Samtidigt som äldste sonen uppnått lifvets middagshöjd
Det är ju ganska kul ändå!
Det var då för väl att jag läste recensionen – för ovanlighetens skull – av Bengt Jangfeldts Språket är Gud i lokalblaskan HD i stället för i SvD!
Sören Sommelius skriver där:
”Nobelföreläsningen ingår i essäsamlingen “Sorg och förnuft” från 1997, med ett motto av den brittiske poeten W H Auden, som var Brodskys stora inspirationskälla. Det var Auden som skrev att tiden avgudar språket och att språket alltså är större än tiden, som i sin tur är äldre och större än rummet. Eller med Jangfeldts titel, språket är Gud. I essän “Att behaga en skugga” berättar Brodsky om hur han drabbades av Audens iakttagelse, metafysik förklädd till barnkammarrim.
Till skillnad från Brodskys drabbande upplevelse (se Språket är Gud:1) har Auden smugit sig på mig:
Det börjar med min tyska läsebok Maresi.
Avsnittet där ur Thomas Manns Bruddenbroocks fick mig att läsa hela verket.
Under åren 1970-90, våra mest intensiva yrkesverksamma år, då vi även var uppfostrare, blev det inte läst mycket skönlitteratur.
Jag försökte varje sommar komma igenom ett kvalitetsverk och lyckades ett år med glädje tugga mig igenom TM:s Bergtagen
Sedan dess har jag varit fascinerad av den Mannska familjens samlade öde.
The poet as a young man
Första gången jag då hör talas om Wystan Auden är när det i en bok om syskonen Mann berättas om hur han 1935 ställer upp för att gifta sig med Erika Mann så att hon kan få ett brittiskt medborgarskap och därmed kunna få inresetillstånd till USA!
Först långt senare (1994) görs filmen Fyra bröllop och en begravning där ju dikten som läses vid begravningen väcker även ej normala poesiläsares intresse:
MEN
Det var först när jag snappade upp metaforen
To break bread with the dead
som poletten trillade ner
W.H.Auden is my man
och således Brodskys också
Den Auden Brodsky mötte 1972
Ur mejl 19/4:Det är ingen bok man läser i en handvändning – även om den är lättläst!
Inledningsvis berättar Bengt Jangfeldt på 77 sidor biografiskt om Iosif Brodskijs liv fram till den 4 juni 1972 då han – troligen på grund av att man rustade för ett besök i Moskva av den amerikanske presidenten Nixon – med omedelbar verkan blev utslängd ur CCCP : sattes helt sonika på ett plan till Wien….
”När Brodsky vid 32 års ålder av sovjeterna bara sattes på ett plan till Wien, utan returbiljett uppsökte han Wystan H Auden”
sid 14:
Våren 1964 dömdes Brodskij till fem års förvisning i norra Ryssland för ”lösdriveri”. Under tiden drabbades han av något som bäst kan beskrivas som en uppenbarelse. En vän i Moskva skickade honom en antologi med engelsk poesi på originalspråket. ”Av en ren tillfällighet” mindes han, ”föll boken upp på Audens ´In memory of W.B. Yeats” där han bl.a. kunde läsa följande rader:
Worships language and forgives
Everyone by whom it lives;
Pardons cowardice, conceit,
Lays its honours at their feet.
Han hade inte läst fel:Auden hade verkligen skrivit att tiden avgudar språket – vilket innebär att språket är större eller äldre än tiden, vilket i sin tur är större än rummet.
Efter inledningen betitlad La bolce vita kommer ett antal essäer under titeln
Språket är Gud eller Pojken på förstukvisten.
La bolce vita är en travesti. Bolshoj = STOR på ryska – här illustrerat med Bolshoj-teaterns logo!
Avslutningsvis är sidorna 197-362, ”Brottstycken”, små 2-3 sidor korta stycken med Jangfelts personliga episodiska minnen av Brodsky 1978 -1996.
(BJ ändrade i och med förvisningen från Sovjetunionen stavningen till det västerländska Joseph Brodsky)
Häromdagen såg jag ännu en dokumentär på TV-kanalen Axess: Vad Darwin inte visste.
Jag satte på av ren pliktkänsla – det här med Darwin kan man ju egentligen, och förresten verkade det väldigt långt – jag behöver komma ut i trädgården….
Programledaren Armand Leroi berättar om hur Darwins evolutionsteori sakta vann insteg, men att hans senare bok om Arternas ursprung ifrågasattes , för att ungefär år 1900 vara helt ute.
Programmet visar sedan hur fortsatt forskning och så småningom inringandet av DNA givit Darwin fullständigt rätt!
Arnold Fischer
som även var konstnär
För Svenska Dagbladet skrev Sture Linnér främst understreckare, men också bokrecensioner och texter för sporten under Olympiska Spelen i Aten. Sture Linnér skrev sin första understreckare 1983, och det hann bli över hundra. Den senaste publicerades i lördags (20/3) och handlade om biblioteket i Alexandria.
I Svenska Dagbladet stod det den 26 mars att läsa:
Sture Linnér, tidigare FN-diplomat, professor i grekiska, författare och SvD:s mångårige medarbetare gick bort på torsdagen, 92 år gammal.
Sedan berättar man om hans sista understreckare, se ovan!
Jag sliter ju sedan en tid med hans opus Europas ungtid.
(Jag har dock gjort ett tillfälligt uppehåll till förmån för Bombi Bitt och jag och Språket är Gud)
Häromdagen inflöt den första runan över Sture Linnér i SvD. Den var en riktig pärla – skriven av Lars Rydbeck Docent i nytestamentlig filologi vid Lunds universitet.
När jag nu äntligen unnat mig att angripa den för snart åtta år sedan inköpta Europas ungtid av Sture Linnér, så visar det sig att den innehåller MYCKET mer än förväntat. Det är bara fyra dagar sedan jag började läsa och jag har redan tillgodogjort mig 200 av drygt 600 sidor.
Det som fick mig att köpa boken var understreckaren i SvD där den anmäldes. Jag mindes mest den dråpliga historien om omröstningen i godtemplarlogen Skärgårdsblomman. Däremot hade jag slarvat över resten av Ronny Ambjörnssons beskrivning: ”ungtiden” skulle handla om vår västerländska kulturs gryning med start med sumererna och den första skriften
Med start på sidan 100 och i en dityramb betitlad Ikaros flykt på sidorna 178-199 utbrister han i en hänförd kavalkad med hänvisningar (i den ordning de göres) till
Sofokles, Euripides, Kallimachos, Horatius, Vergilius, Goethe, Byron, Baudelaire, Stefan Zweig, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, James Joyce, Stefan George, Artur Lundkvist, Arthur Rimbaud, André Gide, W.H. Auden, Gunnar Ekelöf, Anders Palm, Johannes Edfelt, Peter Weiss, Kellgren, Thorild, Fröding, Viljo Kajava, Verner Aspenström och Åke Hodell!
Först får man dock en noggrann genomgång av de arkeologiska fynden och dess tolkning
avseende
Främre Orienten:
Förhistorik tid
Sumererna
Akkaderna
Sumerisk renässans
Babylonierna
Assyrierna
Det nybabyloniska eller kaldeiska väldet
Mesopotamierna i modern litteratur och konst. Europeérnas syn på Orienten.
Han går särskilt in på skrivkonstens tillblivelse och Gilgamesheposet.
Han fortsätter:
Myter om Kretas storhetstid
Minoerna
Minoisk konst
Tidigkykladisk konst
Ikaros flykt.
där ju saknas LJUDET från bränningen med rasslet från ”the pebbles”In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown’d,
Crooked elipses ’gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty’s brow,
Feeds on the rarities of nature’s truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand.
Som våg mot strandens stenar slå
vårt livs minuter ila mot sitt slut
i ständig ström de tränga häftigt på
och maka undan dem som gå förut
Födelsens stjärna i sin fulla sfär
till mognad hunnen når sitt krön och dör,
krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,
och Tiden själv sin gåva grymt förstör.
Så mejar Tiden vårens blomsterfång,
i unga pannor ristar han sitt spår,
förstör det liv som spirar blott en gång,
och intet upprätt för hans lie står.
Och ändå skall min dikt stå orörd kvar
och vittna om hur värd dess pris du var
Jag ligger ju, efter denna hektiska höst, efter med mina understreckare.
Nästan varje gång jag nappar tag i en oläst kulturbilaga hittar jag intressanta essäer –
som denna från den 17 augusti 2009:
Det är aningen svårt att föreställa sig en gråtande Jean-Jacques Rousseau sittande i den likaledes tårögde David Humes knä. Icke desto mindre föll de bägge upplysningsmännen en gång i varandras armar under stort hulkande och snyftande. Det skedde vid ett osedvanligt känsloladdat möte i London 1766, efter det att Rousseau grundligt skällt ut sin skotske vän.
David HumeJag är glad att jag tagit del av Bryan Magees bok och TV-program om de stora filosoferna så jag kan förstå vad dispyten handlade om….
Strax före den gamles bortgång filosoferade jag om olika tidsperspektiv, dvs longitudinellt eller cykliskt. Redan som pensionär, men framför allt nu som änka har jag återgått till fädernas kalender:
Från Vikens horisont har jag sedan flera år definierat vinter som tiden från 15 november till 15 februari.
I kikaren kunde jag se att de längst ute simmande änderna var vintergäster= bläsänder.
Jag får nog skaffa mig något slags teleobjektiv….
Redan 15.19 börjar det skymma…
1/2-31/8 1962 bodde vi i Jönköping.
den gamle och jag hade i december 1961 klarat av den sista tentan i medicine licenciat examen och tilldelades i januari av Kungliga medicinalstyrelsen våra legitimationer att utöva läkekonsten.
den gamle hade skyndat sig att skaffa arbete, vilket blev just på öronkliniken i Jönköping. Väl där skaffade han även lägenhet och den 1 februari kom resten av familjen, dvs jag och då endalammet Karl 19 månader via sovvagntransport (!) till Vätternmetropolen.
Son nummer två såg dagens ljus 7/3.
den gamle arbetade dygnet runt så vi fick roa oss på egen hand. Det goda med att de endast var tre läkare som dygnet runt skulle sköta otorhinopharyngologin i hela Jönköpings län var, att han tjänade gott om pengar = vi hade råd med att anställa en utexaminerad barnsköterska som husmors assistent.
Jag bestämde , i den professionella paus som uppstod, och efter att på bokrea införskaffat ovanstående bok, att vi skulle börja spela golf.
Trogen min vana startade jag på Kapitel 1:
What can your best golf be? av Tommy Armour.
Han hävdar där att ”the mental approach” är väl så viktig som den rent fysiska kompetensen.
”It is not solely the capacity to make great shots that makes champions, but the essential quality of making very few bad shots”
Huvudreglerna är två:
1. Play the shot you´ve got the greatest chance of playing well.
2. Play the shot that makes the next shot easy.
När jag, 3 månader efter införskaffandet av denna bok, tog min första golflektion och sedermera avancerade ut på banan, (fick handicap innan årets slut), hade jag stor glädje av dessa regler.
MEN: