I söndags var vi inbjudna till det första av de
Stina Hagman och Helena Morath
har tagit initiativ till
Vi var en ansenlig skara som förväntansfullt hade infunnit oss.
De samtalande var ju inte vilka som helst:
I norra ringhörnan Antje Jackelén biskop i Lund,
I den södra Peter Sylwan, vetenskapsjournalist.
Det bästa var nog den inledande psalmen,
som tydligen kommer att sjungas före varje samtal:
Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan går.
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar, och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
Psalmen skrevs 1999, texten av Ylva Eggehorn och musiken av Benny Andersson
Som en kuriositet kan nämnas att
Peter Sylwan förekommer i denna bloggs FÖRSTA inslag:
Det var i januari 2006, den gamle läste i HD
att Peter Sylwan skulle hålla föredrag om sin nya bok TILLIT i Båstad.
Vi var väldigt inställda på att åka, men det blev dåligt väglag, så vi
bestämde oss för att KÖPA boken i stället
OCH
Det är det beslutet som finns med i bloggtexten
som EGENTLIGEN inte
var avsett som en sådan.
Det var DDM som plötsligt utrustade mig med en blogg
och tog en sk ”Vikenbulletin” och gjorde till en bloggtext:
”Tillit är en vindlande, spännande och lättbegriplig upptäcktsresa i vetenskapens värld: Vad har den att säga om moralens rötter och medvetandets mekanismer? I berättelser om en mångfald av fascinerande experiment får vi lära oss till exempel varför många djurarter på ett synbarligen oegoistiskt sätt delar med sig. Den evolutionära biologin har avslöjat mycket om vårt dolda känsloliv och vårt nära släktskap med allt levande på jorden. Mindre känt är kanske att den också visat vilken betydelsefull roll estetiken har i livets långa utvecklingshistoria. En genomgående fråga i boken är hur långt får vi själva manipulera livets mekanismer, en fråga som kanske är mer konkret och vardaglig än vi tänker på ? det handlar om morgondagens mat. Vad är egentligen genmanipulerad föda? Kan vi lita på att den inte är farlig?
Tillit är en bok om vår tids vetenskap och om vad den säger om hur det är att vara människa. Som en röd tråd genom berättelsen går tilliten som det avgörande villkoret. Om vi inte kan lita på varandra ? om vi inte kan känna tillit ? då kommer vi inte heller att kunna finnas till. ”
OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET
som det står i idrottsreferaten
Jag var litet undrande hur det skulle te sig…
MEN
det blev verkligen ett stimulerande samtal
om
SKAPELSEN och VARAT
