Höststart

I går var det höststart för fågelskådargänget. Efter den 15 augusti får man ju gå ut på Sandön.
Vintertid är denna ö många and- och vadararters sista tillhåll innan området fryser till, och havsörn ses tidvis sitta på stenarna.
Väl ute på Sandön erbjöds rikliga iakttagelser:
Vi identifierade duva, ejder, Kentsk tärna, kustpipare, kustsnäppa, myrspov, skarv, småskrake, storspov, strandskata, och strandpipare.

Den senare tror jag att jag lärde mig känna igen för framtiden – de sprang ivrigt ikring på sandreven med sin karakteristiska svarta halskrage.

MEN
Dagens stora upplevelse var de stora skarorna med gäss av alla de sorter som i tusental låg och guppade på vågorna för att plötsligt lyfta och fylla luftrummet.Det måste finnas en örn sa´våra ”experter” efter ett tag.
OCH
Mycket riktigt:
En havsörn identifierades. Den slog sig ned på en liten klippö- Där satt den gott och väl i 15 minuter för att slutligen, aviserad av nya gåskaskader, slutligen lyfta och lojt cirkla i fågelmassorna.
Sedan tyckte vi det var dags att uppsöka Norra Heljaröd för fika!

Uppdatering: Kolla även Erics (Fotodagbok 26/8) och Bosses versioner!

Majtragedi!

Sedan minst tjugo år har vi i våran trädgård ett duvpar, som särskilt vårkvällar bruka sitta och sola sig och putsa varandra i vårsolens glans, medan vi sitter och läser i den nedåtgående solens sken.

Det var bland annat för att rädda deras gren* som vi kostade på oss beskärning av pilen.

MEN
Häromdagen när jag gick ut för att vattna vår snustorra trädgård såg jag något grått skymta….
Då förstod jag plötsligt vad den odefinierbara DUNS,
(som av en bildörr som slängs igen, fastän det inte fanns någon bil och alla fönster var stängda)
som vi hört på morgonen.

Stackars duva har flugit rakt in i en fönsterruta och troligen brutit nacken. Make(-a?)n flyger vilset omkring sökandes….

Hvarhvid den gamle stämde upp i moll:

Liten fågel har flugit vida uti vi-illande världen
liten fågel har flugit vida ,men han saknar sitt lilla bo
han saknar, ja han saknar, bergets vita snö och dess skogars ro
han saknar, ja han saknar, bergets vita snö och dess skogars ro.

Födelsedagsbarn 7

Denna bild är tagen 20081230

Dagens födelsedagsbarn har ju en mångfacetterad personlighet.
Vi har i de tre tidigare parentationerna framhållit hans
– studiegång
– idrottsliga framgångar
– hans sångröst
– hans karriär som hemmaman.

Nu är det dags för hans nya stora hobby: Fågelskådning!

Nyligen gjorde vi ännu ett besök vid Trönninge ängar. Denna gång hade vi bättre tur med vädret!

Som alltid såg vi en stor mängd arter. Dagens behållning(-ar) :

När vi kom upp i det första skådetornet såg vi tre hägrar som stod i vasskanten medan minst 31 storspovar stod drillande på rad på den lilla holmen.

Först av alla skymtade den gamle krickorna med sina gula gumpar långt borta i strandkanten, där det sprang rödbenor ikring.

Som vanligt var det gott om skärfläckor här med en vipa.
Lägg därtill långa närtittar på hämpling och sävsparv!
Tillägg:
Från Eric Elgebrandt fick födelsedagsbarnet den här bilden med storspovarna när de lämnade Trönninge:
Det var summa 38 vackra fåglar om där flög
på den glittrande blåa himmelen!
(fritt efter E. Taube…)
Men jag räkna alla segel och räkna omigen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.

Vårlöp 1

Efter 3 härliga solskensdagar var söndagen den 5 april en mellandag, litet frisk bris, mulet och 7-8°.
Vi tog på oss löparkläderna och begav oss till Kulla Gunnarstorp. ”Vanliga” söndagsfirare hade stannat hemma, det var bara ”vi friluftare” som var på G. En del av dem stod ute på vattnet – det var lågvatten med bra ståstenar!
När vi kom fram till dungen nedanför slottet såg vi en man med kikare.
Vi frågade om han var ornitolog – Jo det ägde sin riktighet. När vi nämnde våra vänner Hillman och fågelskådargänget visade det sig att han även var gammal elitorienterare, hette Lennart Johansson och hade sprungit för Klippan.
Med sig hade han en bror från Halland som dock hade bytt efternamn. Vi samtalade litet om pungmesar och småskrakar – men visst hade jag sett honom förut?
Efter litet funderande kom vi båda på att de är Owe och Ann-Christins NU-varande grannar – vi deras FRAMtida!

Andra vårdagen

Vi skulle bara gå ut en sväng för att sträcka på benen.
De hade lovat litet halvdant väder med gråmulet och regn,
och så blev det strålande solsken!
Det går nog bättre att se dem på fjorårsbilden….
Till vår förvåning hade gravänderna funnit för gott att återvända,
bara fem dagar senare än i fjor – som var en osedvanligt mild februari.
Även en företagsam krokus lockades fram av solen.
MEN
Jämfört med i fjor var den två veckor försenad.
Så den här gången hade jag hunnit ansa rabatten!

På främmande ort:1

Den 30 januari företog vi en 2 timmars utfärd till Nyhamnsläge. Trots att vi bott 39 år i Viken har vi aldrig varit nere i det gamla fiskeläget! Det närmaste vi har kommit är grannorten Strandbaden, där jag ju var redan 1947!

eller var det 1946?

den gamle har kommit igång riktigt med fotograferandet.
Som överallt på kusten finner man skyddsvärn från Per Albin linjen.
De levande fåglarna var för våra kikare alltför långt borta
MEN
Visst är det en tordmule som ändat sitt liv på denna strand!
Dessutom observerade vi knipans vinande flykt