Det är ju inte bara jag som fotograferar på våra veteranmöten.
Bildmässigt har jag ju min överman i Eric Elgebrandt.
Här bilder jag ”plankat” från hans fotoblogg den 18/9
Vägvisningen till ”Sibirien”
Tävlingsledningen
Det inte bara bildkvaliteten som jag saknar
UTAN ÄVEN
möjligheten att fotografera mig själv!
Den smickrande bildtexten:
Kontroll 2 med Gunilla B på språng (Sic!) ner i gropen
Vid ankomsten mötte jag en nybliven veteran!
Det var dock ingen ny bekantskap…
Vi önskar honom välkommen i kretsen!
Det var färggrant i Strandskogen,
här och var en och annan sopp.
Dem gick jag och samlade in efter målgång.
På väg till kontroll nr 4 ett UFO-minne
Ofta märker man att man är i närheten av kontrollen:
det finns folk på väg till eller från,
särskilt när den är litet svårhittad.
Här var den”mellan säregna träd”
Det var inte så många som utnyttjade möjligheten till avsköljning i Skälderviken
MEN
Jag var en!
Det var uppskattningsvis 16° i vattnet.
Måndagen den 19/8 började höstsäsongen i TV…
SAMTIDIGT
som SVT1 började visa kriminaltdramat Top of the Lake (se ovan)
startade TV4 en motsvarande ”Broadchurch”
I måndags var det dags för näst sista avsnittet i
Jane Campions första TVserie.
Den börjar först kl 21.45
OCH
EFTER
visades hennes Oscar och Guldpalmbelönade
Jag har sett den tidigare men den är väl värd att ses om, och sitta uppe till 01 för!
Liksom vid omläsning av de gamla klassikerna blir
man andra gången varse helt nya aspekter!
Jag har ju under de 6 1/2 år jag bloggat flera gånger intygat min förkärlek för
Den här lilla skriften,
upphittad bland morbror Rulles kvarlämnade bibliotek,
är visserligen bara 40 sidor,
MEN
ger en både lundensiskt stram och samtidigt kärleksfull presentation av Frans G:s författarskap
fram till 1946 då den ges ut. Egentligen skulle jag vilja citera i stort sett allt!
Några smakprov:
När denne skånske Samuel Johnson på Grand Hotel i Lund, i brist på någon fullt värdig Boswell, tog sig för att nedskriva och saluföra en eller annan av sina halvtimmesrepliker, utökade han inte bara den ursprungliga åhörarkretsen med åtskilliga tusental av lika villiga läsare, utan han fann också en form, där hans ingenium på allvar kom till sin rätt.
—
Man kan säga, att det inte är den strikta och sakliga historieforskningen som Frans G. Bengtsson främst vill lyssna till utan Clio, den historiens gudinna, som tillika är sångmö. Historien skall kunna sätta fantasien i rörelse, skall skänka inspiration, ge ämnen att besjunga. Men liksom de gamla episka diktverken, liksom Herodotos och de medeltida krönikörerna också bära fram en historisk sanning och ha källvärde, så menar även Bengtsson, att sanningskravet måste vara ofrånkomligt i all historisk framställning. Man får inte dikta fritt.
—
Frans G. Bengtsson är heller inte nöjd med innehållet i de moderna romanerna. Han finner i dem endast ”enkla karikatyrer, billiga neuroser, schematiseringar av språkrör”, individualitetslösa typer eller rotande i eget själslivs dunkla innandömen, vilket allt gjort, att man i ren desperation övergått till ”sociologi i romanform” med en eller annan ”rörelse i tiden” som objekt i det individuellt mänskligas ställe. Vad han kräver av romanen är två ting: karaktärer och handling. Eter Joseph Conrad letar han tämligen förgäves efter sådana ingredienser inom modern berättarkonst.
OCH
Han bidrar ju genom RÖDE ORM 1941 (Sjöfarare i västerled)
och 1945 (Hemma och i österled) själv till att berika vår litteratur
—-
Så som han uppfattat vikingarna, tvingar han läsaren att se dem. Just synskärpan i framställningen är det mest karakteristiska. Allt blir åskådligt och handgripligt i Bengtssons fantasi. De knappa källnotiserna om vardagliga ting få visuell konkretion, blir till hela scenerier i ständig rörelse, livade desslikes av en saftig burlesk humor. Kapitlet om hur jul drickes hos Harald Blåtand i Jellinge är ett verkligt praktnummer i komisk berättarkonst.
Det är nu drygt 50 år sedan jag läste dem
DET FÅ BLI E N UTFÄSTELSE:
Omläsning före jul!
När jag sist gick ut att vandra…
Ja, eller
på alla 3 fastigheterna
NU
verkar det snart vara färdigt!(?)
Vi hade tur med vädret
när vi åkte till torpet för en sista gräsklippning
Vår torpelev har hemkommit från Berlin och läser nu historia för Dick Harrisson.
SÅ
vi får klara oss själva…
MEN
med ett sådant gudomligt väder blir det ett nöje
OCH
Det blir ju alltid tid för litet fotografering!
Man har inte roligare än man gör sig…
Sedan knappt ett halvår har jag ju blivit en innerlig Kaufmann-fan
Det räcker inte längre med att läsa på de olika hemsidorna och lyssna på Youtube
NU
har jag inte bara köpt ”Wagner” för vilken han av ECHO utnämnts till Sänger des Jahres
På Jonas Kaufmann – Unofficial Web Site finns 80 olika recensioner på ett flertal språk som alla höjer den till skyarna:
Ex Merkur: Wer singt besser ”Wagner”?
Der Opernfreund: Schöner geht’s nicht!
Associated Press: Just about anything the German tenor Jonas Kaufmann does these days is special, and he sounds in particularly fresh voice as he ventures into some new and some familiar territory on this album of excerpts from Richard Wagner’s operas.
Sunday Times: Although he sang Walther von Stolzing in Die Meistersinger von Nürnberg at Brian McMaster’s last Edinburgh Festival concert in 2006, Jonas Kaufmann is not known as a Wagnerian. Of the scenes he sings here, only two, Siegmund in Die Walküre (the ”Sword” monologue) and Lohengrin, are currently part of his active repertoire. With the wonderful Deutsche Oper orchestra and its British music director, Donald Runnicles, he sings here an original two-verse version of Lohengrin’s In fernem Land (In a distant land), which probably hasn’t been heard on disc since the 1930s. The opening is sung with a rapt, almost trance-like intensity, rising to thrilling climaxes. As Siegmund, his dark, baritonal timbre comes into its own. In Rienzi’s Prayer and Tannhäuser’s Roman narration, his Italianate timbre — surely what Wagner wanted — easily negotiates the bel canto turns and grace notes overlooked by burlier singers. His Siegfried in the forest sounds youthful, poetic and witty. Controversially, he sings the Wesendonck song cycle, designated ”for a woman’s voice”, though the texts are gender-unspecific. No Wagner tenor sings Lieder with such musicianship, colour and sensitivity. With this glorious disc, Kaufmann sets a standard for our time.
UTAN
beställt
som är till försäljning från igår
OCH
Alltsedan jag införskaffade min första digitalkamera har en sådan
varit en absolut nödvändig ingrediens i mitt liv
TYVÄRR
utsätter jag dem emellanåt för alltför robust behandling
SÅ
Glädjande nog blir de ju inte dyrare
OCH
har för varje modell allt mer finesser.
En av de första bilderna med nya kameran:
Stararna samlar sig för höstfärden söderut:
”I början av september börjar den egentliga flyttningen, som når sin kulmen
i mitten av oktober och är i stort sett avslutad i slutet av november
*
Majoriteten av Europas starar övervintrar i medelhavsområdet
och i nordvästra Afrika samt i atlantiska Västeuropa.”
Efter det långa kapitlet om Cetology, återtar Melville berättelsen om hur valfångst går till.
Kapitel 33 handlar om The Specksynder . Vi får reda på att detta är ett namn som härstammar från holländskan, ett namn som betyder ”Fatcutter”. På valfångare bryts den stränga marina hierarkin genom att det finns en grupp MELLAN befäl och manskap, nämligen harpunerarna, vars yrkesskicklighet är helt avgörande för det ekonomiska utfallet av resan!”
”In those days, the captains authority was restricted to navigation and general management of the vessel:while over the whale-hunting department and all its concerns the Specksynder or Chief Harpooneer reigned supreme.”
Så läser vi några sidor om hur detta fungerar på the Pequod, men plötsligt:
Such large virtues lurks in these small things when extreme political superstitions invest in them, that in some royal instances even to idiot imbecility they have imparted potency. But when, as in the case of Nicolas the Czar, the ringed crown of geografical empire encircles an imperial brain; then the plebeijan herds crouch abased before the tremendous centralization. ”
Kapitel 34 The Cabin-Table utreder hur harpunerarnas mellanställning hanteras i det vardagliga livet, t.ex inkvartering och måltider!
Så bläddrar jag lugnt vidare till kapitel 35 The Mast–Head *(masttopp, märstopp) .
*Vid det här laget har jag insett att jag måste slå i lexikon för att kunna förstå de invecklade och märkliga resonemangen så jag kommer hädanefter inom parentes ange resultatet för de ord det gäller.
Här följer en sex sidor lång information om den ständiga utkik i tvåtimmarspass som ingår i besättningens uppgifter, och hur olika individer upplever ensamheten däruppe och framför allt: lyckas att sikta och varna för valförekomst!
SÅ
mot slutet av kapitlet kommer följande reflexion:
And let me in this place movingly admonish (förmana) you, ye shipowners of Nantucket! Beware of enlisting in your vigilant fisheries any lad with lean brow and hollow eye; given to unseasonable meditativeness; and who offers to ship with the Phaedon** instead of Bowditch in his head. beware of such an one, I say: your whales must be seen before they can be killed; and this sunken–eyed young Platonist will tow you ten wakes round the world, and never make you one pint of sperm the richer. Nor are these monitions (varning, förebud) at all unneeded. For nowadays, the whale-fishing furnishes an asylum for many romantic , melancholy, and absentminded young men, disgusted with the carking (tyngande) cares of earth, and seeking sentiment in tar and blubber (tran, valspäck). Child Harold not unfrequently perches himself upon the mast-head of some luckless disappointed whaleship, and in moody phrase ejaculates:–
”Roll on thou deep and dark blue ocean, roll! Ten thousand blubberhunters sweep over thee in vain.”
vilket visar sig vara Stanza 179 ur Canto IV i Byrons epos Childe Harold´s Pilgrimage…
** Phaedon (German: Phädon oder über die Unsterblichkeit der Seele), published in 1767, is one of the most famous books by the Jewish Enlightenment philosopher Moses Mendelssohn. A defense of immortality, it won him fame. Mendelssohn argued that the soul must be indestructible because it is a simple substance. Immanuel Kant criticized Mendelssohn’s argument in the Critique of Pure Reason
Jag har nu insett, inte bara att jag måste sakta ner läshastigheten,
UTAN
för att verkligen tillgodogöra mig detta mästerverk till fullo,
det får bli ett troligen årslångt projekt..
MEN
Det är lika njutbart som att lyssna på Kaufmann!
Det var ju för väl…
När jag bänkade mig i fredags var tongångarna
pessimistiska bland kommentatorerna .
Redan efter 27 sekunder idag kändes det bättre!
Heja Zlatan!