Kategoriarkiv: Hembygd

56°09,035N-012°32,612E

Publicerat av
11
Denna bild är tagen redan den 1ste juli men medtogs till båtföraren för att bestämma dropplats.

Den minnesgode erinrar sig att den gamle vid havet den 2dre juli stupade i strandkanten vid Norra stranden i Viken strax söder om Svinbådans fyr.
Nu var det så dags för gravsättningen. Enligt den gamles anvisningar kremerades han, och han önskade bli strödd. Vi tog snabbt reda på att man kunde, efter att vederbörligen ha fått tillstånd från Länsstyrelsen, strö, eller snarare sänka hans aska i havet.

Jag hade omsorgsfullt valt ut en dag som var av symbolisk betydelse för oss – (mer om detta i ett senare blogginlägg). När dagen randades var det stormvarning….

MEN

Eftersom vi enligt begravningsbyråns anvisningar, vidtalat Sjöräddningssällskapet och skulle ut med Lars Lindfelt – kändes vädret bara helt ”rätt”.

Begravningsbyråns representant var där medförande ”urnan”. Den är av ekologiskt material och upplöses så småningom helt. ( ingen miljöförorening här inte…)

Jag medförde lappar med bilden ovan för att informera om VAR sänkningen skulle ske, och de haiku (se nedan) jag diktat när jag på morgonen vaknade vid regnsmatter mot fönsterrutorna. Vi fäste en sådan lapp på urnan, eftersom vi ej lyckades få upp knuten för att få I den.
Så var det då dags att äntra båten.
Väl framme vid ”platsen”, se rubrikens position, dvs rakt ut från vår badplats vid Svinbådan gick vi ut på akterdäck….
Vinden hade stillnat för ett ögonblick medan den svängde över på sydväst. så de vågade stänga av motorerna en stund.
Det ser ut som vi bara var två – men fotografen bakom kameran blev ju ej förevigad….
Dessutom finns ju ytterligare en son som varit tvungen att lämna walk over.
Med teknikens landvinningar kunde han dock vara med oss via etern.

Stoftet från älskad
make och far nu simmar
i brusande hav.
Sommarens stiltje
 förbytts i höstligt regnrusk,
 dock vila i frid!
Se även
Nu kunde vi i lugn och ro anträda färden hem.
….och sedan for alla till stranden och badade..
eller snarare
Vi gick till Restaurang Bryggan och åt festmåltid!
Se även
Och

Septemberblomstring

Publicerat av
Svara

Så här såg granntomten ut tre dagar innan den gamle gick bort.Våra framtida grannar,som tydligen fortfarande vill avvakta byggnation, var här i juli och besådde den.Det regnade föga de första veckorna.

MEN NU:

Det blir fina buketter till middagsbordet…
Till yttermera visso har en del plantor från den gamla trädgården överlevt den omilda behandlingen i höstas:
Så nu har vi ytterligare kandidater till Månadens växt.

Upphämtning

Publicerat av
Svara

När vi ifjor var på Tomarps kungsgård fick jag nedanstående kommentar:

en djefla man skrev … Den där triangeln Åstorp–Klippan–Östra Ljungby utforskade vi aldrig under våra orienteringsresor.

Så när han nu ändå kostat på sig resan till ”lilla mamma” tog vi tillfället i akt.
Det visade sig att just den 5 september var det VERNISSAGE!
ur HD:
I helgen öppnade Tomarps Kungsgård en minnesutställning med målningar av arkitekten Sölve Olsson (1929-2008) och hans fru, Åstorpsbördiga skulptören Ingegerd Lundahl Olsson (1926-2004).
Läs mera
utställningen presenterades av Cecilia Nelson som bland annat påvisade hur Sölve Olsson arbetat med föremål som han omarrangerat i olika kombinationer och belysningar.

En tavla jag tyckte mycket om var den här:

Men egentligen tyckte jag allra bäst om hustruns lågmälda skulpturer….

Vernissage 2

Publicerat av
Svara
När klockan närmade sig 14.00 samlades alltmera folk. Jag hade bekymmer med dokumentationen eftersom det fanns små anslag om att fotografering undanbads!
Med akademisk kvart började så Peder Lamm berätta om hur han fått Timo Solins uppdrag att sammanställa utställningen.
Åsa Moberg, som jag ej lyckades få bild på, recenserade därefter sina intryck av densamma, och Timo Solins konst i allmänhet.

Hon berättade särskilt att hon lagt märke till att hans kvinnor aldrig hade skor på sig. Hon kände därför samhörighet med dem, eftersom hon själv , innan hon flyttade till Lerberget, levt i Dalarna och under 15 år inte burit skor.

Jag har skymtat i HD från och till att Åsa Moberg flyttat till Lerberget och blev nu nyfiken på henne, varför jag googlade. Sedan sadlade jag min cykel och via motionsspåret längs stranden uppsökte jag hennes nuvarande bostad. På vägen noterade jag att det ju är Bartolomeus idag – strandmalörten är redo!

Nedan: Eva Mobergs hus från väster

och från söder

Recensionen i HD inflöt 15 augusti

I naturen

Publicerat av
Svara

I förrgår var första dagen på länge då det inte var en självklarhet att njuta strandliv. Jag passade på att inspektera tillväxten på Svedberga kulle.
Jag noterade att fåren som brukar ströva på toppen var utbytta mot nötkreatur! De äter tydligen även björnbärsrevor – i hagen var stånden märkbart reducerade… (?)
Det är dock ingen risk att bli utan bär – en del toppbär är redan mogna, jag samlade de första 3 decilitrarna.
Även svampen är på G: kantkremlor och kantareller räckte till en svamptoast till lunch.

Hemkommen läser jag ur Håkan Nessers augustibrev:

Med åldern kommer en längtan till det enkla och det stilla tillbaka. Träd, gräs och stenar – i varje fall gäller det undertecknad. Det kan vara nog av upplevelser, tid att gå tillbaka till naturen, den som alltid tålmodigt stått och väntat på en och som kommer att stå kvar när man är borta. Blåelden, vallmon och strandrågen. Man ska väl inte påstå att man alltid förstår sig på herr Bergman, som levde i fyrtio år en fågelflyghalvtimmes väg härifrån, men han sa något om att på Fårö fick allt sin rätta vikt och betydelse. I synnerhet han själv. Och visst är det så; det är inte i manegen, på arenan eller i bloggbruset som människan egentligen hör hemma – manegen och arenan och bloggbruset är mera som ett sådant där gammaldags flugpapper, där de som kommer lite för nära eller inte kan hålla sig borta fastnar. Och när man sedan sitter där och tvittrar kan det vara svårt att riktigt veta vem man är.

Slaget vid Svolder

Publicerat av
2

När vi var på hemväg från Österlen i maj passerade vi St Olof.
Att Pilgrimsleden från Medelpad till Trondheim har ett flertal Olofkapell och källor är ju förståeligt – men hur har St Olofskulten uppstått här?

Denne viking är icke att förväxla med Olaf Tryggvasson, som hoppade i havet och omkom när han blev besegrad vid Svolder.
Det har ju rått delade meningar VAR detta Svolder befinner sig.
Vi som vistas vid Skäldervikens stränder och ser Kullaberg, Skö(ä)lden avteckna sig mot horisonten är ju övertygade att det var HÄR – ett logiskt ställe för ett nappatag mellan Danmarks, Sveriges och Norges hövdingar!