Fredagssgodis

I torsdags hämtade jag ut en försändelse på posten. Det var boken ovan, till en kostnad av 39:-.
Omständigheter har ju medfört att mitt allra första blogginlägg blev recensioner av LGW!

Vid den tiden skickade jag ”Vikenbulletinen” till den trängre familjekretsen, där jag berättade om den gamles och mitt pensionärsliv. Strängt tillhållen av yngste sonen den djefla mannen att så fort jag läst en bok, skriva en recension, redovisade jag här mina mödor.

Plötsligt en dag, närmare bestämt den 9/1-06, när jag just skickat ut en bulletin, dök den upp som mitt första blogginlägg!
 
Och på den vägen är det….
På hemsidan kan man läsa LGW:s biografi
 och hans bibliografi: 
1978 – Grisfesten
1979 – Profitörerna
1982 – Samhällsbärarna
2002 – Mellan sommarens längtan och vinterns köld
2003 – En annan tid, ett annat liv 

2005 – Linda – som i Lindamordet
2007 – Faller fritt som i en dröm
2008 – Den som dödar draken
2010 – Den döende detektiven
2011 – Gustavs grabb

De tre första böckerna har jag inte läst, och har inte för avsikt att göra det heller. De som kommer nya väntar jag med tills de kommer som pocket.(tjänar 100 kr varje gång!)
Den recension jag skrev till Lindamordet duger märkligt bra även till till även Den som dödar draken  

– det är nog den där Bäckström….

”Han har inga problem med att hålla spänningen uppe så att man sträckläser alla 504 sidorna.
Däremot blir man litet tveksam till hans nidbild av den huvudansvarige för utredningen kriminalkommissarie Bäckström. Genom att i samtal, förhör och konferenser både redogöra för den öppna kommunikationen, och Bäckströms inre monolog får man mer än klart för sig vilken usel ohederlig, manschauvenistisk fascistisk inkompetent och alkoholberoende person denne B. är.
Även på andra nivåer utdelar LGWP råsopar till diverse polisbefäl som skildras under händelsernas gång.

Att mordet till slut blir uppklarat beror dock på att det i skymundan OCKSÅ finns dugliga, gammeldags metodiskt arbetande kriminalare.

Leif GW P KAN sina saker, vilka metoder polisen har till sitt förfogande. Han är skicklig på att visa svårigheterna i samarbetet mellan olika avdelningar och yrkeskategorier, och därför är berättelsen läsvärd.
Att det finns rötägg och inkompetenta personer i alla yrkeskårer är man ju medveten om – illa är det när de är högt uppsatta polismän.

MEN
Det blir litet för mycket ÖVERTYDLIG SATIR.

 
Jag såg aldrig Leif GW i programmet Efterlyst men njuter ju numera av hans TV-program ”Veckans brott”

Old age

Vad skönt att jag inte är ung!
sjöng Zarah
Häromdagen fick jag detta brev från min kära kommun:

som ju  handlar om JoJo – kort. Jag har sedan något år tillbaka njutit av denna innovation. Genom att ladda Jo-jo-kortet och sedan vifta med det på buss, tåg och färja i hela  Södra Sverige, inklusive Själland  åker jag vart jag vill. Sedan jag blev änka är det ju högst oförmånligt att ta bilen.
Brevet från kommunen handlar om att vi som är 75+ nu får ett GRATIS-kort som från den 15 augusti ger fritt bussresande överallt inom Höganäs.

Jag störtade omedelbart ner till busshållplatsen ”Viken Fortet” (fortet, ett Per-Albinvärn, är rivet men dröjer sig kvar i hållplatsnamnet) och gjorde min FÖRSTA bussresa till centralorten på de fyrtio år vi bott i kommunen!

Det var en provresa för jag visste inte ens var hållplatsen numera är belägen.
MEN
Den ligger lägligt till för matproviantering. Priserna på de stora matvaruhusen underskrider ju väsentligt lokalaffärerna. Jag tjänat t.ex 4 kr på varje liter Proviva, och 3 kr per liter Vaniljyoughurt….

Däremot köpte jag inga äpplen….
Många bäckar små!

Farväl Skogslund I

Skogslund är  namnet som byggherren, mormorsfar Johannes, tilldelade sitt torp.
Första spiken i likkistan slogs ju i den 8-9 januari 2005….
Den andra 2008.

Alltedan dess, och i synnerhet sedan den gamles frånfälle har det ju varit underförstått att vi måste avyttra vårt kära gamla torp. Sakta men säkert har agnarna skiljts från vetet, skatter tillvaratagits och ”skräp” bortforslats… Nu är vi inne på upploppet.

Johannes dog 1943. Då bodde på torpet min mormor Anna och hennes andre man Sven Öberg, som vi kallade ”Farbror Sven”

Klicka som vanligt för läsförstoring!

Alltsedan 40-talet har  Annas döttrar och dotterdöttrar haft Skogslund som semester- och skollovsoas.
Under och efter kriget, långt in på  50-talet, levde vi ju i ett bristsamhälle.

”Här får intet förfaras” 
Så fort ett husgeråd eller klädesplagg föll för åldersstrecken i stadshushållen transporterades det till torpet för fortsatt tjänstgöring!
Pjäxorna ovan, som nu förpassats till sällare jaktmarker, har jag inte använt på minst ”en femtan år”
MEN
har på grund av affektionsvärdet fått stå kvar och skräpa i källaren:

Efter att ha gjort en tidig debut  (1938?) blev det ju sedan under andra världskriget inte aktuellt med en så materielkrävande sport!

MEN
troligen 1949
var det dags för en skolresa till fjällen = Åre under det nyinrättade ”sportlovet”.
OCH
då utrustades jag med dessa underverk till LÄDERSKID – pjäxor!
Det var först nu som man tillverkade särskilda pjäxor som designats för att passa till de nya skidbindningarna, därav den trubbiga nosen.. De var dock också fullt användbara för vandring – fick göra ytterligare en fjällresa när jag fick det så kallade Sylfärdsstipendiet, dvs en fjällvandring Ånn – Sylarnas Fjällstaionen t.o.r för läroverksungdomar.

Från STF:s hemsida i samband med deras 125-års-jubileum :
1895 För att främja skolresor börjar föreningen utdela årliga stipendier. Ett förslag om att bilda ett internationellt turistförbund skickas till alla kända alp- och turistklubbar.

1896 Solförmörkelseexpedition till Stora Sjöfallet med 13 deltagare, 34 bärare och en kock medför att föreningen skaffar fem roddbåtar som blir inledningen till turisttrafiken på Stora Lule älvs sjösystem.

1897 Föreningen tar sin nya flagga i bruk och inviger Sylhyddan, föreningens första turiststation med mathållning, och en tvårumsstuga vid Helagsfjället. Dessutom får man igenom en rabatt för skolungdomar på de statliga järnvägarna.

1949 var det naturligt med enkönade grupper…
Jag är nr 3 fr.v. i mellanraden.  Socialstyrelsens tidigare generaldirektör  Barbro Westerholm nr 4 fr.v. i nedersta raden.

Tillbaka

Tillbaka till utgångspunkten:
Sedan påskbesökarna åkt hem unnade jag mig förströelseläsning i ”hängmattan”, med Leif GW:s senaste som just kommit ut i pocket. Det slumpade sig ju så att recensioner av högstdensammes:
Mellan sommarens längtan och vinterns köld och
En annan tid ett annat liv.
inledde min bloggkarriär 9 januari 2006.  den djefla mannen har ju alltsedan jag gick i pension 1999 hållet ett uppfordrande öga på mitt läsande: Mamma du måste….
Först blev jag tillhållen att för varje bok jag läste skriva en recension. Jag startade juli 2000 med:
Författare :    Iain Pears
Titel :        Den fjärde sanningen
Lånad på Vikens bibliotek – läst under juli 2000
Historia vero testis temporum, lux veritatis, vita memorae, magistra vitae.
Cicero ( Historien är i sanning tidernas vittne,sanningens ljus, minnets liv, livets lärare.
IP, som är journalist och konsthistoriker, skriver i detektivromanens form en krönika från händelser i Oxford 1663.
Fyra olika versioner ges av samma händelseförlopp:
Först av en uppdiktad italienare Marco da Cola
Sedan av en likaså uppdiktad person, son till en av Karl den II:s män
Så av John Wallis, professor i geometri, ansedd som den störste matematikern i O. före Newton.
Och slutligen av Anthony Wood. antikvarisk forskare och historiker.
Personregistret omfattar 27 personager inklusiv da Cola varav  endast denne och ytterligare 2 är uppdiktade. Bland de historiska personerna finns sådana som Robert Boyle, John Locke och Christopher Wren!
Boken omfattar 709  sidor och ger en mycket detaljrik skildring av det politiska och vetenskapliga läget i England vid denna tid  samtidigt som Pears lyckas med att berätta en spännande skröna

Sedan har jag faktiskt fortsatt. Jag har funnit att det merarbete det innebär, ger sjufalt igen i form av förståelse och fördjupning. Jag hinner ju inte läsa riktigt lika många böcker, men får större tillfredsställelse av dem jag faktiskt ger mig i kast med, som exempelvis En osalig ande!Sedanför att redovisa mina mödor skickade jag med jämna mellanrum mina recensioner  som veckomejl till klanen…

OCH
plötsligt
(det var som vanligt den djefla mannen som varit framme)

Jag har ju med stort nöje i vinter på tisdagar kl 21.00 suttit framför TV:n och tittat på Veckans brott. 
Nu läser jag med välbehag, snabbt och lätt, hans ”Den döende detektiven”.
Den handlar, som alla som läst hans böcker förstår, om Lars Martin Johansson, förre chefen för Rikskriminalpolisen, som sedan en tid lever pensionärsliv. På väg hem från ärenden i huvudstaden till sommarstugan en varm julidag (närmare bestämt den 5 juli 2010), får han för sig att stanna för en varmkorv vid ”Sveriges bästa korvkiosk”. Han möter där ”fyra yngre kollegor från Piketavdelningen”
Just när han åter sätter sig i bilen och skall ta första tuggan på sin nyinköpta Zigeunerwurst med ”doft av nymalen peppar, paprika och lök”, :
”I samma ögonblick måste någon ha kört en isdubb i nacken på honom. Inget molande förebud om en vanlig huvudvärk utan en skarp skärande smärta som plötsligt drog igenom hela bakhuvudet. Ljuden från gatan som blev otydliga, svåra att uppfatta, och försvann, mörkret som slöt sig framför hans ögon, först höger öga sedan vänster, som om någon dragit ner en rullgardin som hängt sig på trekvart. Armen som domnat och fingrarna som blev stumma och stela. Korven som han tappat mellan sätena.
Sedan bara mörker och tystnad” 

sidan 20/502 vaknar Lars Martin Johansson  upp på Karolinska sjukhuset och blir meddelad att han fått en stroke. Sid 39 blir han konsulterad av sin neurolog om ett 25-årigt, nyligen preskriberat, men fortfarande ouppklarat mord på en nioårig flicka.

…och sedan handlar resten av boken om hur Lars Martin Johansson med hjälp av sina gamla vänner och kontakter inom polisen, tillsammans med nya ledtrådar som läkaren kan förse honom med (och som förklarar hennes intresse för fallet) löser det.
Fram till sidan 363  är det som vilken kriminalutredning som helst. Jag fladdrar igenom sidorna och gläds åt Leif GW Perssons  pregnanta och underbara språk ….. har karlen någonsin varit så bra!?
När jag tittar tillbaka till jungfrubloggen läser jag redan då:

Böckerna är utomordentligt spännande och välskrivna.

Det som gör dem så läsvärda är LGWP:s djupa kunskaper om polisarbete, men även ränkspelet politiskt och professionellt. Goda och dåliga poliser resp vilket handlingsutrymme den gode polisen har!

MEN
Hans prosa firar nya triumfer!
En njutning att läsa!

Oxveckera

Den gamle talade så här års om Oxveckera´ (Obs värmländskt uttal).
MEN
Man kan också ”lyxa till det litegrann” för att citera LIDL

Nu när tulpanerna blommat över har jag valt att utnyttja förmiddagsljuset.
Under de hektiska sista åren med 2 70-årsdagar, 2 75-årsdagar och ett Guldbröllop samlade vi på oss åtskilliga CD som aldrig blivit pålyssnade.

Jag har startat med
JUSSI

Födelsedagsbarn 2:2011

Nu när Födelsedagsbarn 2 börjar klättra i åldersstegen, har jag med viss tillfredsställelse noterat att, på grund av att hon är född år 2000, det inte är någon större matematisk bedrift att räkna ut hur gammal hon är!

 Hennes senaste vurm är Sherlock Holmes. Hon är ju en ivrig läsare och har satt igång med genomgången av Conan Doyles alster. Lyckligt nog kunde jag vid besöket i december medföra den Sherlock Holmeshatt Farfar en gång införskaffat. Nu lär ju snart också BBC:s senaste, rosade TV-serie om idolen sändas i Sverige.
Under tiden rekommenderar jag stärkande vintermotion.
För att möjliggöra lång utomhusvistelse har jag, inspirerad av stickplaggen till salu på Höganäs museum stickat muddar att komplettera tidigare översända vantar!

Dessa stickade muddar betingade ett pris öveskridande med råge 100-lappen!
Jag gick hem och tog fram mina restgarner:
Et voilá:
Moa tillönskas en GLAD Födelsedag!