Jag minns mitt 40-tal

Den här boken har jag fått överta från yngste sonen.

”För mig som var med” är det en helt underbar rekapitulalation

”Förtjusande” skulle moster Ebba ha sagt!
Jag minns mitt 40-tal är en svensk TV-serie från 1989 av Berndt Egerbladh. Serien sändes första gången 1989, och repriserades 1991 och 2013. Serien är en uppföljare till Jag minns mitt 50-tal från 1988 och följdes 1993 av Jag minns mitt 60-tal.

Berndt Egerbladh berättar med hjälp av filmklipp, husbandet Staffan Broms and his Four-ties och gästartister om 1940-talet. Varje avsnitt vigs åt ett år under årtiondet. Främst avhandlas musik och underhållning men även bland annat en del politik, sport och mode. Ett urval av de händelser, företeelser och kända personer som tas upp är mordet på Folke Bernadotte, Nils Poppes framgångar med Soldat Bom, crazyhumorns genombrott, Karl Gerhards gisslande av den tidens kändisar samt nöjeslivet på danspalatset Nalen.

Det är inte bara musiken utan även politiken som avhandlas:

Urvalet och presentationen har högsta klass.

De är för mig ”som var med” synnerligen intressant

MEN

Jag förmodar att 60-talare har minst lika stort utbyte!

I Höganäs


När storebror Johan i januari 2009  ville lära känna Höganäs

gick vi för första gången ut hela långa vägen på hamnpiren och fann ”Handen”

Nu var det dags att göra samma promenad med lillasyster:

Den fanns kvar!

Vi tar det igen:

Handen är skulpterad av Kerstin Ahlgren och sattes upp 2003. Den skall symbolisera den öppna hand som mötte de danska judarna när de

tvingades att fly undan Gestapo hals över huvud 1943.

Stor flykt av judar till Sverige
Förvarningar om en planerad tysk razzia mot judarna i Danmark den 1 oktober 1943 ledde till att flera tusen danska judar lyckades fly till Sverige. De flesta tog sig över Sundet i små båtar till Skåne. Som i alla andra länder som styrdes av Tyskland skulle judarna gripas och sändas till koncentrationslägren. Alla lyckades inte fly eller gömma sig före razzian den 1 oktober. Den dagen deporterades 472 danska judar till tyska koncentrationsläger, där omkring 100 av dem dog.

 

Grraderrob!

Under mina år som överläkare och ansvarig för såväl barn-som skolhälsovårdens organisation i Nordvästra Skånes sjukvårdsdistrikt var jag tvungen att bevista diverse sammanträden bland politiker och tjänstemän. Jag fann snart att det var viktigt – för att som kvinna få gehör –  att ”klä upp” mig.

Margaret Thatcher var min modell

1995 slutade jag att komplettera min ”Offentliga” garderob –

  • har sedan dess endast förnyat skor och jeans. (HIP)

Nu

går jag mest i ”den gamles” efterlämnade

fritidsgarderob