Jag har haft besök av en gräsklippare (tv)
OCH
en frisörska (th)
så nu är både trädgården och jag välansade!
Mitt barnbarn YLVA har försetts med glasögon och FRISYR
Hon tycks ha ärvt mitt tunna långsamväxande hår…
När jag växte upp var FLÄTOR det vanliga – mitt hår blev aldrig tillräckligt tjockt och långt nog för att räcka till flätning, stabil nog för att räcka en hel dag…
Denna begäran fick jag härförleden från ett kvinnligt barnbarn:
Skulle du vilja göra en bildserie från ditt liv med betydelsefylla/användingsbara/tidstypiska kläder du minns?
När det gäller kläder befinner jag mig i flera stadier:
modet
ålder
ekonomi
Född 1935 ”drabbades” jag av andra världskriget = WW2. Det blev textilransonering vilket resulterade i att den tidiga pubertetstillväxt som jag utsattes för, med start i 9-årsåldern, innebar att jag snabbt växte ur alla plagg.
Detta är ett foto, taget på en fin foto-atelje, jag är 12.år
Jumpern har jag stickat själv, garnet är äkta ylle. (Bristvara 1946! )
Inför fotandet har jag ffg blivit klippt v en RIKTIG hårfrisörska, en väninna till min moster ELSA 1946, jag är 11 år, jag och min gamla barnflicka ger oss ut på en kombinerad cykel- och lifttur:
Hälsingborg – Halmstad-Värnamo- Tingsryd – Kristianstad -Lund-Hälsingborg.
har ju väckt stor diskussion på nätet.
Vi som växte upp långt före både TV och internet upplevde när vi var i begärlig ålder inte detta problem. Det fanns ju porr av olika slag….
MEN
Vi, ”fina flickor”s, mammor slog ju tillsammans vakt om att vi ej kom i ”skottzonen”. Detta innebar allt från att man inte fick sminka sig, bära korta kjolar etc. Allt gick ju ut på att man skulle vara anständigt oåtkomlig för umgänge med pojkar och män om inte övervakad av en vuxen – det berömda ”förklädet”,
SEDAN
efter kriget slog ju amerikansk film med Rita Hayworth och Marilon Monroe igenom
MEN
Detta var ju det amerikanska SE men inte röra!
Skulle man uppleva äkta erotik var det fransk resp engelsk film som gällde
Det blir spännande att se Skavlan i kväll :
NU Är det bara tio dagar kvar…
Första förberedelse:
Hårfrisörskan!
Ja, inte i trädgårdarna
MEN
Sigge förbereder sig för att barhuvad kunna möta
VÅREN
Just som lockarna fallit nås jag av meddelandet att han,
med lockar,
vunnit medalj i schack på sin skola!
Vi får hoppas att han inte är som Simson…
Jag har ju en etikett betitlad I dansens virvlar.
I det fjärde bidraget inleder jag med en bild från
NU
har jag hittat en från min allra första säsong därstädes
Det är från avslutningen 26/4 1941
Det är jag i mitten – jag är således ännu ej fyllda 6 år.
Den bekrönta lilla tösen till vänster känner jag igen som Stina Brunkwall, gift Christina Pfeiff.
Bilden kan också illustrera kategorin FRISYR.
Denna bild från Maggan sommaren 1940,vilket jag kan sluta mig till genom lillsyrrans ålder!
Det var högsta mode med rulle på huvudet. Min moder hade stora besvär att
få den att bestå. Mitt tunna sliddriga hår försöker ju än i denna dag
sabotera allt vad ondulering heter
Jag började dagen med att göra årets sista besök hos frissan
Sedan gick jag till Jollen för att posta de sista julkorten.
Jag återvände hem via Vikens hamn
Där var det liv och rörelse
Den lilla blå båten i hörnet är ålafiskarens…
Det visade sig vara vår ålafiskare som packade ihop för säsongen!
Det har ju stått mycket i tidningarna om hur illa det skulle vara med tillgången till ål
MEN
Det hade tydligen blivit en hyfsad fångst i Öresund 2012!
Sisyfosarbetet med att sortera alla gamla kort fortskrider sakta.
Plötsligt dök det här kortet upp.
1954 i Postojna
Det halva örat och nackhåret tillhör min kära moder.
När jag ser det här kortet är jag mest fascinerad av min FRISYR, där papiljottondulationsresultatet är så påfallande!
OCH
Min klänning är samma som jag hade året innan på Capri, sydd av samma moder av reatyg!
(Den var grön…)
På grund av portarna i bakgrunden kan jag tidsbestämma det till sommaren 1954 och platsbestämma det till mamma Evas och min resa till Jugoslavien. Det var första året Tito släppte in turister.
Vi åkte tåg från Köbenhavn till Ljublana – en resa som jag vill minnas tog 20 timmar.Vi hade inte sovvagn – åkte vid 9-tiden på förmiddagen och kom fram vi 5-tiden på morgonen följande dag till en sömnig folktom stad där ingen pratade vare sig tyska eller engelska…
Hotell hade vi beställt i förväg. Det låg i centrala staden
MEN
var under ”konstruktion”…
Vi var inbokade, fick vårt rum.
Det var bara det att de nyinstallerade vattenklosetterna ännu inte fungerade.
Nåväl, vi överlevde och lämnade snabbt Ljublana, tog tåget till Rijeka. Postojna var en station på vägen, och vi passade på att göra ett stop.
När jag så återkom till Sverige och fortsatte mina studier i Lund en månad senare träffade jag så min blivande man
OCH
Vi kunde så småningom konstatera att även han sommaren innan, i samband med sin stora simturné runt Medelhavet, hade besökt Jugoslavien och besett dessa grottor!
Det finns inget foto från just detta stop men väl från den äventyrliga bussresan Aten-Sarajevo-Split.
Jag TROR det här är en bild från det inre av Makedonien…