A visitation by God ?

Den 21/5 d.å. körde jag en vända till Brunnby kyrka. Jag förberedde kulturutflykten. Om vädret blev otjänligt kunde eftermiddagsprogrammet, att åka upp till Kullens fyr, ändras till ett besök i Brunnby kyrka.
Jag dröjde vid bokbordet. Där hittade jag boken ovan som jag inköpte för framtida guidningbesök.

Strax intill låg denna lilla pocket. Jag lade märke till författarnamnet Owe Wikström. Jag har länge tänkt köpa och läsa hans bok Om långsamhetens lov, men avvaktat eftersom jag ju har travar med redan inköpta olästa.

MEN
Jag kunde inte låta bli att bläddra litet i den. Det resulterade i att jag BESLÖT att inköpa den. Den betingade ett pris av 40:-
SEDAN
har den ju tillsammans med boken om kyrkan legat litet avsides och väntat.
När jag nu efter att ha läst Brighton Rock börjar fundera på vad läsa härnäst, väljer mellan att läsa färdigt Lärdomens Lund, Schein eller Lords of the Bow,
( har just nu egentligen ingen lust med någondera)  börjar jag läsa i Sonjas godhet
OCH
Det är ett Herrans Under så BRA den är!
Jag har visserligen bara läst de första 46 sidorna.
Jag återkommer med rapport.
Tills vidare kan jag meddela att SONJA är S. Marmeladova ur Dostojevskis Brott och straff:
Sonja är ryska för det grekiska ordet för vishet;sofia. Bara genom mötet med hennes ömhet och självförbrännande godhet kan Raskolnikov (ryska för den kluvne) till slut börja sin väg mot insikt.
Owe W drabbas av ett plötsligt hjärtstopp och ligger medvetslös i fyra dygn. Han erfar att det tydligen bara är 4 % av dem som råkar utför detta utanför sjukhus som repar sig helt. Boken är hans funderingar under och året efter Incidenten.
Första essän benämner han :
Så blixtsnabbt allt kan förändras – om vårt behov av godhet.
Den inleds med en dikt av Tomas Tranströmer: Snö faller ur Den stora gåtan:
Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.
Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.
En bro bygger sig
Långsamt
rakt ut i rymden

Högsommarutflykt

Nu när sällskapslivet fått sitt, och jordbubbarna är uppätna är det dags att samla i ladorna. 
Jag gav mig upp på Svedberga kulle för att spana efter hallon:
Jag plockade lätt som en plätt 2l finfina skogshallon
Efter väl förättat värv gick jag en runda för att spana efter svamp,
med magert utbyte = två bokkremlor
MEN
På parkeringsplatsen kastade jag litet avfall
Vad är det där?
Det är ju en finfin Karl Johan!
ELLER
snarare tre stycken
…och så hittade jag en (1) kantarell.
Det blev svampbruschetta och hallonkaka till middag!

Premiärdopp

07.10
 Strax vi kom ner till stranden såg vi en stor kryssningsbåt
MEN
Det var ju inte Oslobåten
 
 07.14
DÄR borta i norr, strax ovanför horisonten kommer den emellertid!

Min kära granne inspirerade mig i går morse till att följa med henne ner och bada morgonbad och samtidigt fotografera Oslobåten  kl 07.00. Vi har ju mest haft för vana att göra Oslobåten sällskap på kvällen då den går norrut MOT Oslo. I väntan på att båten skulle passera Svinbådan tog jag så årets första havsbad. Det var fina förhållanden med klart, stilla vatten, inte alltför stenigt på stranden

MEN
aningen kylslaget, dock uthärdligt
gissningsvis 17°
 07.29
07.31
I vår krafts dagar vinterbadade ju den gamle och jag, och satte en ära i att doppa oss före maj månads utgång. Med ålderns rätt har jag numera skjutit fram baddebuten en månad, men försöker  komma i före juli månads start.

Minnesdokumentation HUSET:1

Den 3dje juli i år är det fyrtio år sedan vi flyttade in i vårt hus på Kalvlyckevägen i Viken. 

Det var den gamle som kom på att! Han fann att det var trångt och otrivsamt att komma hem till vårt hus i Rydebäck efter en stressig dag  på akuten. Hustrun hade i avsaknad av fritidshem omvandlat vårt vardagsrum till pingishall. Han sysselsatte sig därför med att om eftermiddagarna innan kvinnan kommit hem läsa fastighetsannonser och hittade mars 1971 en om:”Annorlunda hus i Viken”.

Redan följande weekend åkte vi dit och kollade – och det sa Klick direkt mellan den gamle och huset. All expertis inklusive en gammal skolkamrat som var byggnadsinjenjör avrådde:

Ge mig 300 000 (den ung. köpesumman) så ska jag bygga dig ett mycket bättre hus!
MEN
Förälskelsen var ohjälplig
 den 3 juli 1971 flyttade vi således in. 
Inför jubileumsfestligheterna har jag bläddrat i gamla fotoalbum. Vid denna tid var det ofta äldste sonen som fotodokumenterade. Vi börjar med vår första utflykt till Bjäre:
Torekovs hamn
Sedan åkte vi till Hovs hallar och badade
Det var ju inte mycket till plage…
Vid närmare inspektion är det den blyga och mormor som solar
Men det var skönt i vattnet!

Nybygge

I april månad var jag ju bortrest i flera perioder – det blev inte så mycket promenerat på stranden.

SÅ PLÖTSLIGT
Den 23/4 upptäcker jag att någon har timrat ihop en stuga.
Ja, jag hade ju läst i HD om att någon ansökt om bygglov för ett café…
5/6
Sakta men säkert har det vuxit…:
10/6
12/6
Här har jag fotograferat utsikten från ”däcket”
som man kan föreställa sig när det noteras att det är samma bänk på de två sista bilderna.
Igår när bilderna togs var det dock inget badväder – det blåste litet för mycket…
Jag återkommer när serveringen har startat.

Mera kultur

 Innan äntringen uppför Berget till fyren och Naturum gjordes ett snabbt besök i Mölle hamn

Igår gick veteranernas årliga kulturutflykt av stapeln. Visa av erfarenheterna från resan i Österled i fjor hade följande föriktighetsmått vidtagits:

 – besöksmålen låg i närområdet
 – flera var inomhus och sålunda väderoberoende
 – reservprogram tillhandahölls.

Under rekognosceringen har det hela tiden varit ett ”förtjusande” väder, sol, värme och vindstilla. När dagen randas är det visserligen uppehållsväder men blåser en styv kuling med 18 sek/m i vindbyarna. Den planerade utomhuslunchen i Mölle hamn får inställas!

 MEN
Vi passar på, efter intressant guidning under 1 1/2 timme i Krapperups slott, att närmare bekanta oss med parken – som ju också erbjuder lä för vår picniclunch!

I den vid tidigare besök inköpta boken ovan finns mycket intressant information om hur Mölle alltsedan en blygam start 1845 blivit en turistort av stora mått med kulmen när järnvägen invigdes 1910 och de följande åren då ”Synden i Mölle” skildrades av både svensk, dansk och tysk stumfilm och som tog ett brått slut söndagen den 26 juli 1914, då alla kvarvarande tyskar försvann från Mölle.
” De flesta var tysta och sammanbitna inför hemresan och kom aldrig mer att återvända”

Svarta veckan inleddes torsdagen den 23 juli 1914. Då sade Serbien nej till en rad ultimativa krav från Österrike, bland annat om österrikisk medverkan i mordutredningen i Sarajevo. Därefter kom händelserna slag i slag: på måndagen förklarade Tyskland krig mot Frankrike. På onsdagen anföll Tyskland Belgien, Storbritannien förklarade krig mot Tyskland. På fredagaen förklarade Österrike krig mot Ryssland.

Detta står att läsa på sid 103/296 –  
Skildringen fortsätter fram till 2010!
Den spännande(?)
fortsättningen
kommer att redovisas.

Jämförelse…

Det är den 3 juli 40 år sedan vi flyttade in i huset i Viken. Det tog väl 20 år innan vi fick tid *att ägna oss åt trädgårdsskötsel. Jag har i år glatt mig åt att det börjar arta sig…
MEN
Så gjorde jag ett besök i Krapperups slottspark.
Det tar väl en så där 200 år
innan
vi kommer i närheten!
Under tiden kan vi ju glädjas åt tidigare generationers planterande!
Jag kommer osökt att tänka på fixstjärnorna – 
– ljuset från dem på vår himmel idag har ju varit på väg i åtskilliga ljusår.

*

Länken VVV är skriven 4 dagar innan den gamle stupade på stranden….
Ännu en påminnelse om hur glada och nöjda vi var med vårt gemensamma liv just innan!

Haväng – än en gång

 Klicka gärna på bilderna för viss förstoring!
Denna gång hade vi större tur med vädret!
Anders Österlings text hade jag inte med mig 
MEN
bläddrade fram den vid hemkomsten

I Haväng

I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.

En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.

Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan rullar.

I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.

Anders Österling
1884 – 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933

MEN

Det finns ett pärlband med magiskt vackra platser längs kusten.
Vi lunchade vid Knäbäckshusen

Alla gamla sanningar är slut….

Jag fick som barn lära mig: 
Bokskogen slår ut den 5 maj och göken kommer den 6 maj…. 
Sedan flera år har jag inte hört någon gök
(och lika bra är det för på grund av ivrig vistelse på Kullaberg var det oftast södergök…)
Efter en tur och returresa till torpet  i går den 29 april kan jag konstatera att:
Bokskogen
upp till Ljungby
är FULLT utslagen! 
Första-majsångarna i Lund kommer inte heller  sakna någon utslagen Magnolia!