Kategoriarkiv: Fåglar

Sälsten utan säl

Publicerat av
1
Liksom det finns örnrundor utan örnar finns det sälstenar utan sälar!

I går var det lika sällsamt magiskt väder som den 30 oktober
Likheten SYNS inte så mycket som den hörs. Det är när det är absolut vindstilla och litet disigt som det blir så där magiskt, som i Lagerkvists dikt:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus..

Isläggningen, som nu når 25 m ut från stranden gör ju också att det blir grundare. Sälstenen som normalt, utan säl, inte syns ovan vattenytan ligger blottad. Jag gick för säkerhets skull ända fram för att fastställa (med kikare!) att det inte var en säl, utan bara stenen som syntes!

Däremot fanns det andra levande varelser (utöver fåglar) i vattnet:
Och så fick vi en kandidat till Månadens sten i februari på köpet:

Ljus i mörkret!

Publicerat av
1
En häger står och väntar – på bättre tider?

Visserligen är det kallt – och kommer förmodligen så förbli ett bra tag nu när Sunden kylts ner

MEN

Nuhar vi de två mörkaste månaderna bakom oss – vid vår horisont har vi fått en timme mer dagsljus, varav 40 minuter på eftermiddagen, sedan vintersolståndet. Det är inte bara längre dag, ljuset vid middagtid är definitivt ljusare!

Mera fågelskådning

Publicerat av
Svara
Jag måste ha fått en bild när han har huvudet nere i vattnet…

I går var ännu en gråvädersdag. Jag unnade mig dock en snabb middagspromenad längs Öresund. Bland gräsänderna nere vid udden, det enda stället där man samtidigt ser Kronborg och Kullaberg, såg jag även bläsänder, ett viggpar och…

Ja, vad var väl det?

Jag memorerade noga för att kunna slå upp i fågelboken vid hemkomsten:

En stor vit simfågel med mörk rygg och mörkt huvud och gul framsida.
MEN
Thomas Svanberg skriver kof.s blogg

På vägen tillbaka möter jag så denne man. Det visar sig vara ordföranden i Kullabygdens ornitologiska förening. Han kunde upplysa mig om att jag till visshet gränsande sannolikhet iakttagit hannen till min storskrakhona!

Twelfth Night´s möte

Publicerat av
Svara

När jag kl 1/2 3 gav mig ut på min sedvanliga promenad längs stranden hade vädret förändrats betydligt. Temperaturen har stigit till 0-punkten, det har kommit snö under natten, och av himlen att döma, kommer det mer i natt.

Det var inte så många människor ute, mest fågelspår i sanden.
OCH
VAD är det här?
Jag tittade och tittade, och tog, naturligtvis, slutligen upp min kamera….
DÅ
kom en man, bärande på en fågelkikare skyndande…

Han presenterade sig som Peter Olsson och stillade min nyfikenhet med råge: Han är ornitolog och forskar om rödbenor.* För ett år sedan märkte han ett par med en radiostyrd sändare. Han har kunnat pejla in dem till stranden här i Viken. Nu ska han försöka fånga in dem för att byta sändarna, de håller på att slockna…
Det var blåsigt och bittert kallt – men han kunde medelst sin kikare spana in dem så jag fick se den ena av dem, som gick och plockade på revet.

Man behöver inte åka till Thailand för att uppleva något spännande…

* När man läser om Rödbensprojektet på KOFs hemsida får man klart för sig att de hållit på och forska om rödbenans flyttningar sedan 2005!

Föga anade vi…

Publicerat av
Svara

Vädret var för årstiden tjänligt – + 10°, skrev jag förra onsdagen då veteranerna möttes i Pålsjö skog. Då bestämdes även att vi innevarande vecka skulle samlas för en sista fågelskådning.

När jag åkte iväg 08.20 var det minus 3°, rimfrost och FULLMÅNE!
Sävsparv och skäggmes kvittrade i säven,
hägrar och enkelbeckasin solade sig i strandkanten.
När vi for och fikade vid Norra Heljaröd kunde vi alla notera två havsörnar som satt och filosoferade på samma sten borta vid revet. Sälar, skäggdoppingar, krikor, storspov och gäss av alla de slag njöt i förmiddagssolen. Så även vi, även om det sved litet i fingertopparna.

Komplettering:
Jag glömde ju grönsiskorna!
Komplettering 2:
Hos Eric ser du dem också – klicka på den 2 december:

Han tog också en bild på örnen, men innan den fick sällskap.

Tidens gång

Publicerat av
Svara

Strax före den gamles bortgång filosoferade jag om olika tidsperspektiv, dvs longitudinellt eller cykliskt. Redan som pensionär, men framför allt nu som änka har jag återgått till fädernas kalender:
Från Vikens horisont har jag sedan flera år definierat vinter som tiden från 15 november till 15 februari.

MEN

Efter en ovanligt kylslagen oktober hade vi igår 11° varmt!
Stranden myllrade av söndagsflanörer.
DOCK
I kikaren kunde jag se att de längst ute simmande änderna var vintergäster= bläsänder.
Jag får nog skaffa mig något slags teleobjektiv….
OCH
Redan 15.19 börjar det skymma…

På jakt efter kungsfiskaren….

Publicerat av
Svara
Vi samlades i gryningen vid Vegeås mynning med avsikt att få en skymt av kungsfiskaren.
MEN
Det enda kungliga som hördes och skymtade var kungsfågel…
DOCK
erhöll jag hedersepitetet intressant! Se 7 oktober
Dagens fåglar:

Det cirklade, enligt Kurt H. trenne sparvhökar över åmynningen. Nu kan jag skilja deras flykt från tornfalkens…
Vi transporterade oss till Norra Heljaröd där vi i gåsmyllret kunde urskilja prutgäss. Dem har jag bara hört talas om när jag läste Rowena Farres Sealmorning, som jag rekvirerade för omläsning i våras, men som legat bortglömd i bokhyllan sedan den 2 juli….

Linslus!
Uppdatering 06.43 från Bosse

Lervik

Publicerat av
3

I ett förtjusande väder begav sig fågelskådargänget efter meditationen vid Barkåkra kyrka (se 090909) till Lervik.

Damerna var mest på konversationshumör
när de inte löste intellektuella problem
medan herrarna var mera seriösa
Vi mötte en man med en retriever vid namn Bella, som samlade skräp. Han var jägare och hade jakträtten på stranden.
Det blev litet fågelskådande också….
Dagens fågel var myrspoven (Limosa lapponica)


Tillägg (se kommentarer):

In 2007, it was shown to undertake the longest non-stop flight of any bird. Using satellite tracking, birds in New Zealand were tagged and tracked to the Yellow Sea in China. According to Dr. Clive Minton (Australasian Wader Studies Group) ”The distance between these two locations is 9,575 kilometres (5,950 mi), but the actual track flown by the bird was 11,026 kilometres (6,851 mi). This is the longest known non-stop flight of any bird. The flight took approximately nine days. At least three other Bar-tailed Godwits also appear to have reached the Yellow Sea after non-stop flights from New Zealand.”