På grund av förra årets bistra erfarenhet med åtskilliga timmars ösregn, långt från hemmens trevna vrår har vi i år:
– dels förlagt det ”nästgårds” i Kullabygden
– dels valt ett mera flexibelt program med möjligheter till inomhusvistelse.
På grund av förra årets bistra erfarenhet med åtskilliga timmars ösregn, långt från hemmens trevna vrår har vi i år:
– dels förlagt det ”nästgårds” i Kullabygden
– dels valt ett mera flexibelt program med möjligheter till inomhusvistelse.
Nu när syrenerna börjar slå ut, är ju större delen av vårprogrammet avklarat, sommarlunken börjar så sakteliga infinna sig. Det kan vara dags att komplettera reportagen från vårens evenemang.
Danmarksresan var inte bara en kulturell, utan även en kulinarisk resa.
Vi startade dag 1 på Humlebæk kro. Vi lärde oss att lunch heter frukost på dansk! Efter att ha studerat spisekortet noggrant gjorde vi vår beställning. I väntan på maten inspekterade vi den intressanta inredningen med bl.a. ett flertal olika jakttroféer.
Sigge blev kompis med overtjenern – denne talade utmärkt svenska utan accent
MEN
visade sig vara islänning!
De fem skibe i Vikingeskibshallen stammer fra en spærring i Peberrenden ved Skuldelev, ca. 20 km nord for Roskilde. Derfor kaldes de Skuldelevskibene.
I 1962 blev skibene gravet ud. En spunsvæg af jern blev rammet ned omkring spærringen, så den kunne tørlægges. På mindre end fire måneder lykkedes det at udgrave de fem skibe og tage dem op i tusindvis af stykker. Så forestod et stort arbejde med konservering og ikke mindst med at få samlet brikkerne til de fem puslespil, som udgør vikingeskibene.
Fundet omfatter fem forskellige skibstyper, der tilsammen giver et enestående indtryk af vikingetidens skibsbygningskunst og håndværk.
När den djefla mannen och jag planerade påskutflykten till Danmark var mitt huvudönskemål att återse Roskilde domkyrka efter 63 år!
Se Møens klint:
”Första gången jag var där var 1948.
Kriget var slut, sundet minsvept och Danmark låg åter öppet för oss.
Jag, mamma Eva och moster Ebba gav oss ut på en cykeltur Själland runt.
Vi bodde på vandrarhem. Efter att ha övernattat i Roskilde och Vordingborg cyklade vi över till Möen.”
”Från mitten av 1400-talet, och i viss mån även tidigare, har domkyrkan varit gravkyrka för de danska regenterna. ”
Även Moa deltog intresserat i ”barnprogrammet”
Min pappa Calle fyllde år den 23 september. Han skulle idag ha blivit 111 år.
Jag har ju tidigare berättat om hans intresse för konst.
Kunglig Danskvasen på bilden med måsen fick Per och jag i förlovningspresent 1955.
När vi kom fram visade det sig att man dagen innan hade haft premiärvisning för sommarens utställning Warhol efter MUNCH så den började vi med.
Det var längesedan jag såg så många förstklassiga moderna verk på en och samma gång – när vi var på Salvador Dali – utställning i Stockholm hade de bara 12 originalmålningar!
När vi åkte till Köbenhavn och Statens Museum for Kunst på 40-talet avslutade vi alltid på Tivoli
Jag hade ju planerat det så väl!
Men för att travestera en gammal Lundahistoria:
När vi hadde ädid så tya vi inte att resa oss.
MEN
När vi liafullt reste oss kunne vi inte gau förbi de´goa goa sillabored”
Lars Gustafsons Meditationer
Hjalmar Söderberg Dr Glas
Alex Schulmans Skynda att älska
Yrsa Stenius Lögnens olidliga lätthet ( legat på nattduksbordet 3-4 år!)
Rowena Farre Seal morning (den hade jag å andra sidan planerat läsa Vt-09)
Lars Kepler Hypnotisören
SÅ
När jag gav mig ut på min Stockholmsresa i slutet av november stoppade jag pliktskyldigast ner Gregorius i handbagaget….
MEN
Efter att mest surfat på X2000 på väg upp råkade jag på väg till Moderna museet och Salvador Dali gå in på Pressbyrån och kunde inte motstå en pocketversion av PO Enquists Ett annat liv.
Jag slog upp den, och var fängslad.
Den är helt enkelt SÅ BRA.
Visserligen fick jag avbryta för att hinna med Hypnotisören till den åttonde december…
MEN NU har jag läst ut den.
Första delen: Oskuld sid 5-131
Vi är ju jämngamla PO och jag. Visserligen slapp jag att via modersmjölken präglas av herrnhutismen ,men min mormorsfar var ”gammalläsare”, de gick inte i kyrkan utan hade bönemöten hemma på torpet.
Den litteratur som finns kvar efter Johannes är utöver biblar, psalmböcker och fulltecknade almanackor just Sions sånger och liknande:
Visserligen dog Johannes 1943, och min mormor, hans dotter, var ju, kanske som reaktion på hans djupa religiositet och alla barndomens påtvingade bönemöten, ateist till döddagar, men genom att jag större delen av 40-talet tillbringade mina sommarlov på torpet, känns ju ändå PO:s minnen från barndomens värld väldigt bekanta.
Andra delen: En starkt upplyst plats sid 131-355
Återigen: Liksom PO kom jag ung till akademin från en familj utan studietradition och fann mig tillrätta som fisken i vattnet. Dessutom minns jag att när den gamle och jag i begynnelsen uppmärksammade hans litterära framgångar, den gamle visste berätta att han var idrottsstjärna, hade vunnit höjdhoppet på Skolungdomens, där ju den gamle också var framgångsrik.
Särskilt roande tycker jag ss 135 -41 är. PO råkar genom en slump bli inackorderad i samma familj som Lars Gustafsson , vars pentalogi 1971-78 jag läste med glödande kinder strax de kom ut.
Det är intressant att följa hans reportage om Münchenolympiaden och naturligtvis hans stora framgångar som dramaförfattare
MEN
Plötsligt kommer något nytt:
Tredje delen: In i mörkret sid 387-529
Jag visste genom recensioner och andra omnämnande – och även hans egna texter i del 1-2 – att han blev alkoholist och att det skulle handla om kampen mot spriten
MEN
På sidan 450 – ja, hans berättargrepp blir hur gastkramande och spännande som helst – jag ska inte försöka beskriva : LÄS!
När jag vaknade hade det snöat och temperaturen sjunkit från +1 till -6° under natten.