Detta är en foto taget 12 januari 2007!I somras när bensinpriset stegrade sig upp över 14 kr, trots en extremt låg dollarkurs, verkade detta som UTOPIA.
Nu är vi där igen!
Vidstående är taget igår 21 nov 2008
Låtom oss inte bara gruva oss över eländes elände, utan stilla glädja oss åt de positiva nyheterna!
Fast dieselbilsägarna har det tuffare förstås….
I fjor inköpte jag den 18/11 en Amaryllis
Sedan ”begåvades” jag med ännu en eftersom svägerskan glömde sin julklapp!
Min avsikt var att sköta om de överblommade lökarna enligt på nätet inhämtade råd.
De har således stått ute i trädgården på halvskuggig plats – tillsammans med novemberkaktusen.
Dock hände det som brukar ske med den senare – jag glömde bort dem!
När jag höstrensade den ”halvskuggiga platsen” dvs när hostorna började tappa fart – hittade jag dem igen.
Inte hade den gödslats eller drivits i torka och mörker…
MEN
En har tagit sig – dvs det har kommit en blomknopp. Frågan är nu vilken Ferrari eller Apple Blossom? Jag satsar en 25-öring på att det är den röda F.
Den korta blomknoppen hör till en lök jag KÖPT i år, den heter Sydney och utlovas bli röd och vit.
Novemberkaktusen har tydligen mått bra av det myckna regnandet i sommar.
Följ den spännande fortsättningen!
I går var vi och inspekterade att det var ordning på torpet.
När vi då ändå kostat på oss resan passade vi på att göra ännu ett besök på Sven Ljungbergsmuseet i Ljungby.
OCH
Det har hänt mycket sedan sist. Museet har byggts till – och Sven f 1913 är still going strong.
Vi hade inte bara tur med vädret – vi råkade hamna i Ljungbys Festival 65+
Sven är fortfarande produktiv, tavlor från 2008 visades i galleriet Nya målningar.
Sonen Pontus målar gärna porträtt.
Som alltid njöt vi av tavlorna med motiv från den förbiflytande Lagan, helst i vinterskrud.eller
DYGDENS BELÖNING:
När vi idag åkte till avfallsdeponin med våra tidningar och flaskor fann jag i inkastet för tidningar denna bok:
Den är utgiven 1988 av Bra Böcker i deras serie Bra lyrik.*
Den fullständiga titeln lyder
Med hundra kalligrafier
av Hiroko Kimura
Det inleds av ett underbart förord där man blir orienterad om japansk dikts särdrag och historik:
”Japansk poesi har sina rötter i det mänskliga hjärtat och spricker ut i oräkneliga löv av ord
lyder den beundrande inledningsfrasen till poeten och huvudredaktören Ki no Tsurayukis förord till antologin Kokinsju. I sin berömda essä klargjorde Tsurayuki likaså den japanska poesins spänning mellan kokoro ”hjärta”, ”känsla”, ”själ” och kotoba” konception”, ”frasering”, ”språkdräkt”
—
På den här hemsidan har jag funnit:
Den japanska poesins särart ligger, bland mycket annat, i att den är ett slags miniatyrlyrik med formen baserad på stavelseräkning; dikternas struktur utgörs av en regelbunden växling mellan rader med fem och sju stavelser. I den ursprungligaste formen, waka japansk dikt eller tanka, kort dikt, är raderna fem och har stavelsemönstret 5 – 7 – 5 – 7 – 7. Denna dikttyp är helt allenarådande i den kanske populäraste av alla antologier, Sången från Ogura, Ogura hyakunin issu, utformad omkring år 1240 av den store poeten Fujiwara no Sadaie.
Haiku består av endast tre rader, med stavelseindelningen 5- 7- 5 och odlas än idag flitigt i Japan.
*HIP: När jag söker på Sången från Ogura finner jag att den kan köpas på Bokbörsen – men priset varierar mellan 80-150 kr!
Läsare av denna blogg kommer att tid efter annan delges smakprov
Svensk översättning:
Aki no yugure=Vi har ju inte vågat shoppa på länge för att inte höja konsumentprisindex.
Men nu gör man ju hela världsekonomin en tjänst!
Sagt och gjort: För första gången på över ett år begav vi oss till vårat köptempel Väla.
På listan hade vi skiftnyckel, glasögon, klockradio och en ny pyjamas till undertecknad.
De stora kedjorna hade inga pyjamas att erbjuda – tydligen omodernt – föres bara till jul!?
Jag försökte en sista gång i en mindre butik: Hedbrandhs
och vad skådar mitt öga:
REA på BH!
Sedan hittade jag en trevlig TV-pyjamas på KappAhl. Även där var det intressant med storlekarna: Jag var, för att citera min lillayster när hon skulle beskriva sitt status i skolsalen:
Vi avslutade expeditionen hos Clas Ohlsson – rapport om inköp av skiftnyckel i nästa avsnitt.Här får intet förfaras gällde när jag och den gamle växte upp under krigsåren med ransoneringar och med trettiotalet och dess kristid i färskt minne.
Därför har det varit naturligt att ta tillvara, det som våra kära avlidna i sin tur tagit till vara…
Men nu börjar vi ju inse att vi får starta i god tid om våra barn inte skall gå på knäna när vi en gång måste lämna detta , om inte jordelivet, så i varje fall detta rymliga hus.
Efter städning i kökslådorna har jag därför börjat konsumera dessa mellanlägg, som tagits tillvara från något av mostrarnas sterbhus. De bör vara åtminstone 50 år men är förträffliga till massäckssmörgåsar även 2008!
Gaffeln från 50-talet. Det enda som är modernt är basilikan!
sa´den gamle när han fick se vad de som inte har egna äppleträd får betala!
I år har vi dessutom ovanligt riklig skörd.
Trots att hälften föll ner under stormen räcker de till MÅNGA äppelkakor!Ur SvD: Stormen som dundrade in över västkusten i måndags för att sedan långsamt arbeta sig genom landet upp mot Stockholm och ut över Östersjön var rekordstark.
På tre olika platser noterades orkanbyar på 33 meter per sekund, vilket är de kraftigaste augustibyvindarna som någonsin uppmätts i Sverige.
Det började friska i framåt 18-tiden, och när vi satt och tittade på Rapport började det dundra och skaka i huset, hela övervåningen gungade.
Mycket riktigt: På Hallands Väderö blåste det kl 20.00 33 m/sek i byarna så vi hade nog minst trettio.
En liten tur i skymningen i trädgården avslöjade att ett träd spruckit, på ett annat en stor gren knäckts och äppleträdet ”säckat ihop”. De stora lövmassorna indränkta med 50-60 mm.s dygnsnederbörd gav rejäl ”övervikt”….
Vi försökte staga upp den kvarstående halvan av balsampoppeln så att den ej skulle falla in mot fönsterrutorna, samt samlade in alla lösa föremål – ja, sedan var det bara att vänta på bättre tider.
På morgonen störtade jag ut för att se hur mycket ytterligare regn det kommit.
Regnmätaren hade blåst omkull.
Nu blir det att skala äpplen och frysa in resten av veckan.Här ska inte köpes och köpes! för att citera Emils far Anton:
Citat ur Wikipeda:
Anton Svensson, Emils stränge far vars nerver ständigt sätts på prov av sonens tilltag. Håller hårt i familjens ekonomi. Spelas i filmerna av Allan Edwall.
Den gamle och jag är ju i färd med att sortera allt som vi samlat på oss (inklusive det som tidigare generationer pietetsfullt bevarat åt eftervärlden!)
Allt som är trasigt och ligger i högar ”som skall lagas när jag får tid” rensas bort.
Däremot behålles allt som fyller sin funktion, som de här udda strumporna:
De har legat kvar sedan för mer än femtan år sedan Lotten och den djefla mannen, barnlösa, på somrarna huserade i det som sedermera betitlades lekrummet.
Det var bestämt 1986…(?)L. hade redan då etablerat den förenkling avseende sortering(= ingen alls) av strumpor som sedan förblivit en kulturyttring.
Nu när mina löparstrumpor, det ena paret efter det andra faller för åldersstrecket, kommer de väl tillpass.
Nästan förkrigskvalitet!
När Jens Lapidus´ andra bok
Aldrig fucka upp recenserades tänkte jag att det var dags att läsa hans första
Snabba cash (som ett led i HIP: den kan nu köpas som pocket!) .
Jag hade glömt uppståndelsen vid publiceringen 2006, men upptäckte när jag rensade skrivbordet att jag tydligen sparat recensionen i SvD
från den 26 juli 2006:
Jurist kom kokainet på spåren — Jens Lapidus balanserar medvetet mellan fiktion och verklighet. Historien rör sig i Stockholm, i en värld av brottslighet, juggemaffia, Österåker, kriminell heder, gym, mc-gäng, chilenska knarklangare, lyxliv på överklassgods, snortande rats och wannabes i kändisträsket kring Stureplan. —
En bok att TUGGA!
Den har tagit en vecka att läsa. Det är en på många sätt BRA bok – även om jag har svårt att ”knyta an” till personerna. JL beskriver mycket skickligt och trovärdigt en för de flesta ”svennar” totalt främmande värld.
Han gör det genom att återberätta tre involverade personers berättelser, deras kommentarer till ett så småningom delat projekt. Man får inledningsvis en initierad skildring av deras tillvaro – skildrat på deras respektive talspråk. Detta är mycket skickligt gjort – man tycker sig också under händelsernas gång se hur språkdräkten förändras….
JW en Norrlandspojke som drömmer om en bekymmersfri tillvaro lik den som Stureplansjetsetet, pappas rika pojkar, har;
Grabbarna i rummet var fina, ljusa killar. Rena drag, raka ryggar, rätt hållning. De visste de var pojkar som såg vassa ut. Pojkar med koll. De visste hur man klär sig, hur man för sig, hur man agerar lämpligt. De kunde knepen för att få uppmärksamhet. Få brudar. Få tillträde till livets goda – dygnet runt.
Mrado en trettiofemåring med serbiskt ursprung – kom till Sverige som treåring – ingår i den så kallade juggemaffian, men blir i början av romanen degraderad av bossen Radovan och ruvar på hämnd.
Gymmet: Serbhak. Anabolfixerat. Dörrvaktsfarm. Summa summarum:Radovanimpregnerat. Mrado hade hängt på Fitness Club i fyra år. Han älskade stället trots att maskinerna var ganska rassiga. Tillverkade av Nordic Gym – ett gammalt märke. Väggarna var inte helt rena. Ur Mrados perskektiv: spelade det ingen roll. De fria vikterna och klientelet var det som räknades
—
Nisch:stora killar. men inte de största tävlingsfreaken – de var inte av rätta vikret.
Nisch: killar som bryr sig om sin kropp, storlek och muskelmassa men samtidigt inser att vissa saker går före träningen. Jobb kan ha prioritet. Rätta insatserna har prioritet.. Högsta prioritet alltid Mr R.
Jorge en förortschilenare som vi möter första gången när han sitter på Österåker för kokainförsäljning:
Jorge Salinas Barrio lärde snabbt spelets regler. Numero uno sammanfattad: tjafsa aldrig. I utvecklad form kunde han den på sina fem. Säg aldrig emot. Stirra aldrig tillbaka. Sitt alltid kvar. Gola aldrig. Slutligen, ta den alltid duktigt upp i prutten – utan att gnälla. Bildligt. Livet sket på Jorge. Livet sög hästballe. Livet var tufft. Men Jorge var starkare än så, de skulle få se.
Jorge lyckas med en glamorös rymning på egen hand – men blir sviken av juggemaffian:de är rädda för att han vet för mycket…..
De har helt klart psykopatiska drag – men JL lyckas skildra dem flerdimensionellt – de har alla sina positiva, känsligare sidor. För JW och Jorge är det systrarna som vunnit deras tillgivenhet, för Mrado är dottern i ett tidigare äktenskap hans ögonsten.
Det är fascinerande att få inblick i denna värld som man vet finns – men som man känner så litet till. Någon egentlig spänning bjuder den ju ej på – eftersom man inte engagerar sig känslomässigt för figurerna – det kan ju bara gå på ett sätt.
Jag är klart intresserad av att läsa nästa bok – när den kommer i pocket….
Och lyssna på hans Sommarprogram den 27 juli!