Så här i vårens tid är det tradition med veteranorientering i Örkelljunga. Ulla och Åke Strand arrangerade dagens i den ur många synpunkter ”förtjusande” terrängen i Östra Ringarp =vacker nyutslagen bokskog i småkuperad orienteringsspännande terräng .
Kategoriarkiv: Hembygd
Åter i Ingeborrarp
Den här från samma skog igår!
De nyutslagna lärkträden, matchar harsyregrönskan på marken
Sista kontrollen kan ju dessutom platsa som deltagare i korandet av Månades STEN för maj månad:
Sköna maj välkommen…
Längst ute på den nya bryggan fiskades det. Jag försökte konversera ,bl.a. dela med mig goda råd – metning här vid den här årstiden har mig veterligt aldrig givit något resultat –
men det talades enbart polska.
Då hade jag en mer givande konversation med denne man bosatt i Lödöse men sommarvistandes i Viken. Han tillhör Bryggans vänner och kunde berätta om framskridandet av färdigställandet. Bl.a. skall ytterligare 9 m brygga tillfogas när stormrisken betraktas som minimal.
Vernissage
I lördags var det vernissage på Höganäs museum.
Det var makarna Ann Jansson med monumentala svart/vitt/grå keramikvaser och Gerry Johansson, svartvitt foto, som ställde ut.
Jag blev mest intresserad av GJ. Han ställde ut tre olika uppsättningar av foton:
Ja, fotona var trista och gråa men den glada vårgrönskan i Höganäs ville annat…
2. Tokyo
OCH
Det var nog den senare serien
– som ju påminner väldigt om mina foton från veteranorienteringarna runtom i Nordväst Skåne –
och Hjärupsonens fotointresse som påverkade mitt seende!!
Innan vi gick hem passade vi på att ta del av tidigare, ännu kvarvarande expos:
Ingegerd Råmans glas och MOTORCYKLAR – en skulpturutställning
Till flydda tider återgår….
I mitten på mars hade vi några dagar med 0° och dimma, mistluren gick. Dock var vårljuset starkt nog att avlöja både spindelväven och bråten i hörnorna, så jag kände mig föranlåten att ägna mig åt litet städning och sortering.
Det bör ha varit 1948.
Jag är 13 år. Det är textilransonering, familjens ekonomi ytterst ansträngd, men ändå ville min mor att vi skulle vara välklädda. Det var svårt för henne att hänga med, jag växte så det knakade.
MEN
Ensemblen var högsta mode – inspirerat av ”Monty” och ökenråttorna!
Jag söker på nätet – där finns föga information utöver Ivar i Duvemålas:
”En jul fick ett paket från henne, som innehöll en s k Montydress med lägermössa
(Det betydde en kopia av general Montgomerys ökenråttors uniform från andra världskrigets strider i Afrika).”
Jag är ”uppställd” framför de första ”Höghusen” * som byggdes efter andra världskriget i Helsingborg. Det var en sensation med så höga hus och dessutom friliggande!
* Info från läsekretsen: Punkthusen kallades de ju!
3. FOTBEKLÄDNADEN
Nylonstrumpor fanns ju inte för gemene man – allra minst för 13-åringar. Detta ytterligt fula mode med sockar till lågskor var väl för tiden i stil med Cajsa Wargs ”Man tager vad man hafver…”
4. FRISYREN
Mer om denna i en ny bloggserie jag förbereder betitlad Mina frisyrer!
Ja vôrn ja
Till skillnad från resten av landet tycks våren ha kommit på allvar till Skåne.
Här nedan är följer ett reportage från den första cykelturen (14/3):
I brist på vårblommor får man njuta av den rödflammande kornellen!
Nu när den mesta snön smält kan man drista sig in i dungen…
Liksom på stranden finns det åtskilliga rester av döda/dödade fåglar. Vintern har varit hård.
MEN
Väl nere på stranden finner jag en ny skylt uppsatt av Länsstyrelsen om att det skulle växa Martorn här –
Det blir att hålla utkik under ”högsommaren”.
”Man trodde även att den kunde hindra äkta män att hoppa över skaklarna”
Igår på frukost-TV var det intervjuer med Tiger Woods som skall börja spela golf igen.
Martorn hade kanske varit något för Elin att använda….
På Krapperup
Sedan åtskilliga år har den gamle och jag bevistat Krapperupsstiftelsens marsföreläsningar.
Föreläsningar på Borgen:
Marssöndagar kl 14.00. Entré 50 kr
Kaffe serveras i pausen.
I år var programmet:
7 mars:
Kristina Jennbert: Grottorna på Kullaberg. Mellan istid och nutid, mellan humaniora och naturvetenskap.
Karin Gustavsson: En ärans och lärdomens man. Bror Emil Hildebrand och Krapperup
14 mars:
Peter Ullgren: Frimurarna på Krapperup. Carl Christopher och Nils Christoffer Gyllenstierna.
Peter Ullgren är historiker från från Lund och ”arbetar för närvarande med en bok om det svenska frimureriets historia.” Han berättade att han till hösten kommer att ge ut en bok om sina rön.
Vi fick höra ett intressant föredrag som det svenska frimureriet som i år firar sitt 275 – årsjubileum. Han gick särskilt in på de båda Gyllenstiernor och herrar till Krapperup som varit frimurare:
Carl Christoffer Gyllenstierna som blev invigd i logen Kristianstad 1779 . Han hade blivit inspirerad av sin kusin Gustav Adolf Reuterholm
Nils Christoffer G. som i mitten på 1800-talet blev upptagen i St Andreasorden ”Den kubiska stenen”
Därefter var det filmvisning:Filmer från 1930-40-talens Krapperup sammanställda av förvaltare Linus Hasselberg.
Bl. a. fanns bilder från inspelningen av Livet på Landet med Edvard Persson
Sammanträde
Landshövdingen på Lärkesholm
När vi var på Lärkesholm och orienterade med veteranerna fick vi av värdfolket Wester denna bok. Den har efter boken om maltwhisky fått tjäna som måltidslitteratur.
Det är professor em. Nils-Arvid Bringeus som med anledning av trehundraårsminnet av Anders von Reisers födelse, på uppdrag skrivit en levnadsberättelse.
Anders Reiser föddes 1701 i Göteborg. Han släkt kom från Lübeck. Fadern, som var militär, kommenderades till Wismar 1709. Sonen Anders blev enrollerad i faderns regemente som 15-åring, tillfångatogs tillsammans med resten av de svenska trupperna när Wismar kapitulerade i september 1715. Han kom över till Sverige och enrollerades till Karl XII: s trupper. Han utnämndes till fänrik samma dag som Karl den XII stupade!
(Som som alla lundensare vet var det den 30 november 1718!)
Nils- Arvid Bringeus har gått tillbaka i gamla domstolsprotokoll. Med start i en duell med sin överordnade Wolmer Christoffer Ridderschantz från Ovesholm, finns det många skrivelser och protokoll av och om Anders Raiser som handlar om hans krav på utkomst och rättvisa.
Han finner till slut att han inte får gehör i Sverige och begär sitt utträde ur den svenska krigsmakten, för att försöka sin lycka i Danmark.
Han välkomnas som premiärlöjtnant därstädes 1738.
Han tyckte emellertid inte den militära befordran gick fort nog så han kastade sina blickar åt annat håll:
J.Chr. Barfod har i sin bok Märkvärdigheter rörande den skånska adeln skrivit så här:
Reiser hade den lyckan att snart vinna sin kompanichefs ynnest, att han blev dennes förtrogne. I denna egenskap skickades Reiser till att uträtta något ärende hos… fru Agatha Rodsteen-Urne, med vilken omtalte chef var till hälften förlovad. Reiser, som vacker karl och fruntimmersvän föll emellertid den förmögna änkan så i tycke, att hon utan omsvep valde honom till sin äkta make och genast installerade honom i beställningen, så att kompanichefen vid sitt några dagar därefter inträffade besök hos fru Agatha emottogs av herr Reiser, som i salig herrns nattrock agerade värd i huset.
Fru Agatha Rodsteen-Urnes släkt var inte överförtjusta, men slutligen stod bröllopet. Reiser var tydligen bra på att sköta egendom, blev så småningom verkligt förmögen.
Han blev genom hustrun herre till Billeshave, som han förvaltar i 12 år. Det säljs och i stället köps ett ”sommerhus” i Gentofte: Bonne Esperance.
Anders Reiser vill nu etablera ig i Sverige, men han vill också göra ”karriär” där, vill bli adelsman och få fina titlar.
För att få detta till stånd blir han penningutlånare till kungen Adolf Fredrik!
”År 1764 lär han ha lånat ut 70 000 daler. Sannolikt är det detta lån som omtalas vid diskussionen om landshövdingefullmakten 1766”
De bor ett tag i Stockholm men trivs inte, köper 1768 Jakob Hansens hus !
och 1771 Lärkesholms gods.
”En senare ägare, Anders von Reiser, omvandlade i sitt testamente godset till en stiftelse.
von Reiserska Stiftelsen är fortfarande ägare till Lärkesholms gods”
Den senare delen av boken sid 49-103 handlar om Lärkesholm och tillkomsten av den von Reiserska stiftelsen. Anders Reiser avled 26 juli 1782 efter att 10 november 1780 ha förordnat om stiftelsen i sitt testamente.
Denna inblick i 1700-talets socioekonomiska verklighet både i Sverige och Danmark, och inte minst det nyss danska, nu svenska Skåne, blir särskilt spännande tillsammans med denna understreckare!
Det var då…
I mina strävanden att reducera min bågnande fotokatalog hittar jag emellanåt nostalgiska dyrgripar:
Denna bild är tagen vid det gamla mobförrådet (sedan länge rivet – det behövs ju inte när vår armé är nedlagd…) utanför Kulla Gunnarstorps slott.
1. Bilen är vår gamla Mazda som ju var ny tidigt åttiotal – det var bl.a. den vi åkte till Skottland med.
2 den (då icke så) gamles klädsel och frisyr. Han har efter genomförd träningstur börjat stretcha.
Vi började orientera 1977. Det dröjde några år innan vi utrustade oss ”professionellt”. Något av de första vi kostade på oss var moderna löparskor av märket Kahru – de första som den gamle köpte var just orangea! De verkar inte helt nya här.
En kvalificerad gissning är 1983 eller – 84.
MAO
är han här jämnårig med vår snart halvsekelfirande äldste son