Huvudskälet till min vistelse i Stockholm denna weekend
var sonens och svärdotterns julframträdanden.
MEN FÖRST:
åt jag en härlig lunch hos Melander med Nelander!
SEDAN
med Rönninge Show Chorus och The EntertainmentMen.
SEDAN
via tunnelbana snabbt till Hjorthagen
där jag åt mitt livs första sushi
för att sedan avnjuta
Kammarkören, MUSIKALISKA med äldste sonen
(som står strax till höger om dirigenten
i Hjorthagens kyrka
Maj månad = DODR-möte
2013 var vi i Stockholm
I år skulle vi vara i Vimmerby.
Det visade sig att tågförbindelserna med västkusten, inklusive Viken inte är de bästa.
För att komma i tid till samlingen som skulle vara kl 16.00 var jag tvungen att stiga upp 04.30!
Utsikten från bussen och tåget från Helsingborg 07.17 gick i gult.
Efter att noga ha stängt fastigheten besteg jag 06.24 min buss.
Mitt första tågbyte var i Hässleholm dit jag anlände 08.18
Tåget till Kalmar 08.40 avgick från samma perrong men 300 m längre norrut.
När det kom in, och jag gjorde mig redo för att embarkera
UPPTÄCKER jag till min FASA
ATT
jag GLÖMT ta med mig min
resväska!
Ett offer för stridiga känslor
där förargelse över min klantighet blandades med tankar
”Hur klarar jag mig i Vimmerby utan ombyte, nattdräkt, toilettsaker?”
BESLÖT jag att INTE fullfölja resan.
Gick in på Hässleholm station
DÄR
utspelade sig en variant på
erfarenheten i Kristianstad 2010
Läs den spännande fortsättningen!
Vi dinerade på Den gyldene freden
i samma rum som Svenska akademin har sina torsdagsmöten.
Vi fick information om hur Anders Zorn räddade krogen till eftervärlden
och testamenterade den till Svenska Akademin.
Vår meny:
Det har ju blivit modernt med ”långkok”
Vår generation är ju uppfödd på sådana
MEN
Den rimmade oxbringan var den godaste jag någonsin ätit!
Vi promenerade till måltidsplejset
Viss diskussion om riktningen…
Sedan vi väl bestämt oss gingo vi raskt
ner till Slussen
Jag noterade att Carl XIV Johan
står staty där
(Se fotografens siluett!)
Väl över bron var vi snart vid målet!
Följ den spännande fortsättningen!
DODR samlades ännu en gång
Denna gång i Stockholm på
Vi startade i familjen Hansers ”förtjusande” hem
Leden glesnar…
MEN
Än är vi en del!
I fjor berättade jag om våra mödor att hitta fram till Tekniska museet
Den delen ”Experimentarium”som vi besökte då är nu stängd för ombyggnad.
MEN
Det egentliga Deutsches Technikmuseum var öppet för oss:
Det var Schifffahrt
Intressant att det stavas med TRE f!
Här om knopar som man kunde träna på
Luftfahrt
med en massa plan från de båda världskrigen.
(Jag har ju sett ett och annat…)
Mest intressant var
Rechen- und Automationstechnik
Konrad Zuse
Der erste Computer – Konrad Zuse und der Beginn des Computerzeitalters
Die ersten Computer der Welt wurden in Berlin gebaut. Diese Tatsache ist für viele Menschen überraschend, werden doch oftmals die USA als Wiege der digitalen Revolution angesehen.
Das Computerzeitalter begann jedoch tatsächlich in den 1930er Jahren in Laufentfernung zum Deutschen Technikmuseum: In Berlin-Kreuzberg baute der Tüftler Konrad Zuse die ersten Computer der Welt. Aus Anlass seines 100. Geburtstags präsentiert die Abteilung Rechentechnik eine neu konzipierte interaktive Dauerausstellung: Auf rund 300 qm werden in sechs Themeninseln Leben und Werk Konrad Zuses vorgestellt und in die weltweite Technikgeschichte eingeordnet.
MEN
enligt utställningen började det redan med Leibniz´ hantering av binära tal..
Den här gamla modellen var kul – men jag har glömt vad den representerar…
Man blir ju enasom trött…
DDM
(inte att förväxla med DDR!)
kunde ju inte bärga sig när han gick förbi bokshopen
MEN
Vi kom ut igen till slut.
Följ den spännande fortsättningen!
Glimmingehus 1499-2009I sydöstra Skåne inte långt från havet ligger en gammal borg, som kallas Glimmingehus. Den består av ett enda högt, stort och starkt stenhus, som synes milsvitt över slätten. Det är inte mer än fyra våningar högt, men det är så väldigt, att ett vanligt boningshus, som står på samma gård, tar sig ut som en liten barnlekstuga.
Att medeltiden ju är à la mode vittnade diverse omkringliggande ”lekstugor” om:
Så var det dags att åka hem till Hotell Svea och den väntande banketten!
Medan vi beundrar den frodiga rapsen kan man ju alltid undra vad Bengt N försöker beskriva!?
Nästa anhalt var Ystad teater. Vi fick där en entimmes initierad visning av teknikchefen Thomas Jönsson tillika ljusmästare och scenmästare.
Ystad fick sin första teaterbyggnad 1842 och sin andra och nu befintliga teater 1894. Det är en vacker, nyklassicistisk byggnad ritad av Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen. Teatern reser sig majestätiskt över de små gatuhusen vid Skansgatan snett emot småbåtshamnen. Teatern har ett autentiskt underscenmaskineri sådant det i allmänhet såg ut på landets alla 1800-talsteatrar.
I Sverige är det endast Drottningholmsteatern och Ystads teater som har fungerande scenmaskineri som gör det möjligt att ge 1700-talsteater på ett autentiskt sätt.
Konstruktionerna lär vara utförda i enlighet med maskineriet på de gamla segelfartygen….
Till teaterns mest värdefulla inventarier hör en unik samling kulisser gjorda i den legendariske teaterdekoratören Carl Ludvig Grabows ateljé på Karlavägen i Stockholm.
Rundvandringen slutade i det gamla cafeet där man tydligt kan se att arkitekten Peter Boisen var inspirerad av sin resa till Italin, bl.a. var han i Pompeji.
Första gången jag, tillsammans med resten av familjen, besökte denna plats var för mer än trettio år sedan . Då läste vi tillsammans Anders Österlings dikt:
Ales stenar
Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling (1884-1981)
Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.
I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.
Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.
En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.
Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.
Det offentliga samtalet i Sverige har ju sedan hettat till.
Lunchuppehållet gjordes i Abbekås. På grund av vägarbeten nere i hamnen kunde bussen ej köra ända ner, varför vi fick oss en hälsosam promenad.
Det fanns fyra olika alternativ att välja på när det gällde förtäring.
Vi valde var sin sillburgare, som förtärdes i rogivande sällskap.
Jag hittade ingen länk till Edvard Perssons insjungning av Abbekåsagåsen Joakim, men klicka på länken så får ni ett alternativ!
Han vankade å hankade saj fram längs gräs å strå.
Han vankade å saknade sitt him å syskonen.
Och speglade saj då å då blann pilarna i ån.
Å hönsakyllingarna tålde ente heller ve’n.
För Joakim va ente lia dan som andra han.
Han va gås, gunås, men va åsså en man !
Så akta er små gäss när ni går ud men alltid him,
å ente ble som Abbekåsa-gåsen Joakim.
Han näbbades å bjäbbades me vim han än fick se.
Å vid vasskanten så han henne där ju, itt två tre.
Han vädrade å fjädrade saj då för henne så,
att fjädrarna på stjärten nästan ville trilla å.
För Joakim va …