som jag redan för ”en femtan år sedan” har måst utöka med en Billy, ligger sedan åtskilliga år

ANNA KARENINA.

När jag nu strävar med mina fyra aprilböcker, där två är på 4-500 faktaspäckade sidor

blev jag inspirerad att FÖRST utöva omläsning av :

1.Bostonbomberna. Bokens händelser tilldrar sig 1851,men handlar om samma motsättningar som idag återfinnes i Kaukasus.

2. Omar episoden 

Det bör ha varit i december 1950. Genom min ingifta morbror Rulle fick jag ett vikariat som yngste medarbetare i Killbergs bokhandel för att framför allt på barnavdelningen sälja och slå in julklappsböcker.

(Jag fick särskild utbildning i denna konst – det gällde inte bara att göra snygga paket – det var viktigt att det inte gick åt för mycket dyrt julpapper också )

Det var bråda dagar. Efter stängning kl 18.00 skulle vi ju stämma av kassan, städa upp och ställa i ordning bokutbudet för nästa dags anstormning. Julafton var vanlig arbetsdag och det tog extra lång tid att avsluta arbetet eftersom det ju följde två helgdagar. Vi vikarier avslutade vår anställning och fick vår lön!

De bägge männens blickar möttes, och de sade varandra mer än vad ord kunde uttrycka. Framför allt sade de något annat än tolkens ord. Utan ord sade de varandra rent ut hela sanningen. Av Vorontsovs blick framgick, av att han inte trodde ett enda ord av det som som Hadsji Murat sade, ty denne var fiende till allt ryskt och det skulle han alltid förbli. Nu hade han underkastat sig bara för att han inte hade något annat val. Hadsji Murat förstod bara alltför väl blickens stumma språjk, men gav likväl försäkringar om sin tillgivenhet. Hans blickar sade, att gubben borde tänka litet på döden och inte bara på krig och att han var en gammal räv, som det gällde att vara på sin vakt mot. Vorontsov kunde läsa naibens tankar, men sade honom ändå vad som han ansåg vara lämpligt med hänsyn till krigslyckan.”

Hadsjis främste rival

PS: Se dagsaktuell artikel i SvD

Det var inte Stalin som började…