Ja, det går långsamt fram…
MEN
Vi har ju så fina dagar nu med dagsmeja, så lövräfsandet konkurrerar.
Pusslande
1
månadsarkiv: mars 2013
Bach i gott sällskap
Nu under vårvintern har vi ett rikt utbud av kyrkomusik.
Häromkvällen bjöds vi i Viken på Bach och Ekon av Bach
Nils Tykesson, organist och körledare i Höganäs församling musicerade tillsammans med
violinisten Jeanette Eriksson.
De spelade ett potpurri växelvis och tillsammans:
Fantasia, G-moll (BWV 542)
Sonata i G-moll för soloviolin (BWV 1001
Violinkonsert E-dur /BWV 1042)
Preludium och Fuga D-moll (BWV 539)
Avslutningsvis fick vi höra folkmusik i form av
polskor efter J.C.Blomgren
med Näktergalspolska som uppskattad avslutning.
Bröllopsdag
De 9de mars var vår bröllopsdag – det är 56 år sedan vi inträdde i äkta ståndet
varav vi kunde genomföra 52!
På vår guldbröllopsdag förärades vi dessa ”arbetshästar” av ”den lille” alias DDM.
Här var sista gången vi klädde upp oss
maj 2009 på väg till skolreunion för den gamle.
Fado
DDM, alias den lille, förser mig alltsomoftast med CD för att jag skall uppdatera min musiksmak.
När jag fick prova på den här var jag ju redan kulturkompetent!:
Jag kände omedelbart igen FADOs.
den gamle köpte som en av våra första skivor till vår investering i en
RADIOGRAMMOFON 1957
den här:
den gamle och jag spelade ofta den här skivan1957-60** medan vi tog en drink* på väg till dans på AF(=Akademiska föreningen)
* Vi köpte inte alkohol där, det var för DYRT!
** Sedan förste sonen anlänt blev det slut med både dans och de nästan dagliga biobesöken, vi köpte vår första TV i stället….
Födelsedagsbarn 5
Dagens födelsedagsbarn nådde ju i fjor lifvets middagshöjd.
Han vansläktas inte
ÅLDERN tar ut sin rätt:
SÅ
Han har nu övergått från att fotografera
till att KAPA!
Hoppas det blir många lyckliga stunder i fäders fotspår.
A sense of an ending
Här är mina tilltänkta februariböcker.
Jag har inte läst färdigt SCHEIN, som jag lämnade halvläst , bara börjat bläddra i släktforskningsboken Holmträskbygden, men just avslutat
The sense of an ending
SOM
på grund av att jag stuckit emellan med
dock blir årets åttonde,
vilket ju är enligt PLANEN.
Ja, egentligen inte…
Barnes´bok ska jag försöka tajma som årets sista!
skrev jag i november!
Julian Barnes´ Man Booker Prize-vinnande lilla opus (150 pocketsidor) verkar inledningsvis lättläst men litet tråkig. Efter 40 sidor började jag undra:”Hur kan man få Bookerpriset för det här”.
SEDAN
börjar det plötsligt skärpa till sig. På tio sidor tar det plötsligt en helt annan vändning. Jag blir oroad – jag gillar inte när det blir för hotfullt; avbryter läsningen vid sidan 56 där PART II annonseras.
När Part II börjar är berättaren en stillsam pensionär som analyserar sitt gångna liv, inser att det inte varit särskilt sensationellt, men intalar sig själv att han får vara ganska nöjd ändå.
”He gets along nicely, he thinks, with his one child, a daughter, and even with his ex-wife. He’s certainly never tried to hurt anybody. Memory, though, is imperfect. It can always throw up surprises, as a lawyer’s letter is about to prove. The unexpected bequest conveyed by that letter leads Tony on a dogged search through a past suddenly turned murky. And how do you carry on, contentedly, when events conspire to upset all your vaunted truths?”
PLÖTSLIGT
förstår jag varför han fick priset!
Ännu ett vårtecken
Vi har ju haft några soliga dagar.
När jag häromdagen vandrade längs stranden fick jag plötsligt syn på dem.
Jag såg dem tydligt i kikaren
MEN
när jag försökte närma mig för att kunna ta ett foto förflyttade de sig allt längre ut i sundet.
Bakom måsen på stenen kan man dock tydligt se en
GRAVAND
(och en bredvid)
Det här var det närmaste jag kom!
DOCK
Jag kunde i kikaren räkna till åtminstone en flock på sju
BÄTTRE
Uti vårsolens glaaans…
Igår sken solen och fåglarna kvittrade.
Jag gick ut för att kolla mina snödroppar.
Mja ingen våldsam tillväxt…
MEN
När jag kom ner i det tidigare så frusna hörnet STRÅLADE en vintergäck emot mig
OCH
när jag räfsade undan fjorårslöven hade snödropparna här kommit ännu längre!
Ryskt
I torsdags var det dags för konsert.
Som alltid var det fullsatt.
(Medelåldern närmare 80!)
Det var bara Orkestern själv som var den gamla vanliga.
Allt annat, tonsättarna, solisten och dirigenten var
RYSKA.
Konserthuschefen hälsade välkommen och berättade att alla medverkande senare skulle packa in sig för färd till Stockholm där de dagen efter skulle framföra exakt samma program i
Stockholms konserthus.
Dirigenten Andrei Korobeinikov inledde med Michail Glinkas
Capriccio Brillante
som han skrev, inspirerad av Berlioz, i samband med en resa i Spanien
– vilket bl.a. medförde att kastanjetter ingick bland instrumenten.
Sedan fick vi höra Alexander Skrjabins Pianokonsert i fiss-moll,
virtuost framförd av Andrei Korobeinikov
SLUTLIGEN
Dmitrij Sjostakovitjs Symfoni nr 1 i f-moll.
som han, blott 20-årig, komponerade som ett
examensarbete vid konservatoriet i Leningrad.
Redan i detta tidiga verk visade han lejonklorna
LIKSOM
vid framförandet
dirigenten Vedernikov!
Drinktajm
Det såg ju mörkt ut
MEN
med vårmånaden MARS´ inträde
blev det plötsligt inbjudande att ta fredagsdrinken
UTOMHUS!