Drabbad av en skvätt Earl Grey har bloggerskans dator gett upp andan. Supportåtgärder pågår! Tills vidare: använd mobilnumret för kommunikation.
Fjärrsupporten i Eskilstuna, dvs. Olle B.
Drabbad av en skvätt Earl Grey har bloggerskans dator gett upp andan. Supportåtgärder pågår! Tills vidare: använd mobilnumret för kommunikation.
Fjärrsupporten i Eskilstuna, dvs. Olle B.
Som ett led i min HIP-strategi köper jag numera inte regelbundet tulpaner till köksbordet.
MEN
Den här boken vet jag bestämt att jag har läst – för minst 25 år sedan.Den är skriven 1982, utgiven i pocket i svensk översättning 1985. Översättare är Caj Lundgren ” Kajenn”.
Ur Wikipeda:
Saul Bellow, ursprungligen Solomon Bellow, född 10 juni 1915 i stadsdelen Lachine i Montréal i Kanada, död 5 april 2005 i Brookline i Massachusetts, var en kanadensisk-amerikansk författare. Han mottog Nobelpriset i litteratur 1976. Han har även fått Pulitzerpriset och National Book Award.
Det var en av få seriösa böcker jag ”tyade med” under 80-talet. Jag minns att jag tyckte den var bra – att Bellow var värd sitt Nobelpris.
När jag nu läser om det blir jag positivt förbluffad! Jag får ju bekräftat ramberättelsen :
En rektor på ett college i Chicago, vars hustru är invandrad från Rumänien reser med henne till Bukarest när hans svärmor ligger för döden och efter någon tid avlider. Det jag minns av innehållet är berättelsen om svårigheterna för dem med vardagstrivialiteter i det kommunistiska samhället.
MEN
jag har totalt missat huvudtemat
dvs
”The Dean´s” livskris i egenskap av kulturjournalist hemma i U.S.A.
SOM
han får åtskillig tid att fundera över ”ensam” i svärmors lägenhet utan att kunna språket och medan hustrun med släktingar har fullt upp med det praktiska kring dödskampen, dödsfallet, begravningen, kvarlåtenskapen etc.
÷
MÄSTERLIGT!
P.S. Den kritiserande attityd i förhållande till utvecklingen i USA under 80-talet som ”The Dean” intar och fördöms för är intressant att ta del av så här i ”Trumptider…DS
Vi har nu kommit in i fas 2 av vintern =
vaknade jag plötsligt med -13°.
Jag samlar ju regnvatten
MEN
hade försummat att kolla in väderleksförändringen
SÅ
Jag snabbade mig, för att inte riskera sprängning, att tömma vattentunnan!
Den hade börjat fyllas på igen
Årets första lästa bok
delades 1980 gratis ut till Svensk barnläkarförenings medlemmar.
Först nu har jag blivit färdig att läsa den.
”Regementsbarnläkaren” av Rolf Kostmann är en personlig och underhållande skildring av författarens tid som kombinerad militär- och barnläkare i Boden 1942-1952.
Illustrerad med linoleumsnitt och teckningar av författaren samt fotografier.
Rolf Kostmann var ju en av de specialister i pediatrik som växte fram efter andra världskriget. Många av de underläkare han så småningom fick där uppe i Boden var ju bland dem som blev överläkare på barnavdelningarna som bildades runt om i landet, som t.ex ”min” överläkare i Helsingborg, Herbert Enell., nämnd i boken. Mycket av den verklighet som beskrivs – där labbdata, röntgen och andra sofisktikerade hjälpmedel lyser med sin frånvaro – det vad vad du ser och vad du känner som gällde – känner jag igen från mina första 20 år i branschen 1955–75.
÷
Fortfarande
är det arbetssätt man måste behärska
”Om strömmen går!”
Boken kommer att skickas ut på remiss till klanens yngre medicinare!