Appearance

Mitt barnbarn YLVA har försetts med glasögon och FRISYR

Hon tycks ha ärvt mitt tunna långsamväxande hår…

När jag växte upp  var FLÄTOR det vanliga – mitt hår blev aldrig tillräckligt tjockt och långt nog för att räcka  till flätning, stabil nog för att räcka en hel dag…

Jag kunde dock glädja mig åt litet ”självfall…

Vilket ju YLVA också tycks  ha!

Begäran :

Denna begäran fick jag härförleden från ett kvinnligt barnbarn:

Skulle du vilja göra en bildserie från ditt liv med betydelsefylla/användingsbara/tidstypiska kläder du minns?

När det gäller kläder befinner jag mig i flera stadier:

modet

ålder

ekonomi

Född 1935  ”drabbades” jag av andra världskriget = WW2. Det blev textilransonering vilket resulterade i att den tidiga pubertetstillväxt  som jag utsattes för, med start i 9-årsåldern,  innebar att jag snabbt växte ur alla plagg.

Detta är ett foto, taget på en fin foto-atelje, jag är 12.år

Jumpern har jag stickat själv, garnet är äkta ylle. (Bristvara 1946! )

Inför fotandet har jag  ffg  blivit klippt v en RIKTIG  hårfrisörska, en väninna till min moster ELSA            1946, jag är 11 år, jag och min gamla barnflicka ger oss ut på en kombinerad cykel- och lifttur:

Hälsingborg – Halmstad-Värnamo- Tingsryd –  Kristianstad -Lund-Hälsingborg.

Mee too…

har ju väckt stor diskussion på nätet.

Vi som växte upp långt före både TV och internet upplevde när vi var i begärlig ålder inte detta problem. Det fanns ju porr av olika slag….

MEN

Vi, ”fina flickor”s, mammor slog ju tillsammans vakt om att vi ej kom i ”skottzonen”. Detta innebar allt från att man inte fick sminka sig, bära korta kjolar etc. Allt gick ju ut på att man skulle vara anständigt oåtkomlig för umgänge med pojkar och män om inte övervakad av en vuxen – det berömda ”förklädet”,

SEDAN

efter kriget slog ju amerikansk film med Rita Hayworth och Marilon Monroe igenom

MEN

Detta var ju det amerikanska SE men inte röra!

Skulle man uppleva äkta  erotik var det fransk resp engelsk film som gällde

Michelle Morgan (fr)

Viven Leigh(eng)

Det blir spännande att se Skavlan i kväll :

Uma Thurman gästar Skavlan – berättar om Harvey Weinstein

I dansens virvlar 5

Jag har ju en etikett betitlad I dansens virvlar.

I det fjärde bidraget  inleder jag med en bild från

NU

har jag hittat en från min allra första säsong därstädes

Det är från avslutningen 26/4 1941

Det är jag i mitten – jag är således ännu ej fyllda 6 år.

Den bekrönta lilla tösen till vänster  känner jag igen som Stina Brunkwall, gift Christina Pfeiff.

Bilden kan också illustrera kategorin FRISYR.

 Denna bild från Maggan sommaren 1940,vilket jag kan sluta mig till genom lillsyrrans ålder!

Det var högsta mode med rulle på huvudet. Min moder hade stora besvär att

få den att bestå. Mitt tunna sliddriga hår försöker ju än i denna dag

 sabotera allt vad ondulering heter

Säsongslut

 Jag började dagen med att göra årets sista besök hos frissan

 Sedan gick jag till Jollen för att posta de sista julkorten.

Jag återvände hem via Vikens hamn

Där var det liv och rörelse

Den lilla blå båten i hörnet är ålafiskarens…

Det visade sig vara vår ålafiskare som packade ihop för säsongen!

Det har ju stått mycket i tidningarna om hur illa det skulle vara med tillgången till ål

MEN

Det hade tydligen blivit en hyfsad fångst i Öresund 2012!

Insläppt

Sisyfosarbetet med att sortera alla gamla kort fortskrider sakta.

Plötsligt dök det här kortet upp.

1954 i Postojna

Det halva örat och nackhåret tillhör min kära moder.

När jag ser det här kortet är jag mest fascinerad av min FRISYR, där papiljottondulationsresultatet är så påfallande!

OCH

Min klänning är samma som jag hade året innan på Capri, sydd av samma moder av reatyg! 

(Den var grön…)

På grund av portarna i bakgrunden kan jag tidsbestämma det till sommaren 1954 och platsbestämma det till mamma Evas och min resa till Jugoslavien. Det var första året Tito släppte in turister.

Vi åkte tåg från Köbenhavn till Ljublana – en resa som jag vill minnas tog 20 timmar.Vi hade inte sovvagn – åkte vid 9-tiden på förmiddagen och kom fram vi 5-tiden på morgonen följande dag till en sömnig folktom stad där ingen pratade vare sig tyska eller engelska…

Hotell hade vi beställt i förväg. Det låg i centrala staden

MEN

var under ”konstruktion”…

Vi var inbokade, fick vårt rum.

Det var bara det att de nyinstallerade vattenklosetterna ännu inte fungerade.

Nåväl, vi överlevde och lämnade snabbt Ljublana, tog tåget till Rijeka. Postojna var en station på vägen, och vi passade på att göra ett stop.

När jag så återkom till Sverige och fortsatte mina studier i Lund en månad senare träffade jag så  min blivande man

OCH

Vi  kunde så småningom konstatera att även han  sommaren innan, i samband med sin stora simturné runt Medelhavet, hade besökt Jugoslavien och besett dessa grottor!

Det finns inget foto från just detta stop men väl från den äventyrliga bussresan Aten-Sarajevo-Split. 

Jag TROR det här är en bild från det inre av Makedonien…