Memoarer 1964-1973
Från GJ:s år som Sveriges ambassadör i Moskva
En avslutande reflexion av Gunnar Jarring i ovanstående bok: Dessa rader skriver jag hemma i min egen by i Skåne, i Viken. Solen lyser, det är en strålande sommardag. Jag sitter ute på verandan, omgiven av höga stockrosor som står i full blom. Humlorna surrar och gör hastiga besök i de färgsprakande blommorna. Det är svensk högsommar.
Medan jag skriver har jag upplevt mitt liv på nytt, i minnet i dagböckerna. Jag har återupplevt den del av mitt liv som omfattar åren i Sovjetunionen. Det var intensiva år. Endast en del av mina minnen från den tiden har kunnat komma med i denna memoarbok. Resten får försvinna med mig….
Gunnar Jarring var ju barnfödd i Viken
och bodde efter sin pensionering åter här till sin död
Han levde ju ett fantastiskt växlingslivt liv
Ur Wikipeda:
Jarring var son till lantbrukaren Gottfrid Jönsson och Betty Svensson. Han disputerade 1933 vid Lunds universitet med avhandlingen Studien zu einer osttürkischen Lautlehre, Studier i östturkisk ljudlära, och utnämndes samma år till docent i turkisk språkvetenskap där. Avhandlingen föregicks av en studieresa till kinesiska Turkestan. Efter disputationen reste han till Afghanistan, vilket låg till grund för Uzbek texts from Afghanistan Turkestan (1938) och en etnologisk undersökning av de turkspråkiga folken i det området. 1938 var han i Turkiet för att söka i arkiven efter material om de svensk-turkiska förbindelserna under Karl XII.
Boken har jag lånat av en god vän. Den är försedd med personlig dedikation av Gunnar Jarring. I en sparsmakad återhållen berättar GJ om : (ex på kapitelrubriker)
Nikita Chrusjtjov och hans fall
Inblandad i svensk Vietnampolitik
Mellanspel i Förenta nationerna
Raoul Wallenberg
Nobelprisen
Diplomatkollegor
Avlyssning
÷
Det var mitt under ”kalla kriget” – jag var 30-40 år –
Intressant att få reda på åtskilligt om
”vad som EGENTLIGEN hände…”
