Hanna hade varit nio år då fattigvården i Arnäs bjudit ut henne till lägstbjudande.(Jfr Harry M. i Nässlorna blomma…) Först av alla som skulle auktioneras ut den dagen hade hon lyfts upp på den stora stenen framför sockenstugan. Framför henne på kyrkbacken var sockenstämmans ledamöter samlade, en bit bort stod hennes far med tvååriga Albertina på armen och tioåriga Brita Carolina och fyraåriga Per bredvid sig. Än idag kunde hon hör sockenstämmans ordförande ropa ut henne:”Detta är Sara Johanna Nilsdotter. Hon är nio år, kallas för Hanna, är rask vid spisen och i ladugården. Hennes mor har just dött, fadern Nils Olofsson har ytterligare tre minderåriga barn att försörja. Vem vill taga detta barn att föda, kläda och kristeligt uppfostra.?”

Hon gick aldrig i skola, lärde sig läsa hos en av sina många fostermödrar, men kunde dåligt skriva. Hon skrev ogärna brev. Bristen på personlig skriftlig dokumentation har inneburit att man dåligt lär känna Hanna som person. Däremot staplas de företagsmässiga och ekonomiska framgångarna på varandra: Hon blir omåttligt rik och kan  1922 kontant köpa Steninge slott med inventarier!

Hanna hade ursprungligen hoppats bli missionär och hade när hon kom till Östersund just gått ett år som elev på Elsa Borgs bibelkvinnohem i Vitabergen i Stockholm .
Där hade hon lärt sig två saker:
1. Hon hade för dålig skolunderbyggnad för att bli missionär
MEN
2. Med Elsa Borg som modell insåg hon att även kvinnor kunde bli framgångrika företagare.
SÅ i Östersund hade hon strax hon organiserat upp matlaget för KFUM, också startat en matservering.

I trakten kring Stortorget fanns flera utskänkningsställen, caféer som serverade sprit och mat, brännvinsmagasin och vinhandel. Det som saknades var en matservering dit familjer kunde ta med sina barn utan att riskera att möta druckna gäster. Framför allt tyckte Hanna att maten ej var tillräckligt vällagad, hon var säker på att hon kunde bättre.

1902 var det dags:
Fyrtiotvå år gammal tog Hanna en stor ekonomisk risk och gav sig in på en verksamhet som hon egentligen inte behärskade. Hon skulle bli egen företagare och förutom  matserveringen utbilda unga flickor i matlaning. Beslutet kändes ofattbart stort, hon bävade under sömnlösa nätter och bad till Gud om kraft.
—
Hanna var klar över hur hon skulle rekrytera arbetskraft. Hennes far, torparen Nils Olofsson hade varit gift tre gånger och hade tjugotvå barn  (SIC!). De nio av hennes syskon som uppnått vuxen ålder hade stora barnaskaror, så det saknades inte arbetsvilliga unga släktingar att locka ner till Östersund.

Sedan hade hon tur att få en kompetent och trogen kompanjon:
En av de många gästerna var nivellören Axel Lindmark. Hans arbete på Generalstabens avdelning för Sveriges kartverk innebar att han reste runt i landet en stor del av året. Med tre unga pojkar som assistenter mätte han upp det svenska landskapet med hjälp av modern teknisk utrustning, som bara fanns hos Generalstaben. Vintertid satt han vid skrivbordet och analyserade resultatet.


Axel L. hade ett tungt år bakom sig. Hans unga hustru Clary hade dött i tuberkulos trettioett år gammal och han stod ensam med tre barn, det yngsta av dem tvåårige Roert, hade tuberkulos liksom sin mor…..

Våren 1903 stiger han in med sina tre barn på Hannas matservering, 4 mars 1904 gifter de sig. Efter att det blivit någon schism i KFUM:s (hyresvärden) ledning finner de för gott att flytta till Norrköping, där den första Margaretaskolan ser dagens ljus!