tog vi vägen förbi Louisiana som i vår visar utställningen
Louisiana är ju ett ”allkonstverk”:
Parken vid alla årstider och väderlekar är Meiner Meinung den största attraktionen!
Som konstaterats tidigare:
Danskarna är minst två veckor tidigare:
Chinodoxan var redan utslagen
Utsikten över Öresund med VEN oslagbar
More Moore
Warhols(?) Brillobox är ju högaktuell!
OCH
Den där bananen har vi bestämt sett tidigare idag….
Här är minneslunden för dem som blivit strödda.
Bland dessa är mostrarna Elsa och Ebba.
Vädret visade sig, för att vara november, från sin bästa sida.
Föräldrarna har ju eget revir.
SEDAN
När jag ändå kostat på mig resan…
tog jag mig en löprunda på slingan i Pålsjö skog!
Vi samlades i gryningen
Kvällen innan, när vi planerade utflykten,
hade det utlovats ett strålande sensommarväder
Visserligen såg vi inte så många fåglar
MEN
Det var en underbar rofylld stämning
OCH
underbara dagrar som tyvärr inte fotona gör rättvisa!
Framåt förmiddagen bröt solen fram
OCH
till hundratals gäss´ skrän njöt vi av vår medhavda brunch.
Våran gamla havsörn satt på sin sten –
Det var han som orsakade skränandet från
grå- kanada- och vitkindade gässen.
William Withering. M.D.
Physician to the General Hospital at Birmingham
I mina uppröjningsförsök har jag sedan åtskilliga år gång på gång stött på den här eleganta ramen, med sitt enkla papperstryck, föreställande WW. Det är ju inget att (numera!) hänga på väggen – samtidigt som jag har svårt för att bara kasta bort den lilla ”tavlan”.
För det är det den är. 1957 när vi flyttade in i vår köpta lägenhet hade vi ju alls inga tavlor, knappt möbler. Det enda vi hade i riklig utsträckning var REKLAMbroschyrer från läkemedelsbolagen (i egenskap av medicine kandidater)
Papperslappen ingick i ett sådant utskick. Färgreproduktioner av hyfsad kvalité var då ännu en sällsynthet, medan INRAMNING var billigt!
SÅ
Den lilla tavlan prydde säkert i en femtan år våra ”bibliotek”
(vi hann flytta tre ggr)
SÅ
I samband med Sommarfesten avslöjades det att våra medicine studerande
inte kunde namnge den här växten!
”In 1785, Withering published An Account of the Foxglove and some of its Medical Uses, which contained reports on clinical trials and notes on digitalis’s effects and toxicity:
Withering first learned of the use of Digitalis in ”cardiac (congestive heart failure) from an old woman who practiced as a folk herbalist in Shropshire, who used the plant as part of a polyherbal formulation containing over 20 different ingredients to successfully treat this condition. Withering deduced that Digitalis was the ”active” ingredient in the formulation, and over the ensuing nine years he carefully tried out different preparations of various parts of the plant (collected in different seasons) and documented 156 cases where he had employed digitalis, and described the effects and the best – and safest – way of using it.
Så nu får jag behålla tavlan ett tag till…
När jag reste upp till Mälardalen den 9 maj hade jag utrustat mig ”förståndigt”, när det gällde läsandet; medförde ett antal o-och lättlästa pockets för att inte belasta packningen i onödan….
MEN
När jag väl kommer fram till MESTA och huset som är lika välfyllt när det gäller böcker som mitt, kunde jag inte gå förbi det goa, goa smörgåsbordet…
UTAN
blev fast i denna utomordentliga redogörelse för ”Nordens korsriddare”.
När jag så hade läst en tredjedel dök
denna ouppsprättade (sic!) bok upp ”ur högarna” …
Så nu är jag i full färd med den i stället!
Den är ännu äldre än sagorna om det trojanska kriget. I motsats till dessa fann den dock aldrig en skald med tillräcklig auktoritet för att ge den en definitiv form. Det diktades många epos om argonauterna, bland annat skall atenaren Epimenidis på 500-talet ha åstadkommit en Argonautika på 6500 verser, men den har i likhet med så många antika verk gått förlorad. Skalder sådana som Homeros och Hesiodos, historiker från Herodotos till Arrianos, de stora tragöderna Aiskylos, Sofokles och Euripides, poeter sådana som Pindaros och Teokritos återberättar episoder ur argonauternas äventyr eller hänvisar till dem, men sagan bildar inte hos dem en sammanhängande helhet och de olika versionerna är motsägelsefulla. Under hellenistisk tid, när den grekiska litteraturens spridda skrifter samlades i de stora biblioteken i Alexandria och Pergamon började man på mera litteraturhistoriskt sätt intressera sig för sagorna. Man skrev inte bara lärda utredningar, så kallade scolier, om argonautsagans källor, eller granskade dess verklighetsunderlag. Ur den alexandrinska skolans svärmeri för den homeriska enkelheten och ur det växande intresset för mysteriereligionen föddes ett antal nya försök att ge Jasons färd episk form. Mest känt är det diktverk, som överbibliotekarien vid ptoleméernas bibliotek, Apollonius från Rodos (född omkring 295 död omkring 215 f.Kr) författade, ett epos som samtidigt är den detaljrikaste och fullständigaste återberättelsen av sagan som vi äger.
dels, i sin resa 1963 i argonauternas kölvatten, skildra hur Grekland och grekerna förändrats från ”jungfruresan” 1948.
Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.
Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris,
men senaste gången (2001) fick man inte komma dit!
Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar,
så allmänheten släpps inte upp.
Det var fram till jag blev med digitalkamera 2005 som regel –
och framför allt de första femtan åren – den gamle som stod för fotograferandet
Vi har bara ett kort på honom i Paris 1955:
där han sitter i Luxembourgparken
Se även länken EX 2
Sedan var det dags att ta tåget till Tarbes för att eklatera förlovning.
Vi som är uppvuxna under 30-40-talen har stor krismedvetenhet. Alltsedan Lena Larssons införande av Slita/släng -mentaliteten fick vi dock under 80-90-talen utstå mycken smälek för vårt ingrodda beteende att ta till vara varenda råvara till max:
Tag bort fettkakan från buljongen. Skala och strimla morötterna, snitta, skölj och skiva purjolöken. Koka dem nätt och jämnt mjuka i litet av buljongen
(koka morötterna ca 10 min, lägg i purjon och koka ytterligare fem minuter)
Hetta upp resten av buljongen i soppgrytan tillsammans med tomatpuré, soja och buljongtärningar. Rör ut mjölet i litet vatten till en slät redning, tillsätt den, koka upp under omrörning och koka 3-5 minuter. Lägg i kött och grönsaker, hetta upp och smaka av soppan, gärna med litet sherry
Servera med finhackad persilja i skål och ett gott bröd.
Av de 10 portionerna fryser jag in 4+4. Om jag bjuder barnbarn så gillas ofta inte sherrysmaken!
PS Rödhaken, eller dess avkomma, bor kvar DS
Det blev ju ännu en resa i fjor – till Berlin!
Jag upplever nu verkliga ”mellandagar”. Både almanackan och väderleken gör att det blivit en paus för externa aktiviteter. Jag varvar läsning och TV-tittning med städning och inventariegenomgång.
Den lilla julservetten fann jag i en ficka i en kostym som den gamle knappast använt under de senaste ”femtan” åren.
I december 1987 var vi för första och enda gången i USA. Vi passade på att hälsa på äldste sonen som färdigställde sin doktorsavhandling tillsammans med en amerikan, och därför bodde ett halvår i New Jersey. När vi ändå kostat på oss resan tog vi tillfället i akt att besöka Stig Hagström med familj i Palo Alto dit vi anlände 16 december. Det var ju full fart på alla julpartyn bland Stanforduniversitetets personal och vi fick hänga med.
Bl.a. kom vi till ett glöggparty hos en läkarfamilj där hustrun var svenska och hade fyllt huset – tip top modernt med jakuzzi etc – med TOMTAR.
Vid hemkomsten upptäckte vi att den gamle hade stoppat en utdelad servett, se ovan, i fickan som sedan fått vistas på denna sida Atlanten….
