MEN
INTE I stället vältrar jag mig i
LUTHER!
Det är Lars Forsell som skrivit den. Han inleder denna lilla 97- sidiga broschyr med: ”Denna lilla bok är givetvis inte avsedd att vara en uttömmande biografi Den är ett försök att – i anknytning till vissa estetiska element och motiv i hans konst – ge en någorlunda sammanhängande bild av Chaplins utveckling som gestalt och filmskapare.”
För mig som växte upp med Chaplinfilmer som förspel på 40-talet och njöt av hans Rampljus på femtitalet har det varit en härlig genomgång i minnenas värld!
Se också min anknytning till Venedig!
Det har ju varit ”full rulle” med släktsammankomster under juli
MEN
icke desto mindre har det blivit läst en hel del
(lånad av änkegrannen)
Baksidestext:
I Laterna magica skildrade Ingmar Bergman sin far och sin mor ur egen barndomsvinkel: fadern som svart stränghet, modern som ljusgestalt, båda oåtkomliga.
I Den goda viljan söker han en annan bild. Denna fria berättelse tar sin början 1909 och avslutas ett knappt decennium senare då en ung prästfamilj som lever i konfliktladdad kärlek väntar sitt andra barn, han som en gång ska skriva Laterna Magica.
Ingmar Bergmans stora berättelse är skriven för film. Men med den berättande prosa som frigjordes i självbiografin och i den nya förståelsens ljus har Bergman här skapat ett gestaltande prosaverk, som utan överdrift kan kallas en av de stora svenska kärleksromanerna.
IB skildrar fängslande, det märks att han är van att skriva filmmanus,
sina föräldrars historia,
MEN
liksom i Laterna magica är det psykologiska samspelet väldigt främmande jämfört med mina livserfarenheter…
Jag har verkligen haft en FRIDEFULL jul
SÅ
Jag har redan hunnit läsa en av mina ”julböcker”.
÷
Åren 1929–1933 var Christoffer Isherwood bosatt i Berlin i Tyskland tillsammans med W.H. Auden, strax innan Adolf Hitler kom till makten. Detta inspirerade honom till romanerna Mr Norris Changes Trains, 1935 (’Mr Norris byter tåg’, 1947) och Goodbye to Berlin, 1939 (’Farväl till Berlin’, 1954). Den senare filmades sedermera som musikalen Cabaret.
÷
Cabaret är en amerikansk film från 1972 i regi av Bob Fosse och med Liza Minnelli i huvudrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles. Filmen bygger på en Broadwaymusikal från 1966 med samma namn, och den i sin tur bygger på författaren Christopher Isherwoods bok om 1930-talets Berlin, Farväl till Berlin. Filmen blev Liza Minellis stora genombrott. Filmen hade svensk premiär den 2 oktober 1972.
”Cabaret var mycket framgångsrik och vann 8 Oscars”
Jag var ju redan fascinerad av Auden och mellankrigsBerlin så alltsedan jag såg filmen i början på sjuttiotalet har berättelsen ju funnits med i mitt medvetande förstärkt av den spännande musiken och Liza Minellis fantastiska rollprestation som Sally Bowles.
÷
Nu har således berättelsen nyöversatts och återutgivits 2009 och kunde till jul inköpas för 48 kronor!
Jag läste ju med hänförelse
Ahmad Khan Mahmoodzada, =
Pojken i filmen!
Han berättar, på en utmärkt svenska som han ju lärt sig på mindre än ett år, om hur han blev uttagen för att spela med i den amerikanska succéfilmen, men hur detta sedan gjorde det omöjligt att stanna i Afghanistan, fick fly vi Ryssland, Litauen och Berlin för att slutligen, efter 1 1/2 år på flykt,
hamna i Mockfjärd…
Nu har hans lillebror Amir också lyckats ta sig till Sverige, de bor i familj i Borlänge –
Annandagsmatiné var en STOR händelse på 40-talet…
NUMERA
sitter man ju hemma framför TV:n och ser ”julfilmerna”.
÷
Annan-och tredjedag jul, med regnigt, uselt väder upplivades med
En välspelad ”Feel-Good ”-film
OCH
en film i Errol Flynns anda med ett triangeldrama från
Kung Arturs hov med dennes hustru Guinevere och Lancelot (Richard Gere)
÷
Man har inte roligare än man gör sig!
De tre änkorna på Kalvlyckevägen blir i morgon bara två!
Vi var bjudna till Märta på ett litet avskedsparty
Karin t.h. övervintrar i Borås!
Den vackra buketten
högtidlighöll avlidne makens 86te födelsedag!
Sedan avnjöt vi ett inspelat program som firade
Alice Babs 80 år!
Vi är ju alla tre gamla nog att ha varit med från början med
Film inspelad 1940!
Den första succéfilmen som jag blev varse var
Klockan klämtar för dig
Den är tydligen färdigställd 1943 –
det bör ha tagit något år innan den gick upp i Sverige –
säg 1944, då var jag 9 år.
Det var ju uteslutet att jag skulle kunna få se denna barnförbjudna film
Jag hade ju ingen aning om John Donne, Hemingway, Spanska inbördeskriget –
det kom ju senare…
No man is an island,
Entire of itself.
Each is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manor of thine own
Or of thine friend’s were.
Each man’s death diminishes me,
For I am involved in mankind.
Therefore, send not to know
For whom the bell tolls,
It tolls for thee.
MEN
Igår eftermiddag var första gången jag såg filmen!
MEN
som film var det faktiskt en besvikelse
saknade ”nerv”
Tacka vet jag Jonas Kaufmann…