Örnrunda MED örnar

Förra Örnrundan var ju utbytet klent.

Dagens förutsättningar var också till en början dystra.En tapper skara samlades vid Rögle dammar.


Allteftersom dagen led bättrades så småningom vädret. Gåssträcken gav ju åtminstone underhållning.

Och minsann om inte vi, de tre sista bilarna i karavanen, fick skåda en kungsörn sväva över Svedberga kulle.
När jag väl fick upp kameran hade den försvunnit bort mot Svedbera gård. Mannen som bodde i huset vi stannat vid, (en typisk husman!) visste berätta :” Jo, de har ett örnpar, som vistas vid kullen nu under vintern.”

Innan dagen var slut hade vi vid Norra Heljaröd:
1. återstiftat bekantskapen med gråhakedoppingen
2. skådat en havsörn och slutligen sett en
3. pilgrimsfalk!

Utdrag ur observationer på Kullabygdens ornitologiska förenings hemsida:
2/12. I Utvälinge plockade 16 större korsnäbbar kottar från en låg tall, och flög upp i en björk där fröna pillades ut. 20 sidensvansar rastade i ett annat träd. En ad havsörn flög förbi ut till Själrönnen.
I Farhult rastade 9 tofsvipor, 3 gravänder, 59 storspovar, 31 bläsänder och 1 ad pilgrimsfalk. En vattenrall hördes i vassen.
Senare på dagen var det stor dramatik vid Sandön. En stor mörk fågel låg på vattenytan långt ut. Tuben åkte upp i expressfart, och denna avslöjade att det var en ung havsörn som försökte dränka en grågås! Örnen försökte lyfta med gåsen, men det gick inte. Efter att ha flugit en runda attackerade örnen på nytt. Inte heller nu blev gåsen dränkt, och efter att ha lyft den en liten bit i halsen gav örnen upp och flög bort till Själrönnen. Grågåsen verkade tämligen oskadd, men hur det hela slutade är okänt.
Strax innan skymningen hittades 4 mindre sångsvanar i den stora sångsvanflocken mellan Rögle säteri och Östraby.
Rolf Helmersson
Ängelholm, – Sunday, December 02, 2007 at 17:46:01

Så dagen blev allt ganska lyckad ändå!

Söndagspromenad

För att vara november var vädret inte oävet.
Vi gick med våra stavar en tur vid Grå läge.
Skarvarna stod uppradade som vanligt på revet.
När man klickar på bilden ser man att de har sällskap av en massa trutar – och minsann – längst till vänster på en sten – om det inte är en säl!
De uppkastade rödalgerna minner om stormen i förra veckan.
Här samsas fåglar och människor om utrymmet.
Men här är det en stackare som fått lämna plats…
Man påminns om att stensötan är vintergrön.
Även hä finns det anledning att klicka fär närmare studium!
En påminnelse 0m att det inte alltid är bättre på sommaren!

Sotelid

Min mormor Anna blev efter sin mors död 1931 ägare till Skogslund och bosatte sig där efter giftermålet med Sven Öberg 1935.
Under kriget (= andra världskriget 1939-45!) och större delen av 40-talet tillbringade vi våra sommarlov där.
Det var ju ransonering. Man hade kuponger för allt livets nödtorft: mjölk, socker bröd, smör etc

Mjölkortet är det enda som det finns kvar utav.
Man hade korten i ett särskilt etui.

Vissa varor som kött, smör och kaffe var hårdare ransonerade än andra.
VISP – grädde förekom överhuvud taget inte.
Som alltid förekom olika knep och strategier för att kringgå ransoneringarna.
Vissa var svårare att bevaka än andra – de flesta hade t.ex sin ”äggagumma”, kaffe och tobakskuponger blev hårdvaluta etc.
Det var ju även ont om drivmedel – bensin fanns inte att tillgå för gemene man – man använde s.k. gengas .
Det inre av Kronoberg var då föga moderniserat. I torpet Skogslund fanns ju inte elektricitet förrän 1961, rinnande vatten inne först 1981 etc.
Vägnätet var bedrövligt – knaggliga gropiga grusvägar.
Det innebar bl.a. att avsides liggande gårdar inte omfattades av servicen att mjölken hämtades till de lokala mejerierna varje dag.
Bilden är från besöket när man på Sotelid hade byggt ny mangårdsbyggnad 1952.
Överst från vänster: morbror Rulle, moster Ebba, Anna på Sotelid, jag – i min fina nya mockajacka, Ivar på Sotelid;
Nederst: brorsonen Örjan Larsson,moster Elsa, mormor Anna, Örjans syster? och Cais Siding (mostrarnas barndomsväninna)

Sotelid var just en sådan gård som inte hade mjölkabilsservice.
MEN
Det innebar å andra sidan att där fanns det vispgrädde att få!
Varje år cyklade vi, på grusiga grusvägar i 40-talssomrarnas hetta, backarna upp till Sotelid och blev undfägnade av Ivars och Annas mor Ida och medförde hem den åtråvärda varan, för vidare transport till ivrigt väntande släktingar i Helsingborg.

Till min far gjordes hemkomstens kväll (det var ju rötmånad, kylskåp och – boxar saknades…) hans favoriträtt Änglamat.

En vardagbild med Ivar på Sotelid, som hjälpte mormor Anna med torpets skötsel, plöjde potatislandet mm, samtidigt som han kunde utnyttja vallen till sina djur.
Det är Ivar med armen om moster Ebba.


”Våra Soteliare ” är ju sedan länge döda. Cykelturerna dit har ju mist sitt berättigande sedan ransoneringen upphörde!

Men så i fredags!

Vi har ju så smått börjat åka runt och leta efter kvarstående skog med svampförekomst.
Plötsligt tänkte jag : Var det inte här Sotelid låg?
Mycket riktigt:
Väl framme stod en man på ladugårdsbacken att fråga.
Det visade sig vara Gert Gustavsson.
Han arrenderar gården av arvingarna till ”Soteliarna” = familjen Larsson.
Han visade stolt upp sin besättning av Limousinkor. Det är köttdjur med särskilt läcker kött.


De går ute hela sommaren men en ligghall är under uppförande.

Gert i väntans tider. Takstolarna måste levereras före vintern.


Medan vi stod där och resonerade hörde jg plötsligt ett ovant fågelläte – det var högt i falsett som kungsfågelns men fågelsiluetterna tydde på en mycket större fågel.
Vi hade tyvärr inte kikarna med oss, men
det visade sig att Gert visste berätta att det var stjärtmesar!

Stjärtmes eller altita Aegithalos caudatus

Kvalitetsskådning


Idag var det, som sedvanan bjuder ojämn onsdag, fågelskådning.
Vi hade turen att se både tordmule och pilgrimsfalk!

Efteråt konstaterade vi glatt att det varit en givande dag. Inte bara de ovan nämnda utan även kärrsnäppa, kustsnäppa, rödbena,rödbena, småskrakar, kustpipare, svarthalsad dopping, kustpipare, småskrake, storspov hade vi sett bland alla di vanlige änderna och gässen, ejder, häger etc.


Våra experter

Gässen är förresten på väg söderut.

Klicka på bilden för förstoring

Vardagslivets tråk och tvång

slipper ju vi pensionärer.
Vi riskerar inte, som i Alf H:s visa:

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.

(Medan göken tiger, 1964)

Men nu har den ju det – och syrenerna sjunger på sista versen….
kunde vi konstatera vid vårt ”misslyckade”(?) besök på Skogslund.

1. Vår kära gamla självgående Klippo, som investerades i på moster Ebbas tid vägrade starta!
Vi uppdagade snart att bensinen rann ymnigt över höljet….
I bästa fall är det bara mössen som varit framme och bitit av bensinslangen….

2. Stormen Per hade härjat bland de kvarvarande lövträden i vår lilla park – och bland annat spärrat vägen till komposten.

Vi beslöt att avvakta med trädgårdsskötsel.

Trots allt ligger vår tomt som en grönskande oas i det Gudrunskövlade området.

Vi utnämnde gräsmattan till äng och picknickade till rik fåglalåt

Lövsångare, bofink, titor, gulsparv och taltrast sjöng så de ronga för oss, men framför allt trädgårdssångaren som är en trogen återkommande gäst i vårt hägg- och syrenbuskage.
Ev comments se ovan!

Mingel vid Vegeå


Vi startade i gryningen…
Det var alltför blåsigt vid Sandön, så fågelskådarna beslöt att försöka nere vid det gamla tegelbruket.

Där fanns fortfarande skyltar från påskens konstrunda – Eric visste berätta att där huserade en skulptör som han besökt.
Arbetet med att fixa belysning längs strandpromenaden pågick för fullt.

Det var sämre med fiskelyckan.



Utvälinges invånare tog sig en förmiddagstur ner till ån.

Cyklisten var 84, hade bott i byn sedan 1941. Han berättade livfullt om sitt 80-årskalas.


Det var en bra dag för justering av förtöjningsstolparna.

Vi försökte därefter fågellyckan vid Norra Heljeröd

Vår mästerspanare Gunnel kunde plötsligt identifiera ett par svarthakedoppingar i sommardräkt!

Örnrunda utan örnar

När fågelskådarna beslöt sig för att besöka vintervistet för kungsörn vid Stureholms gård, tycktes det i förstone som en bra idé. Örnar lär gilla blåst – de glider så fint på termiken.

Men när vi i går morse samlades vid Rögle dammar var det, för första gången på veckor, vindstilla och därtill regn. I dammen fanns ett revirhävdande svanpar, änder och rikligt med vigg.
Några örnar syntes inte till på hela ”rundan”
Vi drog oss tillbaka till stugan vid Norra Heljaröd och tröstade oss med fika.

När den angenäma samvaron var över hade vädret väsentligt förbättrats.


Storspoven både hördes och sågs, skarvar och ejdrar befolkade stenarna.Gravänderna har nog aldrig flyttat, nu finns de här i varje fall.

Dagens behållning dock:
Svarthakedopping Podiceps auritus

På vintern är fågeln mestadels vit med en kraftigt tecknad svart hjässa, och liknar en liten gråhakedopping. I Sverige finns den i stora delar av landet. Beståndet har dock minskat kraftigt under slutet av 1900-talet.

Höstlöp

Vi tog vår joggingtur vid Helsingborgs Campingklubbs nu, för säsongen, övergivna område.

Camparna bygger upp rejäla ”sommarstugor”, med planteringar och uteplatser.

Läget är ju inte oävet….

Redan på väg upp i Kulla Gunnarstorpsskogen fann vi ÅRETS Karl Johan.

När vi kom hem kunde vi konstatera att den var helt oanfrätt av mask och mögel.
Det blev en rejäl stuvning till Fläskkotletten!

Hirams svampstuvning
1 l rensad svamp 1 msk vetemjöl 3 dl tjock grädde 3-4 dl mjölk 1 buljongtärning 2 tsk kinesisk soja salt, peppar; 1 msk portvin eller sherry Stekning: 4 msk smör eller margarin Lägg den frysta, konserverade eller färska svampen i en tjockbottnad gryta. När svampspadet kokat in, lägg i stekfettet, bryn svampen och låt puttra ca 30 min. Rör om ofta. Sätt till kryddorna och saltet medan svampen steker. Sätt till vinet och låt koka häftigt. Pudra över vetemjöl. Späd först med mjölk sedan med grädde. Tillsätt soja och buljongtärning. Låt puttra under lock ca 30 min tills stuvningen tjocknat. Smaka ev av med mer portvin eller sherry.

Men de visste vi ju inte där vi sprang bland hemvändande flyttfåglar.
Jag pekar på 3 jätteplogar med trumpetande tranor,som den gamle förgäves spanar efter.

Kameran kunde inte heller registrera dem – men det måste röra sig om minst ett 50-tal.

Lika många var säkert grönsiskeflocken vi dök på när vi återvände till kusten. Rosa rugosanyponen bar emellertid spår efter deras framfart!
Klicka gärna på bilden för förstoring!