njuter av tillvaron som liber (??) studiosus i Lund.
Han kämpar vidare med studierna i biokemi på lediga stunder från
kårpamperiet!
Emellanåt slår han sig lös som spexare…
för att någon gång dyka upp som gäst vid släktens bemärkelsedagar!
Han önskas fortsatt lycka och framgång
many years to come!
Det har ju gått riktigt bra med läsandet i vår – jag är ifas= so far 10 böcker
SAMTIDIGT
håller jag ju på med att försöka sortera bokbeståndet
Utöver alla högar, lådor och tidigare insorterade böcker
HAR JAG JU
AKUTHYLLAN
Där står böcker sedan flera år som jag ska läsa ”snarast”
Där står t.ex sedan åtskilliga år Augustinus bekännelser
Bland mitt nya sorterande finner jag så Alf Ahlbergs:
AUGUSTINUS den första moderna människan
ETT lämpligt projekt.
Jag har börjat på Alf Ahlbergs genomgång:
(Den är utgiven 1952 så AA:S uppfattning om ”flertalet” gäller ju förmodligen inte längre)
Förord
Augustinus namn torde hos flertalet frammana bilden av en gammal dammig ”kyrkofader”, som på sin höjd kan intressera en teolog men saknar all aktualitet för en vanlig nutidsmänniska. Mycket få är väl de, som anar vad han betytt, icke blott för kristendomens och den kristna kyrkans utformning utan för hela vår västerländska kulturs uppkomst och prägel, Därmed har han för oss ett intresse, som sträcker sig långt utöver de teologiska stridsfrågornas eller den kyrkohistoriska forskningens trånga gränser. Ingen som hyser något intresse för vår västerländska kulturs framtid kan undgå att fängslas av den tid, vari den först skapades. och i denna skapelse spelar Augustinus en central roll.
Följ den spännande fortsättningen!
Min vana trogen tillskansade jag mig en deckare sist jag var i Stockholm
Reginald Hill har jag ju tidigare läst åtskilligt av.
Hill is best known for his more than 20 novels featuring
the Yorkshire detectives Andrew Dalziel, Peter Pascoe and Edgar Wield.
SÅ
när jag inför återresan till Viken ryckte denna bok ur bokhyllan på Kungsholmen
trodde jag det var ytterligare en sådan.
MEN
Det dröjer inte länge bland de 581 pocketsidorna förrän jag förstår att det här är en helt annorlunda bok.
A big fat mystery which has the enduring power of a myth … Hill proves once again that the driving force of a successful crime novel is character not incident… The heights of the Daziel&Pascoe series aside, Hill has never writen a better book.
Evening Standard
Jag läser på…. Efter cirka 170 sidor och och framme vid BOOK 2 ” The beautiful trees”
som inleds med ett citat från Heinrich Heine:
Mit gerührten Herzen werde ich ihnen vor ihrem Tode alle Unbill verzeihen – die sie mir im Leben zugefügt – ja, man muß seinen Feinden verzeihen, aber nicht früher, als bis sie gehenkt werden
Vad ÄR det här för en bok ?
och börjar Googla på Reginald Hill
Läser där
Hill died on 12 January 2012 after suffering a brain tumour.
The Woodcutter var hans sista bok, publicerad 2010
SÅ
då förstod jag…
Han har skrivit en bok för evigheten!
The Woodcutter combines romance, fairy tale and tragedy
in one of the most gripping crime novels of the past few years .
Den är OLIIIDligt spännnande – jag kan inte hålla mig från att ligga och läsa till 3-tiden på natten…
Nu när jag skall försöka sammanfatta läsupplevelsen kommer jag dessutom på att han roat sig med att smyga in pastischer på åtskilliga tidigare äventyr såsom Greven av Monte Christo, Sherlock Holmes, Smiley, Moby Dick;
÷
´Hill´s plotting is brillant, the jokes first rate, the prose supple: it´s his humble awe at the English language that enables him to be a minor master of it´
Daily Telegraph
Förra årets celebrering av detta födelsedagsbarn lystes upp av GULA krokus
I år får det bli BLÅA!
Sedan ett tiotal år tillbaka har hans liv helt dominerats av fotografering.
MEN
han har många fler strängar på sin lyra
SOM
svampplockning
ridning
OCH
WOODCUTTING
SE
Morgondagens recension
Kort uppdatering om Jonas´första två månader 2015:
Januari på ROH
”Jonas Kaufmann brings down the house with the sheer beauty of his singing”
”Andrea Chenier” in London
Jonas Kaufmann, Anja Harteros and Antonio Pappano during the concert performance of
Verdi’s ”Aida” (Auditorium Parco della Musica in Rome, February 27th).
”A new studio recording of Verdi’s epic masterpiece Aida was produced by Warner Classics and featuring an all star cast proves that the tradition of recording large scale operatic works in the studio is still alive. What’s more, the new recording, due for release in October this year, will boast an authentically Italian provenance with conductor Sir Antonio Pappano at the helm.”
MEN
I år skulle JK ”bara” sjunga två föreställningar på Metropolitan,
två föreställningar som sedan månader är SOLD OUT
04.03.2015, 07.03.2015 Bizet, Carmen !!
Due to illness Jonas Kaufmann has cancelled the performance on March 4th !!
New York, Metropolitan Opera
Spänningen stiger
om han är på plats den 7/3!!????
Meddelande 21.00 5 /3
Jonas Kaufmann has canceled his performance as Don José in Bizet’s Carmen this Saturday, March 7 matinee, as he is still ill with the flu and unable to travel to New York. Yonghoon Lee, who substituted for Kaufmann at last evening’s performance, has agreed to sing Don José on Saturday.
…eller snarare vår-PROMENAD
Min hastighet i skogen är just nu ännu lägre än vanligt , på grund av en sträckning i höften…
MAO:
Igår var det veteranorientering i Pålsjö skog.
Astrid Johannesson var banläggare och hade utnyttjat terrängen maximalt,
dvs vi rörde oss hela tiden ute i kartans marginaler
På väg till kontroll nummer 1 uppe på Landborgen öppnade sig plötsligt vyn
över Öresund.
Vid foten såg jag detta minnesmärke.
Vid efterforskning på
på Google hittar jag bara franska och finska artiklar…
(verkar ha något med mätning av medelvattenstånd att göra…)
Sedan nerför backen och rundande Pålsjö damm,
över järnvägen förbi tennisbanorna,
åter in i skogen till kontroll 5.
De återstående kontrollerna 6-10 var
”the same procedure..”
ÅTER
vid klubbstugan möttes jag av denna syn!
Igår blev det officiellt vår.
I varje fall i Höganäs kommun
Det var första gången i år man kom och tömde
TUNNAN
Vädret var synnerligen tjänligt
VARFÖR
Jag skyndade mig ut och fortsatte räfsa gräsmattan
OCH
KALKADE
Revirägaren nästgårds
(på ödetomten)
ÖVERVAKADE!
Denna 146- sidiga bok fick jag mig tillsänd på posten av DDM!
Den anlände i mitten av oktober 2014.
Jean Jacques ROUSSEAU
1712-1778
har jag haft ett diffust och mest negativt begrepp om.
Det jag uppfattat om Emile och andra av hans skrifter har,
särskilt sedan jag ”för en femtan år sedan” besökte Annecy , där han ju har ett minnesmärke som Turistrådet gör stor affär av, samtidigt som det i folkdjupet fortfarande finns en djup misstro
mot hans handlande som make och far…
Madame de Warens (31 March 1699 – 29 July 1762[,
was the benefactress and mistress of Jean-Jacques Rousseau.
Fountain and bust of Jean-Jacques Rousseau located at the place
of his first date with Madame de Warens, Annecy, Haute-Savoie, France
”Without doubt, she was a very controversial woman, leading a liberal life for a woman of her time. She annulled her marriage to M. de Warens in 1726 after failing in a clothing business that she was putting together. Rousseau met her on Palm Sunday 1728, forever changing both their lives. It was said that she was a spy and a converter for Savoy, then part of the Kingdom of Sardinia. She gave Rousseau the education he lacked and fulfilled his hungry spirit and his need for love. Rousseau never forgot her after she openly initiated him in the matters of love and ”intimacy.”
SÅ
Eftersom jag inte är van vid att det högtidligt, utan tidigare kontakt, skickas böcker via post
och med bakgrund av ovanstående började jag prompt att läsa…
Det är den tråkigaste bok jag faktiskt tvingat mig att läsa ut!
Även om det tog fyra månader!
Det är ett referat från tio promenader:
Den första inleds:
”Så är jag då ensam i världen;jag har varken broder släkting, vän eller sällskap, ingen annan än mig själv. Den mest sällskaplige, den mest kärleksrike bland människor har blivit av dem utstött genom en enhällig dom. De ha i sitt utstuderade hat sökt finna det lidande som skulle kunna vara grymmast för mitt känsliga hjärta och de ha med våld slitit alla band som förenade mig med dem.Jag skulle ha älskat människorna trots dem själva. De ha endast genom att upphöra att vara människor kunnat undgå min tillgivenhet. De är således främlingar, okända, med ett ord ingenting för mig, eftersom de så velat. Men jag, lösryckt från dem och från allt, vad är jag då själv? Se där vad som återstår för mig att undersöka. Olyckligtvis måste denna undersökning föregås av en blick på mitt eget läge; det är en tanke som jag med nödvändighet måste fullfölja för att komma från dem till mig.”
Ofta inleds en promenad med en intressant iakttagelse:
Tredje promenaden:
”Jag gammal blir men slutar ej att lära”. Solon upprepade ofta denna vers på sin ålderdom. I en bemärkelse skulle jag kunna säga detsamma även på min; men det är mycket bedrövligt vetande som tjugo års erfarenhet låtit mig förvärva – okunnigheten är vida att föredraga—”
Fjärde promenaden
I det lilla antal böcker som jag ännu någon gång läser år Plutharchos den som fängslar mig mest och som jag har mest nytta av.
MEN
Sedan följer bara ett tradigt ältande om hur förfördelad han blivit över att oförtjänt att blivit kritiserad .
FÖRST
Femte promenaden lyckas han hålla sig till det angivna ämnet och berätta något angenämt.
” Bland alla de platser jag bott (och jag har bott på förtjusande ställen) har ingen gjort mig så verkligt lycklig och hos mig efterlämnat ett så kärt minne som ön St, Pierre i Biennesjön.”
Ältandet, som han inte kan hålla sig ifrån!, utmynnar ffg i att notera något positivt: Naturen är en källa till glädje.
UNDER
Sjunde promenaden, då han inledningsvis ger uttryck för ångest och ledsamhet upptäcker han glädjen i att IAKTTA:
”—Jag fick smak för denna vederkvickelse för ögonen som i olyckan lugnar, roar, förströr sinnet och gör ett avbrott i bekymren. Föremålens natur bidrager mycket till denna avledning och gör den mera förförisk. Ljuvliga dofter, livliga färger. de elegantaste former tycks tävla om rätten att dra till sig vår uppmärksamhet.—”
8,9,och10de promenaden är korta, tydligen ej avslutade av Rousseau själv
Eighth and Ninth Walks were completed, but not revised by Rousseau, the Tenth Walk was incomplete at Rousseau’s death.
Ur Wikipeda:
”—Rousseau’s novel Emile, or On Education is a treatise on the education of the whole person for citizenship. His sentimental novel Julie, or the New Heloise was of importance to the development of pre-romanticism and romanticism in fiction. Rousseau’s autobiographical writings — his Confessions, which initiated the modern autobiography, and his Reveries of a Solitary Walker — exemplified the late 18th-century movement known as the Age of Sensibility, and featured an increased focus on subjectivity and introspection that later characterized modern writing. His Discourse on Inequality and The Social Contract are cornerstones in modern political and social thought.—”
I en bok som jag sparat från min morbror Rulles bibliotek har jag i vinter funnit detta tidningsurklipp:
Det bör ju ha varit 1962 –
Tidningen, med tanke på papperskvaliten Veckojournalen!
I am still confused
BUT
on a higher level!
Det fina vädret vi hade sista februariveckan
SOM
fick mig att starta vårbruket,
har förbytts i småregn och småblåst .
När jag nu slipper ägna tid och kraft åt VM i Falun
har jag återgått till vårstädningen
Pusslet som 5/2 såg ut som ovan,
har kommit in i sin långsamma slutfas.
Det är 137/1000 svarta bitar kvar.
÷
Jag har förutsatt mig att åtminstone lägga 5 bitar/dag
FÖLJ den spännande fortsättningen
