Igår skulle vi till ögonkliniken i Ängelholm för att kontrollera den gamles starroperation.
Allt var tillfredsställande även om hela ökningen av synskärpan kommer först om 2-3 veckor.
När vi nu ändå kostat på oss resan passade vi på att åka ut till Skälderviken för picknick.
Vi=3. Nu till midsommar är vi utökade med svägerskan.
Vädret kunde ha varit bättre!
Så vi beslöt att avstå från strandpromenad.För deschiffrering av LLL klicka på länken.
Bristen på Rikstidningsprenumeration upplevdes de första åren som uthärdlig.
Vår lokalblaska Hälsingborgs Dagblad (Helsingborg stavades vid denna tid med Ä) är en av de bättre.
Dessutom hade vi fullt sjå med inflyttningen i vårt hus 1971, öppnandet av den gamles privatpraktik, skötandet av de tre barnen samtidigt som även jag började arbeta heltid.
Svenska Dagbladet var vid denna tid inget alternativ – en tråkig konservativ tidning.
MEN
De hade en ovärderlig medarbetare: Bertil Geijer.
När jag googlar på honom är det märkvärdigt litet som finns att få fram.
Arnes tankar är dock en blogg som beskriver det på pricken:
Det var flera decennier sedan jag började uppleva korsordslösning som en intellektuell stimulans, som bidrog till mitt välbefinnande. Till en början var det korsorden i dagstidningarna. En av anledningarna till, att jag under en period prenumererade på Svenska Dagbladet var just den tidningens kluriga söndagskorsord. En av konstruktörerna av deras korsord var den legendariske Bertil Geijer, vars korsord nästan var omöjliga att helt lösa. Men min ambition var att någon gång i livet helt klara av hans korsord.
Så när vi fått litet andrum som föräldrar och husägare hände det sig att jag gick och köpte fredagslösnummer av Sv D för att roa mig med Bertil Geijers bildkorsord eller Kryss.
T.o.m. min strikt socialdemokratiske svärfar ansåg sig nödd att smyga sig iväg och köpa lösnummer av SvD på de legendariska fredagarna!
När jag väl hade kostat på mig ett lösnummer föll det sig ju naturligt att bläddra igenom resten av materialet.
OCH
Sedan Gustav von Platen 1974 blev chefredaktör blev det en helt annan tidning.
Ur Wikipeda:
Tack vare honom – och hans ofta djärva men lyhörda val av medarbetare – räddades tidningen inte bara från nedläggning, utan upplevde ett lyft ekonomiskt, upplagemässigt och kvalitativt
Så någon gång under senare hälften av 70-talet började vi prenumerera på denna tidning, som numera är en omistlig del av vår vardag.
Bertil Geijer har fått en värdig efterträdare i HCN= Hans Christian Nygaard.
Till jul (och till midsommar) erbjuder han oss ett stort kryss, som nästan varar till påska.
Vi klistrar för säkerhetsskull upp det på kartong. Med gemensamma krafter lyckas vi successivt som oftast knäcka det.
Första julefridsdagen (se gårdagens blogg!) hade SvD denna understreckare:
Min målsättning att förkovra mig avseende filosofiinsikter har svårligen kommit på skam.
= Saker Som Syns
Vid vår senaste shoppingtur inköpte vi ju en klockradio
Därtill var vi nödda och tvungna.
Vi har hittills klarat oss genom arvegods – inget slita och släng här....
Vid min moders bortgång 1974 ärvde vi vår första.
Den höll ut tills moster Ebba lämnade oss 1993.
Hennes har tjänat oss väl, men det sista året har den börjat förfalla. Mot slutet var det ett under att det kom ljud ur den trots att de flesta sladdarna lossnat, sedan den åtskilliga gånger dunsat i golvet – för att inte tala om alla tekoppar som runnit över den….
Vi diskuterade länge vilken av alla klockradios som erbjöds som var mest prisvärd, fastnade för den här:
den gamle hade vid köptillfället konstaterats ha snabbt tilltagande synnedsättning, starroperation övervägdes, så här gäller det att satsa tänkte jag.
MEN
Synnedsättningen visade sig vara felmätt!
OCH
Nu ligger den gamle och misstrivs nattetid med det blått upplysta rummet.
Det bidde för ljusst (Förklaring kommer inom kort hos den gamle)
Vårt resande har reducerats – the good news att vi inte sitter fast i Thailand.
MEN
När vi ändå kostat på oss resan.…
OCH
Man har inte roligare än man gör sig:
Eftersom vi på väg ut från pacemakermottagningen i Lund såg att det var kö till parkeringsplatsen bestämde vi att inte som planerat fika i bilen, utan ställde kosan hemåt.
Vi beslöt att göra ett strandhugg i Fjelie. Vi har sedan 50 år på väg till och från Lund passerat avtagsvägen till denna lilla by. Bara 3 km från det sjudande stadslivet möter man denna, som det visade sig, avsigkomna idyll.
Vi parkerade mitt emot kyrkan.Byggnaden framför oss såg ganska skamfilad ut, planteringen hade nog inte ansats på flera år, trappan vittrade och – adventskransen hade säkert hängt där minst ett år.
Intressanta saker förtaldes om kyrkan
ståtliga familjegravar.
En av målningarna föreställer Noas ark (bild ovan)
På grund av tillfälligt (???) bortkomna nycklar kan vi inte komma in i den med vinterdäck utrustade bilen. Därför lämnar vi i all hast in den andra så att även den på måndag är ”med nödvändiga hjälpmedel försedd”.
OCH
När vi ändå kostat på oss resan passar vi på att på hemvägen ta en strandpromenad.
Det blåser så vi håller oss innanför strandvallen.
Även vildaplarna har burit rikligt i år!
De flygande och de tre i miten, en med vit spegel, är bläsänder.I går var vi och inspekterade att det var ordning på torpet.
När vi då ändå kostat på oss resan passade vi på att göra ännu ett besök på Sven Ljungbergsmuseet i Ljungby.
OCH
Det har hänt mycket sedan sist. Museet har byggts till – och Sven f 1913 är still going strong.
Vi hade inte bara tur med vädret – vi råkade hamna i Ljungbys Festival 65+
Sven är fortfarande produktiv, tavlor från 2008 visades i galleriet Nya målningar.
Sonen Pontus målar gärna porträtt.
Som alltid njöt vi av tavlorna med motiv från den förbiflytande Lagan, helst i vinterskrud.När vi häromdagen ändå kostat på oss resan för inköp av den nya kameran tog vi vägen förbi Polishuset.Sedan åtskilliga år var våra gamla pass utgångna – ska vi någon gång i livet komma ut och resa igen är ju nya sådana en första förutsättning.
Om man klickar på bilden så ses att vi varit passlösa i mer än två år.
Mottagningen och hela processen är datoriserad –
När vi nu åter hade ärende i sta´n var det dags för hämtning:
A-nummerna är för förstagångsbesökare Hämtarna får B-nummer.
Inte har man blivit yngre på 12 år…..
Mitt första pass fick jag för 60 år sedan. Då måste man ha ett sådant för att åka till Danmark!
Nu när älgjakten dragit igång kan vi orienterare inte fladdra omkring i skogarna hur som helst.
Men paret Nordqvist förbarmade sig och upplät sitt hem för oss!
De lyckades med det till synes omöjliga: att ge oss en ny syn på terrängen i Hyllinge.
1. Vi samlades i gryningen
Det framgick av PM att det var gemensam start…..
2.Uppgiften var att med ledning av bokstavsmärkta foton para ihop sådana med kontrollpunkter.
Vid denna kontroll kunde man således, väl uppkommen på slagghögen*, identifiera en bild på stenen i förgrunden.
Se även Bosses blogg för den 15/10
3. Även om vädret var siså fanns det möjligheter till sedvanligt Gemütliches Beisammensein:
* Hyllinges Herostratiska ryktbarhet:
Spanska sjukans förlopp i Sverige:
Strax före midsommar uppträdde de första fallen i Sverige. Den 5te juli 1918 kunde man i dagstidningarna läsa om en influensaepidemi som fått namnet Spanska sjukan. Den hade nått södra Sverige genom resande från främst Tyskland, Norge och Danmark. Det första utbrottet av epidemin konstaterades i Hyllinge, en stenkolsgruva där ett femtital fall konstaterades. En arbetare som varit i Kristiania, dvs nuvarande Oslo, hade kommit tillbaka till Sverige för att fira midsommar hos släkten och hade hastigt insjuknat. Ett par dagar efter detta hade ett femtiotal släktingar insjuknat och epidemin var ett faktum.
Vi har ju inte vågat shoppa på länge för att inte höja konsumentprisindex.
Men nu gör man ju hela världsekonomin en tjänst!
Sagt och gjort: För första gången på över ett år begav vi oss till vårat köptempel Väla.
På listan hade vi skiftnyckel, glasögon, klockradio och en ny pyjamas till undertecknad.
De stora kedjorna hade inga pyjamas att erbjuda – tydligen omodernt – föres bara till jul!?
Jag försökte en sista gång i en mindre butik: Hedbrandhs
och vad skådar mitt öga:
REA på BH!
Sedan hittade jag en trevlig TV-pyjamas på KappAhl. Även där var det intressant med storlekarna: Jag var, för att citera min lillayster när hon skulle beskriva sitt status i skolsalen:
Vi avslutade expeditionen hos Clas Ohlsson – rapport om inköp av skiftnyckel i nästa avsnitt.