I am still confused but…

ELLER

i detta sammanhang:

Ich bin immer noch, aber auf einem höheren Niveau, verwirrt 

När jag nu går tillbaka till den korta inledningen finns ju förhoppningen  om detta redan där:

SC inleder:

Johann Wolfgang Goethe är samtida med den tyska upplysningen. Under 1700-talets andra hälft avlöste utvecklingsoptimism och framtidstro de barocka tankestrukturerna. Synen på makten, människan och hennes möjligheter förändrades.

—

Men det mentala uppbrottet från rummets århundrade, till tidens, dynamikens och relativitetens, gick inte smärtfritt. Att falla ur Guds hand – eller djävulens – vad innebar det?   

För att komma till Pudelns kärna får vi ta ett kapitel i sänder!

Den lille Wolfgang är första barnet. När jag nu tittar tillbaka på skildringen av hans barndom, upptäcker jag att en stor del handlar om Frankfurt:

”Frankfurt har vid 1700-tlets mitt 36 000 invånare och är därmed en stor stad. Det är en liten republik med stränga hierarkier, skråplikt och föreskrifter för varje stånd beträffande kläder och annat . 

—

I tyskromerska rikets historia är Frankfurt am Main förknippat med kejsarval och kröningsceremonier.”

 Goethes föräldrar tillhör den högsta delen av borgerskapet, hans morfar Johann Wolfgang Textor var borgmästare.

”Goethes föräldrar tycks ha varit varandras totala motsatser. I minnesanteckningen erkänner diktaren att han ärvt faderns docerande sätt men tröstar sig med att moderns fantasi och improvisationsförmåga räddat honom från att bli tråkig.”

—

Den överlägsna intelligensen är ett Textorarv. Goethes mor Catharina Elisabeth kommer ur en ansedd juristsläkt. namnet Textor var en latinisering av Weber. Farfadern hade varit professor och rektor för universitetet i Heidelberg men familjen måste lämna staden när den erövrades av fransmännen 1693.

Morföräldrarna var viktiga positiva personer i den unge Wolfgangs liv. Goethes romanserie om Wilhelm Meister i fem böcker (1777 – 1829)  antas vara en förtäckt självbiografi – i den första delen: Wilhelm Meisters Theatrale Sendung  berättas om att WM hos sin mormor hittar en dockteater som han sedan intensivt leker med och skriver skådespel för. (Jfr Ingmar Bergman!)

Jordbävningen i Lissabon den 1 november 1755 som skakar den civiliserade världen, gör ett stort intryck på sexåringen.

1759 ockuperar fransmännen Frank furt.:

De kämpar på Österrikes sida i kriget och kommer för att skydda staden mot preussarna och deras allierade.  

—

Nu lär Wolfgang känna den riktiga teaterns värld . En fransk trupp slår sig ner i staden och pojken får ett passepartoutkort av sin morfar som innebär att han kan gå på teatern varje kväll och sätta sig vilken plats han vill. Som elvaåring bekantar sig Goethe således med Racine och Molière

—

På sin trettonårsdag överräcker Wolfgang till fadern  sitt första häfte med egna dikter.

1765-68  studerar G., enligt sin faders vilja juridik i Leipzig. Han trivdes inte i staden eller med studierna. Hade han själv fått välja hade det blivit Göttingen och klassiska språk. Det blir bara värre – och slutligen blir han akut sjuk och måste åka hem

Han kom hem, säger han själv ”som en skeppsbruten”. Familjen är skakad, så han ser ut. Själv har han inte tittat sig i spegeln på månader ”dessutom vänjer man sig”

 Hela 1769 är han sjuk och konvalescent i Frankfurt. Pappan är besviken att han ej slutfört sina studier, men Goeteh vägrar återvända till Leipzig. 1770 styr han istället  kosan till Strassburg, där han känner sig betydligt mer hemma, avslutar sina juridikstudier med en doktorsexamen 6 augusti 1771.

 Det var emellertid inte det viktigaste som hände i Strassburg, utan:

Men mest tyr sig Goethe till Johann Gottfried Herder, en fascinerande och obekväm person som vänder upp och ner på det mesta tjugoettåringen trott på. Mötet med honom den 7 oktober 1770 blir ”den mest betydelsefulla händelse, som skulle få de viktigaste följder för mig” heter det med dubbla superlativer i Dikt och sanning.

När G. kvitterat ut sin doktorsexamen åker han hem till Frankfurt och öppnar advokatbyrå. På grund av familjeförmögenheten behöver han egentligen inte försörja sig – sysslar hellre, tillsammans med bl.a.  Herder , med tidningsskriverier. De upptäcker tillsammans Shakespeare:

Det är den övermänskliga kraften och realismen hos Shakespeare som tar andan ur Goethe. 

Fadern ser till att han blir antagen vid Wetzlars Rikskammarrätt.  Han skriver in sig  men det finns inga dokument som bekräftar att han vistats där. 

Dagarna tillbringar Goethe mest i en ung kvinnas sällskap. Hon är förlovad med en annan, vilket underlättar umgänget för båda 

Lotte och hennes familj, det medeltida huset, hela denna lantliga värld gör Goethe glad, men också avundsjuk. Kestner , fästmannen är en tråkmåns, inte värdig Lotte, denna oförfalskade pärla. Det är bara Goethe. Förstår hon inte det? Goethe tränger sig på och har definitivt inte tyglarna i sin hand. Han engagerar sig för mycket, spänningar uppstår, harmonin störs och snart är grälen där. Goethe bryter upp från Wetzlar utan att säga adjö.