LYCKADES!
15.19
Dvs det projekt som misslyckades på grund av borttappat busskort
kunde igår genomföras!
15.25
Jag kom ju iväg 1 1/2 timme tidigare
15.29
Vädret visade sig från sin bästa sida.
15.36
Vid tallen till höger vände jag hemåt dagen innan.
Nu sträckte jag ut mot Lerberget
15.44
tog jag fram iPhonen och kollade busstiderna
Näst buss hade avgångstid
15.53
MEN
den hann jag ej
15.59
men väl
16.13
16.18
OCH
åkte de två hållplatserna tillbaka!
Det började bra…
Vädret var synnerligen tjänligt:
Varmt för årstiden uppehåll 6 sek/m från S
Jag var flitig med städning och matlagning hela förmiddagen
Skulle efter en frugal lunch ge mig ut på en lång promenad längs stranden i medvind
för att sedan ta bussen hem.
Vi d tvåtiden tog jag på mig träningsoverall, tog fram busskortet
OCH
skulle sedan utrusta mig med mobitelefon och kamera
MEN
de var som bortblåsta.
Efter en dryg halvtimma hade jag hittat båda
MEN
DÅ
hade jag förlagt mina JoJo-kort!
Jag mindes ju bestämt att jag tagit fram dem ur plånboken innan jag började leta efter kamera och mobil och …
Ju längre jag letade desto mera BESTÄMD blev jag att de SKULLE hittas.
EGENTLIGEN
hade jag ju kunnat gå ut en sväng i eftermiddagssolen och leta reda på dem
EFTERÅT
MEN
JUST som jag efter 11/2 timme givit upp projektet återfanns de
MEN
Då var kl 16.30 och solen gick ner 16.14!
SÅ
jag fick avstå från den långa promenaden med bussfärd hem ändå…
MEN
17.04
Jag trodde jag var ensam på stranden
17.09
dvs Jag och katten
Det verkade som katten också trodde jag var den enda att charma…
MEN
17.11
När jag gått rundt udden dök det upp en medvandrare
17.14
SOM
visade sig vara ute och rasta´ hunden.
17.23
Det mörknade allt mer
MEN
17.25
när jag vände hemåt för att gå i ”skogen” hemåt i motvinden
visade det sig vara full rulle på golfbanan…
17.27
var det inte för mörkt att plocka svamp…
En visserligen litet gammal men dock ..
SILLKREMLA
17.32
när jag gick inne bland bebyggelsen tändes gatubelysningen
17.44
närmade jag mig hemmet!
Nu har jag tagit hand om både kort, kamera och mobil inför morgondagen!
sa´s det ofta i mitt barndomhsem vilket betydde att det mest fanns tomglas i skafferiet.
Det var bara ett talesätt
MEN
Nu kan man ju på Google få reda på bakgrunden!
Nåväl
Häromveckan var det dags att sätta undan dessa tompavor:
1. Jelen är ett serbiskt öl som vår helnykterist DDM hade hamstrat
vid sitt besök i Belgrad i september
OCH
som jag kunde njuta av under Sigges födelsedagsfirande
tillsammans med
utflykter i Sörmlands natur.
Pernodflaskan har funnits i spritförrådet ”en femtan år”. När vi våren 1955 åkte till Paris för att jag skulle träffa den gamles föräldrar och vi därstädes förlova oss propsade den blivande fästmannen, i Strindbergs efterföljd, att vi skulle dricka absinth – vilket då innebar just denna produkt. Sedan har vi någon gång under 80-90-talet köpt en flaska för att påminna om gamla tider. Men nu är den utsupen!
I Paris 1955
Wolf Hall var ju en av mina största läsupplevelser.
Fortsättningen ”Bring up the bodies” försåg författaren
med Bookerpris nr 2
SÅ
När Adlibris lockade med hennes senaste,
… and other stories
är den fulla titeln
således en novellsamling, kunde jag inte motstå!
Det är en sparsmakad samling texter på 242 glesa sidor med inalles 10 ”short stories”, varav ”The assassination…” är den avslutande. Många startar ganska alldagligt, för att subversivt glida över i och sluta ”sinister and unsettling”
Det är svårt att enkelt beskriva, jag utnyttjar recensentproffs för att sätta fingret på hennes mästerskap
In The Assassination of Margaret Thatcher, Hilary Mantel’s trademark gifts of penetrating characterization, unsparing eye, and rascally intelligence are once again fully on display.
Stories of dislocation and family fracture, of whimsical infidelities and sudden deaths with sinister causes, brilliantly unsettle the reader in that unmistakably Mantel way.
Cutting to the core of human experience, Mantel brutally and acutely writes about marriage, class, family, and sex. Unpredictable, diverse, and sometimes shocking, The Assassination of Margaret Thatcher displays a magnificent writer at the peak of her powers.
Som framgår av Wikipedalänken ovan har hon ju före WH och ButB
skrivit åtskilligt som ligger och väntar…
När det igår regnade hela dagen
övergick jag till växtskötsel
INOMHUS
Rationellt!
Det var bara att följa bruksanvisningen.
Bevattnade och klara!
Spänningen stiger!
Senaste seansen på Föreläsningsföreninga´
var mycket intressant
Det var professor Fredrik Nilsson från Lund som berättade om
spritsmugglingen i Östersjön under 20-30-talet.
– Bland annat skickades stora depåfartyg ut från Tyskland som ankrades upp på internationellt vatten. Sedan lastades spriten om och nådde svenska kusten med snabba motorbåtar, så kallade ”spritracers”. Det finns till och med dokument som visar att spritfyllda torpeder avlossades mot svenska kusten för att sedan plockas upp,- säger Fredrik Nilsson.
Som sagt:
Sehr interessant
Denna bok, av Adolf Hallman, fick jag
tillsammans med två om Paris på sjuttiotalet av Allan Bescher,
”morbror Allan”
(en person värd en egen blogg vad det lider…)
1893- 1968
Där har de stått i bokhyllan och samlat damm.
NU
har jag ju äntligen litet tid att sortera i mitt bestånd
OCH
blir helt förundrad över vilken bibliofil skatt dessa böcker är.
” Med illustrationer av författaren”
Texten är bara på 103 sidor men tidskrävande på grund av sitt innehåll
EX:
”Staden var under dessa år en vallfartsort för grannländernas författare och konstnärer. Överallt på Strøget såg man kända ansikten, mest norrmän, med Hamsun, Olaf Bull, Wildenvey och Nils Kjær i spetsen. Av svenska författare såg man Henning Berger, Frank Heller och någon enstaka gång Hjalmar Söderberg. De var allesammans fast bosatta i staden och de samlade gärna landsmännen i sina hem. Det finaste var att komma till Söderbergs i det gamla förnäma hemmet på Allégade, där fru Emilie var den danskt glättiga, alltid omtänksamma värdinnan. Henning Bergers frukostbjudningar i övre våningen i det gamla rokokopalatset i Christianshavn [Strandgade 26 vån 3 var överdådigt roliga och långa. Sällan varade de bara ett dygn, sägnen berättar om veckolånga fester. Även Frank Heller var en gästfri värd om än hans bjudningar uteslutande bestod i “ett liv efter elva”, som han brukade säga, en enkel supé efter restaurangdags, man stängde klockan elva i dåtidens Köpenhamn. Hans dubblett på Ahlefeldsgade i fonden av Ørstedsparken gästades under åren av hela det intellektuella Norden. Jag minns ännu den “skrappe gamle dame”, fru Hvorupkjær, som han hyrde hos, en mager och till synes ondskefull kvinna, som i grund och botten var en riktigt hjärtegod gammal köpenhamnska. Hon visade alltid sitt missnöje över de bullrande nattliga invasionerna, hon brummade och hon förmanade, men snart nog stack hon leende in sitt annars så skarpa ansikte genom dörren och bar fram ett överdådigt “koldt bord”, med alla det danska charkuteriets läckerheter och med en Rød Aalborg mitt i all härligheten.
För den yngste bland gästerna, som var målare, blev hon till och med mecenat och beställde av honom sitt porträtt i olja. I betalningen, som ingalunda var dålig, ingick även ett dagligt mål i hennes lilla trevliga, gröna kök. På grund därav tog det rätt lång tid innan porträttet blev färdigt, fru Hvorupkjær var en lika frikostig som utmärkt matmamma. Men då tavlan äntligen stod där, fernissad och i fin guldram, hade också den unge artisten, som nu kommit att hålla av gumman, målat henne så förnäm att hon liknade en hertiginna. Åtminstone var detta den spydigt småleende Frank Hellers åsikt.
Konstverket fick jag aldrig återse och inte den gamla damen heller. Hon har för länge sedan gått till skuggorna. Men aldrig kan jag passera Ahlefeldsgade n:r 18A utan att kasta en blick upp mot tredje våningen och minnas den goda fru Hvorupkjær.
Ur Wikipeda:
”…Adolf Hallman var illustratör och skribent är nog idag mest känd för att ha illustrerat ett antal böcker under 30-talet, bl.a. Bertil Malmbergs “Åke och hans värld” och Söderbergs “Förvillelser” (1938 års upplaga).
Hallman föddes i en arbetarfamilj i Göteborg men fick möjlighet att studera vid Valands målarskola under åren 1914-1916. Han kom sedan att verka i både Stockholm, Köpenhamn, Paris och New York. Han var radikal och uppskattade anarkisternas idéer. Han gav ut ett par böcker runt 1930 där han i ord och bilder skildrade livet i kontinentens storstäder. Dog gjorde han Rom 1968…”
Boken är utgiven på Bonniers förlag, startar med en skildring av hur hans sällskap kommer seglande från Malmö via Saltholmen. Samtidigt som han beskriver hur den dagens infart till ”Havn” ter sig berättar han historien hur Valdemar och Absalon grundar det.
Han fortsätter i nästa kapitel LANGELINIE som inleds:
Langelinies första blomstringstid inföll under adertonhundratalets två sista decennier.. Det var i ”De store Kejsardages tid”, då furstar från tre väderstreck gästade danska hovet och ”Europas svärföräldrar” som Christian och drottning Louise kallades.
Kapitel III heter HAMNPROMENAD och berättar om det gamla befästa Köpenhamn :
En köpenhamnare tänker först och främst historiskt på sina forna befästningsvallar. Hans minns ”Svenskekrigene” med Carl XGustavs härar utanflr Kalvbode Strand, kungen som ville utplåna Köpenhamn från städernas antal och göra Malmö till Nordens huvudstad. Han kan inte annat än känna sig tacksam vid minnet av dem och han firar så gärna den 1886 instiftade tack och åminnelsefesten ”Store Bededags Aften”
Det fjärde och längsta kapitlet heter STRØGET och skildrar Guldaldern:
”Man har betecknat 1800-talet första hälft som den nästan barnsligt idylliska tiden, den mätta självgoda borgerlighetens tidsålder. Det stämmer nog. Kritiken är i många avseenden berättigad. Men det en smula dåsigt sorglösa tillståndet kan med välvilja förklaras. Efter de hårda krigsåren som avslutades med engelsmännens bombardemang av KÖpenhamn med förlusten av flottan och stadsbankrutt som därefter följde, hade Danmark så småningom börjat leva upp igen.”
Det var HC Andersens och Søren Kierkegaards Köpenhamn
Kapitel V ”Andreas Vindings Köpenhamn” är det för mig mest intressanta.
”Mitt” Köpenhamn daterar sig från 1947 då det ju efter krigsslutet blev familjens nöjes-och
kulturutflykts mål. Då åkte vi färja och tåg till Vesterbro – promenerade snabbt till Rådhusplatsen, Ströget och återvände via Tivoli.
NU
får jag reda på att
Rådhuset stod färdigt först 1905!
Sista och avslutande kapitlet handlar om hur Adolf Hallman blir anställd på Politiken 1922
OCH
avslutas:
— Vi fortsatte vår båt från Köpenhamn uppåt Öresund, längs Själlands kust. Vi gick iland här och där i de små utmärkta hamnarna. Längs Strandvejen gled strömmen av cyklar med Danmarks ungdom, par om par, sjungande i sommarnatten.—
The same procedure…
.. as every year!
NÄMLIGEN
Influensavaccination!
När jag ändå kostat på mig resan till Höganäs
smet jag in på Lidl
OCH
provianterade Amryllislökar till
EXTRA-pris
Följ den spännande fortsättningen!
Födelsedagsbloggen 2013 avslutades:
…funderar de som bäst på vad de ska göra av resten av sitt liv
÷
Mitt grundtips om studier vid det lokala universitetet
STÄMMER med 23:an
DOCK
är det inte något ”vanligt” han studerar.
Vid förfrågan har jag fått följande beskrivning:
The Game Assembly is an 2,5 year long game production education giving the students 550 YH-points. Since we are an Advanced Vocational Education one third of the education is spent at a workplace At The Game Assembly the LiA is placed in the last period of the education. This is a direct request from the Swedish games industry since game developing games is such a complicated and demanding process.
22:an
DÄREMOT
befinner sig sedan nio månader
i LONDON
där hon arbetar på ett café i Hoxton.
20-årsdagen kommer att firas i Lund den 14 november!
då emigranten återkommer på ett tillfälligt besök i hemlandet…
Jag besöker ju ”graven” mest varje dag
Idag var ett passande väder
med en stilla bränning lugnt suckande in emot strand!