Vi har ju haft några soliga dagar.
När jag häromdagen vandrade längs stranden fick jag plötsligt syn på dem.
Jag såg dem tydligt i kikaren
MEN
när jag försökte närma mig för att kunna ta ett foto förflyttade de sig allt längre ut i sundet.
Bakom måsen på stenen kan man dock tydligt se en
GRAVAND
(och en bredvid)
Det här var det närmaste jag kom!
DOCK
Jag kunde i kikaren räkna till åtminstone en flock på sju
BÄTTRE
Dagens födelsedagsbarn=DDM
och jag hade bestämt ett klockslag då vi skulle vara åter vid utgångspunkten.
Jag var där tre minuter före..
Där fanns också paret Hillman, mina ornitologkompisar, med kikarna beredda.
Vi stod och samtalade i gott tio minuter om stenknäck som siktats, när det ringde i min iPhone.
Det var sonen som bad om ursäkt för att var försenad. Han hade stått och samtalat med en medlöpare om en spillkråka.
Hillmans gav sig iväg och jag började istället utfråga den andre parkeraren. Han gjorde sig beredd att fiska havsöring. Han var född i trakten av Hannover men arbetade numera som styckare i Borås.
Tjugo minuter efter utsatt tid dök så dagens 49-åring upp.
Sista dagen med köld och vindstilla. En ensam skarv hukar på en sten.
De få fåglar som härdar ut, enstaka svanar och en pigg vigg,
skymtar långt ute på det öppna vattnet.
(Jag såg dem tydligare i medtagen kikare)
MEN
Vad är det som klafsar runt på isen?
I kikaren såg jag TYDLIGT att snäppan hade illRÖDA ben
= EN Rödbena!
Rödbenan häckar i stora delar av Europa och Asien, norr om Himalaya och så långt österut som till Kina. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar och de övervintrar i Mellanöstern, Indien och Sydostasien. Arten övervintrar också lokalt utmed stora delar av Afrikas kuster. Exempelvis övervintrar 25% av alla rödbenor som flyttar utmed atlantkusten (i den så kallade östatlantiska flyttkorridoren) kring Bijagosöarna utanför Guinea Bissau.Merparten av populationen i Storbritannien och Västeuropa är stannfåglar eller flyttar kortare sträckor ut till havet.
Det är märkligt hur det alltid dyker upp något nytt intressant även på en ”vanlig” promenad.
Idag blåste det rejält så jag beslöt att ta ”innerspår” ner till byn…
Väl framme vid ”Gröna Torg”,
hittade jag det här dockskåpet!
Även änderna höll sig nära stranden
Under de senaste 15 åren har inslaget av bläsänder successivt ökat, är nu nog uppe i ca 15 %,
en del stannar året runt.
OCH
Även vindsurfarna har blivit ett allt vanligare inslag.
Vi samlades i gryningen
Kvällen innan, när vi planerade utflykten,
hade det utlovats ett strålande sensommarväder
Visserligen såg vi inte så många fåglar
MEN
Det var en underbar rofylld stämning
OCH
underbara dagrar som tyvärr inte fotona gör rättvisa!
Framåt förmiddagen bröt solen fram
OCH
till hundratals gäss´ skrän njöt vi av vår medhavda brunch.
Våran gamla havsörn satt på sin sten –
Det var han som orsakade skränandet från
grå- kanada- och vitkindade gässen.
Sedan många år lever jag i revirkonflikt med kråkor.
Det började med att vi vid återkomsten från ett DODR-möte i Östersund blev berövade en i triumf hemförd getost..Jag hade dukat upp så fint i trädgården, saknade bara en gaffel, gick in för att hämta och VIPS tog en kråka hela osten! Då vi klagade för grannen, visade det sig att han på samma vis blivit berövad flera kotletter som han lagt på grillen.
Efter detta intermezzo har jag varit mycket observant, vid även små gästabud i trädgården har jag alltid organiserat KRÅKVAKT.
Efter den gamles bortgång har situationen delvis förändrats. Nu när det bara är jag och KRÅKAN, har en viss ömsesidig respekt präglat vårt förhållande. Jag har, särskilt vintertid, observerat hur intelligent hennes beteende är. Så fort jag dukar fram bestick och porslin, sätter hon sig på Friggebodstaket, väntar sedan tills jag ätit.0ch så fort jag går in dyker hon snabbt fram och samlar upp eventuellt kvarlämnade smulor. Detta har medfört att jag numera inte kastar ostskankar och dylikt i soporna utan lägger ut dem – och det dröjer inte många minuter förrän de är bortförda.
SÅ
IGÅR
när jag som vanligt i dessa dagar fortsatte mitt sisyfosarbete i trädgården snubblade jag över denna stackare.
Jag försökte sjasa bort den, utan större framgång, den flyttade sig gående högst motvilligt.
Den gjorde några flaxande försök att lyfta, men kom bara upp någon decimeter…
Följ den spännande fotsättningen.
Ögat ser konstigt ut – ungen kanske är blind?
Det har varit en hektisk vecka. På måndag hade jag middagsgäster; på tisdag var jag på utflykt och rekognoscerade för årets kulturutflykt. Onsdag skulle vara en återhämtningsdag…
2. Detta visste han eftersom han hade hus i närheten. När jag frågade vidare framkom det att hans gammelmorfar ägt hela norra Viken. Han var dansk och mejeriingenjör som efter att ha blivit skadad i kriget 1864 flyttat till Viken och öppnat mejeri norr om kyrkan. Egendomen såldes någon gång på 1920-talet. Själv hade han bott i Viken 1942-49 men sedan flyttat tillbaka till Danmark.
Vid veteranmötet på Askonsdagen budades det om fågelskådning onsdag efter påsk. Mötesplats var som vanligt Sandön kl 09.00. Eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur lång körtid det var dit, och jag kom i sista stund förra gången, startade jag i god tid. Jag förstod när jag närmade mig att jag ”tagit i” – så jag räknade med att vara först på plan.
Det var stort manfall bland oss – vi blev bara fyra
(gossarne hade redan spritt sig i vattnet, se längst fram på bryggan)
OCH
Fågelskådarna var få, men fågelarterna desto fler:
skarv
knölsvan
grågås
gravand
gräsand
sjöorre
ejder
småskrake
glada
fiskgjuse
havsörn
brun kärrhök
sparvhök
fasan
strandskata
skärfläcka
strandpipare
myrsnäppa
tofsvipa
storspov
rödbena
skrattmås
fiskmås
havstrut
sädesärla
pilfink
På väg hem, efter fika vid Norra Häljröd, mötte vi ett nyinflyttat par från Jonstorp som visste berätta att det fanns en varfågel 600 m västerut, och dessutom kunde identifiera fiskgjusen och havsörnen!
Klicka på länken till havsörnen!
Örnen vi såg igår satt ungefär där Eric plåtade honom för drygt två år sedan, så det är nog samma!
