Veteranorienteringen var igår strax söder om Örkelljunga idrottsplats.
Det visade sig att här fanns rejält kuperad terräng.
Det var ju bara 1 1/2 dygn efter Stormen Simone
så det fanns rikligt med nyfallna träd som spärrade vägen
Det blev en riktig genomkörare!
När jag gick och la´mig i förrgår kväll skrev jag:
Jag har varit ute i trädgåden i mörkret och konstaterat att
gräsmattan verkar vara översållad av takvass
och att ett hylleträd knäckts…
Vilket ju ägde sin riktighet
Det var ju inte fullt så illa som efter Gudrun
DOCK
Dagen blev fylld av bestyr med att ordna reparation, kontakta försäkringsbolag etc
MEN
Jag minns moster Elsas mantra:
”Det är världsligt”
Sedan närmre två dygn har det ju varnats för den annalkande stormen.
Under söndagen rörde det sig om en stormvarning klass 2.
När jag vaknade på måndagen hade den skärpts till en 3:a .
Närmre studium av prognosen för VIKEN gav vid handen att
maximum skulle inträffa någon gång mellan kl 16 och 22.
VARFÖR
jag under förmiddagen enligt uppmaning gick ut och städade trädgården
så att inga ”kringflygande föremål” skulle ställa till det.
13.05
hade jag plockat ner alla kvarsittande äpplen från träden.
14.36
På förmiddagen ringde min taktäckare. Jag hade budat honom redan i augusti,
för en översyn inför vinterns oväder utan att ha blivit bönhörd.
DOCK
hörde han själv av sig under förmiddagen och kom och reparerade de skador som skett av sommarhällregnet (140 mm på tre timmar!) i juli. Vi tyckte inte det blåste så farligt…
MEN
15.43,
när jag låg och vilade middag ,
ruskade det till i huset.
PLÖTSLIGT
helt i enlighet med förutsägelserna hade vi den, mycket byiga*, stormen över oss!
Jag gick ut vid solens nedgång 16.37 för att få en överblick av stormens härjningar.
16.48
Trots att jag betänksamt nog lyft ner krukan på marken
hade den likafullt vält…
liksom pelargonen som var färdig att tas in för vintern.
Kulmen förutsägs bli kl 18.00 ???!!!
SvD har liverapportering och chat:
Fram till 17.02 är det mest vojande om inställda tåg, och undrande om varför det inte blåser mera…
MEN DÅ:
SDS rapporterar nu både om fallande träd och skadade husfasade. På Friisgatan i Malmö har delar av en husfasad rasat ner och landat på en innergård. Ingen skadades av raset, skriver tidningen.
19.45
SvD
”Den högsta vindhastigheten som hittills uppmätts under Simones framfart över södra Sverige är
42 m/s i byvinden på Hallands Väderö,* vilket klassas som orkan.”
Hallands Väderö är ju inte långt från Viken…
*
Jag har varit ute i trädgåden i mörkret och konstaterat att att gräsmattan verkar översållad av takvass och att ett hylleträd knäckts…
Det verkar dock som det mojnat något sista timmen
(observation 20.30)
– det blåser inte 32, ”bara” 26 sek/m.
Det ska bli intressant att skåda förödelsen när solen går upp 07.10
Det började i Högdalen
Hemma hos mormor fick farmor syn på en bok
Det resulterade i att jag FICK den!
*
Johan Hakelius är ju en av mina favoriter!
När den gamle och jag ”smyg”-pensionerade oss på 90-talet startade vi med lediga fredagar.
Då var det en högtidsstund att titta på
Godmorgon Världen på TV
läsa Svenskan och lyssna på
Fredagspanelen kl 08.15 i TV4
Då var det jämn, hög kvalitet med Stig Björn Ljunggren och bemälde Johan H som glada diskutanter.
*
JH inleder med:
Många av mina bästa vänner är döda vita män. Jag tänker själv bli en död vit man när jag blir stor. Det är i motsats till vad många tror inget skamligt i det
Alla som intresserat sig för JH inser omedelbart att han är en stor anglofil, avslöjas t.ex genom hans val av klädstil.
Så när han då väljer ut en grupp män att porträttera blir det:
Den här boken handlar om en handfull sådana döda vita män. De är alla intressanta, men ingen är ett ideal. Ideal är tråkiga. Några är snarare avskräckande exempel. Sådan är för det mesta underhållande. Nästan alla är engelsmän, någon skotte, någon halvfransos och en propsade alltid ilsket på att få vara walesare, och det kan han väl få vara. Att urvalet ser ut på det sättet beror på mig.
De han väljer är 14 brittiska män som levde under 1900 talet. 2 är födda 1883, resp1896. de övriga efter 1900
4 levde in på 2000-talet.
Det är inget slumpmässigt urval – det finns alltid någon form av beröringspunkt som lämnas över inför varje ny biografi
EX : Alec Guiness vän och mentor John Gielgud bjöds 1932 till Oxford för att regissera en uppsättning av Romeo och Julia på New College. Där träffade han en student och de hade ett kort förhållande . ” I sex veckor var jag blint förälskad i honom. Sedan löstes det upp, som ett moln;det var ett väldigt kortvarigt förhållande” skrev studenten senare, hans namn var James Lees-Milne.
Utöver Alec Guiness är de av mig mest kända Evelyn Waugh och hans son Auberon. Han avslutar med George Orwell (1903-1950). ”Överräckningen” lyder så här:
”Anthony Powell var den som anförtroddes att välja psalmerna på George Orwells begravning”
Texten om Anthony Powells inleds så här:
”Anthony Powell tog sin fru Lady Violet, under armen och klev in på i Café Royals matsal. Han ångrade sig omedelbart. De hade inte besökt den eleganta viktorianska restaurangen på Regent Street sedan kriget bröt ut. Men nu, i september 1941, hade Powell fått befordran till den militära underrättelsetjänstens sambandskontor. Han hade svidat upp sig i sin ärvda mässdräkt, med ståkrage och mässingsknappar.
Vid ett bord på andra sidan rummet satt Eric Blair, mer känd under pseudonymen George Orwell. Vad värre var, han delade bord med Inez Holden, god vän till paret Powell. Det var oundvikligt att Holden skulle presentera dem.
—
Orwells uppenbarelse var Ferlinsk i sin skraltiga sjabbighet. Powell lät sy upp sina kostymer. Han levde inget bohemliv och hade i tio år skött ett vanligt arbete hos förläggaren Duckworth: ” Jag brukade tömma bläckhornen, intervjua omslagstecknare, hantera galningar, den sortens saker. ”
De fem romanerna Powell publicerat mellan 1931 och 1939 påminde mer om Evelyn Waughs tidiga berättelser än om Orwells Homage to Catalonia eller The Road to Wigan Pier. De bar inte på någon ambition att förbättra världen, snarare förströ den.
Men det fanns likheter. Powell och Orwell låg vid Eton samtidigt, även om Powell inte mindes honom från skoltiden. Orwell, alltid exakt, beskrev sin bakgrund som ”lägre – övre – medelklass” med en far som var kolonialtjänsteman. Powells far var överstelöjtnant i the Welch regiment, långt från prestigefyllda förband som the Life Guards, the Grenadiers och the Household Calvalry. Orwell skulle antagligen ha placerat honom i övre-övre-medelklass. Knappast en avgrundsdjup klyfta. Att de kunde finna varandra över en mässdräkt antyder att de också delade en viss dandyism, i Orwells fall uttryckt i stilfull sjaskighet. Och så hade de båda ett kärleksfullt förhållande till sin gemensamma kultur.
De mer än 400 sidorna är en fröjd att läsa:
Om The Bright Young People, Kenyas Happy Valley,
”Brideshead revisited”,Mitfordsystrarna,
The New Party which merged with the British Union of Fascists (which included the Blackshirts) osv…
REKOMMENDERAS!
Hittills har jag berättat om de första 10 månaderna…
Med den hastigheten kommer det ju ta hundratals år innan vår saga är färdigförtald…
Det är Jonas´fel…
Den här bilden som försänts mig från ett av barnbarnen som blivit
Lundastudent i höst har fått mig att återuppta projektet som gjort en paus på mer än ett år!
DÄRFÖR
är det bäst med en repris av de två sista avsnitten:
Detta var ju i juni 1955.
Barcelona hade ju fortfarande inte hämtat sig från inbördeskrig och sekundär påverkan av WW2,
det var få turister och vi kunde leva lyxliv med våra svenska kronor, som var hårdvaluta.
2004 fick jag denna bok i present:
som jag recenserade så här:
” Intressant “spansk” roman med handling före och efter inbördeskriget i Barcelona.”
Sedan tog vi ju båten till
som ännu låg i sin linda som semestermål för soltörstande nordeuropeer.
Det blev 1970 under ett februarilov* målet för vår första utlandssemester med grabbarna.
Resan dit var min första flygresa någonsin!
* Som framkommer av länken Mallorca vägrade den gamle alltsedan första besöket att resa söderut under sommarmånaderna!
ELLER
Kapitlen 44-45
som handlar huvudsakligen om
HUR finna en SPECIFIK val i världshaven?
I mitten på 1800-talet…
Now to any one not fully aquanted with the ways of the Leviathans, it might seem an absurdly hopeless task to seek out one solitary creature in the unhooped * oceans of this planet.
* hoop = tunnband, unhoop = slå banden av tunna,avbanda ”omärkt”(?)
God help thee, old man, thy thoughts have created a creature in thee; and he whose intense thinking makes him a Prometheus; a vulture feeds upon that heart for ever; that vulture the very creature he creates.
Melville återger kända historier från 1800 och framåt där EN och samma val, efter att ha fått en harpun i sig och undkommit, åter fångats och dödats och enstaka gånnger av samma skepp och samme man. En del svårfångade valar med specifikt utseende fick egannamn som Cambyses, Caesar eller New Zealand Jack.
I will now refer you to Langsdorff´s Voyages for a little circumstance in point, peculiarly interesting to the writer hereof, Langsdorff, you must know by the way, was attached to the Russian Admiral Krusensterns famous Discovery Expedition the beginning of the present century (1800-talet!)
—
In the sixth Christian century lived Procopius, a Christian magistrate of Constantinople, in the days when Justinian was Emperor and Belisarius general.
Strax innan jag läser detta har jag tagit del av DDM:s inlägg om
på sin blogg.
Mosaik från Ravenna.
Mannen omedelbart till vänster om Kejsar Justinianus anses vara Belisarius!
Procopius som skrev en krönika om Justinianus tid ,berättar bl. a om ” a great sea-monster” som uppehöll sig i Marmarasjön i 50 år och utgjorde en dödlig fara för alla sjöfande
”Procopius´s seamonster, that for half a centaury stove the ships of a Roman Empire, must in all probability have been a Sperm Whale.”
Även om MB tar sin lilla tid att läsa är det ju inte utan att det höjer ens allmänbildning!
Iförrgår var första dagen man tog emot på vårdcentralen för influensavaccinering
Jag hade tur!
(…eller var det känsla?)
Jag infann mig en timme efter insläppstid och kunde gå raka vägen in i ”stolen”
MEN
På vägen ut erfor jag att det åter hade ansamlats ytterligare aspiranter.
Lille ko
På hemvägen observerade jag ännu en konstnärlig utsmyckning av staden.
MEN
Det visar sig vara en av ”resandefolket”
Det har varit några dagar då de har varnat för nattfrost.
SÅ
Jag bestämde mig för att rädda vad som räddas kan..
MEN
Det blev ingen nattfrost!
OCH
Nu lyder utsikten att vi får behålla blidvädret oktober ut!
Det har ju varit mycket…
Skyller jag ju ständigt mitt tillkortakommande på,
när det gäller att leva upp till mitt föresatta läsmål.
Den viktigaste anledningen till att det går så trögt är dock av positiv natur:
Det fantastiska HÖST-vädret
Emellertid kan jag idag meddela att jag lyckats avverka :
Den har funnits i min ägo i 18 år. Jag minns den som en gåva i samband med att jag pensionerade mig som skolläkare (fortsatte ytterligare fem med barnhälsovård).
Trots att jag tidigt LÄSTE och verkligen GILLADE Batseba (utgiven 1984):
Han är representerad på världsbibliotekets lista med romanen Batseba. För denna roman tilldelades han 1986 det internationellt högt värderade franska litteraturpriset Prix Femina, ett pris som även tilldelats författare som Joyce Carol Oates och nobelprisvinnaren Coetzee.
OCH
trots att Hummelhonung fick Augustpriset ,har recensioner och beskrivningar om vad den handlade om inte uppmuntrat till bekantskap.
MEN
Nu är det gjort!
När jag nu ska komma med ett omdöme är det klurigt!
Resultat:
Den är VÄLDIGT BRA
TROTS allt !
Den är lättläst. man glider sakta igenom texten. Denna synnerligen ”egna” text, västerbottniskt underfundig, med åtskillig påverkan av bibelspråk. Samtidigt som ”handlingen” verkar totalt osannolik berättas i en svindlande vacker prosa om en stillsam primitiv tillvaro långt från allfarvägar.
Efterhand får man så småningom klart för sig bakgrunden till de båda brödernas livsval.
MEN
Jag måste ta hjälp av en recension i SvD för att sammanfatta:
”Med sin säregna fabulerande berättarstil lyckas Lindgren dra in läsaren i moraliska gåtor som han annars kanske hade värjt sig emot. Visst kan vi se och fördöma ondskan hos den mäktige. Visst kan vi se och berömma godheten hos den lycklige. men hur ska vi förhålla oss till den eländiges ondska? Den kan slå ner plötsligt. Till exempel mellan två vänner som plötsligt inser att de är främmande för varandra. ”
Så visst är det ett Mästerverk!
