Årsmöte

I söndags var Poveldiggarna  kallade till årsmöte i Malvagården.

Beplägnaden (Ram(m)elbuljongen) skulle varit nässelsoppa,
men på grund av försenad skörd vankades  istället grönkålssoppa.

 Ordföranden Anders Ruud klarade av den digra dagordningen med 16 punkter på tio minuter
Sedan vidtog underhållningen med mångsång:
bl.a. Ta´ av dig skorna
Den helt underbara texten, som man observerar i detalj endast på detta sätt,
 lär vara skriven av Beppe Wolgers

Den nyss invalde ordinarie styrelsemedlemmaen Märta Braun framförde kortsånger
 hon mindes från en skiva inhandlad i ungdomen

 Den gamla vanliga solisten framför
Över alltihopa lyser moder sol

Djurlig cykeltur

Nu är det härliga dagar i Nordvästskåne.
Det berättas om snökaos i Stockholm, regn, blask och rusk än vid Vättern, än på ostkusten
MEN HÄR
har vi framför allt vindstilla,
 c.a 10° mest uppehåll, mer sol än duggregn
Med andra ord perfekt cykelväder!
Häromdagen när jag cyklade längs Per Albinlinjen observerade jag den här katten som tydligen spanade in något villebråd…
Längre söderut blev jag intresserad av svanen som låg tryggt bara några meter från en piprökande man. Jag intervjuade honom och han visste berätta:
1. Svanen låg på ägg. Det är tydligen ett par som år efter år häckar på samma olämpliga* plats utan att förtröttas!
* Boet ligger 5 m från vattnet där Niagarabäcken löper ut. Varje år under häckningstiden kommer det minst ett oväder som sköljer ut äggen i havet okläckta -men svanarna har inte haft förstånd att ändra plats för sina förhoppningar!

2. Detta visste han eftersom han hade hus i närheten. När jag frågade vidare framkom det att hans gammelmorfar ägt hela norra Viken. Han var dansk och mejeriingenjör som efter att ha blivit skadad i kriget 1864 flyttat till Viken och öppnat mejeri norr om kyrkan. Egendomen såldes någon gång på 1920-talet. Själv hade han bott i Viken 1942-49 men sedan flyttat tillbaka till Danmark.

Upphittat

När jag så här på tredje dag påsk åter tar tag i Sisyfosprojektet att sortera bits and pieces på mina två skrivbord finner jag detta tidningsurklipp från Skånska Socialdemokraten Nyheterna 13/4 1956:

 Texten lyder:
Våren har kommit ett stycke på väg – men inte längre än att vi fortfarande har den gångna vintern i livlig hågkomst. Skulle någon till äventyrs ha glömt bort den, går det bra att friska upp minnet genom ett besök vid Vasalt i den del av Grevie, som är belägen utmed kusten. Där minner ännu, som framgår av bilden, mäktiga och imponerande isberg om vårt ibland arktiska klimat. Kanske bör det påpekas, att isformationerna, som blivit en turistattraktion av stora mått, på sina ställen är upp till tio meter höga (SIC!) och att de är placerade uppe på land, vårdslöst vräkta dit av den våldsamma stormen för några veckor sedan.

Det var minsann inte bättre förr!
En tröst för tigerhjärtan
 (Läs:trädgårdsodlare) som deppar över regn och kyla.
NU tvingas jag ju vara inne och städa…

Vårstrand

Klicka på bilderna för förstoring!
Det har ju efter den ”milda”perioden talats mycket  om att nu blir det vargaväder
MEN
Tidigare när det var 12-15° varmt blåste det 12-15 sek/m
och var högst otrivsamt.
Även om det nu är minusgrader på nätterna blir det högst behagligt om dagen 
eftersom solen lyser och det är nästan lugnt : 2-3 sek/m. 
När jag flera timmar försenad-  
eftersom jag förlagt min mobil,
( tydligen råkat stänga av ljudet, så jag fick städa både kök och skrivbord innan den dök upp)
vid tvåtiden kom ut på min strandpromenad myllrade det av folk!
 Det var Vikenskolans Fritids som också lockats ut av det ljuvliga vädret.
Man behöver ju inte tvunget ha papper och penna!

Måndagmorgon

Det är måndagmorgon. Jag står vid busshållplatsen för att för att ta mig till tandläkaren där jag har en tid kl 8.00. Det blåser kuling…
Numera åker jag ju med mitt kommunala JoJokort inom Höganäs. Som pensionär brukar jag välja turer kring kl 10-12 för mina ärenden, och brukar ha 4-7 medresenärer.

MEN
När jag nu äntrar bussen blir jag förbluffad
Bussen är knökfull
Jag får den sista lediga platsen

Sista lovdagen:2

Det blev så småningom alltför svalt nere vid havet
Vi avancerade inåt land, till fadrens och brödernas smultronställe
Sandkullen
Vi började med att klättra i träden

 Sedan kom vi på att vi kunde gunga …
MEN

BRAAK!
Sigge kom undan med blotta förskräckelsen!

Moas sida var ju den tjocka och hon slapp att dimpa;

vi övergick till att bygga hydda.
Sedan gick vi hem och vilade middag.

I solnedgången gick vi tillbaka och fikade i vår nya hydda

Återbesök

Närmre tre månader efter adventsstormen hade jag åter ärende till Strandridarvägen
Det var ju  uppstädat
MEN
ej reparerat
. Enligt invånarna gäller det en diskussion mellan försäkringsbolag och kommun vem som är ansvarig för att återställa stensättningen i tomtgränserna som spolades i havet…
I den inre delen av hamnen ser det fridfullt ut
 
 Men piren är fortfarande inte återställd
Häromdagen kunde vi ju i HD läsa:
Adventsstormens härjningar har nu summerats. Slutnotan för kommunens reparationer slutar på 4,9 miljoner kronor. Dyrast blir det att renovera Vikens hamn.