Äntligen!

Äntligen en kvalitetsfilm för gamla tanter på TV!

”I Timmarna, för vilken Nicole Kidman belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, spelar hon den brittiska författaren Virginia Woolf, vars romanfigur Mrs Dalloway blir en sorts stafettpinne in i 1950-talets Los Angeles, där Laura Brown (Julianne Moore) läser boken samtidigt som hon planerar sin makes födelsedagsfest. Med Clarissa Vaughan (Meryl Streep) tar vi klivet in i 2000-talet och följer hennes Dalloway-aktiga partyplanering i New York. Tre kvinnor som har anledning att fundera över lyckan, eller bristen på densamma, i sina liv.”

Jag njöt i fulla drag men när jag tittar runt bland recensionerna hos de yngre finns det helt andra meningar…

Kulturutflykt:3

Efter besök i Kivik och Södra Mellby – för brödinköp! – var det dags för lunch i Christinehofs slottspark. Vi förunnades uppehållsväder!

Kl 14.00 var det visning av slottet under guidning av Eva Ditlevsen
Hon berättade kunnigt och livfullt om makarna Carl och Christina Piper och tillkomsten av alunbruket och produktionen där av alun.

Det jag minns bäst är uppgiften att i slutet av 1700-talet – samtidigt som Malmö stad hade 2000 invånare – hade Andrarum och bruket 1000!

I slottet finns många gamla klenoder.

Det har just kommit ut en bok om makarna Piper – den har jag beställt – recension följer!

Sedan for vi hem via Piratenmuseet i Vollsjö!

Wagners Women

På svensk Tv har de ju tagit ”time-out” inför Vinter-OS.

MEN

Nu kan jag kompensera mig genom att bläddra i alla intressanta program som de sänder på AxessTV.
Senast såg jag ett väldigt intressant program som i Sverige benämndes efter hans fru Cosima Wagner men mera ”approbiate” i den engelska urverionen hette som titeln ovan.

Den bygger bl.a. på de dagböcker som Cosima förde från 1869 till Richard Wagners död 1883, (Korrigerat!) och hittades i ett bankvalv först 1972.

I denna dramadokumentär menar man att Wagner behövde kvinnliga muser, för att kunna skapa sina passionerade kompositioner. Den första, som resulterade i Tristan och Isolde var Mathilde Wesendonck.
Den andra musan var just Cosima. Hon var, som dotter till Franz Liszt Richards intellektuelle jämlike och förstod Rickards genialitet, och vigde sitt liv åt att i livet stödja hans skaparkraft.
Efter hans död var det hon som kraftfullt förvaltade och ledde Bayreuthfestspelen i 20 år.
Hon blev 93 år!

Den tredje musan:
If Mathilde Wesendonck was the muse who inspired Wagner to create Tristan und Isolde, then the muse of Parsifal was the young and beautiful Judith Gautier:

Wagner’s sybaritism is one of the less repellant features of his personality. He could not bear to have any coarse material against his skin, perhaps as the result of a medical condition, and for many years dressed in silk or satin underwear. During his later years, including the period during which he was working on the score of Parsifal, Wagner’s working environment too was draped in silks and satins, in his favourite colours, and soaked in perfume. It was in these surroundings of extravagant sensuousness that the music of Parsifal, a work that apparently celebrates renunciation and chastity, was brought into the world. The music of Parsifal was to be at the furthest remove possible from that of the Ring, he told Cosima: the music was to have the softness and shimmer of silk, like cloud-layers that keep separating and combining again. Wagner’s surviving letters include several in which he give instructions for the purchase of fabrics and perfumes. Care had to be taken that these letters did not fall into the wrong hands, since their publication would be an embarassment. During the composition of Parsifal, many of these errands were performed by Judith Gautier

Förtjusande!

Förtjusande skulle moster Ebba ha sagt.
Nämligen om nedanstående musikprogram i Vikens kyrka. Församlingens organist Cecilia Alling (som också spelade på den gamles begravning) och en norsk trombonist Ole-Kristian Andersen framförde nedanstående program:

De började uppe på orgelläktaren med de tre första numren.
Sedan vandrade Ole-Kristian sakta upp till altaret framförande sin vän Svein Møllers :
Herre du som var før livets morgon.
Om detta berättade han sedan och presenterade i övrigt programmet på morsam norska. Trombon – basun har tradition som kyrkoinstrument sedan 1460. Han menade också att det fanns en stor släktskap mellan John Dowland och Michael Jackson!Särskilt Dowlands Come again framfördes utomordentligt av Cecilia Alling.
Titeln på Michael Jacksons Man in the mirror tog kyrkoherde Pernilla Håkansdotter som tema för aftonbönen:
1 Kor 13:12
Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

Vernissage 2

När klockan närmade sig 14.00 samlades alltmera folk. Jag hade bekymmer med dokumentationen eftersom det fanns små anslag om att fotografering undanbads!
Med akademisk kvart började så Peder Lamm berätta om hur han fått Timo Solins uppdrag att sammanställa utställningen.
Åsa Moberg, som jag ej lyckades få bild på, recenserade därefter sina intryck av densamma, och Timo Solins konst i allmänhet.

Hon berättade särskilt att hon lagt märke till att hans kvinnor aldrig hade skor på sig. Hon kände därför samhörighet med dem, eftersom hon själv , innan hon flyttade till Lerberget, levt i Dalarna och under 15 år inte burit skor.

Jag har skymtat i HD från och till att Åsa Moberg flyttat till Lerberget och blev nu nyfiken på henne, varför jag googlade. Sedan sadlade jag min cykel och via motionsspåret längs stranden uppsökte jag hennes nuvarande bostad. På vägen noterade jag att det ju är Bartolomeus idag – strandmalörten är redo!

Nedan: Eva Mobergs hus från väster

och från söder

Recensionen i HD inflöt 15 augusti

Nytt liv

Min första dag som änka ”på riktigt” var riktigt trivsam:

Blomman på minnesstenen, en stockros, hade inte vissnat; den håller en dag till.
Sommarpratare var Ann-Sofie Otter, ännu en högtidsstund.
Arbetslös är jag ju inte – här ska städas efter 39 begravningsgäster med 20 övernattningar!

Och så var det ju tisdag och Allsång på Skansen och Foyle´s War, den senare visserligen i repris men tål ju att ses om.