Axel Munthe 3: Hugo Birger

Läsandet av ”En osalig ande” har väckt till liv många bortglömda minnen.
Ett exempel:
En av de svenska konstnärer som Axel Munthe blev läkare för i Paris var Hugo Birger.
 Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen, Hugo Birgers stora tavla från 1886.  
Den finns på Göteborgs konstmuseum
Det bör ha varit 1944.

Det var ju under andra världskriget. Det drabbade ju Sverige bara indirekt, såsom att det var knapphet och isolering.Det blev inga resor vare sig hit eller dit, utan söndagsnöjet bestod ofta i att vi ledda av  pappa Calle vandrade omkring i vår stad Helsingborg. En förmiddag gick vi in på Gamla kyrkogården. Där råkade vi en gammal bekant, som tydligen hade kyrkogårdens historia, som hobby. Han visade oss runt och berättade med hjälp av gravarna och deras inskriptioner hur man  t.ex. kunde utläsa 1800-talets dystra verklighet med difteri- och scharlakansfeberepidemier som inom en månad skördade  flera offer i en syskonskara.

Sedan gick vi uppför trappan till  Nya kyrkogården 
Den Gamla kyrkogården blev med åren otillräcklig och en utvidgning måste företagas. I början av 1880-talet inköptes ett ansenligt jordområde på höjdplatån, öster om den Gamla kyrkogården, men skilt från denna genom en mellanliggande tomtremsa samt Prins Kristians gata, som från Eneborgsvägen leder dit upp. Här anlades Nya kyrkogården, den invigdes den 5 juli 1885 av prosten Holjer Witt.

Bland de första gravarna på kyrkogården är den vid kapellets södra sida, över konstnären Hugo Birger, som avled 1887, blott 33 år gammal. Gravvården av granit har i dess mitt en bronspalett med en porträttrelief över Hugo Birger, utförd av konstnären Carl Larsson. Ofta finner man en av årstidens blommor instucken i paletten. 
Vem vårdar detta minne mer än 100 år efter hans bortgång?

Min far som ju hade ett stort konstintresse visade med rörelse denna pampiga grav för Hugo Birger.

MEN
Det är ju först efter läsandet av En osalig ande som jag får reda på hur det kom sig att Hugo Birger blev begravd just i Helsingborg:
Axel var Hugo Birgers läkare: han var svårt sjuk sedan hösten 1886, lungsoten hade gått in i sista fasen och han ville hem till Sverige innan han dog. Men Birger var så dålig att han inte kunde resa ensam. 
Munthe följde själv med på denna resa. 
Resan blev en kapplöpning med tiden. Men Axel var så säker på sin diagnos att han innan avresan tog med Birgers hustru Matilda till Bon Marché och köpte henne en sorgdräkt!
Resan gick med järnväg över Köln, Hamburg och Lübeck, varifrån man tog båten till Helsingborg. Den tog nästn en hel vecka på grund av Birgers hälsotillstånd som krävde flera dagars uppehåll i Hamburg.
Axel hade telegraferat  till sin vän livmedikus Hafström som mötte med en sjukbår vid ankomsten till Helsingborg den 14 juni-…”
 —-
Sällskapet tog in på Hotell Mollberg.
För att glädja Birger gick Axel ut och köpte champagne. Ångesten vek för några ögonblick, berättade Axel senare, ”han började sjunga med sin tunna röst och lyfte sitt glas, sen orkade han inte mer” 
Hugo Birger avled den 17 juni 1887: jordfästningen förrättades av Emil Flygare, hans vän från Paris som sedan ett år tillbaka var kyrkoherde i Kristianstad.

 När jag så letar efter en bild på ”det pampiga gravmonumentet” finner jag detta i HD (21/11 2009):

CARL LARSSONS RELIEF
Christina Herdin bor på Wieselgrensgatan, intill Nya kyrkogården. När hon går över kyrkogården brukar hon passera Pariskonstnären Hugo Birgers gravsten intill kapellet.
— Den var ju tidigare försedd med en kopparrelief, skapad av Carl Larsson. Nu är den borta. Är reliefen stulen?
— Nej, den är bortplockad av kyrkogårdsförvaltningen eftersom den är stöldbegärlig. Men den kommer att ersättas av en kopia som inte är lika begärlig för tjuvar, säger kyrkogårdsmästare Vic Holmberg.
 Det får bli ett projekt under våren att inspektera om ersättningen blivit verklighet….

Ännu en skörd!

 

På platsen för fjorårets slånskörd har  år inte funnits ett enda bär!
MEN
Häromdagen fick jag ett infall att följa en stig som ledde in i ett buskage,
en shortcut till gatukorsningen. 
OCH

Där inne fanns årets slånskörd!

Jag rensade slånbären i trädgården.
Visst är trädgårdsskulpturen lik ett STORT slånbär!

Weekendbesök:1

I fjor var det jag som var besökaren.
I år, när de ändå hade vägarna förbi, föreslog Ronnebyborna  i stället ett strandhugg i Viken.
Initialt överenskoms om en sportig förmiddag med stavgång…

MEN
5-4-3-dygnsprognosen siade om uruselt väder med stora regnmängder och stormbyar.
GladA blev ju vi när endast hälften slog in.
Detta måste dokumenteras:
Motljus var tydligen inte bra..
Motvind inte heller…
(går och hämtar den avblåsta hatten)
SÅ HÄR får det bli:
(Hatten nu väl förankrad!)

Allhelgonadag

Jag beslöt mig för att besöka mina föräldrars grav.
När jag nu kostat på mig resan passade jag på att stavgå på slingan i Pålsjö skog.
Krematoriedammen var det ”vattendrag” som frös först, så att vi kunde åka skridskor. Under krigsvintrarna var det ju inte aktuellt med sådan service som  att spola….
Å andra sidan var den lättillgänglig, vi skolungdomarna kunde åka spårvagn nästan ända fram. Bilbron till höger
OCH
”dekorations”-ön var ännu ej byggda.
Min far var ofta med och åkte, och han påpekade oupphörligen att det var Ragnar Östberg som var arkitekten. När min far 1960 begravdes här hade inte  (den ganska fula tycker jag) tillbyggnaden  kommit till än.
Bland de gravsatta hittade jag både min gamle sånglärare på Magnus Stenbocksskolan
(han var inkallad på min fars cykelbataljon, förlagd på Landskrona citadell under andra världskriget)
OCH

Arkiv för dekorativ konst

När jag under femtiotalet var Lundastudent talades det mycket om det nyinrättade Arkivet, och det fanns ofta reportage i Sydsvenskan med fotografier och intervjuer med initiativtagaren konstprofessor Ragnar Josefsson.
Ur Carl Fehrmans Lärdomens Lund:
Som akademisk lärare hade han ambitionen att på olika sätt konfrontera sina elever med nuets skapande konstliv. Han ville bryta den ensidigt kammarlärda traditionen för att ge insikter i det konstnärliga arbetets villkor och väsen. Han skolade sina elever i aktuell utställningsteknik genom att låta dem tjänstgöra vid det till institutionen knutna Skånska konstmuseum. Själv stod han i förtrolig kontakt med sin samtids målare och skulptörer. I deras ateljéer studerade han förarbeten och skisser till de fullbordadeverken; på sina seminarier tog han med förkärlek upp temat om konstverkets födelseprocess i anslutning till konkret material.


Det blev underlaget för det sammanfattande verket Konstverkets födelse, utgivet det ominösa året 1940. Han hade utarbetat en formanalytisk metod för att kunna följa etapperna i den konstnärliga skapelseprocessen. Utvecklingstanken, den stora kategorin i 1800-talets naturvetenskap, har han överfört till det andliga livets område. Men den positivistiska, deterministiska filosofin har övervunnits; Bergsons tankar om den språngvis skapande processen har byggts in i schemat. En slutprodukt av Josephsons studier blev det skissernas museum, Arkiv för dekorativ konst som han byggde upp och inom vars väggar han samlade förarbeten och utkast till monumentalkonst, från Sverige, det övriga Norden och Europa, främst Frankrike.

Skam till sägandes, har ju fram till i söndags  jag aldrig varit där!
Jag visst inte ens VAR det låg, jag hade en vag idé om att det fortfarande var inhyst i något skrymsle av universitetet.

Skissernas museum består idag av byggnader från fem olika epoker, som alla länkats ihop till en. Den nya tillbyggnaden har slutit samman de gamla delarna till en enhet och skapat en innergård med vackert ljusinsläpp i gallerigången mellan Svenska salen och Skulptursalen. År 2006 vann byggnaden Betongpriset, för det sätt som Celsing behandlat fasaden så att den smälter samman med Westmans skapelse från det sena 50-talet.

Inuti såg det faktiskt nästan likadant ut som jag minns det från tidningsbilderna.
Det var förbjudet att fotografera,
bilden ovan är tagen från internet
MEN

Den här kunde jag inte motstå, den heter
Modell till Bobos hjärta!
(Katarina Norling 1963-)
 Speciautställningen gällde Mexikansk konst

När jag kom till Lund 1953 hade Ragnar Josephson just återkommit till professuren efter att ha varit tjänstledig 1948-51 då han var chef på Dramaten. Han var en färgstark person:

Fehrman igen:
Vid sidan av Hans Ruin var han den siste paradföreläsaren vid uiversitetet som från sin kateder med effektfull retorik och mäktiga röstresurser trollband en stor publik. Han var en för alla bekant gestalt på stadens gator, i sin magnifika blå paletå avmålad av konstnären Johan Johansson. ”Som en rundbågekyrka med skämtsamma skulpturer på pelarna” skildrar honom Sigfrid Lindström med en arkitekturhistorisk metaforik som fångar något av den yviga och yverborna i hans uppenbarelse. 
Sin sista bostad hade han i sena år i samma hus där Strindberg bott under sina guldmakarperiod på 1890-talet.

 När jag i våras var nere och firade årets lundastudent passerade jag huset på väg till tåget…

I lantlig stilla ro!

Man kan få  något större och tydligare bilder om man klickar på dem

Även om bloggen har varit till brädden fylld av mina turkiska upplevelser njuter jag samtidigt av stillheten vid Öresund. Jag har också fått en hälsning från Skälderviken av Eric.

Jag har ju reducerat bilden,och därmed musselskalens färgprakt.
Om man klickar här och  på den 24 oktober kan man njuta av originalet!

1810:2

Hamntorget i Helsingborg har fått vidkännas stora förändringar sedan jag var barn. Då låg det enda färjeläget här, en tågfärja som tog ombord vagnar som anlände från Oslo  och Stockholmför vidare transport till Köpenhamn och kontinenten. Det var ju bara det att det blev krig, tyskarna ockuperade Danmark 9 april 1940, så det mesta var ju avtängt för gemene man.

På den här bilden kan man dock se tre saker som finns kvar sedan den tiden:

1. Blåsten! den gamle som kom ifrån de djupa skogar fascinerades av hur det alltid lyckades blåsa KALLT på Hamntorget även den underbara sommaren 1955!

2. Milles Sjöfartsgudinna

OCH

3. Minnesmonumentet över Jean Jules Baptiste Bernadottes ankomst till Sverige  den 20 oktober 1810. Så vitt jag minns står den på samma plats; som sig bör när det står ”landsteg HÄR.”:

Det rådde höststorm i Öresund så överfarten fick vänta ett helt dygn. Men på eftermiddagen lördagen den 20 oktober signalerade kanonskott från Helsingör för den tåligt väntande mottagningsdelegationen i Helsingborg att nu var majestätet äntligen på väg. En halvtimme senare tog han sina första steg på svensk mark under hurrarop och dånande salut. Ögonvittnen berättar att han snavade när han steg av båten men i land kom han, och det med besked.

Vikentomater

Det har ju blivit modernt med närodlat.Här njuter vi av den lokala produktionen av tomater. Företaget Vikentomater har  2009 fått Gastronomiska Akademins pris
Alltsedan sonen Mats 1996 tog över växthusen har företaget utvecklats och kan jämföras med Bo Hagströms Solens mat! De senaste två åren har man infört lördagsmarknader .

 Här säljs  inte bara 83 olika sorters tomater utan även äkta parmesan, Kullamust, lokal frukt. Senast blev jag av denne trevlige unge man stimulerad att köpa produkter från Röstånga mölla.

Eftersom det blev rabatt om man köpte tre, blev det ett fruktbröd, ett med solrosfrön och en råglimpa.

Stenval

Vi har redan hunnit 9 dagar in i oktober och ännu inget avgörande avseende månadens sten!  Röstandet  har resulterat i dött lopp mellan Sten nummer ett och fyra. I sådana fall har ju jag som redaktör utslagsrösten. Eftersom jag valt ut alla fyra bland åtskilliga ej publicerade, tycker jag således att alla fyra är värdiga vinnare.

MEN
Tvungen att fälla ett avgörande fastnar jag för sten Nr 1:
Skälet är att den är ”annorlunda” jämfört med de flesta tidigare publicerade, de flesta strandnära.
Nu raskt över till oktoberkandidater.

Vikens Ry 20070421

Denna bild är tagen två dagar  efter det att jag blev av med gipsen efter mitt brutna ben 20070307 och kunde svinga mig upp på en cykel och tillsammans med den gamle utforska det nybyggda området österom dåvarande 111an.
Sedan har ju lifvet gått på högvarv med guldbröllop, barnbarnsbesök, dödsfall, begravning, Stockholmsbesök etc så det har inte varit aktuellt att åtrvända till just denna plats.

MEN
den 21 september i år blev det av:
OCH
Det hade inte bara vuxit upp.
Det hade tillkommit åtskilliga hus.
STENAR hade lagts ut som dekoration,

lämpliga (?)  kandidater till OKTOBERSTEN:

Sten nr 1

Sten nr 2
(ettan i bakgrunden)

Sten nr 3


Sten nr 4

Jag kommer senare inför slutavgörandet publicera ytterligare kandidater, men börja gärna röstningen redan nu – vi gör som i valet till riksdag- man kan på valdagen ändra sitt eventuella förtidsröstande om man kommer på bättre  tankar…

Höstbesök

Yngste sonen hade förrättning i Lund och passade då på att hälsa på mamma. Inspirerad av gången innan föreslog han en utflykt till Kullaberg.
Sagt och gjort. Picnicryggsäcken laddades och Moster Elsas sitsar letades fram. Målet för utflykten var en utsiktsplats på norra sidan med utsikt över Skälderviken. Sista biten var något svårforcerad.

Kullaberg är ett eldorade för mountainbikare.
Vi hade väldig tur med vädret om man betänker vad som utlovats. I stället för regn och blåst var det soldis, vindstilla och ganska varmt.
Måsarnas skrik uppmärksammade oss på den nätutläggande fiskebåten

Fortsättning följer!