Vi hörsammade kallelsen till Vikens kyrka Söndagen 8/9
19.30 Konsert m Vocal Six & kyrkans körer. Präst S Hagman.
Möjlighet att förtidsrösta i kyrkovalet. Ta med röstkort!
Detta skedde i kyrkstugan
varefter vi blev bjudna på kaffe
SEDAN
Vi hörsammade kallelsen till Vikens kyrka Söndagen 8/9
19.30 Konsert m Vocal Six & kyrkans körer. Präst S Hagman.
Möjlighet att förtidsrösta i kyrkovalet. Ta med röstkort!
Detta skedde i kyrkstugan
varefter vi blev bjudna på kaffe
SEDAN
Efter två års strävanden har jag nu läst hälften!
JO
Hälften av de böcker som jag föresatte mig att ha läst ut till årsskiftet 2011/12…
Det var inalles 39 böcker. Av de jag skulle läsa OM, har jag avverkat 7/10. Av de halvlästa är 8/12 utlästa. Med de olästa har det däremot gått trögare…
MEN
NU
som uppmjukning under strävandet med Moby Dick
har jag susat igenom boken ovan
(se längst ner i vänstra hörnet på bilden ovan)
Som läsare av denna blogg mycket väl vet har jag läst mer än dessa 20 böcker sedan juni 2011.
Under tidens gång har jag ju tillägnat mig en ny målsättning.
Enligt 4 böcker/månad -förhoppningen ligger jag nu bara tre böcker efter….
Richard Swartz
Jag har ju tidigare recenserat Room service där jag skrev:
”1972-2009 njöt den gamle och jag av RS krönikor i SvD.”
MEN
Efter SvD omorganisation fick han sluta och skriver numera i DN.
Jag gick därför in på deras hemsida för att se vad RS numera bidrar med där!
OCH
som en skänk från ovan hittar jag denna krönika:
Jag var väldigt bekymrad hur jag enkelt skulle kunna redovisa bokens innehåll. Det handlar om ett par där hustrun är barnfödd i Istrien med en man som inte är det. Han blir helt tagen av ett övergivet hus som han till varje pris vill köpa och tjatar sig till att hustrun hjälper honom att ta reda på hur han skall hitta ägarna och övertala dem att sälja…
Hustrun, som för ordet i boken, är medveten om att det närmast är otänkbart att en ”utsocknes” skall lyckas med det.
De börjar i angränsande stad där de gör ett besök på lantmäteriet och tar del av vad som finns om huset i fastighetsregistret.
”Länge fick vi bläddra i liggaren efter Pelegrin och ännu längre efter det tomma huset, vårt hus, som min sötnos kallar det, men där var det plötsligt, på en sida alldeles för sig självt och i rött bläck, i samma röda färg som huset självt, rosso romano, och alla tre böjde vi oss fram över sidan och läste: egendom IIa/25, familjen Siroti´c, konfiskerad maj 1946, försåld på offentlig auktion mars 1954, därefter familjen Bartolovi´c, huvudägaren (B.C: Bartolovi´c, född Bartolo), avliden december 1962, ovannämnda egendom därefter överförd på dennes båda döttrar, Sonia Marija Zivkovi´c, skriven i Ulcinj, Montonegro, samt Nina Baraldi, född Bartolovi´c, bosatt i Trieste, Italien italiensk medborgare”
Med en pratig, flödande monolog från hustrun under 194 sidor utan avbrott berättas om hur de kontaktar olika instanser: grannar, prästen, den lokale advokaten från Tito-tiden etc och det är först under de sista 25 sidorna där det skildras hur de uppsöker systern, Nina Baraldi, i Trieste med make som man får grepp om vad som EGENTLIGEN döljer sig bakom alla dessa words,words, words;
NÄMLIGEN
Det som förtydligas genom RS:´s krönika:
Och detta är vad konflikten mellan Kroatien och Bryssel handlar om: om en stats vägran att konfronteras med sitt förflutna, att hellre censurera och hemlighålla, om att ersätta historia med myt eller tystnad. Om att hellre gå vidare som om ingenting hänt.
—
I avsaknad av historieskrivning göds i stället den mytbildning och nationalism som närs vid köks- och stamborden eller lever vidare i familjealbumen. Resultatet blir – i bästa fall – tvivelaktiga kvartssanningar som handlar om västvärldens otacksamhet, om att vara kristenhetens sista utpost mot islam, om bosnier som turkar eller turkar som hundturkar, allt dränkt i tårfylld och hatisk självömkan.
Här kommer så det utlovade reportaget om onsdagens svampskörd:
” Inne i skogen blev jag helt distraherad av den rikliga svamptillgången;
medförd papperspåse fylldes snabbt av
smörsopp, björksopp, brunsopp, vinkremla, tegelkremla”
OCH
rynkad tofsskivling
Änkegrannen och jag utnyttjade som vanligt möjligheten
att en timme före konsertens början få en introduktion.
Det var dirigenten Andrew Manze som gav den och
han uppehöll sig mest kring tillkomsten av Tristan och Isolde
SAMTIDIGT
som han gav oss en insikt i hur fantastiskt banbrytande
och oerhört SKÖN denna musik är lyckades han, som alltid! ,
vara fruktansvärt
ROLIG!
Under konserten fick hela publiken, i den fullsatta säsongen,
också ta del av de övriga inslagens originella tillkomsthistoria.
EN VERKLIG HÖGTIDSSTUND
Det var igår dags att avverka sensommarutställningarna på Höganäs museum.
Åke Holm övervakade särskilt dessa båda eftersom det handlade om keramik…
Kennet Williamsson och Signe Persson- Melin
visade många strama, vackra föremål
som visade fyra danska keramiker tog priset!
särskilt
OCH
Sommargrannen hade meddelat att dottern och mågen
skulle hämta hem henne till Borås under helgen
När jag på lördagkvällen tittade ut genom badrumsfönstret:
VAD?