Från Eskilstuna och Lund strömmade de till
Det har ju varit lite si och så med vädret…
Men fredagslunchen kunde avätas utomhus!
Pappa Olle kom och spelade för oss!
Weekendbesök:1
Svara
månadsarkiv: maj 2015
Torpminne
Johannes Nilsson inplanterade för cirka 100 år sedan
Primula veris i trädgården .
För cirka 15 år sedan tog jag den vidare till Viken
Nu har den installerat sig väl
OCH
minner mig om forna vårar på vårt kära torp!
Väckarklocka
Min mor Eva dog 1974.
I hennes kvarlåtenskap fanns, då en mycket modern tingest,
en klockradio.
Den tjänade oss till 1993
DÅ
dog min moster Ebba.
Den har de senaste åren varit utsatt för mycken åverkan, främst trillande i golvet;
Numera har jag ju en utmärkt alarm i mobilen
SÅ
Jag bestämde mig för att ersätta den med en kvalitetsradio
SÅ
jag kan ligga i sängen och lyssna på Kaufmann!
MEN
Den visade sig skola programmeras av inköparem…
Jag är dock förhoppningsfull eftersom det är ett flertal elektonikexperter på ingång!
(De är förhoppningsvis mer LOGIsKa än jg)
Augustinus:6
Augustinus älskade lugnet och stillheten i den lilla kretsen vid Thagaste. Med blickarna mot pinjeskogen utanför fönstret brukade han varje morgon bedja:” Herre giv mig nåd att få dröja här under dessa fredliga kronor i förbidan på friden i ditt pardis.”. Men denna bön skulle icke uppfyllas. Lugnet blev kortvarigt. Efter blott några få år rycktes han mot sin vilja ut ur det och kallades till ett liv i rastlös verksamhet, där han skulle bli ledande gestalt i sitt hemlands förvirrade strider och den främste förkämpen för den kyrka som alltjämt räknar honom som en av sina pelare.
÷
”Augustinus började redan vid denna tid bli en berömd man och sin födelsestad Thagastes stolthet. Redan det att en man med en lysande bana framför sig som retor hade dragit sig undan världen och försakat allt för att hänge sig åt ett asketiskt liv var vid denna tid något uppseendeväckande”
÷
Augudtinus kände till ”faran”, dvs att visa sig ute i församlingen, men blev till slut, AD 391, , för att döpa en konvertit tvungen att infinna sig i en basilika
OCH
En dag under vistelsen där åhörde han gudstjänsten i basilikan. Själv trodde han sig okänd bland åhörarna, men ryktet om hans närvaro hade spritt sig bland folket.— Plötsligt avbröts biskop Valerius mitt i sin predikan av folkmassans rop:”Augustinus presbyter! Augustinus presbyter!”Ropen ljöd allt enträgnare och slutligen allt mer hotfulla — Att ett avslag skulle inneburit den yttersta livsfara är otvivelaktigt.
SÅ
Augustinus tvingades, mot sin innersta vilja, på grund av
pliktuppfyllelse fungera som
Biskop av HIPPO
fram till sin död 430.
Hans senare karriär som präst och biskop skulle domineras av kontrovers och debatt. Speciellt viktigt var hans kamp med Donatister och med Pelagianister. Donatisterna var en kristen separatistisk rörelse, som hävdade att endast de var den sanna kyrkan och att, som en följd därav , bara deras Sacrament var giltiga. Augustinus motattack betonade enighet, inte uppdelning, som tecken på sann kristendom och insisterade på att giltigheten av sakramenten berodde av Kristus själv, inte på någon mänsklig grupp eller institution. Pelagianism, en tidig 500-tals kristen reformrörelse, som hävdade att människan med sin fria vilja var personligen ansvarig för ett liv i enlighet med GUDs lag. Däremot hävdade han att på grund av arvsynden ingen kan helt styra sin egen motivation och att endast hjälp av Guds nåd gör det möjligt för personer att vilja och att göra gott.
÷
Augustinus måste räknas som en av arkitekterna bakom den enade kristendom som överlevde de barbariska invasionerna under 5: e århundradet och framstår som den som formulerade den kristendom som blev den religion som det medeltida Europa praktiserade. Han lyckades sammanföra sin ungdoms filosofiska kristendomen med den folkliga i hans församling i Hippo.
På så sätt skapade han en teologi som har varit grundläggande för den västerländska kristendomen, för både både katoliker och protestanter, sedan dess.
÷
Det var oroligt nog med det inre arbetet
MEN
Efter 20 års strider började hela det yttre också att vackla:
”Augustinus hade varit biskop i Hippo Regius i femton år då man där nåddes av underrättelsen om Roms fall för västgoternas anlopp på sensommaren 410.”
Läs den sista avslutande delen
Utslagen…
Ja, inte jag utan bokskogen!
Bo och Gull S. hade ordnat veteranorientering
i Svinstorp, norr om Örkelljunga.
OCH
vädret var tjänligt
varför den något bråtiga terrängen
inte blev alltför besvärande…
Fritillaria imperialis
Jag satte för ”en femtan år sedan” en lök
SEDAN
kom det varje år upp en grönskande stängel, som efter några veckor vissnade ner.
MEN
i år skönjde jag i början av april knoppar
som svällde
för att
mot slutet av april slå ut i fullblom!
Trägen vinner…
Vårligt besök
PLÖTSLIGT
fick jag i helgen besök ifrån Oxford.
Mitt Gudbarn STINA
numera Kristina hälsade på gamla farmor.
Här vår första
SELFIE!
Frag nicht warum…
eller
INTERNET IST WUNDERBAR !
1957 införskaffade vi vår första radiogrammofon.
Fattiga som kyrkråttor hade vi en mycket begränsad skivsamling.
En av de cirka 10 skivorna vi köpte första året var ovan
med introduktion av Noel Coward.
Det var den enda med ”leichtere Musa”, de övriga var klassisk musik med Beethoven, Verdi etc.
Vi spelade den om och om igen. Särskilt minns jag en sång
”Don´t ask me why”
÷
Nu har den dukit upp bland Jonas Kaufmanns kupletter från 20-30-talet
Den är komponerad av Robert Stolz och förekom i en film ”Das Lied ist aus” från 1930.
Jonas använder den nu som sista Zugabe under sin konserttur
Mission complete
DVS
lagom till Första Maj var pusslet färdiglagt.
DOCK
det fattas 6 bitar.
CD:n med Jonas´20-tals-hits har varit trevligt sällskap under aprileftermiddagarna
MEN
NU
är det maj och utomhusväder!
Das Lesen XXXII
För att citera Das Lesen XXXI:
Det har ju gått riktigt bra med läsandet i vår
…så här i början på maj är jag fortfarande i fas…
Det som tar tid är recenserandet.
SOM
MEN
att läsa böcker som kräver 5-6 redovisningsavsnitt är ju en nåd att stilla bedja om…
där jag avslutade med
”Återkommer när jag läst Twin Tracks!”
SÅ
det är det jag gör nu:
”It was a blustering late spring day in 1954 and a young Oxford medical student flung himself over the line in a mile race. There was an agonising pause, and then the timekeeper announced the record: three minutes, fifty-nine point four seconds.”
Våren 1954 hade den gamle och jag ännu inte träffats, men vi var ju var och en på sitt håll och alltsedan väldigt idrottsintresserade, så Roger Bannister var en hjälte i samma klass som Nurmi, Gunder Hägg, Sebastian Coe etc.
Vi noterade nog att han studerade medicin, men allteftersom åren gick blev det ju Jack Nicklaus, Bob Beamon, Gärderud och Zlatan …
SÅ
kom jag då 2011 till Oxford och upptäckte honom i Aulan i Pembroke College.
Nedan innehållsförteckningen:
Det är ju fascinerande att läsa om The sub 4-minutemile, inte bara genomförandet utan träningen som ledde dit; och hans övriga karriär med olympiadfinal i i Helsinki 1952 , VM och och EM.
MEN
Vi har bara hunnit till sid 147/362. Det som följer är nu för mig än mer intressant. Han utbildar sig till en internationellt erkänd neurolog. På grund av sin erfarenhet som toppidrottsman blir han invald i diverse både nationella och internationella kommittéer när det gäller toppidrottens träningsmetoder, inte minst dopingfrågor. Hans sista stora projekt är i ledningsgruppen för Londonolympiaden 2012.
SÅ
SÅ
det var ett lyckligt sammanträffande!