OPINION

Efter en hektisk sommar har för mig

pensionärens stillsamma förhöst infunnit sig.

Jag försöker utnyttja dagarna med bra väder

för att invintra trädgården

MEN

Igår var det mest regn hela dagen.

Jag kunde njuta av att i stilla ro läsa min kära pappersupplaga av Svenska Dagbladet.

Efter alla upphetsade analyser av Eurokrisen läser jag på ledarsidan (3)

Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Ännu en gång

Ännu en gång har MÄSTAREN åtnjutits, denna gång talande!

Melodifestivalen har inte varit ett favoritprogram under gångna år

MEN

i år

var jag en trogen lyssnare och fan till Thorsten Flinck!

givetvis

lyssnade jag på hans sommarprogram igår!

OCH

Jag blev inte besviken:

Han lyckades med konststycket att  sätta samman ett fullödigt program

VIA

KlasKättermus

Bobby Fischer

Svart vit Calypso (Monika Z)

Tore Skogman

sin åttaminuters död

Björn Afzelius

Åsa Nisse

Lilla Sofie och åter till Hackebackeskogen

avslutandes med Jerry Williams

Bekräftelse!

Midsommar 1998

Här har vi dagens huvudperson.

Han är i Viken och firar sin första midsommar.

Oskar föddes 30 juli 1997 (16 dagar över tiden!)

Hans dop skedde under stor pompa i Vikens kyrka 26/10 s.å.

MEN

Morfar, som högtidligen åtagit sig uppgiften att fotografiskt dokumentera begivenheten, 

glömde ladda kameran med FILM!

NU får vi hoppas att denna detalj fungerar bättre i samband med

 Konfirmationen

som idag sker i Fors kyrka i Eskilstuna med start kl 11!

Uppdatering:

Från dagens kyrkliga rit finnes nu bildbevis!

Das Lesen XXI

När jag reste upp till Mälardalen den 9 maj hade jag utrustat mig ”förståndigt”, när det gällde läsandet; medförde ett antal o-och lättlästa pockets för att inte belasta packningen i onödan….

MEN

När jag väl kommer fram till MESTA och huset som är lika välfyllt när det gäller böcker som mitt, kunde jag inte gå förbi det goa, goa smörgåsbordet…

UTAN

blev fast i denna utomordentliga redogörelse för  ”Nordens korsriddare”.

När jag så hade läst en tredjedel dök
denna ouppsprättade (sic!) bok upp  ”ur högarna” …

Så nu är jag i full färd med den i stället!

I den ”grekiska” väderlek som just råder började jag läsa denna resa i Argonauternas spår och blir helt hänförd över Göran Schildts förmåga att
dels återge de olika versionerna om  myten:

Den är ännu äldre än sagorna om det trojanska kriget. I motsats till dessa fann den dock aldrig en skald med tillräcklig auktoritet för att ge den en definitiv form. Det diktades många epos om argonauterna, bland annat skall atenaren Epimenidis på 500-talet ha åstadkommit en Argonautika på 6500 verser, men den har i likhet med så många antika verk gått förlorad. Skalder sådana som Homeros och Hesiodos, historiker från Herodotos till Arrianos, de stora tragöderna Aiskylos, Sofokles och Euripides, poeter sådana som Pindaros och Teokritos återberättar episoder ur argonauternas äventyr eller hänvisar till dem, men sagan bildar inte hos dem en sammanhängande helhet och de olika versionerna är motsägelsefulla. Under hellenistisk tid, när den grekiska litteraturens spridda skrifter samlades i de stora biblioteken i Alexandria och Pergamon började man på mera litteraturhistoriskt sätt intressera sig för sagorna. Man skrev inte bara lärda utredningar, så kallade scolier, om argonautsagans källor, eller granskade dess verklighetsunderlag. Ur den alexandrinska skolans svärmeri för den homeriska enkelheten och ur det växande intresset för mysteriereligionen föddes ett antal nya försök att ge Jasons färd episk form. Mest känt är det diktverk, som överbibliotekarien vid ptoleméernas bibliotek, Apollonius från Rodos (född omkring 295 död omkring 215 f.Kr) författade, ett epos som samtidigt är den detaljrikaste och fullständigaste återberättelsen av sagan som vi äger.

dels, i sin resa 1963 i argonauternas kölvatten, skildra hur Grekland och grekerna förändrats från ”jungfruresan” 1948.

Läs den spännande fortsättningen!

Födelsedagsbarn 7

För att uppmärksamma den gamles födelsedag tjuvstartar jag på berättelsen om vår Spaniensejour juni 1955.Väl förlovade satte vi oss på tåget till Barcelona. Den gamle hade varit där under julhelgen med sin morbror Gottfrid. De flesta bevarade foton på den gamle och Barcelona är från detta tillfälle

MEN
Här sitter han i Sol e Sombra och väntar på att få vara med om en tjurfäktning! Det fanns tre olika kategorier: Skugga, Sol samt SOL/SKUGGA. De i Skuggan var dyrast – dessutom slutsålda. Vi hamnade i sol/skugga.  Det var Hemingway med sin ”Döden på eftermiddagen” som inspirerat besöket.
Vi läste på om proceduren .
Det börjar ju med en parad in  på manegen

Denna musik ” El gato montes” köpte vi på EP-skiva

Det finns en skröna om att den gamle, via sin morfar Johan Edvin, härstammar från en spansk sjökapten som i Göteborg…
Med tanke på hans musiksmak är det ju inte osannolikt!
SOM
Vi sedan spelade till fördrink varje gång vi gav oss ut på galej fram till och med 1959
Sedan blev vi ju sedesamma föräldrar!

BOKREA!

I höstas noterade jag ju att min favorit Leif GW hade kommit ut med sin självbiografi
MEN
att jag  av HIP-skäl skulle vänta med att inköpa och läsa den.

DOCK
lanserades den på bokrean och nu är den i min ägo.
OCH

Jag satte igång och läsa – läste ut den på tre dagar.

Jag har ju städse tyckt om LeifGW:s effektiva, humoristiskt lakoniska stil. Den har han använt även här, men med ett inte så litet stänk av vemod tillagt. I XI avsnitt, sammanlagt 74 kapitel, berättar han om sin uppväxt i en arbetarfamilj med en beundrad pappa ”Gustav”, en sju år yngre lillasyster som är förvånansvärt anonym och en mamma som han efterhand känner sig mer och mer sviken av, och slutligen bryter med helt.
Det börjar bra:
Fram till elva års ålder, avsnitt I och II 98 sid:
Jag har börjat i läroverket. Jag går i första klass i den femåriga realskolan.Jag är duktig i skolan, bäst i klassen utan att anstränga mig;
råkar pappa Gustav ut för en svår arbetsolycka:

När fotot togs ligger han på mage i det som skall bli tunnelbanan genom Stockholms city och spikar reglar som skall skydda hans arbetskamrater från nerfallande sprängsten. En månad senare kommer han själv få en rakt i skallen. En på trettio kilo och just i det ögonblicket då han tagit av sig hjälmen för att stryka svetten från pannan.
Pappan repar sig någorlunda, men:
En sak vet jag utan att behöva fråga vare sig min pappa eller min mamma eller någon annan vuxen. Min barndom har just tagit slut.
 
 Avsnitt III och IV  Tonår, realskola, brånad resp Tonår, gymnasium lumpen beskriver skolgång, lärare och kamrater och mynnar ut i kapitel 35 på sid 161 med rubriken:

”Jag bor på fel sida av Odengatan.
 OCH
Kapitel 37
Mamma är sjuk?

Misstro föder misstro. Redan när jag kommer in i de tidiga tonåren har jag börjat fundera mer och mer på mammas ständiga sjukdomar.

Sedan följer en Kalle Blomkvisthistoria som resulterar i att han ”gör slut” med sin mamma som hela hans uppväxt  fått honom att frukta att hon är döende.
Kapitel 72:
Min pappa Gustav dör på våren 2001, ett par månader innan han skall fylla åttioåtta år. Min mamma Margit dör åtta år senare, vid nittiotvå års ålder, och hade hon bara låtit bli att proppa i sig några hundra kilo mediciner på vägen hade hon helt säkert levt och jag själv hade i vart fall fått vänta med att skriva den här boken.

Kapitel V
På väg, barnafar ,brottsforskare
MEN
Kapitel VI
VERKLIGHETEN STÖRTAD ,
RESAN AVBRUTEN=
Geijeraffären
Vi som var vuxna och tidningsläsare 1969 minns det så väl. Det är oerhört spännande att ta del av Leif GW:s inside story om ´torsdagen som förändrade hans liv´.
Sidan 299 Kapitel 57 är vi åter 
PÅ VÄG, FÖRFATTAREN
inleds
Jag blev författare för att hämnas
avslutas
Sommaren på Expressens kulturredaktion för mer än trettio år sedan. Hunnen så långt i livet det bästa jobb som jag hittills har haft, bäst av alla. Jag har överlevt Geijeraffären, jag är tillbaka och har hur mycket som helst att göra. Jag har också lovat mig själv – dyrt och heligt – att sluta med att färglägga kor. Ett löfte som jag också kommer att hålla. I värsta fall får jag väl skriva dikter och Nils Ferlin är säkert den som kan förlåta, även en sådan som jag, somliga rader.
De avslutande sidorna 311-380  
VIII ÅTTIOTAL OCH NITTIOTAL, MÅNGA ROLLER OCH RÖRIGA ÅR
”PÅ hösten 1996 hinner livet som jag lever ifatt mig.”

Han får en stroke, 
MEN
använder sin vana trogen upplevelsen i en roman.

Jag hoppas han får finnas till i många år ännu och glädja oss med skriftställande och TV-program