Till heders

Alla klagar över hur dyr maten blivit, samtidigt som det importeras gul lök från Nya Zeeland!
Vi som är födda på trettiotalet har emellertid förstånd att njuta av närodlat och frossa när den rätta säsongen infinner sig.
Just nu är det Kullabygdens gurkor à 9.90 som gäller.
Här i Skåne har vi sedan över hundra år använt Perstorps ättika för inläggningar.

Det enklaste receptet – och det bästa! vid den här tiden på året:

Inlagd gurka

1 slanggurka
2 msk socker
1 msk ren ättiksyra (obs = 24%)
finklippt persilja

Skiva gurkan tunt i en skål
(görs enklast med slitsen som oftast finns på rivjärnen)
Häll på socker och ättika. Rör om och låt stå i 10 minuter (gärna i kylskåp)
Blanda ev. i finklippt persilja. Kan frysas

Födelsedagsbarn 6

När vi sist var på Bär och Grönt gladdes den gamle åt att kunna konstatera att gemene man tydligen måste – vilket han snabbt räknade ut betala 5kr/vedträ.

Det behöver ju inte vi! Med benäget bistånd av dagens födelsedagsbarn har vi samlat på oss en ansenlig förmögenhet!!

När vi sist mötte honom i denna blogg höll han just att avsluta sin grundskola på IES.
Nu bevistar han Europa skolan i Strängnäs.

Han har ju redan spanat in fortsättningen!?

Under tiden förkovrar han sig som fotograf!

Vi önskar honom en trevlig födelsedag!

Förkrigskvalitet

Nja – inte riktigt – men nästintill.
Vi har GOD ventilation i huset. När det som sista dygnet blåser 25-30 sek.m, samtidigt som det är 8° varmt ute, FÖRSTÅR inte bergvärmesensorn att det behövs litet extra kalorier.

Nackdelen är att det inte går att elda i spisarna när det blåser storm från nordväst, utan att det RYKER IN.
Då är det rrarrt att ta fram det lilla elementet, inköpt av den gamle när han satt och frös på sitt studentrum i Lund 1952 och tittade på rrrrra harrrarr.

Lyckad expedition

För 40 år sedan inhandlade jag ett par morgontofflor av märket Bally. De har tjänat väl men sjunger på sista versen – sorgligt nog räcker de inte min tid ut.
den gamle har inte satsat på schweizisk kvalitet – han har ett betydligt yngre par men i ett bedrövligare skick:
Strax efter jul läste han om att det var rea i den lokala skobutiken. Diverse omständigheter har emellertid hindrat oss från ett besök.
Så läste vi i bladet att det var sista dagen och 30 % på reapriset.
MEN
Vi hade ju egentligen bestämt att motionera den dagen.
Så vi beslöt att förena nytta med nytta. Vi satte bilen i södra Höganäs och vandrade med varsin ryggsäck genom villakvarter vi aldrig besökt.
Förbi den gamla Folkparken som sover sin Törnrosasömn

Slutmålet var vårt nya höghus, där i bottenvåningen finns inrymd skobutiken i fråga
Vi anlände en timme före stängningsdags (lördag) realisationens sista dag.
Den gamle frågade om det fanns några morgonskor i rean – nja de hade de inte haft…
Men vi gick var och en till sin storlek och tittade efter för säkerhets skull.
OCH
Vi hittade BÅDA ett passande par.
Tydligen var det så att de var de enda två paren morgontofflor som funnits på rean och stått och väntat på oss i sex veckor!
Så kunde vi med välfylld ryggsäck glada vandra åter.
Nu är den gamle så här elegant skodd och glad:
30% och 30 % på det = mindre än halva priset!

HIP i januari!

Nu gäller det att frossa i rotsaker!Mitt allra äldsta recept på palsternacka är det här, den gamles favorit!!

Gratinerade palsternackor

6 medelstora palsternackor ca 800
vatten, salt
1 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl palsternackspad
2 dl mjölk
ca 150 g rökt skinka
2 dl riven ost

Skala palsternackorna och skär dem i fjärdedelar på längden. Koka palsternackorna nätt och jämnt mjuka i lättsaltat vatten ( 1 tsk salt/1/2 l vatten), 10-15 min.
Ta upp palsternackorna och lägg dem i en ugnssäker form. Sätt ugnen på 250 °.
Smält smöret i en kastrull. Rör ned mjölet och späd med gönsaksspad och mjölk.
Låt såsen koka 3-5 min.
Skär skinkan* i strimlor. Rör ned skinkan och hälften av osten i såsen. Smaksätt med salt och peppar om det behövs.
Häll såsen över palsternackorna. Strö över resten av osten.
Gratinera i ugnen tills rätten fått färg ca 10 min.

* I januari kan man ofta få överbliven färdigkokt julskinka till extrapris!
Se även palsternackgratin och morotssoppa

Blomstring

Rapport om vår amaryllis:

Den börjar bli stora damen nu!

Till yttermera visso:
Hon får ju snart en syster –
och så skiner solen in genom fönstret ffg nästan sedan hon kom i huset för fyra veckor sedan.

För att ytterligare komma i julstämning kan man ju lyssna på AH, som ju i sin tur rekommenderar oss att lyssna på Mozart:

Decima
Hela vinterdagen lång
gnolar Mozart i mitt öra.
Fjärran stråkar kan jag höra,
fjärran rösters tysta sång.
Arbetsdagen går sin gång,
pennan fyller pappersbladen.
Ljusen tänds i fönsterraden.
Snövind går i nakna träd.
Mozart susar ljudlöst med.
Natten faller över staden.
(Bit för bit, 1970)

I morgon är det redan dags att tända det tredje ljuset.

Harry Potter och Rebus

”JK Rowling sa att hon grät ett par dagar när hon var färdig med Harry Potter, men jag gick bara till puben – det är vad Rebus hade velat”


Författaren Ian Rankin firade på skotskt vis när han efter 20 år avslutade sin romansvit om kommissarie Rebus. Nu ska han skriva ett operalibretto och en serieroman berättar Observer

Jag stiftade först bekantskap med kommissarie Rebus som TV-film-karaktär.

När jag sedan hjälpte till med bokhyllorna i Eskilstuna ”hittade” jag ett exemplar – som ursprungligen hade tillhört min svärdotter i Västerås (=HIP!)

Nu har jag med stor behållning läst Svarta sinnen, som Black and blue heter i svensk översättning, som avkoppling från The Templars. (f.n.avverkat 215/329 sid)

Reviews:
’A powerfully complex crime novel that offers a panoramic portrait of modern Scotland, from Glasgow gangland to the oil platforms of the North Sea’ Mail on Sunday
’Rankin excels himself here as Rebus comes of age… a first-rate and gripping novel’ Sunday Times
’Ian Rankin is a novelist of great scope, depth and power and Black & Blue is a dark, intensely evocative and altogether riveting thriller’ Jonathan Kellerman

Couldn´t have said it better myself!

Även om Tv-serien var spännande nog så vinner historien på att läsas. Ian R. är en mästerlig skildrare av spännvidden mellan John Rebus´s fysiska förfall (dricker och röker för mycket, sover och motionerar för litet), hans socioemotionella ensamhet OCH envisa, hängivna arbete för att brott inte skall löna sig. Han har ett äkta medlidande med de svaga. Han är orädd i sin oförtröttliga förföljelse av gangsters i alla samhällslager.

Man får också en ingående skildring av det moderna Edinburgh – och i just Svarta sinnen även av Glasgow och Aberdeen för att inte tala om livet på oljeriggarna i Nordsjön och på Shetlandsöarna.

Det innebär ju också att han utsätter sig för risker, inte bara från maffian utan även från mindre nogräknade kollegor.

Men nu får jag ge mig i kast med Tempelriddarna igen – jag har hunnit till år 1234.

November HIP


Under söndagspromenad (se nedan 19 nov) samlade jag in lite växtmaterial som bordsdekoration.
Borsttåtelns, Corynephoros canescens, tuvor är så här på hösten helt bedårande med sina grågröna blad och rödaktiga slidor. En liten tall, Pinus silvestris, fick också plats!
Idag var det en viss tillfredsställelse att se vad icke-vandrare får betala…

Klicka på bilderna för närmare besked!


Hur går det då med min adventskalender?:
Dag 1 17/11:

dvs 27 cm

Dag 3 var det dags att förlänga mätstickan:
Dag 5 21/11 är vi redan uppe i 36 cm!
Följ den spännande fortsättningen!

Novembershopping

Julhandeln börjar allt tidigare!
Inte mej emot egentligen.
Mitt julfirande består numera mest av juleljus och julblommor.

Hos vår leverantör är kommersen i full gång.
Det var frestande att köpa cyklamen, men jag motstod. Jag har aldrig haft någon vidare lycka med mig med sådana.

I stället inköpte jag en amaryllislök , en röd Ferrari


Nu har jag min egen adventskalender.

Följandende påstås på Wikipeda:

Det var först efter andra världskriget som julkalendrar började tillverkas i de nordiska länderna.

FEL,FEL,FEL!:

Jag vet besked för jag var med!

Den första svenska adventskalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund.
Året innan hade deras ledare Henny Mörner fått en adventskalender till sina barn från tyska släktingar. Hon fick då idén att göra en svensk version som skulle säljas och inbringa pengar till det svenska flickscoutförbundet.

Först gick erbjudandet om att rita kalendern till Elsa Beskow som emellertid inte hade tid men föreslog Aina Stenberg MasOlle, en känd sagoboksillustratör och vykortsmålare. Beställaren och konstnären diskuterade kalenderns utseende: … större än den tyska, utan glitter, med tomtar …

Adventskalendern fick namnet Barnens adventskalender och trycktes första året i 10.000 exemplar. Den hade 24 luckor som barnen kunde öppna, en efter en, varje dag fram till julafton.
Motivet var familjen MasOlles gård Siljansnäs i Dalarna med ett antal tomtenissar utanför som utförde olika sysslor på gården.
Adventskalendrarna blev snabbt populära och varje år, ända fram till 1964, ritade Aina Stenberg MasOlle dem.

Barnens adventskalender 1951

Under andra världskriget blomstrade scoutrörelsen. Alla var scout – så även jag.

En av våra uppgifter var ju att sälja denna julkalender. Men långt innan jag blev gammal nog att bli blåvinge – hade jag min egen kalender – Vilken högtid att öppna den första luckan.
Sämst tyckte jag om söndagarna – då var det bara en adventsstake ….
24de luckan var inte särskilt upphetsande heller, alltid Maria med Jesusbarnet – men det gjorde ju inget – det var ju julafton!