Kategoriarkiv: Family shorthand

Förtjusande!

Publicerat av
Svara

Förtjusande skulle moster Ebba ha sagt.
Nämligen om nedanstående musikprogram i Vikens kyrka. Församlingens organist Cecilia Alling (som också spelade på den gamles begravning) och en norsk trombonist Ole-Kristian Andersen framförde nedanstående program:

De började uppe på orgelläktaren med de tre första numren.
Sedan vandrade Ole-Kristian sakta upp till altaret framförande sin vän Svein Møllers :
Herre du som var før livets morgon.
Om detta berättade han sedan och presenterade i övrigt programmet på morsam norska. Trombon – basun har tradition som kyrkoinstrument sedan 1460. Han menade också att det fanns en stor släktskap mellan John Dowland och Michael Jackson!Särskilt Dowlands Come again framfördes utomordentligt av Cecilia Alling.
Titeln på Michael Jacksons Man in the mirror tog kyrkoherde Pernilla Håkansdotter som tema för aftonbönen:
1 Kor 13:12
Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

Tisdagsmöte

Publicerat av
2

När jag sist gick ut att vandra..

eller snarare fick min dagliga motion genom att raskt stavgångandes gå ner till Jollen för att posta dagens ranson av tackkort, …. höll jag nästan på att springa omkull denne man.
eller snarare : Han ställde sig på tvärs med den vita käppen framför sig, så jag var tvungen att stanna. Han upplyste mig om att han inte såg något och därför stannade när han hörde någon närma sig.

Ett samtal utspann sig:

Han är 92 år gammal och från Gantofta.
Han förhörde mig om mina kunskaper om Gantofta – eller snarare dess tidigare befolkning.
Jag kunde plötsligt stamma fram att dess mest kände invånare på sin tid var Gustaf Håkansson, allmänt benämnd Stål-farfar.
Mannen jag mött visade sig vara SON till Stålfarfar.
Denne blev 102…

En beröringspunkt var också att han gått i Katslösa skola, samma skola vår äldste son 42 år senare fick sina första lärospån i.

Han var just hemkommen från Miami där han blivit opererad för grön starr.

Man behöver inte åka till Acapulco för att uppleva något…

Läs mera

Minns även detta möte i lilla Viken!

Lördagsnöje

Publicerat av
2

När jag sist gick ut att vandra *, dvs när jag igår utnyttjade solskenet för att ta mig en snabbtur längs stranden med mina stavar , fann jag på återvägen denna lilla grupp som utnyttjade glipan mellan lågtrycken till en sista grillunch innan fimbulvintern är över oss.!

Man har inte roligare än man gör sig, skulle min far ha sagt.

*När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra först en herre, stolt och tvär, han spatserade så här: hm hm hm, hm hm hm, hm hm hm, å hm hm hm.

När jag sist gick ut att vandra mötte jag bland många andra sen en dam, så nätt och fin, trippa fram med vänlig min: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra liten jänta, kvick och nätt, kasta boll på detta sätt: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en soldat, som gick >>takt tu>>, solbränd rakt som en hindu: takt å tu, takt å tu, takt å tu å takt å tu.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra en trumpetare till häst, ut han red som till en fest: tro tro tro, tro tro tro, tro tro tro å tro tro tro.

När jag sist gick ut att vandra, mötte jag bland många andra min kusin från Härnösand, hem vi gick då hand i hand: tra la la, tra la la, tra la la å tra la la.

Ord och musik av Alice Tegner,
sid 98 i Nu ska vi sjunga.

På jakt efter kungsfiskaren….

Publicerat av
Svara
Vi samlades i gryningen vid Vegeås mynning med avsikt att få en skymt av kungsfiskaren.
MEN
Det enda kungliga som hördes och skymtade var kungsfågel…
DOCK
erhöll jag hedersepitetet intressant! Se 7 oktober
Dagens fåglar:

Det cirklade, enligt Kurt H. trenne sparvhökar över åmynningen. Nu kan jag skilja deras flykt från tornfalkens…
Vi transporterade oss till Norra Heljaröd där vi i gåsmyllret kunde urskilja prutgäss. Dem har jag bara hört talas om när jag läste Rowena Farres Sealmorning, som jag rekvirerade för omläsning i våras, men som legat bortglömd i bokhyllan sedan den 2 juli….

Linslus!
Uppdatering 06.43 från Bosse

Meditationer

Publicerat av
1

Den gamles plötsliga frånfälle förändrade i juli i ett slag mitt läsande. Jag kände inte för att borra mig ner i stora informativa eller djuplodande volymer. I mitt sökande efter kvalitetsläsande som kunde åtnjutas i små portioner fann jag ju Göran Schildts I Odyssevs kölvatten.

Den väl avverkad hittade jag så ovanstående ”Filosofiska bilderbok” av Lars Gustafsson. Den gavs ut 2000, jag har nog haft den i bokhyllan sedan 2002-3. Nu plötsligt var det PRECIS vad jag kände för en liten stund innan insomnandet.
Att jag inte vid inköpet lyckades få flyt i läsandet, men nu snabbt njöt av hans ”Mediterande”, hör nog ihop med att jag sedan dess både läst och åhört Brian Magee.

När jag nu skall skriva en recension är det omöjligt att fullständigt redogöra för innehållet.

Boken är indelad i 13 essäer med rubrikerna:
Om sinnlig kunskap
Portugisiska gåtan
Extraterrestrials
Om egenkärlek
Ett försvar för toleransen
Tidens återkomst
Porslinshunden
Hur skall de levande tala till de döda
Narren som navigatinshjälpmedel
Framtiden – det förflutnas museum
Vad är en människa?
Stories
Tänka det otänkbara.

Lars Gustafsson är filosof av facket, samtidigt ju en lysande skribent och med en räv bakom örat. Den första essän ”Om sinnlig kunskap” börjar med frågan Vad är kunskap?. Sedan använder han sig av ortodoxt filosofiskt utredande med olika alternativ som förkastas eller bekräftas, för att slutligen konstatera att när det gäller vad han kallar den ”erotiska” kunskapen, inte mycket finns resonerat kring.
Citat: ”Det kan möjligen bero på att särskilt äldre filosofer ofta förefaller ha varit celibatära tråkmånsar (som Leibniz, Spinoza och Descartes)….”
12 av essäerna är korta 4-10 sidor.
En, Tidens återkomst, är ett undantag. Den omfattar 16 sidor och är samtidigt den mest intressanta.


Klicka på bilden för at läsa texten

Via Henri Bergson, som enl LG. fått en renässans via den teoretiska fysiken, för han sedan en diskussion om tidens natur:

” Ilya Prigogines och Isabelle Stengers nya bok Tidsparadoxen (eng.Order out ef Chaos) försöker en syntes mellan kaosteori och kvantumteori med mycket vittgående konsekvenser, av vilka en är att Bergsons tid mera liknar den verkliga tiden än den klassiska mekanikens irreversibla tid.”

Avslutningsvis återgår LG till Borges:

Och dock, och dock… Tid är den substans jag är gjord utav. Tid är en flod som sveper mig med sig, men jag är floden; den är en tiger som förstör mig, men jag är tigern; den är en eld som förtär mig, men jag är elden. Världen är, olyckligtvis, verklig; jag är, olyckligtvis, Borges.

En underbar bok att ofta återkomma till, särskilt för en nybliven änka.
...och för varje gång, visserligen vara still confused,but on a higher level!

Mitt nya liv:2

Publicerat av
7

När jag rustade mig för det första konsertbesöket insåg jag att jag måste komplettera min skogarderob. Visserligen har jag åtskilliga snofsiga Ballyskor…

MEN

Efter andra benbrottet vid 70-årsålder har jag avstått från att stolpa omkring i höga klackar.
Måndagen den 7 september gav jag mig därför iväg till vårt köpcenter Väla.
Förra gången jag ekiperade mig om fötterna hade Ecco enbart den sportiga varianten – men nu har jag spanat in ett litet elegantare sortiment.

Oft denk ich….

Publicerat av
Svara

I samband med Viscontis film Döden i Venedig blev vi fascinerade av Mahlers musik. Vi har åtskilliga av hans symfonier på LP:s som vi spelade om och om i skymningen höst- och våreftermiddager
Bland det underbaraste han skrivit är Kindertotenlieder. Vi har dem i en inspelning med Kathleen Ferrier. Det är dock en femtan år sedan vi spelade den..

MEN

Nu när jag går här i sensommarvemodet klingar särskilt den fjärde i mitt huvud:

Oft denk ich sie sind nur ausgegangen!
Bald werden sie wieder nach Hause gelangen!
Der Tag ist schön! O sei nicht bang!
Sie machen nur einen weiten Gang!

Jawohl, sie sind nur ausgegangen
Und werden jetzt nach Hause gelangen!
O, sei nicht bang, der Tag is schön!
Sie machen nur den Gang zu jenen Höh’n!

Sie sind uns nur vorausgegangen
Und werden nicht wieder nach Hause gelangen!
Wir holen sie ein auf jenen Höh’n
Im Sonnenschein! Der Tag is schön auf jenen Höh’n!


Svensk översättning:
Detta är den fjärde sången. I de tidigare får man reda på att barnen dött genom en olyckshändelse.
Mamman tänker här att de nog bara gått ut på en promenad och snart skall återvända…. Magical thinking!
I sista versen ändras aus ( UT )gegangen till voraus FÖRE gegangen – de har gått före…

Das Lesen VI

Publicerat av
4
Nedanstående inlägg hade jag förberett för publicering den 2dre juli!
Som ju har framgått blev jag otherwise occupied
(Se dock tilägg nedan)

Senast jag gjorde en seriös planering för mitt läsande var den tjugonde februari.
Sedan dess har jag lyckats avverka Alex Hollinghursts roman, men skändligen misslyckats att ta tag i Umberto Ecos: Om skönhet.

MEN

På grund av att min svärdotter skall resa till den grekiska övärlden
har jag ur bokhyllornas djup i gengäld hämtat fram Göran Schildts: I Odysseus kölvatten.
Det är Delfinbok nr 154 à 5:50 från 1965. Boken gavs ursprungligen ut 1951 på W&W.

”Det var inte förrän 1957 som Per Gedin, då förlagsredaktör på Bonniers, slogs av tanken att man också borde kunna publicera lågprisutgåvor i pocket av tidigare inbundna originaltitlar. Han startade serierna Aldus och Delfin och började – bland annat i sin Den nya boken, 1966 – argumentera för en definition så konstruerad att ”populärlitteratur” faller utanför ramen: ”Gemensamt för titelvalet är … att kvaliteten skall vara hög. Vilda västern-böcker, enklare deckare och följetongsromaner innefattas inte i denna definition, utan endast pocketböcker av den typ som kallas kvalitetspocketböcker”, skrev Gedin.”

Göran Schildts böcker var i Lund i början på 50-talet nästan som Salingers A catcher in the rye. Den senare läste jag, men hela 60-talet gick i ett schwisch med barnsbörder och yrkesarbete.
Nu när jag med glädje har läst 117 sidor av 265 , dvs hittills färdats med Daphne från Rapallo till Delfi, är jag glad att jag först nu läser boken.
Göran Schildt är utomordentligt bildad, väl påläst när det gäller både antik grekisk mytologi och litteratur, allmän konsthistoria och filosofi. För 50 år sedan hade jag inte haft lika stort nöje av den som nu efter djupdykningen i filosofins historia och Sture Linnérs

Jag kanske till och med blir inspirerad att läsa färdigt Strändernas svall – jag har strandat åtskilliga gånger senast på sid 207 av 439.

Tillägg:

1. Lotten har kommit iväg till Antiparos
2. Jag har avancerat till sidan 134 då Göran S. avverkat Delphi, Mykene och Epidauros.

den gamle och jag i Delphi 1981.

Teknikens under!

Publicerat av
5

En av mina största läsupplevelser är Sigrid Undsets Kristin Lavransdatter. Jag läste den höggravid 1962 i Jönköping – dagarna gick – inget barn.(Det kom till slut – vederbörandes iPhone har tagit den första bilden nedan)

Jag har aldrig läst om den, men minns fortfarande Kristins och Erlends svindlande kärlekshistoria. Dagens historieintresse FANNS inte – då bara hos mig.

Sigrid Undsets skildring av livet i 1300-talets Norge innehåller också många detaljerde beskrivningar om samfärdselproblem: Hur man samlades till bröllop, begravningar och dop. Stora följen red till förrättningsstället och stannade i veckor ”när man ändå kostat på sig resan”. De stora avstånden innebar också att det bara var vid dessa tillfällen som släkten faktiskt träffades.

Så icke idag!
Tack vare vårt kära internet kan farmor påhälsas virtuellt!