Mitt liv:II

dvs

1926-1946

 Hela tidsperioden berättas i varje särskilt avsnitt. Så t.ex skildrar han  de första 140ss/363 , detaljrikt om sitt sociala liv med hustru, släkt och vänner., resor, semestrar etc. Det fanns tydligen under trettiotalet  pensionat i Sverige som var mötesplatser för kultureliten sommartid.

 En vän som hela tiden omnämns, men som ännu ej personligen skildrats var Olle Hedberg, som under fyrtiotalet slog igenom som författare och vilka böcker lästes flitigt av min mor och hennes väninnor.

Jag var i yngre tonåren och min moder förbjöd mig att läsa honom hans skildringar ansågs vara alltför ekivokt olämpliga för en fin flicka… – (Det hade ju till följd att jag ”tjuvläste dem ändå!)

Han var mycket beroende av sin hustru, klarade inte av att vara ensam många dygn, så hon var för det mesta ledsagare under hans talrika resor och utrikes”uppehåll”

De första 10 åren var han docent, med dålig lön och ekonomiska bekymmer. Den 1/1 1935 utnämndes han till professor i statskunskap.

 ”1934 inrättades en Lars Hiertas professur i statskunskap. Den jag  främst har att tacka för att det blev av är sannolikt Gunnar Myrdal.”

Den mest intressanta delen är avsnittet POLITISKT (ss227-363):

Där går han systematiskt tillväga när han börjar analysera sitt åsiktsbyte:

Ur Wikipeda:

På 1920-talet gick han med i socialdemokraterna och tillhörde den vänsterradikala falangen av partiet. 1941 gjorde han dock upp med socialdemokratin i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, där han kritiserade att marxismens mål med socialisering glömts bort och han ifrågasatte partiets ideologiska värderingar. Idéerna om planhushållning skulle komma att återlanseras i Sverige några år senare, men då hade Tingsten ändrat uppfattning om ekonomiska styrmedel överlag. 1945 lämnade han partiet och blev liberal, vilket berodde på att han kommit att anse att socialism var oförenlig med medborgerlig frihet.”

 ÷

 I  de avslutande avsnitten redogör han i detalj om hur han under sitt ivriga resande i Europa  (tillsammans med hustru Gerd!) – Tyskland ,Frankrike ,Österrike, Polen,Ungern, Italien och Spanien. avläser hur fascismen och antisemitismen breder ut sig.

 De II avslutas med noggrann redovisning av hans subjektiva reaktioner  på utsattheten och rädslorna i samband med  utbrottet av Spanska inbördeskriget, andra världskriget,  Finska vinterkriget, Hitlers ockupation av Danmark och Norge, you name it…

Tingsten och Ernst Wigforss

Följ den spännande fortsättningen

Death in Pont-Aven

Denna deckare hör till dem som jag plockat på mig i samband med gästande hos äldste sonen. Jag har när jag behövt litet avkopplande läsning börjat flera gånger men lagt den ifrån mig, eftersom inledningen är litet omständlig – mest bestått av panegyrisk skildring av naturskönheten i Bretagne.

MEN

Häromveckan kom jag så igång…

Efter cirka 50/316 sidor börjar det bli spännande. Det är inte bara en 91-årig hotell- och restaurangägare som mördats, utan även en tavla som försvunnit. Pont-Aven visar sig finnas i verkligheten och vara det som den beskrivs som:

Until the mid-19th century, Pont-Aven, named after the river that runs through it, was known for its mills and its port. With the advent of the railways along came tourism and in the 1860s some American painters discovered the village. Word spread throughout the artistic community about its merits and in 1886 Paul Gauguin arrived for the first of several stays; in 1888 he met fellow artist Émile Bernard and the École de Pont-Aven art movement, which focused on colour and symbolism, was born. 

Etablissemanget 91-åringen ägde, the CENTRAL, hade gått i arv från hans mamma, som var innehavare under tiden Gaugain och hans konstnärsvänner tillbringade tid i Pont-Aven.

Anledningen till att jag undrade om Pont-Aven fanns i verkligheten var den sällsamma tonen i beskrivningen av detektiven ”kommissarie Dupin” och hans medarbetare – det verkade litet konstruerat.

OCH

det är det

MEN

inte på det sättet

Författarnamnet  Jean-Luc Bannalec visar sig vara en pseudonym för en 

TYSK , Jörg Bong  och boken hette

Bretonische Verhältnisse – Ein Fall für Kommissar Dupin

när den gavs ut på tyska 2012.

Sedan dess har det kommit två till – de ska jag se till och läsa vad det lider!

DGBiografi: Den korta versionen

Jag har alltsedan iråkat änkestånd planerat att sortera och katalogisera vårt sedan åttio år insamlade fotobibliotek.

Planering är ju en sak…

Verkställning en annan!

Nu när glada julen är slut, slut, slut…

OCH

jag firar januari med att STÄDA har jag blivit litet inspirerad:

Jag startar med ett delprojekt:

den gamles Biografi! 

(förk DG Biografi)

Jag börjar med en sammanfattning:

Se Neapel och sedan dö!

Här sitter han, på vår försenade bröllopsresa  april 1958,

 i NEAPEL.

De sade sig  inte  ha haft ett så dåligt väder på många år.

Det var så dimmigt att, trots fyra dagars besök, vi inte såg Vesuvius en enda gång!

 DOG

gjorde han inte förrän 51 år senare!

Det blir ju en del att berätta.