Jag brukar ju försöka läsa något av Årets pristagare innan den 10 december.
SÅ
Jag införskaffade denna novellsamling…
MEN
Simone och SVEN
tog all min energi i anspråk.
*
Själva dagen dominerades av TV:
Jag brukar ju försöka läsa något av Årets pristagare innan den 10 december.
SÅ
Jag införskaffade denna novellsamling…
MEN
Simone och SVEN
tog all min energi i anspråk.
*
Själva dagen dominerades av TV:
I samband med Gåsmiddagen bestämdes att vi den 8 december skulle åka till Louisiana
och se de båda utställningarna ” Jorn och Pollock” resp ”Arktis”
MEN
Det visade sig att stormen ställt till det för gruppen.
Sonen Gustav hade till exempel måst ägna trettio timmar
för att ta sig hem från Stockholm på grund av Öresundsbrons stängning!
Vi var dock inte beredda att helt avstå från
”Gemütliches Beisammensein”
SÅ
Vi flyttade evenemanget till LUND
Vi inledde med glöggparty på Grönegatan
Katten Alfie ingår även i hushållet!
För att ta det från början:
Ännu på torsdagsförmiddagen vilade adventsfriden i huset.
Jag hade varit i stan och köpt JUL-te, laddat julburken och förberedde Andre advent…
De sista prästkragarna fick lysa upp köksbordet.
MEN
Det tog successivt i att blåsa
Stormvarningen uppgraderades från en etta till en tvåa.
Jag var ute och ”stormsäkrade” trädgården:
allt löst togs in eller förankrades.
Mörkret föll 15.30, det blåste allt mer, en ojämn byig vind, men inget sensationellt för oss kustbor
SÅ 18.29
(ja jag antecknade klockslaget!)
kom så den först riktiga köraren.
SMHI hade först spått maximum ca kl 19…
MEN
Det bara ökade och ökade
först framåt 04-tiden slutade huset att gunga…
Under fredagen startade uppröjningen, men det blåste fortfarande för mycket för takläggarna.
SÅ
Lördagsmorgon..
Det hade vi liksom inte räknat med…
Det var inget att be för..
Det måste lagas provisoriskt!
Här på västsidan har GPSS gått så illa fram att den ska läggas om till våren
MEN
Tills vidare får det ju tätas.
När jag så skulle pusta ut framför TV:n på kvällen
HADE JAG INGEN BILD
Den här parabolen har tjänat troget i 15 år…
MEN
Sven och dess följder blev väl bara för mycket!
DOCK
”Det är världsligt ” som moster ELSA sa´
(och så har vi en vanlig antenn också till den gamla ” FrukostTV:n”)
DVS
och nu
SVEN
Däremellan har vi ju här vid sydvästkusten haft fler stormar som inte väckt nationell uppmärksamhet som t.ex den sk Adventsstormen 2011 ,som på grund av det höga vattenståndet vållade stor förödelse på stränder och i hamnar.
SÅ
man är ju härdad..
Det som har gjort SVEN så föga uthärdlig är
dels att den kom så nära inpå Simone :
TVÅ orkaner samma höst minns jag mig inte ha upplevt de 47 år vi har haft fastighet 250 m från Öresund!
dels att blåsandet håller på så LÄNGE – det rör sig om 48 timmar med över 25/m per sekund.
Så här såg det ut sedan vi rensat upp efter Simone:
Det krävs vindstyrkor över 30 m/ sek för att hota vasstaket –
dessutom betyder vindriktningen en del.
Simone blåste med denna styrka endast 4 timmar
MEN
efter 12 timmar med över 30 sekundmeter SVEN blev resultatet det här
Jag har redan beställt nyläggning av denna sektion , så det är ej så upphetsande
Vad som är sorgligare, är att det har börjat rasa även på den östra sidan…
En viss tillfredsställelse har jag för att jag, som inte ska ha något julfrämmande, legat lågt med fönsterputsandet sedan SIMONE
Det hade varit ogjort arbete…
Så har jag läst ännu en underbar bok av PO Enquist.
Jag är helt enig med
DÄRTILL:
Jag läste ju Axel Munthes ”Boken om San Michele” redan 1953, då jag ju även på min första italienska resa besökte detsamma. AM berättar i boken hur han under sin praktiktid i Paris besöker La Salpêtrière, och Charcots föreläsningar. Han uttrycker sig kritiskt till vad han får uppleva.
På hösten 1953 startade jag mina medicinska studier och blev medveten om vilken insats Charcot och hans lärjungar (ex Sigmund F. som han kallas i PO:s bok!) gjorde för neurologin – även om just CH:s och Blanche´s paradnummer HYSTERIN var ett misstag – vilket Charcot själv mot slutet kom på.
Blanche Wittman, kvinnan på bilden ovan, medvetslös i Babinskys armar, är bokens Blanche. Hon blir sedermera via La Salpêtrières röntgenavdelning assistent till Marie Curie, bokens Marie.
Trots att boken berör ett ”svårt” ämne är den väldigt lättläst,
Sedan jag blev änka har jag återgått till barndomens sedvana att varje jul starta på ett pussel.
Det var faster Stina som inspirerade.
De äro alla sparade så det finns att ta av
I år kommer jag inte att ha något julfrämmande…
SÅ
Jag beslutade att redan nu lägga mig/puzzlet
i beredskap!
Det är på 1500 bitar och föreställer
(enligt den nederländska tillverkaren)
Der Shuskan Berg U.S.A.
Följ den spännande fortsättningen!
D.v.s.
50-åringarna!
Idag gratulerar vi Marie i Ramsjömåla för uppnått halvsekel!
(Killen bredvid kommer strax efter…)
Så var det dags för det andra
Denna gång handlade det om musik:
”På söndag är det dags för nästa ”levande möte” i Vikens kyrka. Den här gången är det jazzmusikern Georg Riedel som ska samtala och musicera med organisten och professorn Johannes Landgren De talade över
”Musik – skeendets konst”
Johannes Landgren är professor i orgel och improvisation vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet men även jazzmusiker. Han berättade att han är uppvuxen i en högkyrklig familj med åtskilliga präster i nuvarande och gångna släktled.
Georg Riedel har ju genom sin tonsättning av Astrid Lindgrens författarskap blivit folkkär, men jag hade ingen aning om hans bakgrund. Han är född 1934 i Kalovy Vary ( Karlsbad)i nuvarande Tjeckien. 1938, dvs när Georg var 4år, fann familjen för gott att fly till Sverige, eftersom modern var judinna och fadern socialdemokratiskt verksam.
Hittat på nätet:
”Den första kompositionen skrev Georg i tidiga tonåren. I den åldern upptäckte han också jazzen, vilket ledde till att han bytte instrument från fiol till kontrabas. Från mitten av 1950-talet spelade han med Lars Gullin och Arne Domnérus, och det var då som han också på allvar debuterade som kompositör och arrangör. Senare har han spelat med bland andra Jan Johansson, Stan Getz och Radiojazzgruppen.”
Båda hade erfarenheter av att spela med Jan Johansson, som de beundrade. Han skapade en ”svensk jazz”. Hans tragiska tidiga borgång i en trafikolycka, innebar ju emellertid att Georg Riedel med utomordenlig framgång övertog JJ:s uppdrag att tonsätta Pippi Långstrump och så småningom hela Astrid Lindgrens författarskap.
Samtalet omväxlades med musik.
Först fick vi sjunga ”Temapsalmen” 717
till deras ackompanjemang:
Vers 2
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tommar gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Vi avslutade med att sjunga kanon på
Bereden väg för Herran användande både den sedvanliga och den dalska varianten
har varit i Moskva
Vid hemkomsten till München, på ”Black Friday”
var han i Kaufhaus Beck och signerade skivinköpen.
Slit och släp…