Kategoriarkiv: HIP
Fredagssgodis
I torsdags hämtade jag ut en försändelse på posten. Det var boken ovan, till en kostnad av 39:-.
Omständigheter har ju medfört att mitt allra första blogginlägg blev recensioner av LGW!
Vid den tiden skickade jag ”Vikenbulletinen” till den trängre familjekretsen, där jag berättade om den gamles och mitt pensionärsliv. Strängt tillhållen av yngste sonen den djefla mannen att så fort jag läst en bok, skriva en recension, redovisade jag här mina mödor.
1979 – Profitörerna
1982 – Samhällsbärarna
2002 – Mellan sommarens längtan och vinterns köld
2003 – En annan tid, ett annat liv
2005 – Linda – som i Lindamordet
2007 – Faller fritt som i en dröm
2008 – Den som dödar draken
2010 – Den döende detektiven
2011 – Gustavs grabb
Den recension jag skrev till Lindamordet duger märkligt bra även till till även Den som dödar draken
”Han har inga problem med att hålla spänningen uppe så att man sträckläser alla 504 sidorna.
Däremot blir man litet tveksam till hans nidbild av den huvudansvarige för utredningen kriminalkommissarie Bäckström. Genom att i samtal, förhör och konferenser både redogöra för den öppna kommunikationen, och Bäckströms inre monolog får man mer än klart för sig vilken usel ohederlig, manschauvenistisk fascistisk inkompetent och alkoholberoende person denne B. är.
Även på andra nivåer utdelar LGWP råsopar till diverse polisbefäl som skildras under händelsernas gång.
Att mordet till slut blir uppklarat beror dock på att det i skymundan OCKSÅ finns dugliga, gammeldags metodiskt arbetande kriminalare.
Leif GW P KAN sina saker, vilka metoder polisen har till sitt förfogande. Han är skicklig på att visa svårigheterna i samarbetet mellan olika avdelningar och yrkeskategorier, och därför är berättelsen läsvärd.
Att det finns rötägg och inkompetenta personer i alla yrkeskårer är man ju medveten om – illa är det när de är högt uppsatta polismän.
Jag såg aldrig Leif GW i programmet Efterlyst men njuter ju numera av hans TV-program ”Veckans brott”
Old age
som ju handlar om JoJo – kort. Jag har sedan något år tillbaka njutit av denna innovation. Genom att ladda Jo-jo-kortet och sedan vifta med det på buss, tåg och färja i hela Södra Sverige, inklusive Själland åker jag vart jag vill. Sedan jag blev änka är det ju högst oförmånligt att ta bilen.
Brevet från kommunen handlar om att vi som är 75+ nu får ett GRATIS-kort som från den 15 augusti ger fritt bussresande överallt inom Höganäs.
Jag störtade omedelbart ner till busshållplatsen ”Viken Fortet” (fortet, ett Per-Albinvärn, är rivet men dröjer sig kvar i hållplatsnamnet) och gjorde min FÖRSTA bussresa till centralorten på de fyrtio år vi bott i kommunen!
Här får intet förfaras!
* Interessant att länken är skriven 10 augusti, samma dag som även denna skörd bärgades…
Redogörelse
Farväl Skogslund I
Den andra 2008.
Johannes dog 1943. Då bodde på torpet min mormor Anna och hennes andre man Sven Öberg, som vi kallade ”Farbror Sven”
Alltsedan 40-talet har Annas döttrar och dotterdöttrar haft Skogslund som semester- och skollovsoas.
Under och efter kriget, långt in på 50-talet, levde vi ju i ett bristsamhälle.
Efter att ha gjort en tidig debut (1938?) blev det ju sedan under andra världskriget inte aktuellt med en så materielkrävande sport!
Från STF:s hemsida i samband med deras 125-års-jubileum :
1895 För att främja skolresor börjar föreningen utdela årliga stipendier. Ett förslag om att bilda ett internationellt turistförbund skickas till alla kända alp- och turistklubbar.
1896 Solförmörkelseexpedition till Stora Sjöfallet med 13 deltagare, 34 bärare och en kock medför att föreningen skaffar fem roddbåtar som blir inledningen till turisttrafiken på Stora Lule älvs sjösystem.
1897 Föreningen tar sin nya flagga i bruk och inviger Sylhyddan, föreningens första turiststation med mathållning, och en tvårumsstuga vid Helagsfjället. Dessutom får man igenom en rabatt för skolungdomar på de statliga järnvägarna.
Tillbaka
En annan tid ett annat liv.
Titel : Den fjärde sanningen
Lånad på Vikens bibliotek – läst under juli 2000
Historia vero testis temporum, lux veritatis, vita memorae, magistra vitae.
Cicero ( Historien är i sanning tidernas vittne,sanningens ljus, minnets liv, livets lärare.IP, som är journalist och konsthistoriker, skriver i detektivromanens form en krönika från händelser i Oxford 1663.
Fyra olika versioner ges av samma händelseförlopp:
Först av en uppdiktad italienare Marco da Cola
Sedan av en likaså uppdiktad person, son till en av Karl den II:s män
Så av John Wallis, professor i geometri, ansedd som den störste matematikern i O. före Newton.
Och slutligen av Anthony Wood. antikvarisk forskare och historiker.
Personregistret omfattar 27 personager inklusiv da Cola varav endast denne och ytterligare 2 är uppdiktade. Bland de historiska personerna finns sådana som Robert Boyle, John Locke och Christopher Wren!
Boken omfattar 709 sidor och ger en mycket detaljrik skildring av det politiska och vetenskapliga läget i England vid denna tid samtidigt som Pears lyckas med att berätta en spännande skröna
Nu läser jag med välbehag, snabbt och lätt, hans ”Den döende detektiven”.
På sidan 20/502 vaknar Lars Martin Johansson upp på Karolinska sjukhuset och blir meddelad att han fått en stroke. Sid 39 blir han konsulterad av sin neurolog om ett 25-årigt, nyligen preskriberat, men fortfarande ouppklarat mord på en nioårig flicka.
…och sedan handlar resten av boken om hur Lars Martin Johansson med hjälp av sina gamla vänner och kontakter inom polisen, tillsammans med nya ledtrådar som läkaren kan förse honom med (och som förklarar hennes intresse för fallet) löser det.
Fram till sidan 363 är det som vilken kriminalutredning som helst. Jag fladdrar igenom sidorna och gläds åt Leif GW Perssons pregnanta och underbara språk ….. har karlen någonsin varit så bra!?
När jag tittar tillbaka till jungfrubloggen läser jag redan då:
Böckerna är utomordentligt spännande och välskrivna.
—
Det som gör dem så läsvärda är LGWP:s djupa kunskaper om polisarbete, men även ränkspelet politiskt och professionellt. Goda och dåliga poliser resp vilket handlingsutrymme den gode polisen har!
Alla dessa dagar…
Skicket att fira ”Tulpanens dag” är jämnårigt med mitt bloggande. Jag har årligen, i samband ”nu är glada julen slut slut slut….”, kommenterat dess fåfänglighet:
2006
2007
2009
2010
Eftersom jag i år redan kostat på mig en nyårsbukett:
Oxveckera
Nu när tulpanerna blommat över har jag valt att utnyttja förmiddagsljuset.
Under de hektiska sista åren med 2 70-årsdagar, 2 75-årsdagar och ett Guldbröllop samlade vi på oss åtskilliga CD som aldrig blivit pålyssnade.
Jag har startat med
JUSSI
Födelsedagsbarn 2:2011
Nu när Födelsedagsbarn 2 börjar klättra i åldersstegen, har jag med viss tillfredsställelse noterat att, på grund av att hon är född år 2000, det inte är någon större matematisk bedrift att räkna ut hur gammal hon är!
Hennes senaste vurm är Sherlock Holmes. Hon är ju en ivrig läsare och har satt igång med genomgången av Conan Doyles alster. Lyckligt nog kunde jag vid besöket i december medföra den Sherlock Holmeshatt Farfar en gång införskaffat. Nu lär ju snart också BBC:s senaste, rosade TV-serie om idolen sändas i Sverige.
Under tiden rekommenderar jag stärkande vintermotion.
För att möjliggöra lång utomhusvistelse har jag, inspirerad av stickplaggen till salu på Höganäs museum stickat muddar att komplettera tidigare översända vantar!