Deckare

Jag har ju ofta berättat om alla böcker som genom åren sparats på vinden.

Det flesta kan ju inte räknas till världslitteraturens höjdpunkter.

Både föräldrarna och den gamle och jag läste ju med förkärlek deckare*.

Många är sparade för att kunna tillfredsställa eventuellt intresse från nästa generation.

MEN

Hittills har detta varit klent.

Inför sommarsäsongen och då förväntade barn- och barnbarnsbesök

 har jag nu presenterat ett urval för konsumtion

ELLER

destruktion???

* Jag startar nu en ny kategori=deckare

Kri(g)sdans

Denna dans utföres på Persgatan 53:s bakgård.

Min lillasysters ålder säger mig att det är 1941.

Jag sitter längst ut till höger.  Tältet är förmodligen utlånat av Huldts Sportaffär

Andra världskriget pågår som bäst

 Tyskarna patrullerar på Kronborg på andra sidan sundet….

ALLT

är ransonerat

Deltagarna i, som jag tror midsommardansen, är bl.a. ”Store-Jan” son till husets ägare, som med familj också bor i huset. Jag minns hur på vintrarna gården var belamrad med vedstaplar som var värmekällan. Farbror Victor (ägaren) fick flera ggr nattetid gå ner och fylla på i pannan.  Han lät oss dock använda vedstaplarna som ”väggar” i de snöhyddor som de kalla, snörika vintrarna 1941-42 inbjöd till!

MEN

Nu var det sommar och sol.

De vuxna satt på balkongerna och tittade nådigt på våra förlustelser!

Januariläsande

Jag har ju föresatt mig att läsa fyra böcker i månaden.

OCH

Det har jag ju gjort, men inte just i den ordningen jag har planerat …

 En diktbok som

En tid i Xanadu

måste dessutom läsas med tålamod och eftertanke och tar sin tid!

Lars Gustafsson (LG) är en författare som smugit sig på mig.

 Jag  lade först märke till honom som  krönikör i DN på sextiotalet. Det var strax innan vi bytte till SvD eftersom vi ansåg att DN blivit alltför vänstervriden. Jag tyckte mig lägga märke till att LG också började dra öronen åt sig; i just den krönikan som gjorde bestående intryck på mig uttryckte han ungefär:

”Tidigare var jag helt inställd på FRIHET, ända tills jag förstod att den frihet jag TAR, tar jag alltid från någon ANNAN”

 Strax efter, (1971), kom första boken i pentalogin  ”Sprickorna i muren” ut, nämligen Herr Gustafsson själv. Även om sjuttiotalet var den period i livet då jag hade minst tid för skönlitteratur, läste jag den med stor fascination  och även Yllet  och med alldeles särskild behållning  Sigismund. Tennisspelarna har ju fått en särskild blogg.!

 Nu när jag läser hans dikter så här på gamla dar  upplever jag en ”själarnas ” gemenskap!

– Vi är nästan jämnåriga (LG född 17 maj 1936)

– Vi har båda f(r)ötterna  i den svenska mon (Han i Västmanland, jag ju i Kronoberg)

– Vi är båda de första i släkten att få en akademisk utbildning etc  mm mm

 DÄRFÖR

går dikterna i En tid i Xanadu rakt in i både hjärna, hjärta och mage på mig!

som

GYMNASIUM

Det var egentligen bara fyra korta vintrar.

Med Thomas Mann och Hesse

och grekiska grammatiken.

Och biografen Skandia.

Sånt går fort numera.

Men då, på den tiden

var alltsammans så stort, så långt

som ett halvt liv.

 

Cyklarna där låsen rostade.

Det innersta av dess rostande cykellås:

Ett av de ställen 

som vi inte studerade

tillräckligt noga. 


Lars Gustafsson har en blogg:

 Det senaste bidraget

För att få ordning på alla inlägg jag skrivit om LG de senaste åren har nu jag sammanfört dem till en KATEGORI: Lars Gustafsson

Efter tio

På grund av anledning* vaknade jag inte förrän kl 0748 i morse.

* Anledningen var att SMHI ju hade varnat för stormbyar med kulmen kl 04.00.

När jag därför vaknade kl 02.45 gick jag upp för att kolla läget:

Varningen visade sig vara  något överdriven – åtminstone här vid norra Öresund.

På förmiddagen spörjs att de varit något mera sannspådda  för Malmö –

Förklaringen är nog att det var ren VÄSTLIG vind, vi kommer då i lä av Danmark.

Värre för oss är NORDVÄSTEN som blåser in från Kattegatt med full kraft

Jag hann dock  vakna till, blev sittande framför datorn i en timme, innan jag somnade om

OCH

Min TV-morgon blev som påföljd en timme sen.

VILKET

 

hade till följd att jag för en gångs skull tittade på  första gästen på Efter 10 med Malou

vilken var

10:00 Dagens gäst:  Nicklas Lidström

Möt Sveriges rikaste hemmapappa, levande legendaren och hockeystjärnan som tjänat 800 miljoner kr, och skakat hand med två amerikanska presidenter – mannen som kallats för supermänniska men som är helyllemyten, ödmjukheten och lugnet personifierad. Nicklas Lidström la förra året skridskorna på hyllan efter 20 år i NHL och är nu aktuell som VM-ambassadör. 

den gamle och jag brukade ju skämta om att vi inte  bevakat ishockey som sport sedan Uffe Sterner slutade. Jag ser emellertid SPORTNYTT regelbundet och har ju då successivt informerats om Nicklas’ formidabla karrär med 4 vunna Stanley Cups och under de 20 år han spelat i NHL 7 ggr utnämnts till dess bästa back.

När han nu sitter i intervjustolen hos Malou blir jag djupt imponerad av hans personlighet.

 Vilket språk – vilken integritet!

Ännu en gosse som platsar i kategorin

En man i min smak!