min moder sent omsider kom hem kunde hon inte begripa varför det luktade tvål i hela lägenheten….

Nåväl den blev så småningom än mer skamfilad och var smutsig och sliten när min mor dog 1974 så jag slängde in den på golvet i bastun…
Och där har den legat och samlat damm i 44 år.

Nu stundar ju 125-årskalas
OCH
EFTERSOM jag vet att den är värdefull.
(och hunnit bli antik!)
tänkte jag det kunde bli en bra present
To a man who has everything

I mars mejlade jag till Nessims och fick anvisning på en firma i Arlöv.

13/4 anträdde jag så färden dit.

Jag har ingen GPS men var utrustad med en karta som jag tryckt ut från ENIRO.
Jag körde omkring i Arlöv/Burlöv i säkert en timme och frågade efter Limvägen – ingen visste.
Till slut fick jag en anvisning från en Statoilmack
Det visade sig att LIM-vägen var en liten sidogata till Företagsvägen som var ett stort område med småindustrier.
Väl framme vid rätt nummer på Limvägen låg där en skamfilad fabrikshangar med en liten, liten dörr men med stora skyltar om att jag var videoövervakad...

OCH
Väl inne möttes jag av mattor på längden och på tvären.
MEN
När jag avslöjat mitt ärende blev jag hänvisad till verkstaden
Jag hade ju irrat kring i grannskapet så jag nästan missade reparatören, som var på väg hem:
MEN
Vi överenskom om tvättning och lagning, framför allt av mattfransen som var nästan helt bortsliten.

Följ den spännande fortsättningen!

Bröllopspresent 2:1


Som den flitige läsaren av denna blogg är medveten om har jag (och tidigare den gamle) som livsfilosofi att ”här ska bare inte köpes och köpes”

UTAN
Man ser sig om, om inte bland den nedärvda bråten kan finnas någon dyrgrip


Vi får gå tillbaka till Kreugerkraschen:
När min far var i Berlin 1920-23 (jag har så småningom upptäckt att han startade sin Sportaffär redan 1924

träffade han där andra svenskar – han berättade livfullt om umgänget på ett ”svenskcafé” på Unter den Linden där t.ex den unge Jules Sylvain= Stig Hansson (Det är inte helt klart när och varför Stig Hansson förvandlades till Jules Sylvain någon gång i mitten av på 20-talet. Det har påståtts att det var Ernst Rolf som tyckte att ingen framgångsrik schlagerkompositör kunde heta något så vanligt som Stig Hansson.) och Sven Jerring före sina svenska karriärer fanns med i gänget.

Min dyslektiske fader, som ju inte hade gått i läroverk fick där , på grund av de många besökarna med kulturella konstnärliga förhoppningar,en introduktion till kulturen – som ju bl.a. avspeglat sig i vår familjetradition att gå på konstmuseum

Nu kommer vi fram till det här med Kreugerkraschen:
Mina föräldrar gifte sig 1930.
Många i borgarklassen förlorade ju alla sina tillgångar på debentures , och det blev utförsäljningar av bohag på exekutiv aktion.
Jag minns från mina tonår hur min far fortfarande hade auktionskataloger kvar där han suckande kunde se hur priserna steg på då försålda Carl Larsson, Zorn etc –

”Tänk om jag haft de pengarna då”

Vilket han inte hade för dessa även på rea dyrgripar

MEN

Han köpte ändå på sig bohag: mattor och boksamlingar som gick för en spottstyver;

På tavlan ovan, som är målad av en av hans Berlinkompisar : Carl Ljungberg och som är en interiör från mina föräldrars första hem på Björnmarksgatan 2 i Helsingborg, finns en del av det inköpta att beskåda.

Observera särskilt mattan under bordet i det bortre rummet.
Följ den spännande fortsättningen!

Ugnsrostade grönsaker

Nu börjar potatis och andra rotfrukter tappa sin fräschör så det är dags att ”rensa” i lådorna.
Här är ett recept från Tasteline som jag brukar tillgripa
Ugnsrostade grönsaker
4 port ca 45 min.

Ingredienser:

5 st potatis
2 st morötter
1 st sötpotatis
svartpeppar
rosmarin
1 msk pressad citron
1 st grön paprika
1 st gul paprika
1 st röd paprika
5 st tomater
basilika
peppar
salt
2 st majskolvar
0,5 dl olja
2,5 st gul lökar

Tillagning
Borsta potatisen och skär den i halvor eller stora bitar (skalet kan vara kvar). Skala morötter och sötpotatis och skär dem i bitar. Skär majskolvarna i 2-3 cm breda skivor. Skala löken och skär den i klyftor.
Lägg alla grönsaker i en långpanna. Ringla över oljan och pressad citron eller lime. Lägg små kvistar av rosmarin bland grönsakerna.
Tillaga i 225° ca 25 minuter. Vänd grönsakerna då och då.
Skär paprika och tomater i bitar resp klyftor och fördela dem i långpannan. Tillaga ytterligare 10-15 minuter eller tills grönsakerna känns lagom mjuka. Lägg på färska blad av basilika och strö över salt och peppar.

Tiderna kan variera beroende på ugn och livsmedel. Prova dig fram. Dessa grönsaker kan även tas med på utflykt och ätas ljumma eller kalla.

Det är ju alls inte nödvändigt att ta just dessa rot-och/eller grönsaker.
Gårdagens ”skafferirensning” omfattade:
potatis,morötter,kålrot, lök, enbart grön paprika som jag hittade i frysen
(brukar köpa på mig på sensommaren då de är billiga)
Dessutom tog jag marinerad soltorkad tomat i brist på färska (de har ju kostat över 50 kr/kg utan att smaka något!)

Klimatsmart ,billigt och GOTT!