Goethe

den unge Goethe

Jag strävar vidare med mina gamla SvD:

I kulturbilagan den 27 september 2008 finns denna understreckare:
Goethe vilse i kontexten
Den inleds: Goethe´s Wilhelm Meisters läroår är förmodligen det sena 1700-talets viktigaste roman.

Den avslutas med en hänvisning till understreckaren den 16 juni d.å.:
”Den gamle Goethes lidanden”

Efter att ha tagit del av dessa kan jag nu lugnad kasta tidningen.

Samtidigt kommer jag att tänka på en annan av svåger Görans historier:

Pojken läser: GOO-E-te var en stor poet.
Rättas:
OE uttalas som ö!

Varvid gossen försöker igen : Göthe var en stor pöt!

Förvisso:
Bei einem seiner insgesamt 28 Aufenthalte in Ilmenau übernachtete Goethe, nach einer Wanderung durch die Ilmenauer Berge, allein in der kleinen Schutzhütte auf dem Gipfel des Kickelhahns. Fasziniert vom anbrechenden Abend und der absoluten Stille schrieb er mit einem Stift an die Holzplanken der Hütte:

Über allen Gipfeln
Ist Ruh’
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde
Warte nur, balde
Ruhest Du auch.


Jahre später, am 27. August 1831 ist Goethe wieder in Ilmenau.
Es ist der Vorabend seines 82. Geburtstages. Ihm wird ein besonderer Wunsch erfüllt, als er mit dem Berginspektor Mahr auf den Kickelhahn fährt. Jede Hilfe abwehrend erklimmt er die steilen Stufen zum Obergeschoss der Schutzhütte und sucht das kleine Gedicht. Johann Christian Mahr schilderte die Szene wie folgt:
”Goethe überlas diese wenigen Verse, und Tränen flossen über seine Wangen. Ganz langsam zog er sein schneeweißes Taschentuch aus seinem dunkelbraunen Tuchrock , trocknete sich die Tränen und sprach in einem sanften, wehmütigen Ton:
’Ja, warte nur, bald ruhest du auch!’ ,
schwieg eine halbe Minute, sah nochmals durch das Fenster in den düstern Fichtenwald und wendete sich darauf zu mir, mit den Worten:
Nun wollen wir wieder gehen!”.

Klockan klämtar…

Vi strävar efter att under sommarmånaderna, trots eventuellt dåligt väder, sitta ute och äta frukost på Lekhyttans balkong , där vi är skyddade från eventuellt regn och nordvästlig kuling.
Vissa förmiddagar förstärkes friden och ron av Vikens kyrkas vackra klockor.

Igår citerade Ledarskribenten i HD, apropos stridigheterna i Georgien

John Donne (1572-1631 ) :

No man is an island,
Entire of itself.
Each is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manner of thine own
Or of thine friend’s were.
Each man’s death diminishes me,
For I am involved in mankind.
Therefore, send not to know
For whom the bell tolls,
It tolls for thee

08.08 080808


Talet Åtta, anses som ett lyckotal i Kina och Japan då ordet har samma uttal som ordet ”välgång”.
Kineserna har under tusentals år varit i det närmaste besatta av siffror och deras betydelse och detta finns djupt rotat i den kinesiska folksjälen. Just 8 står för TUR, VÄLGÅNG OCH EKONOMISK FRAMGÅNG och är därför mycket viktig för kineserna.

Så det är ingen tillfällighet att Olympiaden börjar 8/8-8! kl 8 på eftermiddagen

Naturens kraft

Just som vi återkommit från torpet och konstaterar att årets vinnare i trädgården är vår HOSTA , tätt följd av självsådda pumpa:
Pumpan har ju faktiskt en chans att gå om, om den sköter fruktsättningen…

får jag en bekräftelse på att det lönar sig att spara olästa SvD.
Den tidning jag nappade åt mig i morse innehöll denna understreckare.
Värre än Gudrun!

Carpe diem!

Peripeteia

Rolf Gustavsson Abbekås röst i världen...

Ågren, third day´s blues…. Den reaktiva depressionen har många namn.
Det känns bättre när man får tänka sig tragedin i arkaiska termer!

Matchens tävlingsmomentet skapar spänning efter en dramaturgisk uppbyggnad som Aristoteles beskrev för över 2000 år sedan. Hjälten utkämpar en oförutsägbar kraftmätning mot ett monster. Under oviss ”action” pendlar känslorna mellan hopp och förtvivlan.
Ödet ingriper och ibland vänder lyckan helt överraskande (Aristoteles
peripeteia).
I den slutliga upplösningen utkristalliseras vinnare och förlorare, ”happy end” eller döden.

I antikens drama räknas bara segraren. Det där med att dela ut silver och brons till nummer två och nummer tre är senare tiders påfund.

Makt?


KANSKE

När världen låg i blom och log
och vänslades i vårljus
en dåre for omkring och slog
på väggen i sitt dårhus
och pekade på solen: he,
vad står du där och prålar
– ifall jag låter bli att se
så slocknar dina strålar!

Denna dikt av Nils Ferlin ur En döddansares visor 1930 visar ju att det var bättre förr!

Kul (?)


KG Hammar har varit i Lerbergets kyrka och predikat häromveckan.

Sedan fyllde han 65 år den 18 februari.

K G Hammar har börjat pensionärslivet som professor och föredragshållare. Utan prästkrage och kors föreläste han om Gudsbilder i Lerbergets kyrka.
Foto: MATS HYLÉN

REFERAT FRÅN HD:
Han fortsätter att säga saker som får folk att reagera och tänka litet extra.
I Lerbergets kyrka avslutade han sin föreläsning med följande fem påståenden:

Gud är mer slutet än början
Gud är mer vilja än vara
Gud är mer verb än substantiv
Gud är mer fråga än svar
Gud är mer subjekt än objekt

”Det är ganska kul att tänka på Gud som verb, som rörelse. Man får lite att göra,”
sade KG Hammar och såg leenden i den allvarliga församlingen.

Visst sätter hans påståenden tankar i rörelse – men var hamnar vi ?
Måste man inte ha en grundlig bibelkunskap i botten för att inte hamna i konturlöst flum.
Det är nog dags att läsa ETT ÅR MED JESUS som vi köpte av Skytte.

På Sicilien

Min kära syster har just återvänt från Sicilien.
Jag var på Sicilien första och hittills enda gången 1953, se bild nedan
Där köpte jag den här souveniren – ett askfat – till min mormor Anna.

Den här bilden är tagen 3 år senare – när den gamle gjort entré i släkten.
Så här 54 år senare finns askfatet fortfarande i Skogslund
– men nu är det ingen som röker längre!

Vad det betyder? Ungefär:

Lev en dag och lev den väl

PS 8.37 När jag nu åter studerar fotot från 1956 slår det mig att det är Rulle (se 11 okt.) som är fotografen. DS

Varat och tiden


Ingen rast – ingen ro.

Jag försöker nu hinna ifatt mitt SvD-läsande som försummats under förra veckans Mälardalssejour.
Gårdagens väder i kombination med understreckaren 29 september Den sanne Heidegger väcker djupa tankar.

Hör här:
Ett grundläggande och oundvikligt problem är att den filosofiska metoden måste erövras i själva studiet av ”sakerna själva” om fenomenologins krav på förutsättningslöshet skall kunna tillfredställas. Och för att göra det hela ännu värre: livet själv har en tendens att locka oss bort från den filosofiska attityden, vi ”förfaller” till världen dit våra bestyr och vardagliga bekymmer ständigt driver oss, och måste alltså kämpa mot denna kraft om vi skall lyckas artikulera filosofiska sanningar. En återkommande metafor som Eriksson (med utgångspunkt i Heidegger) använder sig av här är filosofisk ”vakenhet” – en slags förhöjd uppmärksamhet som är nödvändig för den som filosoferar – man skulle vilja lägga till vaksamhet, eftersom förfallet ständigt ligger på lur. När fenomenologin lever och artikulerar den ”ontologiska differensen” (skillnaden mellan varat och det varande) är, enligt Heidegger, en återkommande svårighet att det språk som den måste använda sig av är infekterat av en historia som konsekvent bortsett från denna transcendentala differens. Samtidigt finns det inget annat språk att tillgå.

Senare

Frågan är dock om inte Aristoteles skulle varit en ännu mer träffande och naturlig utgångspunkt för förståelsen av Heideggers idé om en särskild filosofisk metod och insikt här.

Jomenvisst!

Nu får jag sätta denna bok på akutlistan!

Under tiden:
Med stigande ålder får man mera tid att registrera varat.


Härommånaden förstod jag plötsligt att Pär Lagerkvist inte bara talat om vädret när han skrev följande dikt.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist

Tänk att det skall vara så optimalt precis innan det tar slut…