Augustinus – den första moderna människan

Att recensera Augustinus – den första moderna människan är ingen barnlek;

Jag planerade ursprungligen  att redovisa den första fjärdedelen:

MEN

lyckades bara med en åttondel!

Det beror på två saker:

– att Alf Ahlbergs text är så glimrande att jag inte kan överträffa den – kan inte annat än citera honom.

OCH

att han i kapitlet ”den historiska bakgrunden” återger innehållet i Augustinus självbiografiska skrift Bekännelser dvs Confessiones

 Inledning: Den historiska bakgrunden

”Augustinus levde under senare hälften av 300-talet och början av 400-talet.Hans liv infaller under en mycket dramatisk tid, då det romerska imperiet och hela dess värld det representerade skakades i sina djupaste grundvalar. Man har bedömt denna period mycket olika. Vanligen har den betraktats som en tid i djupt förfall, som den antika kulturens dödskamp. Och detta är naturligtvis riktigt. Men man får därför inte förbise, att denna tid på samma gång var vår egen västerländska kulturs födelsetid. Och det är främst detta förhållande som gör, att Augustinus för en nutidsmänniska är en så utomordentligt fängslande och intressant  personlighet. Vill vi förstå vår egen kulturs väsen, måste det ske i ljuset av ett historiskt betraktelsesätt. Vi måste försöka leva oss in i de historiska makter och i de enskilda människors värld, som först byggde den. Och av de sistnämnda är otvivelaktigt Augustinus den mest betydande.”

—.

Men varje människa. även de största är ett barn av sin tid . Mer än femton sekler skiljer oss från Augustinus, och mycket i hans idévärld är för en nutidsmänniska främmande, ja även skrämmande. Vill vi förstå honom måste vi se honom i sitt historiska sammanhang. Det är därför nödvändigt att – låt vara med ytterst flyktiga linjer – försöka här teckna den historiska bakgrunden till hans liv och verk.


Confessiones:

Mycket av det vi vet om Augustinus personligen härrör från hans Bekännelser. Denna skrift, skrev han  399, då han var 45 år. Det var 12 år efter han mottagit det kristna dopet.

Confessiones blev redan under Augustinus livstid läst och älskad – men det gäller i ännu högre grad för eftervärlden.

Att den är ett av världslitteraturens märkligaste verk, därom torde råda blott en mening. Och den betecknar något alldeles nytt. Abstrakt moraliserande litteratur i stil med Markus Aurelius ”Självbetraktelser” finns det gott om i antiken. men här är det fråga om något helt annat.

– här är det en levande och lidelsefull människa, som inför Guds ansikte blottar sitt innersta, hänsynslöst rannsakar sig själv, berättar om sina inre strider, sina irrvandringar, sin kamp för att vinna frid.

slutligen är boken ett psykologiskt aktstycke av högsta rang ’

÷

Tiderna igenom har Confessiones förblivit en  levande bok och den direkta eller indirekta förebilden för otaliga  andra ända sedan renässansen. Mihi ipse factus sum questio magna  (jag blev för mig själv ett stort problem) – man återfinner uttrycket nästan ordagrant t.ex. i Montaignes essayer. Bokens liv är oberoende av alla dogmatiska stridsfrågor och skiftande livsåskådningar. Den inleder en stor litterär tradition, som sträcker sig fram till ”Tjänstekvinnans son” och längre. ”Det är ett uttaget hjärta som dinglar på en krok”, säger Strindberg om en av sina böcker. Man kan mer än en gång komma att tänka på den bilden vid läsningen av Confessiones.

först i nästa avsnitt ger vi oss i kast med

Augustinus utveckling fram till krisen

Vinets historia

Vikens föreläsningsförening satt förväntansfull

Igårkväll var Vinets historia på programmet

Kaj Zaar, vinexpert tog oss med på en resa, startande med Noa och Ararat,

vidare med fenicierna till Grekland, Italien och Marseille.

för att en timme senare, via Amerika avsluta i SydAfrika!

Das Lesen: Gammalt och nytt

ELLER

Les extrèmes se touchent!

Jag har nu, vecka 8, läst två böcker:

 Maigret et sa mort

Som omnämnts har jag startat på ett rearrangemang av mitt bibliotek ,

då ju diverse gamla trasiga pocketböcker från 50-60-talet uppenbarar sig.

SAMTIDIGT

läser jag i min iPad

Jag gick från ungdomslitteraturen och veckotidningsnovellerna över till masskonsumtion av Trenter, Maria Lang , Christie och Sayers

OCH

Kommissarie Maigret.

Jag läser på Google att

Georges Simenon

mellan 1930-1972 gav ut 75 romaner med M.

 Maigret et son mort

är utgiven 1948 och är översatt till svenska 1953  (året då jag tog studenten) av Gunnel Vallquist

Jag blir INTE besviken!

Kommissarie Maigrets Paris : Om Paris i Georges Simenons romaner

av Anita Limare Hjelte kom ut 2014

”Den berömde kommissarie Maigret, en ­polis fjärran från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet, lyssnandet, intuitionen. Maigrets miljö utgjordes av Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och vindoftande hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld genom ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas* vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl. Denne franske polis stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna och bestickliga advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora ­bedragare. Han kände staden som sin egen ficka.”

Det blev sedermera tradition att jag vid Parisresor tog med mig en Maigret på franska, som jag  medelst lexikon under vistelsen i Paris lätt läste. De är de enda böcker jag lyckats läsa från pärm till pärm på Voltaires språk!

* En anekdot från Parisbesöktet 1974: 

Under slutet av 60-talet in på 70-talet hade Maigret  varit väldigt begiven på Calvados. För att fira  att vi för första gången sedan 1955 var UTAN BARN i Paris ,inköpte den gamle en flaska! Det var ju inget som var lättåtkomligt på Systemet på den tiden.

 Det var bara det att när han tog den första klunken tyckte han inte det var särskilt drickbart…

MEN

Det tyckte jag!

Under middagsvilan på hotellrummet, då den gamle sov,

låg jag och läste Maigret på franska, samtidigt som jag sippade på min Calvados!

Man har inte roligare än man gör sig…

÷

Så mycket annorlunda är det ju att läsa om Churchill på Ipad

Det gemensamma är att läsningen av båda går som en dans.

Jag har hunnit till sid 335/507  av Churchill del II 

Det är den 8 maj 1945!

Följ den spännande fortsättningen!

Jussie-orgie

Jag lyssnar ju sedan snart 2 år regelbundet på Jonas Kaufmann.

Det är nu snart 6 månader sedan hans senaste CD ”Du bist die Welt für mich” kom ut.

Under vårstädandet har jag  så råkat på den här

3 CD med Jussi Björling 1930-44

Jag vill minnas att de är en 70-årspresent,

eller kanske 75, till endera maken eller mej.

MEN

Det blev aldrig av att vi lyssnade..

…bättre sent än aldrig!

Jonas har sjungit färdigt André Chenier i London,

åker nu vidare till Rom för att spela in en Pucciniskiva med Pappano!

Återkommer med rapport!

Dagens namnsdagsbarn

Han lärde sig läsa och skriva som vuxen, ändå har han mer än någon annan påverkat Europas språk och utbildningsväsende genom att återuppliva latinet. 

 I dag är det 1201 år sedan Karl den store dog.

”Karl den stores regering (748–814) blev en nystart för ekonomi, politik och kultur.

 Karl den store avled för i dag 1201 år sedan, varför dagens namn i almanackan är Karl, och 16 fiktiva eller verkliga kungar i Sverige bär hans namn.” 

När Karl den store fick idén att blåsa liv i det gamla romarimperiet och dess institutioner tog han hjälp av en skara intellektuella, som själva utbildats av irländare. Den främste av dem var anglosaxaren Alcuin från York (730–804), som Karl träffade under det italienska fälttåget 781 och kallade till hovet i Aachen. Han blev chefsideolog i utbildningsprojektet. Övriga medhjälpare rekryterades från Italien, England och Spanien. De bildade ett lärt kotteri, i ett rollspel med antika namn och med Karl själv som kung David. 


Karls och Alcuins insatser förklarar det faktum att det mesta som producerades av de bildade i Västeuropa skrevs, lästes och sjöngs på latin under tusen år, grovt räknat från 800 till 1800. Här börjar det klerikala paradigmet i Europas historia, efter hand unikt kreativt och fröet till Västerlandets särprägel.

—-

Karl talade latin obehindrat och förstod grekiska men kunde knappast skriva. Han hade en skrivtavla under kudden för att fördriva sömnlösa timmar, men han började för sent i livet för att lära sig skriva ordentligt, berättar hans biograf Einhard. Karl tog befälet över skriftbilden och lät Alcuin designa en tydlig och skrift, den karolingiska minuskeln, som senare blev typsnittet antiqua och standardfont i datorerna världen över under namnet Times New Roman eller andra varianter av karolingisk skrift.

Men kan man mobilisera ratio et oratio, tanke och språk,

 förvandlas vildar till fogliga lamm, så tänkte (Cicero och) Alcuin.

÷

Aldrig har förmågan att läsa och skriva korrekt värderats högre än i denna miljö, där man längtade att höja sig ur sekler av barbari.

 Den karolingiska skolan och dess standardiserade mönster

 är fortfarande grundritningen i västvärldens skolsystem,  

(utom i Sverige…)

... Fyrahundra år senare ledde bildningsreformen till universitetens framväxt.

 Läs mera!

i denna SvD-understreckare från 2014 av Anders Piltz

 född 7 mars 1943 i Ödeborg, Dalsland,

 är en svensk latinist och romersk-katolsk präst samt biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift. Han är tillika medlem i dominikanordens sammanslutning för sekularpräster, prästvigd 1987, professor emeritus i latin vid Lunds universitet samt författare, psalmdiktare och översättare. Han är ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien och andra akademiska samfund.

Fredagsmys

Det var få riktigt bra TV-program för en 80-årig änka i december och över julhelgen. Nu när januarilunket infunnit sig, har jag glatt konstaterat att SVT,  ”sparat det bästa” till fredagskvällarna med  På spåret, Skavlan och deckarserien Shetland.

Jag har länge beundrat Skavlan för hans förmåga att koppla ihop ”udda” berömdheter,  människor utan påfallande  beröringspunkter  – och – hur han får dem att utveckla för åhörarna  stimulerande humoristiska men ändå djuplodande filosofiska resonemang.

 Sistlidna fredag – den 23/1 – blev i mitt tycke

en höjdare

 ”Sjöström, Stoltenberg och Filip och Fredrik till Skavlan”

 Jag har ju egentligen aldrig lyssnat till  Filip och Fredrik. De har dock ofta förekommit som trailers, då jag noterat deras ganska ”tramsiga” högljudda dialog. När nu Skavlan för ihop dem med  Thorvald Stoltenberg och de får berätta om sin nya film:

Nu är de aktuella som manusförfattare till filmen Trevligt folk,  om hur ett somaliskt bandylag – från Borlänge – lär sig spelet och skridskoåkningen från grunden innan de sex (!) månader senare ställde upp i bandy VM i Sibiren.

 lyfter samtalet till olympiska höjder 

DIT

ju Sarah Sjöström hoppas få klättra upp!

In memoriam

När vi på 70-talet började orientera blev vi bekanta med Stig Svensson

SOM

blev den gamles ”bästis”

Stig var en synnerligen kompetent person

MEN

på grund av en svår dyslexi hade han inte hävdat sig i skolan.

Han var utbildad plåtslagare  men ”fixade” i stort sett allt

som hade med fastighetsskötsel att göra.

Han hade en outröttlig energi som han bl.a. använde för att

få större delen av familjen Bergman  till Vasaloppsåkare!

De var jämngamla – Årgång -32

Han hade födelsedag på Trettondagsafton .

Efter Pers bortgång ringde jag då  alltid Stig och gratulerade

MEN

I år blev jag inspirerad att ringa ett julsamtal

OCH

fick då av hans ANNA-GRETA reda på att han stilla avsomnat i början av december!

De fick många lyckliga stunder tillsammans!