Ett kort uppehåll

ELLER

Nr XIV

I det vackra försommarvädret har jag så läst

som ju införskaffades i februari.

”Göran Jakob Rosenberg. is a Swedish journalist and author. He is the son of David and Hala Rosenberg from Łódz in Poland, who both came to Sweden after having survived concentration camps during World War II  

Göran Rosenberg * 1948

har ju den gamle i synnerhet men även jag med intresse och uppskattning följt alltsedan han på 70-talet etablerade sig som  ”tidningsjournalist, tevereporter, dokumentärfilmare, kolumnist, essäist och författare i en rad olika medier och sammanhang. Under 70- och 80-talet främst som reporter, programledare och korrespondent i radio och teve, under 90-talet som chefredaktör för tidskriften Moderna Tider, som jag var med och startade 1990” – 

OCH

som det stod i de gamla missromanerna:

Jag är ett offer för stridiga känslor! 

 

Ja, inte så att jag vacklar i min bedömning: Det är en helt underbar bok, väl värd sitt Augustpris.

Det är sättet han berättar om det korta uppehållet, till en början lättsamt, från ett barns horisont, för att på slutet få läsaren  att uppleva  hela den hjärtskärande tragiken i att det är 

 på vägen från Auschwitz.

 

PLATSEN ss7-42

I detta inledande kapitel berättas om hur Dawid Rosenberg 1947 stiger av tåget i Södertälje Södra och två dagar senare börjar arbeta på ScaniaVabis som lastbilsmontör. ”Kvinnan som ska bli min mor”=”Hala” har också mirakulöst överlevt Auschwitz och kommer veckor senare till Platsen. Året därpå föds Barnet som, på inrådan från svenska vänner får namnet GÖRAN i stället för det planerade Gershon efter dess farfar.

Resten av kapitlet är Barnets minnen från sin uppväxt så han 60 år senare kan erinra sig dem.

MUREN ss 45-68

Nu startas rekonstruktionen vad som ledde fram till att Dawid hamnade i Södertälje. GR har gått minutiöst tillväga – dammsugit annalerna på bevarade data. Han har tydligen kommit över en lista som SS upprättat där det står ”eingeliefert, 26.VIII. 1944, Auschwitz.” som han har att utgå ifrån.

Själva kapitlet Muren handlar dock om Łódź getto upprättat 1940 och dess Judenrat med ordföranden Chaim Rumkowski

KARUSELLEN ss 71-87

”Våren 1943 skriver Czewslaw Milosz om karusellen i i Krasinskiparken i Warszawa— Våren 1943 kan man från karusellen i Krasin´skiparken se och höra ghettot i Warszawa likvideras. Karusellen stannar inte när ghettot likvideras”

VÄGEN ss 91-141

handlar om blivande pappa Dawids  öden efter det han blivit ”eingeliefert” till dess att Passkontrollen i Malmö registrerar honom som inrest i Sverige 18 juli 1945: Som ung och arbetsför levereras Dawid först som slavarbetare till Büssings lastbilsfabrik i Baunschweig tills den blir obrukbar efter de allierades bombattacker. Då evakueras han tillsammans med andra ”överblivna” koncentrationslägerfångar och deponeras slutligen utanför Ludwigslust.

Ludwigslust – där har jag ju varit 1997…

Då var orten  kring det gamla jaktslottet  fortfarande i hög grad präglad av läget i Östtyskland.

Det får bli en särskild blogg om vad som skedde här!

Händelser vi var lyckligen ovetande om då vi hamnade mitt i en marknad på genomresa till  Wittenberg och Leipzig

UPPEHÅLLET ss145-187

Här skildras tiden från inrest i Sverige 18 juli 1945 till anländ i Södertälje 3 augusti 1947.

”den 12 september 1946 flyttar Hala Staw in hos David* Rosenberg på fridens pensionat i Alingsås. — Den 23 februari 1947 gifter hon sig med mannen som ska bli min far i synagogan i Göteborg.”

* I och med att det bestämmes att de ska stanna i Sverige övergår man från stavningen Dawid Rozenberg till David Rosenberg.

PROJEKTET ss 191-242

Augusti 1947 – november 1959

Nu blandas åter data och händelser som Göran f. 1948 letat fram ur brev och offentliga dokument med hans allt tydligare egna minnen. Han får en lillasyster och pappa blir svensk medborgare 7 maj 1954.

SKUGGORNA  245- 284

handlar om pappa Davids sista halvår. Efter att ha sagt upp sig från  Scania-Vabis i november 1959 satsar han på att bli handelsresande i bijouterier. Hans arbetsgivare, en judisk man som också kommit till Sverige via Auschwitz kör bara en månad senare ihjäl sig. I Lokaltidningen berättas om tilltagande antisemitism. 26 april blir David intagen  på Ulvsunda sjukhem på grund av ett ”progredierande depressionsläge”. Initialt viss förbättring efter åtskilliga el-chocker, försämras ånyo och lyckas den 22 juli 1960 smita undan och dränka sig i en sjukhemmet angränsande sjö.

 

Interfolierat med dessa fakta finns angivet författarens försök att minnas, vad registrerade den 12-årige Göran?

Det är här de stridiga känslorna kommer in.

Författaren har ju lågmält, men i detalj berättat om de oerhörda fasor som mötte de allierade soldaterna när de kom till ex. Ludwigslust. (se blogg i morgon)  Jag har beundrat den stilla, noggranna men eftertänksamma stilen. Det medlidande, förklämning och avståndstagande mot de som medverkade eller lät det ske som detta väcker har dock varit av intellektuell natur,

MEN

när det nu kommer ner på ett personligt plan – en 12-åring som undrar vad som egentligen skedde, en 2-barnsmor som som själv varit i Auschwitz som står där ensam….

känner jag å deras vägnar stor sorg

SOM

blandar sig med njutningen av att ha tagit del av STOR LITTERATUR!

Årsmöte 2013

Häromveckan var det åter  årsmöte med

liksom i fjor i Malvagården

 Anders Ruud skall flytta till Norge och  avsäger sig därför ordförandeskapet.

Nuvarande sekreteraren Börje Åhgren övertar klubban.

Därefter följde muntrationer.

Huvudnummer var visan Karl Nilsson

Märta Braun och Lars Söderling bevistade första Knäppupprevyn 1952

Akta huvet

OCH

delar här med sig av sina minnen

Födelsedagsbarn 7

Lagom till den gamles födelsedag har narcisser och hyacinter slagit ut!

Ifjor uppvaktade jag den gamle med fortsatt berättelse om

”Vår saga 12”

där jag berättade om vårt besök i Barcelona .

NU

tar vi fortsättningen:

Det var ju 1955, i början av juni, inte särskilt mycket turister.

Vi gick ner i hamnen, där Kristoffer Kolumbus står staty.

Där fanns ett fartyg som lockade med en resa till Mallorca.

OCH

Dagen därpå äntrade vi för vidare befordran till Palma

 Den gamle tyckte det var för varmt…

Han trivdes bättre här hemma i Viken!

Men där flyttade vi ju inte in förrän 1971…

Coupe Melba

När jag häromveckan hade middagsbjudning blev jag inspirerad att servera Coupe Melba.

Peach Melba är en klassisk dessert, skapad 1892 eller 1893 av den franske kocken Auguste Escoffier på Savoy Hotel i London, till den australiensiska sopranen Nellie Melbas ära. Den består av persika och hallonsås på vaniljglass.

 Om man utgår från konserverade  persikor är den ju relativt enkel. Den serverades ofta som festdessert i mitt föräldrahem – min fader berättade då varje gång om varför den heter Melba:

1892 deltog Nellie Melba i en uppsättning av Wagners opera Lohengrin vid Covent Garden. Duke of Orléans gav en middagsbjudning för att fira hennes triumf. Escoffier skapade en ny dessert för detta tillfälle och för att visa den använde han en isskulptur av en svan som förekommer i operan. Svanen bar persikor vilande på en bädd av vaniljglass, toppade med spunnet socker. 1900 skapade Escoffier en ny variant av efterrätten. För att fira öppnandet av Carlton Hotel i London där han var chefskock, uteslöt han issvanen och toppade persikorna med hallonmos. 

  Att jag plötsligt, efter 60 år, påminner mig denna rätt beror sannolikt på min fascination för  Jonas Kaufmann som drabbade mig efter programmet på SVT2.

Jag har sedan dess dagligen njutit av allt det material som finns på You Tube och som man kan få hänvisning till via hans hemsida

På YouTube finns bl.a. en drygt 40 minuter lång intervju apropos hans framträdande i Lohengrin 

Aktuellt är hans framträdande under Wagneråret som Parsifal på the Met.

Omedelbart efter premiären blev han intervjuad av Placido Domingo

Han är helt ”hög” efter föreställningen, påminner om Vasaloppsåkarna när de blir intervjuade i  i Evertsberg

Skogsfinnar

Igår morse var tiden ur led…

När jag steg upp och öppnade datorn fungerade inte mejlen. Det visade sig att Tele2 hade genomfört en större översyn och förlorat funktionen för de flesta bredbandsabonnenterna…

När jag sedan gick ner för att laga frukost hade det inte kommit någon SvD.

Jag fick försöka fördriva tiden genom att läsa gamla sparade, olästa understreckare

EX

Med anledning av”Sverigefinnarnas dag” skriver där Dick Harrison om Sveriges och Finlands tusenåriga gemensamma öden. Bland mycket intressant fäster jag mig särskilt vid detta:

”De svenska kungarna uppmuntrade ”skogsfinnarna” eftersom de ville öka befolkningen och på sikt få in mer skatt; inledningsvis lockades dock nybyggarna med löften om skattelättnader. Kolonisationen resulterade i framväxten av helt nya kulturlandskap i Närke, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Ångermanland och Medelpad, men allra mest påverkades Värmland. Under 1600-talets andra hälft levde uppskattningsvis omkring 6000 skogsfinnar i Värmland. Stora delar av landskapet, vilka tidigare varit obebodd skogsmark, hade tack vare finnarnas insatser förvandlats till jordbruksbygder.”

OCH

”Det sista förtjänar att påpekas med kraft. 1600-talets folkkultur från Savolax, som präglades av storfamiljer, lagarbete, näverhantverk, rågodling med jästa rågbröd, rökpörte (en enrummig rökstuga som till en början fungerade som kombinerad bostad, bastu och torkhus) och finnplogar (även kända som gaffelårder) hade kommit för att stanna. Finnarna föredrog att gifta sig inom den egna gruppen, något som stärkte deras etniska och språkliga samhörighet, låt vara att många även lärde sig svenska. Så sent som i mitten av 1800-talet var den finska identiteten uppenbar i stora delar av den mellansvenska landsbygden, särskilt i Värmland.

 Detta är min svärfar Kalle Bergman 1908 -73

Vi brukade skämta om att han var väldigt lik Brezjnev:

fast snyggare…

Leonid Brezjnev 1906 -82

Att Bergmännen härstammade från norra Värmland var ingen familjehemlighet:

En av den gamles  alldeles för få bloggar handlar just om FARFAR:

 den gamles farfar, ja alla män i den släkten heter ju Karl Johan;

den gamle berättade, när vi diskuterade härstamning, om hur någon fråm Uppsala universitet under kriget kom till Karlskogas Föreläsningsföreninga ´och visade på att Karlskogas befolkning bl.a. härstammade från ryska krigsfångar som fick bosätta sig här under 16-17-hundratalet.

Han, föreläsaren, blev nästan lynchad…

De långhåriga Merovingerna

Den förhatliga väderleken har det goda med sig att det blir en del läst.I samband med resan till Mälardalen fann jag att en länge uppskjuten omläsning av Frans G:s essäbok De långhåriga Merovingerna passade bra.

Jag hade ju på 50-talet – i Lund och innan föräldraskap stal all fritid – en period då jag slukade det mesta av Frans G som kom i min väg.

SEDAN

1981ärvde jag ju morbror Rulles bibliotek där i stort sett hela  författarskapet är representerat, och essäböckerna har stått i aktuellt-hyllan och väntat i mer än trettio år…, satts på akutlistan 2010

NU

är denna emellertid omläst!

OCH

Det har varit en LYCKA

MEN

En ansträngande sådan.

Frans G:s språk – som verkar vara inspirerat av såväl Homeros ,  isländska sagor som kanslistil – tar ju en stund att vänja sig vid. Efter ett tag har man emellertid saktat ner läshastigheten och  kan i fulla drag NJUTA.

Jag brukar ju ofta citera mindre partier för att åskådligöra författarens stil

MEN

när det gäller Frans G känner jag mig frestad att citera det mesta, vilket resulterat i att jag avstått helt

*

Sedan är det ju även, som märks i innehållsförteckningen ovan,

OMFATTNINGEN

av hans beläsenhet, hans förmåga till överblick och jämförelser mellan sekler.

Tagen och läsen

Ännu en högtidsstund

I torsdags var det äntligen dags för en författarafton värd att bevista på  Tivoli i Höganäs!

Här hälsas Göran Rosenberg,  2012 års Augustpristagare, välkommen.

På sitt lågmält behagliga sätt berättade han sedan i närmre en timme

om sin bok  om fadern.

Framställningen bestod till stora delar av högläsning ur boken

Givetvis köpte jag den och fick en

 personlig dedikation till hela familjen Bergman

 En viktig bok för särskilt den yngre generationen!